Höckhult och Träthult är två granngårdar i Kristdala sn i nordöstra Småland. Jag har själv rötter i denna bygd och det är en av Sveriges finaste och välbevarade odlingsbygder av ålderdomlig karaktär. Här finns fyra till fem odlingsgenerationer att studera för den som är intresserad. Från de första "Hackerören" till stentippar. Marken ligger precis intill den högsta kustlinjen, vilket betyder att endast delar av landet någon gång spolats av Östersjöns vatten. Detta ger ett landskap med odlingsbar jord i höjdlägen, vilket är betydligt mer ovanligt under högsta kustlinjen. Lövskogsinslaget är stort med träd som ek, kråkbär, alm, ask, asp och lind. Berggrunden består av grönsten dvs basiska bergarter som diorit och gabbro, vilket i sin tur gett ett underlag för bördiga jordar. Marken är dock mycket stenig och bönderna fick stenröja för att nå den bördiga jorden. Är det något som kännetecknar denna bygd så är det just röjningsrösen, och då menar jag verkligen röjningsrösen i alla dess former och ålder. De äldsta skulle kunna vara från yngre bronsålder-äldre järnålder, men det saknas i nuläget dateringar från denna tid. Ett antal tidigare undersökningar inom bygden finns, men är inte publicerade. Dateringarna från ca 10 röjningsrösen som provtagits runt om i bygden berättar om om en huvudsaklig röjningsfas under medeltiden 12-1300-talet. Enstaka företeelser som förhistoriska gravar, stenyxor mm antyder att odlingshistorian började betydligt tidigare dvs redan under neolitikum och bronsåldern 4200-500 f.Kr. Nedanför de bördiga moränkullarna sträcker sig dalgångarna genom landskapet och de har utgjort fördelaktiga platser för våtmarksbete och senare under historien som sidvallar och madängar.
Under 1300-talet har vi gott om skriftliga källor och särskilt genom familjen Ruskas godsbyggande i området. Under 1500-talet omtalas även en hel del gårdar och mycket tyder på att de har en betydligt äldre historia då dateringar från röjningsrösen och pollenprov kan berätta om romersk järnålder år 0-400 e.Kr och vikingatid 800-1050 e.Kr. Det är dock oklart vad som hände från den äldre järnåldern till vikingatiden. I nuläget framstår bygden som återkoloniserad under tidig medeltid men att den legat öde sedan yngre bronsålder-äldre järnålder. Dateringar till äldre och yngre järnålder finns, men exakt vad det står för vet vi inte. Det saknas säkra lämningar som gravar från denna tid. En snabb och oförsiktig gissning som ofta brukar göras i situationer med samma källläge är att platsen använts säsongsvis för bete och utmarksodling från någon avlägsen centralbygd som t.ex. Mörlunda. Mörlunda var en etablerad yngre järnåldersbygd och det har framförts tankar att det var denna bygd som först nyttjade Krokshult-Bråbygden för att sedan som en effekt av agrar utveckling, avskaffandet av trälar, befolkningsökning och ett förändrat sätt att se på jordägande gjorde att denna bygd åter bebygdes. Denna bild skulle säkerligen många köpa, men vad bygger dessa slutsater på egentligen? I Krokshult-Bråbygdens fall bygger det på ett antal pollenprov som endast tolkats preliminärt och saknar stöd av 14C dateringar. Det tiotalet undersökta röjningsrösena grävdes under tidigt 70-tal och det saknas uppgifter om kolet som tillvaratogs vedartsanalyserades dvs att man innan dateringen först kontrollerade kolet (träslagets) egenålder. Det är ju inte särskilt kul att försöka få en datering på kolet om de kommer från en ek dvs med en hög egenålder. Det var dessutom enstaka röjningsrösen som underöktes och oftast ett röjningsröse per inäga. Det betyder att man undersökt ett röjningsröse bland 30-100 andra röjningsrösen inom en inäga. Det betyder att man säkerligen skulle kunna hitta en betydligt vidare spridning av dateringar om flera undersökningar gjordes inom samma yta. Vi har med andra ord endast enstaka spår eller låt oss säga aptitretare för vidare forskning i denna bygd. Detta är något som Jag och Mårten Aronsson precis börjat med!
