MISTERHULTAREN

FÖRBESTÄLL BLANKAHOLMSBOKEN NU!!!!!!

2012-01-21T15:34:00.003+01:00

Boken ser ut att bli på typ 213 sidor, och författarpriset kommer enligt tryckeriets hemsida att bli ungefär 180 Kr. Vi kommer därför att ta upp förbeställningar på boken och beställningarna måste vara gjorda senast 26 januari om ni ska kunna hämta ut ert ex på arkeologiseminariet i Blankaholm "Forntid längs ostkusten" 25-26 februari.

Boken kommer inte finnas att köpa på seminariet, men man kommer att kunna köpa den direkt från tryckeriet för 260 Kr. Så beställ nu så slipper du det dyrare priset!

kontakta Michael Dahlin så löser vi förskottsbetalning mm.

OBS! De som medverkat i boken kommer få ett ex!

Boken innehåller artiklar om ostkustens rika kulturhistoria och berör Småland, Öland, Sörmland och Gotland mm. Läs bl.a. om brons- och järnålder i södra Tjust, stenålder på Öland, medeltida handlingar från Kristdala, skeppsformade stensättningar på Gotland, bronsålder i Mönsterås, Hällristningar, Tjärframställning mm, mm

FORNTID LÄNGS OSTKUSTEN 25-26/2 2012

2012-01-10T16:04:00.006+01:00

BLANKAHOLM 3 mil söder om Västervik

Lördag
12:00 Lunch i Folkets hus
13:00 ”Från Neolitikum till Agrarkris -Ett agrarhistoriskt forskningsprojekt om nordöstra Smålands kust- och inland” -Michael Dahlin & Mårten Aronsson
13:45 "Några reflektioner kring resultat och avrapportering av E22-projektet i Blekinge” – Elisabeth
Rudebeck
14:15 ”Massproduktion av grönstensyxor i västra Blekinge” -Kenneth Alexandersson
14:45 ”Viking - en lång historia” – Roger Wikell

15:15 Kaffe

15:30 Blekinges bronsålder -en utblick från E22 grävningarna -Helena Victor
16:00 ”Handlingar på ett brandgravfält. Presentation av resultaten från Flyestock och tankar kring dokumentation av gravfält” – Fredrik Strandmark
16:30 "Om utgrävning av gravurnorna från Flyestock - metodik och resultat" – Torbjörn Brorsson
17:00 Avslutning på dagens föreläsningar

Middag

Söndag
08:30 Frukost beställs där ni bor
09:30 "Återbruk av bildstenar på Gotland under järnåldern" – Martin Rundkvist
10:00 "Rekvisita & Rit – spår efter rituella aktörer med exempel från ostkusten"– Fredrik Gunnarsson
10:30 ”Risinge hög: Undersökning av en storhög på Öland” - Ludvig Papmehl-Dufay
11:00 ”Tegeltillverkning och tegelstämplar i Kalmar län” -Örjan Molander

11:30 "Arkeologi i Tjust" - Veronica Palm

12:00 Lunch

Kontakta: Michael Dahlin (mailto:arkeologen@telia.com eller michael.dahlin@kalmarlansmuseum.se

VÄSTERVIKS MUSEUM, STUDIEFRÄMJANDET OCH SAMHÄLLSFÖRENINGEN
BLANKAHOLM- SOLSTADSTRÖM

NYÅRSKRÖNIKA 2011

2011-12-28T18:20:00.003+01:00

Detta år började mycket tungt för mig, då jag på nyårsdagen nåddes av budet att en kär vän avlidit.

Seminariet i Blankaholm hölls i sedavnlig ordning och den andra boken gavs ut. Det är fantastiskt att det finns ett seminarie i arkeologi som både vänder sig till yrkesverksamma, studenter och allmänhet. Det betyder att detta seminarie har en viktig uppgift att sprida kunskapen om oskustens arkeologi, historia och kulturgeografi. Uppgiften är med andra ord större än att ha ett seminarie enbart för forskare. I de långa loppet är detta seminarie långt viktigare då det skapar förståelse för fornminnen och den rika kulturhistoria som finns längst ostkusten. Seminariet ger en förståelse för vad vi jobbar med och i det långa loppet varför vi har en fornminneslag. Kan vi inte berätta för allmänheten vad vi arbetar med blir det svårt att hävda rätten till uppdragsarkeologi mm.

Under våren blev det en del inventeringar och en del nyupptäckter av skålgropar och boplatser.
I maj började mitt arbete som fältarkeolog för Kalmar läns museum. Jag deltog vid de arkeologiska undersökningarna utanför Sölvesborg i Blekinge. Jag fick uppleva fynd och anläggningar som är få arkeologer förunnat och det var en fantastisk tid. Jag fick många nya vänner och kontakter.

Det blev ingen teater för min del detta år, även om jag varit med och lagt grunden till manuset. Flertalet av de scener jag föreslog var tots allt med, men jag kunde dock inte få tid över att se skådespelet live. När jag var hemma från Blekinge gick all tid till familjen, huset och min arkeologiska forskning. Eftersom jag sökt och fått pengar till en skålgropsinventering hade detta högre prioritet än teatern.

Under april upptäcktes de omfattande skadorna av gravfältet i Snäckedal i Misterhults socken. Gravfältet utgör ett Sveriges mest storslagna gravfält från bronsåldern 1800-500 f.Kr. Här finns ett större antal rösen, stensättningar, skärvstenshögar, skålgropar och en boplats.
Skadorna på gravfältet består av att man byggt en grusad väg inom fornminnesområdet. Man har täckt över berghällar och moränområden. Detta betyder att ristningar, gravar utan synliga markeringar och boplatser kan ha täckts över. Det är nu inte så lätt att bara skrapa bort gruset. Särskilt inte på berghällarna där ristningar kan finnas. Det är bara att hopas att gruset tas bort under antikvarisk kontroll. Jag är övertygad om att det kommer att komma fram boplatslämningar i de lägre partierna, särskilt intill skärvstenshögen.
Det sorgliga med detta är att det hade kunnat undvikas genom att markägaren hade haft bättre kunskap om fornminnen.

Sommaren innebar förutom arkeologiska undersökningar även inventeringar i Hjorted och Misterhult. Jag inventerade på lediga stunder och tillsammans med hällristningsinventerarna Sven-Gunnar Broström, Roger Wikell och Kenneth Ihrestam. Vid två tillfällen hittade vi mängder med nyfynd och i intressanta miljöer. Tack vare arkeolog Åsa Svedberg hade de även en bas för dessa utflykter.

Under hösten avslutade vi de arkeologiska undersökningarna i Blekinge och jag följde med in på länsmuseet för att hjälpa till med det grundläggande arbetet inför rapporten. Jag och Jhonny tvättade fynd, reggade blanketter och så jobbade jag en hel del med att skriva rapporten på en skeppsformad stensättning.

Under året som gått har jag förstått att några personer hjälpt mig lite mer än andra, så tack till Kenneth Alexandersson och Veronica Palm.

DET SER MÖRKT UT FÖR SNÄCKEDAL

2011-12-21T10:42:00.001+01:00

Jag fortsätter här att uppmärksamma Snäckedal, utan att rada upp mina meriter, vilket Carl Bloom tycks vara viktigare än själva gravfältet. Jag ska istället fokusera på Riksantikvarie Inger Lilliequist artikel i DN för någon vecka sedan. Hennes artikel grundar sig på åratal av erfarenheter och flera underökningar. Jag ska ta upp det jag anser vara det viktigaste ur artikeln och exemplifiera detta med Snäckedal.

Det är som alla redan vet förbjudet att förstöra fornlämningar, men trots detta är det få brott som leder till åtal och dom. Detta sänder förståss dåliga signler till det omgivande samhället, som enligt statestik visar att vi i Sverige har ett utbrett historie- och arkeologiintresse. Detta är något vi arkeologer märker vid olika guidningar i fornlämningsområden.

Fornminnesbrotten är ett allvarligt hot mot det gemensamma kulturarvet, men underökningar visar att fornminnesbrott betraktas som vardagsbrottslighet och får därför lite uppmärksamhet. Detta betyder att lagstiftningen måste förbättras och att rättsväsendet blir bättre på att hantera denna typ av brott. Riksantikvarieämbetets utvärdering av länsstyrelserna, polisen och åklagares hantering av fornminnesbrott visar tecken på att det stundtals finns brister i lagen och hur ärendena hanteras. Dessa brister får i det långa loppet allvarliga konsekvenser för fornlämningarna och hotet mot kulturarvet.

Vad beror detta på och varför leder så få brott till att åklagaren väcker åtal? En av huvudpunkterna har vi redan sett i fallet Snäckedal, nämligen att fornminnesbrott hamnar prioritetsmässigt lågt hos polis och åklagare. Orsaken till detta kan vara de låga straffen. Ytterligare orsaker är att det ibland finns en extra försiktighetsprincip hos åklagare. Det finns exempel på att det i andra typer av brott där bevisningen skulle ha räckt, inte håller då det gäller fornlämningsbrott. Det finns också exempel på att polis och åklagare i sina utredningar tar upp en hel del förmildrande omständigheter kring fornminnesbrottet. Det handlar då givetvis om rättsväsendets attityd till denna typ av brott. Riksantikvarieämbetet föreslår därför ett antal åtgärder för att komma till rätta med dessa problem.

För det första handlar det om att skärpa straffbestämmelserna. Fornminnesbrott har idag nästan samma straffvärde som snatteri. Detta är märkligt då fornlämningarnas värde i kulturmiljöerna anses vara av hög betydelse. De låga straffen och den korta preskriptionstiden på två år leder till den fortsatta låga prioriteringen hos myndigheterna och det innebär även att det blir svårare att genomföra en grundlig utredning.

Det handlar även om att utredningarna när det gäller fornminnesbrott är speciella till sin karaktär. Det behövs en bredare erfarenhet av denna typ av brott och detta skulle kunna byggas upp hos ett mindre antal åklagare.

Det viktigaste av allt är det demokratiska perspektivet, där det är viktigt att värna om vår gemensamma historia. Den låga prioriteringen av fornminnesbrotten leder till att de fysiska spåren gradvis försvinner och vår tolkning av historien försvåras.

TIDIGARE POLITIKER UPPMANAR TILL LAGTROTS?

2011-11-19T20:03:00.009+01:00

I en insändare för någon vecka sedan av den tidigare politikern Carl Bloom kan man läsa om hans tankar gällande Snäckedal. Han ser Snäckedal som en del av en större turistsatsning, vilket är bra. Det som inte är bra är att han ser vägen som en utmärkt början på något att lotsa fram turister på. Han menar också att en rättslig åtgärd inte löser några problem, och att ingen vinner på det! Detta är givetvis nonsens allt ihop! För det första har markägaren brutit mot lagen och utan någon som helst respekt för fornlämningar och bara dundrat på. Markägaren har givetvis sin brukningsrätt av vägen, men en sådan här stor ombyggnad omsluts inte av denna rätt. Här skulle länsstyrelsen ha kontaktats och markägaren har missat detta helt och byggt vägen utan någon omtanke.

Kulturminneslagen är en lag precis som alla andra lagar och varje dag styrs vi av olika lagar. Det handlar bl.a. om trafiken mm och i detta fall ber ingen politiker rättsväsendet att se mellan fingrarna, ”då ingen vinner något på detta”! Att en tidigare politiker ber att samhället ska se mellan fingrarna när det gäller Sveriges lag är mycket allvarligt. Jag är glad att hans övriga partikamrater inte stödjer honom i hans uttalanden. Bloom tycks inte förstå att även ett område runt själva gravfältet är skyddat. Detta för att fornlämningar är anlagda i ett landskap och där delar av terrängen varit av stor vikt för anläggandet av gravfältet för 3000 år sedan. Det visuella är av betydelse och makadam förstör verkligen detta och gravfältet mår bäst av att få vara ifred och att besökarna som kommer dit visar respekt och hänsyn!

Det är detta som var svensk ska känna till: Fornlämningar är spår efter äldre mänsklig verksamhet och skyddas av kulturminneslagen (SFS 1988:950). Enligt lagen är det förbjudet att förändra, ta bort, skada eller täcka över en fornlämning men i vissa fall kan länsstyrelsen ge tillstånd till ingrepp i fornlämningen. Fornlämningar har ett automatiskt skydd genom lagen om kulturminnen. Det innebär att en nyupptäckt fornlämning har ett omedelbart skydd utan att det behövs något myndighetsbeslut om det. Lagskyddet gäller även för markområdet runt lämningen, och områdets storlek beror på fornlämningens betydelse och karaktär. En boplats har till exempel ett större skyddsområde än en milsten vid vägkanten.

Det är viktigt att Snäckedal får större uppmärksamhet och det unika gravfältet är något som Oskarshamns kommun ska vara stolta över. Åtminstone tidigare har skolklasser fått besöka gravfältet och då och då ser man gravfältet bland kommunens olika förslag på besöksmål. Jag är inte den som bara gnäller jag har då skolorna frågat ställt upp som guide vid ett flertal tillfällen. Upplysta människor är bättre än alla lagar och det är detta som gravfältet behöver. Man kan inte bara sitta och vänta på att Riksantikvarieämbetet ska agera och göra allt. "Det är inte vårt ansvar" hör man från delar av kommunens ledning och visst är det så, men det betyder inte att det är förbjudet att aggera. Kommunen kan själva lämna in förslag till länsstyrelsen och förslag på hur området kan skyddas samtidigt som man kan underlätta för turister mm. Ta en diskussion med Bengt som bor intill gravfältet, han är en utmärkt "väktare" och vet vad som behövs! Man får inte glömma att han bor på delar av gravfältet och att besökare faktiskt kör över hans gårdsplan där ett jordbruk bedrivs med allt vad som hörtill. Bengt sköter och röjer delar av gravfältet och jag är en av många som uppskttar hans arbete. Så glöm inte bort Bengt i den framtida diskussionen han förtjärnar inte att bli lidande i detta. Kommunen lär dock aldrig göra detta, då de alltid är medvetet passiva i denna typ av frågor. Oskarshamns kommun har byggt sin rikedom på industrin och absolut inget fel med detta. Det jag menar är att detta kan auktualisera andra typer av frågor på kommunens "bord" och att frågor om kultur kan komma på "sidan av". Ett ljus i mörkret är kulturnatten, Anérska fonden och att frågan om Snäckedal kommer att tas upp inom kort! Jag har dock inga större förhoppningar. Typiskt har varit i denna typ av frågor att man antingen skyller på att det är andras ansvar eller så lägger man en minimal summa och gör något halvhjärtat! Jag hoppas att jag får se förändringar och att någon kan säga att jag trodde fel!

Gravfältet mår givetvis inte bra av bilar framme vid gravarna och det är också otänkbart. Gravfältet behöver förses med bättre information om dess lagskydd!

SNÄCKEDAL MÅSTE SKYDDAS

2011-11-13T13:32:00.002+01:00

Ja så var det ännu en tur med skador på gravfältet i Snäckedal i Misterhults socken. Nu senast har någon eller några plockat sten på gravfältet och byggt en eldstad och givetvis eldat direkt på berget. Dessutom finns tydliga körspår på gravfältet och man tycker att människor ska förstå att detta är förbjudet, men inte!

Den tidigare skadan är dock mycket värre då man påfört makadam på en tidigare körväg intill gravfältet. Att det är en tidigare körväg spelar ingen roll då den går igenom ett skyddat fornminnesområde, och alla förändringar av denna väg måste diskuteras med Länsstyrelsen i Kalmar. Dessutom är markägaren skyldig att skaffa sig kunskap om de fornlämningar som finns på hans marker, det ligger i allas intresse att vi värnar om det gemensamma kulturarvet.

Snäckedal är 3000 årigt gravfält och här vilar det människor och jag har svårt att tänka mig att dagens människor vill att man klampar in på dagens kyrkogårdar, eldar, kör med bil och lägger makadam mellan gravstenarna. Jag är arkeolog och jag har undersökt många gravar och jag har stor respekt för de människor jag "tvingats" att störa. Med tvingats menar jag att de fall vi arkeologer gräver ut gravar så är det inför samhällets krav på nya Europavägar, industrimarker mm dvs där samhällsintressena vägt så pass tungt att länsstyrelsen beslutat att gravarna boplatserna mm ska tas bort. Detta innebär ett avsteg från lagen som egentligen säger att alla fornlämningar ska skyddas. Det betyder att arkeologiska undersökningar är undantag och utförs endast på samhällets krav eller då vetenskaplig forskning är av stort behov av nya fakta för att förstå en forntida situation. När t.ex. graven ska tas bort ska det göras av sakkunniga arkeologer som kan tolka graven, förstå dess omgivande landskap osv. Att arkeologiskt underöka en grav måste göras av erfarna som kan dokumentera anläggningen på ett ordentligt sätt, så att informationen kan bevaras för forskning och en intresserad allmänhet.

För några veckor sedan ifrågasatte en viss anonym i Oskarshamnstidningen att intresset för arkeologi "kan väl inte vara så stort". "Det är bättre att vi satsar på framtiden mm". Personen i fråga kan inte ha funderat ordentligt då några av Sveriges största turistmål är just t.ex. medeltidsdagar, Eketorps borg, olika slott, museer mm. Då Linnéuniveritetet skulle guida bland de nyupptäckta hällristningarna utanför Gamleby, kom 300 personer!!! Allt fler människor i Sverige har ett intresse för historia och forntid. De människor som tar sig tid, lyssnar mm förstår ganska snart att äldre lämningar ska bevaras för framtiden, då det ger upplysningar om äldre tiders seder och bruk. De ger en fingervisning om varför vårt egna samhälle blivit precis så här.

Snäckedal är verkligen ett av Sveriges förnämsta gravfält från bronsåldern och det är så oerhört tragiskt att inte flera kan förstå detta så slipper vi tillämpa lagboken!

Nu är det ju så att Snäckedal redan är skadat och vi måste fundera på hur vi ska åtgärda de allvarliga skadorna och hur vi ska satsa på gravfältets framtid. Lars Ljung sa ju i pressen i veckan att det inte är kommunens sak, vilket han har rätt i. Det är dock ganska illa att han inte kan se att det inte hindrar kommunen att hjälpa till i ärendet, dvs att bry sig! Bengt i Snäckedal är en utmärkt väktare på gravfältet och jag tycker kommunen skulle inleda diskussioner med honom vad han tycker vore lämpligt för gravfältets framtida och fortsatta välmående. Sedan kan man ta upp diskussionerna med Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen i Kalmar. Oskarshamns kommun har ju länge skickat skolklasser och uppmanat turister att besöka gravfältet.

Carl Bloom (mp) tyckte att man skulle satsa på gravfältet, men att man skulle ha kvar vägen då man kunde få dit turister lättare. Det inte Carl Bloom förstår är att ett brott redan har begåtts, fornlämningen är skadad, information om gravfältet har förstörts, den fina visuella bilden är skadad, gravfältet mår inte bra av bilar precis intill mm. Varför kan han inte begripa detta?

Den påförda makadamen kan repa och förstöra ristningar och makadamen över moränen kan förstöra boplatser mm. Vägen går bl.a. kant i kant med en skärvstenshög dvs en "sophög" från bronsåldern med ovärderlig information om livet i Snäckedal för 3000 år sedan.

Lösningen på detta är nog kanske tydligare information om områdets skydd och vilka skyldigheter som besökarna har. Upplysta människor är ofta goda människor. Men som Ingemar stenmark sa "de e inte lätt å förstå, när man inte begriper"!!!!

HÖCKHULT-TRÄTHULT

2011-10-29T14:51:00.004+02:00

Höckhult och Träthult är två granngårdar i Kristdala sn i nordöstra Småland. Jag har själv rötter i denna bygd och det är en av Sveriges finaste och välbevarade odlingsbygder av ålderdomlig karaktär. Här finns fyra till fem odlingsgenerationer att studera för den som är intresserad. Från de första "Hackerören" till stentippar. Marken ligger precis intill den högsta kustlinjen, vilket betyder att endast delar av landet någon gång spolats av Östersjöns vatten. Detta ger ett landskap med odlingsbar jord i höjdlägen, vilket är betydligt mer ovanligt under högsta kustlinjen. Lövskogsinslaget är stort med träd som ek, kråkbär, alm, ask, asp och lind. Berggrunden består av grönsten dvs basiska bergarter som diorit och gabbro, vilket i sin tur gett ett underlag för bördiga jordar. Marken är dock mycket stenig och bönderna fick stenröja för att nå den bördiga jorden. Är det något som kännetecknar denna bygd så är det just röjningsrösen, och då menar jag verkligen röjningsrösen i alla dess former och ålder. De äldsta skulle kunna vara från yngre bronsålder-äldre järnålder, men det saknas i nuläget dateringar från denna tid. Ett antal tidigare undersökningar inom bygden finns, men är inte publicerade. Dateringarna från ca 10 röjningsrösen som provtagits runt om i bygden berättar om om en huvudsaklig röjningsfas under medeltiden 12-1300-talet. Enstaka företeelser som förhistoriska gravar, stenyxor mm antyder att odlingshistorian började betydligt tidigare dvs redan under neolitikum och bronsåldern 4200-500 f.Kr. Nedanför de bördiga moränkullarna sträcker sig dalgångarna genom landskapet och de har utgjort fördelaktiga platser för våtmarksbete och senare under historien som sidvallar och madängar.

Under 1300-talet har vi gott om skriftliga källor och särskilt genom familjen Ruskas godsbyggande i området. Under 1500-talet omtalas även en hel del gårdar och mycket tyder på att de har en betydligt äldre historia då dateringar från röjningsrösen och pollenprov kan berätta om romersk järnålder år 0-400 e.Kr och vikingatid 800-1050 e.Kr. Det är dock oklart vad som hände från den äldre järnåldern till vikingatiden. I nuläget framstår bygden som återkoloniserad under tidig medeltid men att den legat öde sedan yngre bronsålder-äldre järnålder. Dateringar till äldre och yngre järnålder finns, men exakt vad det står för vet vi inte. Det saknas säkra lämningar som gravar från denna tid. En snabb och oförsiktig gissning som ofta brukar göras i situationer med samma källläge är att platsen använts säsongsvis för bete och utmarksodling från någon avlägsen centralbygd som t.ex. Mörlunda. Mörlunda var en etablerad yngre järnåldersbygd och det har framförts tankar att det var denna bygd som först nyttjade Krokshult-Bråbygden för att sedan som en effekt av agrar utveckling, avskaffandet av trälar, befolkningsökning och ett förändrat sätt att se på jordägande gjorde att denna bygd åter bebygdes. Denna bild skulle säkerligen många köpa, men vad bygger dessa slutsater på egentligen? I Krokshult-Bråbygdens fall bygger det på ett antal pollenprov som endast tolkats preliminärt och saknar stöd av 14C dateringar. Det tiotalet undersökta röjningsrösena grävdes under tidigt 70-tal och det saknas uppgifter om kolet som tillvaratogs vedartsanalyserades dvs att man innan dateringen först kontrollerade kolet (träslagets) egenålder. Det är ju inte särskilt kul att försöka få en datering på kolet om de kommer från en ek dvs med en hög egenålder. Det var dessutom enstaka röjningsrösen som underöktes och oftast ett röjningsröse per inäga. Det betyder att man undersökt ett röjningsröse bland 30-100 andra röjningsrösen inom en inäga. Det betyder att man säkerligen skulle kunna hitta en betydligt vidare spridning av dateringar om flera undersökningar gjordes inom samma yta. Vi har med andra ord endast enstaka spår eller låt oss säga aptitretare för vidare forskning i denna bygd. Detta är något som Jag och Mårten Aronsson precis börjat med!

INVENTERINGAR

2011-08-21T12:42:00.004+02:00

I torsdags kom Sven-Gunnar Broström, Kenneth Ihrestam och Roger Wikell för att inventera skålgropar. Inventeringen av Misterhult bekostades av Anérska fonden och denna gång inventerades Hökhult, Vällehorva, Snäckedal, Värnamo och Stora Basthult. Själv deltog jag under lördagens inventeringar i Värnamo och Stora Basthult. I Värnamo hittade jag själv ett block med några gropar på. Jag hittade även ett antal skärvstenshögar och i en skada i betesmarken låg det skärvsten och avslag av kvarts och kvartsit. Det fanns även brytkvarts och det är troligt att det finns ett kvartsbrott i närheten.

Kenneth och Sven-Gunnar reggar. Foto: Michael Dahlin

Värnamo har ett fantastiskt bronsålderslandskap med rösen, stensättningar, skärvstenshögar, fossil åkermark och röjda ytor. När vi var färdiga hade vi kompletterat med sju skålgropslokaler varav ett av blocken hade 12 gropar (se bild ovan). En av skärvstenshögarna hade även ett jordfast block i mitten och på detta fanns en skålgrop. Nu kan man säga att vi är nöjda och Värnamo har fått en komplett bronsåldersmiljö.

Sedan åkte vi vidare till Stora Basthult och där fanns sedan tidigare ett block med ett stort antal gropar. Det dröjde dock inte länge förrän vi kompletterat miljön med ytterligare fyra lokaler.

Backar vi i tiden så kan jag meddela att de tre inventerarna fann 2 lokaler i Hökhult, 2 lokaler i Vällehorva och 1 i Snäckedal. Man kan säga att Misterhult klart skiljer sig från Tjusts rika hällristningsmiljöer. I Misterhult är den vanligaste situationen enstaka skålgropar på block och hällar i grav- och boplatsmiljöer. De förekommer även rikligt i betesmarker med gamla röjningsrösen dvs miljöer som troligen odlades under bronsåldern. Nu får man vänta ett tag på rapporterna, men snart kan ni läsa om inventeringarna i Misterhult i tidskriften Populär arkeologi. Ännu ett tack till Anérska fonden och utan er hade vi aldrig kunnat utföra denna viktiga inventeringsinsats. Vi har endast berört en handfull av alla de miljöer som finns i Misterhult och mycket återstår att inventera. Men jag säger som Winston Churchill dock i ett helt annat samband "Det här är inte slutet, det är inte ens början på slutet, men det är, kanske, slutet på början"

INVENTERINGAR

2011-07-15T15:37:00.006+02:00

Jag jobbar för närvarande hos Kalmar läns museum och deltar i grävningarna nere i Blekinge. Denna vecka har jag haft semester och jag har i första hand varit med familjen, men det har även blivit en del inventeringar. Förmodligen är jag lite galen som inventerar fornlämningar på min semester, men någon måste ju vara det. Jag har en förstående fru och hon vet att jag blir "jobbig" om jag inte får min dagliga dos av fornlämningar.

I onsdags kom Roger Wikell och den nyblivne h dr Kenneth Ihrestam till mig. Vi skulle regga några av mina skålgropsfynd och även leta lite nytt. I Virum visade jag tre lokaler och av dessa reggades en. På väg till en av mina lokaler hittade Ihrestam en skålgrop i ett block. Sedan åkte vi vidare till Hökhult för att regga hällristningen som Roger Wikell hittade förra året. Efter detta reggade vi även in två skålgropar som påträffades förra året och sedan hittade jag ytterligare en utanför ett hönshus. Klockan började bli sent och vi skulle träffa Roger Svedberg för att visas till Roger och Kenneths sovplats i Misterhult. Men innan åkte vi till Adriansnäs och där reggade de ytterligare en av mina upptäckter dvs en skålgrop intill ett gravfält.

Reggad och klar. Foto: Michael Dahlin

På tordagen hängde regnet i luften så vi satta av tidigt på morgonen för att granska lite olika "hamnlägen" runt Snäckedal och Arvidsmåla. Denna dag var även amatörarkeologen Philip Seward med och inventerade. Något hamnläge fann vi inte men väl två gropar i häll och en skålgrop på block. Regnet började falla och detta försvårar arbetet oerhört. Regnet gör att det blir svårt att hitta skålgropar den blöta mossan och jorden. Roger och Kenta tackade för sig och återkommer i augusti.

Peter Norman reggar vid Vaderum, Hjorted sn Foto: Michael Dahlin

På fredagen var vädret bättre och jag tänkte själv ta en kort tur medan min dotter och fru vilade sig mitt på dagen. Plötsligt ringde Petrer Norman dvs en av Riksantikvarieämbetets inventerare och platsledare. Han har köpt en gård i Flivik och hjälper mig med att registrera in stensättningar, rösen, uppallade stenar, skärvstenshögar och fossil åkermark. Han hade redan jobbat tre dagar med alla mina upptäckter och nu skulle jag få chans att följa med ut. Det var lärorikt och skoj att se hur registrering med handdator går till. Peter var imponerad och flera av mina upptäckter omfattar hela miljöer med ovan nämnda lämningar dvs lämningar som inte tidigare varit kända och som missades under inventeringen år 1978-1979. Vi behöver en ny inventering i Sverige!

MOT BLEKINGE

2011-05-14T15:10:00.002+02:00

På måndag börjar jag på Kalmar läns museum och kommer att jobba där åtminstone till slutet av augusti. Utgrävningen sker utanför Sölvesborg och jag kommer att bo där i veckorna. Det är utbyggnaden av E22 det handlar om och den arkeologiska insats som måste göras innan vägen får dras genom landskapet. Det är många arkeologer från olika håll i landet som kommer att delta och jag skulle tro att vi är ett trettiotal som ska gräva på en mängd olika ytor. Jag kommer gräva en lokal med spår från neolitikum, bronsålder och romersk järnålder. Detta betyder 4200 f.Kr -400 e.Kr. vilket är en mycket lång tid.

Jag har varit arkeolog i 10 år nu och sysslat mest med inventeringar, forskningsgrävningar och forskning. Jag har inte deltagit på särskilt många arkeologiska undersökningar av ovan nämnda slag. Det jag kan tillföra den arkeologiska undersökningen i Blekinge är min inventeringskunksap om att läsa landskap och att jag kan klassificera flinta och bergarter. Jag har genom åren klassificerats tusentals bitar av slaget stenmaterial från sten- och bronsåldern.

Turen ned till Blekinge blir med andra ord mycket viktig för min framtid.

SKOGEN DEN FINA

2011-05-07T10:45:00.003+02:00

Det är nu snart en vecka sedan arkeologer uttryckte sin besvikelse och ilska kring skadegörelsen vid Snäckedal i lokaltidningarna. Reaktionen hos den stora allmänheten har lyst med sin frånvaro och endast natur- och kulturvänner har reagerat. Samtidigt kan man tro att den som tiger samtycker, men säker kan man ju inte vara. Det är många som äger skog och ser natur- och kultur som hinder för sin verksamhet och tycker att deras verksamhet redan styrs av överförmyndare. Det finns som tur är många skogsägare med ett stort intresse kring natur och kultur. Det blir då också lättare för dessa skogsägare att sköta sin skog och klara sig genom regelverket. Det är skogsägarens skylldighet att känna till och ta ansvar för de värden som finns på markerna. Tyvärr ser avverkningsformerna ut som de gör idag och de består av kalhyggen, körskador och ofta följt av markberedning. Jag har under de femton år jag ägnat åt arkeologiska inventeringar kunnat följa förändringarna av kulturmiljöerna. En kort tid kan tyckas men förändringarna av miljöerna går fort och några år hade räckt för att studera några av alla miljöer som helt eller delvis förstörts av skogsbruket. Jag har sett skeppssättningar köras sönder och markberedas, hällkistor kvaddas, fossil åkermark markberedas osv. Jag har många gånger mött de som kör skogsmaskinerna och med stolthet berättar de att de inte kvaddat gravröset fast de bara kört någon meter ifrån! Leendet försvinner dock snabbt då man förklarar att det inte bara är röset som är skyddat, utan även delar av den omgivande miljön. Vad är fornlämningen värd om inte delar av dess landskap den anlades i inte finns kvar? Är det möjligt att bedriva ett skogsbruk om man måste ta hänsyn till alla skyddade växter, fåglar och fornlämningar? Jag lever i övertygelsen att det är det och att det måste tas fram nya regler och rutiner för ett skogsbruk med hänsyn.

När jag arbetade med projektet "Forntid i Oskarshamns kommun" fanns det en pedagogisk del i det hela. Vi hade under några månader varje år med oss låg- och mellanstadieelever ut i åkrarna för att inventera. Fast Oskarshamn är en liten stad med nära till skog och mark fanns det 10-åringar som nästan aldrig varit i skogen. Det hela låg på skolans ansvar att få ut dessa elever. Detta säger även en del om deras föräldrar och ointresse för en av de viktigaste naturtyper vi har. Ska man kunna ta ansvar och värna om skogen bör man förstå, eller?

När det gäller skogen finns det bara några promille naturskog kvar i Sverige och endast några procent urskog. Med naturskog menar jag helt orörd av människan och urskog, skog som delvis fått vara orörd. Huvuddelen av all skog är kulturpåverkad och planterad. Faktum är att Sverige går hårdare fram i sina skogar än vad man gör med regnskogen!!!! Skogsplanteringarna leder ofta till monokulturer med endast ett trädslag och detta skapar givetvis en större känslighet mot sjukdomar, stormar, skadeinsekter, bränder mm. Skogsägare och alla andra måste börja fundera över hur vi vill att skogarna ska se ut! Ska vi ha monokulturer som bara ger utrymme för ett visst antal arter, vill vi ha sönderkörda kulturmarker? Fortsätter det så här kan vi redan nu börja klassa skogarna som industrimark?, eller?

SNÄCKEDAL I FARA

2011-04-29T12:10:00.007+02:00

Vid ett besök på det storslagna gravfältet i Snäckedal kunde jag till min förfäran notera att man byggt en skogsbilväg med krossad sten precis intill gravfältet. Vägen passerade bara någon meter från en av gravarna. Även om den krossade stenen lagts ut på en redan befintlig skogsväg framstår detta tilltag som ett övergrepp i en kulturmiljö. Den vägen som fått den krossade stenen påförd var innan en gammal traktorväg på sand, jord och hällmarker. Nu har man dessutom på sina håll delvis breddat vägen och stora massor av jord, sten och block ligger uppkört längst kanterna. Det finns inte ett spår av känsla för kulturmiljön, utan allt osar bekvämlighet och ointresse för denna vackra kulturmiljö från bronsåldern. Tragiskt! Jag struntar i om man ska köra ut timmer här, det måste finnas andra möjligheter att transportera ut detta!

Foto: Momark

Det ryktas också om att kommunen ska börja avverka och köra ut sitt timmer på flera håll. Om det är kommunen som är skyldig till tilltaget i Snäckedal vet jag inte, men går man tillväga på ett liknande sätt runt om i kommunen kan vi räkna med stora skador på natur- och kulturmiljöer. Förstår inte varför man inte låter antikvarisk expertis se över områdena innan avverkning och skogsbilvägar byggs??????? Det har ju bevisats så många gånger att det råder arkeologisk okunskap om de miljöer man avverkar i. Jag lyfter ett varningens finger och menar att ska vi ha kvar dessa vackra rekreationsområden så måste vi vara varsamma! Självklart ska skogen avverkas, men med förnuft!

Foto: Momark

När jag först skrev detta visste jag inte att arkeologer från flera håll i Sverige var på besök i Snäckedal. Det var internationellt kända bronsåldersforskare från bl.a. Linnéuniversitetet och Högskolan på Gotland. Jag blev uppringd av professorn i arkeologi Joakim Goldhahn som var mycket upprörd över det han såg i Snäckedal. Tilltaget är verkligen allvarligt och det är bara att hoppas på att Länsstyrelsen i Kalmar kan visa på vad vår kulturminneslag är till för!!!!

Något man måste fundera på är om man ska skylta fornminnesområden och göra reklam för dem om man inte också förklarar att de är skyddade enligt lag (då menar jag med tydlighet). Den senaste tiden har vi i norra länet sett skadegörelse tyvärr efter att man som glad arkeolog valt att berätta om nyheten för tidningarna. Hällristningar utanför Gamleby har skadats av klåfingriga som inte förstått att lämningarna är skyddade. När tidningarna skriver om fornminnen är det av stor vikt att de också nämner att de är skyddade och skadegörelse polisanmäls. Givetvis måste vi som arkeologer fortsätta att förmedla våra upptäckter, men det innebär givetvis risker. Det stora ansvaret har givetvis Länsstyrelsen och de måste tydligt berätta för allmänheten om lagskydd mm. det räcker inte med en liten textsnutt där det står "fornlämningarna är skyddade enligt lag". Det är ingen mening att skylta till gravfält och hällristningar om de utsätts för skadegörelse och det är lika viktigt med information om lagskydd. Snäckedal är bara ett av flera exempel på människors okunskaper och oförståelse.

Foto: Momark

HÖCKHULT

2011-04-16T18:28:00.007+02:00

I Kristdala socken finns det en liten by som heter Höckhult och kanske är det inte något särskilt med denna by vid en första betraktelse. För en arkeolog som mig är den dock full med arkeologihistoria, bronsåldersrösen, paleoekologi och min nyfunna skärvstenshög.

Foto: Michael Dahlin

Höckhult nämns för första gången på 1500-talet och har troligen redan då existerat i ett par hundra år. På kullarna runt byn finns rösen, stensättningar och en skärvstenshög som jag hittade för ett par veckor sedan. Skärvstenshögarna är något av de mest speciella element vi känner från bronsåldern. Förr sa man ofta kokstensrösen dvs att de innehöll sten från eldstäder och kokgropar. Nu är det inte så enkelt utan skärvstenhögar kan innehålla rester efter bronshantverk, slakt av boskap, kremerade människor, keramik, jordbruksredskap mm, mm.

Vid tallen undersöktes ett röse på 1870-talet. Foto: Michael Dahlin

På 1870-talet undersökte arkeologen Hildebrant ett röse i Höckhult. När han kom till platsen hade bönderna redan funnit fyra urnor varav en innehöll en spjutspets av brons från bronsålderns period V dvs, 900-700 f.Kr. Totalt innehöll röset sju urnegravar dvs urnor med kremerade människoben. Hildebrant undersökte delar av ytterligare ett röse med två urnor. Sedan dess har ingen undersökt något arkeologiskt i Höckhult, men väl kulturgeografiskt. Det var på 1970-talet när Staffan Nyblom undersökte flera röjningsrösen i trakten. I Höckhult fick han en träff i en odlingsterrass och dateringen blev yngre romersk järnålder dvs ca 300 e.Kr. På andra platser runt Höckhult fick han dateringar till vikingatid och medeltid. Tillsammans med geologen Mårten Aronssons polleprover från sjöar i omgivningarna kunde man se att landskapet betats och odlats sedan yngre stenålder. Den sena vikingatiden och tidiga medeltiden har varit en expansiv period i områdets jordbrukshistoria. Sedan 1970-talet har ingen forskat kring områdets historia och arkeologi. Jag har i denna stund påbörjat min forskning kring detta fantastiska landskap.

Blankaholm 4

2011-02-27T15:24:00.008+01:00

Årets största arkeologiska begivenhet för de arkeologer som är intresserade av ostkustens kulturhistoria! Begivenheten ägde rum nu under under helgen. Jag talar givetvis om seminariet i Blankaholm som var det fjärde i ordningen och i år var vi ett 60-tal deltagare. Seminariet besöks i första hand av yrkesverksamma arkeologer, arkeologstudenter, men även den intresserade allmänheten.

Martin Rundkvist talar om offerfynd. Foto: Tore Hellström

I vanlig ordning avhandlades en stor mängd olika ämnen och från olika epoker. Allt från äldre stenålder i södra Norrland, yngre stenålder i Kalmar län, bronsålder i Mälardalen, Tjust och på Gotland. Medeltid och 16-1700-tal i Möre och Målilla. Sist men inte minst avhandlades hur man kan använda arkeologisk metodik inom psykiatrin som rehabilitering Det var med andra ord två fantastiska dagar med glada och trevliga vänner.

Ludvig Papmehl-Dufay Foto: Tore Hellström

Det är nu hög tid att uppmana alla de som var på seminariet och som känner att de har lust att skriva en artikel till nästa års publikation. Skriv!
Manusen ska vara redaktionen till handa senast i slutet av maj.

Tack alla

EN RIKTIG MISTERHULTARE

2011-01-16T15:07:00.004+01:00

Strax efter Jul avled Misterhults hembygdsförenings förra ordförande Albert Svensson. Det var alldeles för tidigt som han slutade sina dagar här på jorden. Han har lämnat ett stort tomrum efter sig och jag är en av alla som saknar honom.

Jag träffade honom första gången våren 1998 i samband med att jag höll på att skriva min B-uppsats i arkeologi. Egentligen skulle jag inte skriva om Misterhults stenålder, men jag hade bett om att få se föreningens samling med stenyxor. Min pappa och jag åkte upp till Misterhult och det kom att bli vårt första möte med Albert. Från och med nu kom vi att talas vid i telefon med jämna mellanrum. Det var egentligen nu som mina tankar om framtida projekt i Misterhult började växa fram. Den kunskap som Albert hade om socknen och människorna var ovärderlig.

Under alla våra telefonsamtal så var det inte bara Misterhult och arkeologi som diskuterades. Det visade sig även att vi var släkt på långt håll och våra släkter "gick i hop" vid slutet av 1600-talet och tidigt 1700-tal.

Det blev många telefonsamtal, men under arkeologiprojektet "Forntid i Oskarshamns kommun" träffades vi ofta på möten, studiecirklar och utflykter mm. Albert var alltid glad och det var sällan som man hörde talas om några problem. Albert var även öppen för nytänkande och att utveckla hembygdsföreningen. Han var aldrig sen med att hjälpa och stötta mina olika projekt. Jag kände alltid att jag hade stöd av Albert och ett av de sista projekten han var med och stöttade var ett par dagars hällristningsinventering i Misterhult. Bara några veckor före hans bortgång talades vi vid per telefon och det fanns då inget som skvallrade att han snart skulle komma att lämna oss. Mina minnen av Albert skulle kunna rymma många sidor här på bloggen, men jag väljer att sluta här. Slutligen vill jag bara säga att vi som kände dig kommer aldrig att glömma dig för den fina människa du var, farväl Albert.

BLANKAHOLM 2011

2011-01-07T11:52:00.006+01:00

Arkeologiseminarium

”Forntid längs Ostkusten”

26/2-27/2, 2011 i Blankaholm
(3 mil söder om Västervik)

LÖRDAG
12:00 Lunch i Folkets hus
13:00 Öppen föreläsning ”Gräv inte där du står. Bosättningsmönster i NÖ Småland under neolitikum och i övergången till bronsålder”

– Michael Dahlin
13:45 ”Maktens boningar och vanliga människors enkla tjäll. Några tankar kring ett medeltidssamhälles uppkomst och utveckling. Exemplet Möre”. – Pierre Petersson
14:15 “Viking - till sjöss och på land” - Roger Wikell
14:45 “Pre Ancylus”-Kenneth Alexandersson
15:15 Kaffe
15:30"Mesolitikum i södra Norrland. Exempel från inland och kust."

-Michel Guinard & Therese Ekholm
16:00 "Gammalt och nytt om trattbägarkulturen på Öland".

- Ludvig Papmhel-Dufay
16:30 ”I landskapet och mellan världarna. Bronsålderns offerplatser i Mälardalen”. -Martin Rundkvist
17:00 Avslutning på dagens föreläsningar
Middag

SÖNDAG
8:30-9:30 Frukost, beställs där ni bor.
9:30 Öppen föreläsning ”Mem, Ett nyupptäckt hällristningscentrum.” - Sven-Gunnar Broström & Kenneth Ihrestam
10:00 “Breven kring Ruskas godsimperium”-John Huttu
10:30 “Bland tjära och kol i Målilla - lämningar från 1700-talets binäringar i en skogsbygd” -Veronica Palm
11:00 ”VID STENSKEPPETS AKTER! – en nyfunnen dubbelgrav från förromersk järnålder på Gotland”-Joakim Whelin
11:30 Arkeologi och rehabilitering i förening utopi eller möjlighet!? -Rune Johansson
12:00 Lunch

Två av föreläsningarna är öppna och det betyder att ingen föranmälan behövs för att lyssna på dessa två!

Kontakta: Michael Dahlin
arkeologen@telia.com

NYÅRSKRÖNIKA 2010

2010-12-26T18:11:00.014+01:00

Wirum, Ihrestam, Broström och Misterhultaren Foto: Roger Wikell

I början av 2010 kom det mycket snö och man trodde att det knappast skulle kunna bli värre. Snön låg kvar långt in i mars och det var därför en stor lättnad när den smälte bort. Ett ljus i detta snöelände var Blankaholmsseminariet och det var gott om besökare. Det var det tredje seminariet och det var premiär för vår bok. Vi var många som läst och kommenterat, men den största äran måste givetvis gå till redaktörerna. Jag uppskattar verkligen deras jobb och de visade att de tror på Blankaholm som ett centrum för ostkustens arkeologi och kulturhistoria.

Länsstyrelsens körkortregister i Höckhult. Foto: Michael Dahlin

Under vintern samlades även manusgruppen och planerade årets teaterföreställning i Blankaholm. Det var Jag , Irene, Gunvor, Karin och Jan som jobbade med detta. Man kan säga att det var vi som gjorde grovjobbet och utan oss hade det kanske inte blivit något alls. Min roll är förutom att plåga manusgruppen med Tjusts medeltida historia att försöka baka in detta i storyn. Man kan säga att vi har en berättelse och den ska passa mot den tidens samhälle mm. Vi lånar fritt från de historiska källorna och kryddar detta med en bra berättelse. Personerna kan vara påhittade, men ofta kommer historiska personer på besök i handlingen. Under 2011 kan mycket väl självaste Bo Jonsson Grip dyka upp!!!!!!!

Teatergänget 2010 Foto: Ingvar Fågelberg

Under våren inventerade och registrerade jag ett stort antal gravar, fossil åkermark och boplatser. Allt väntar nu på att kvalitetsgranskas av Peter Norman på Riksantikvarieämbetet och troligen blir detta under 2011. Under mina inventeringar kom jag på ett område som tidigare inte haft några registrerade fornlämningar. Jag kunde komplettera med 1 gravfält (1 kvadratisk och 5 runda stensättningar), 1 röse, 12 stensättningar, 1 boplats, fossil åkermark och 2 skärvstenshögar. Bland gravarna fanns en kvadratisk stensättning, vilket kan betyda att delar av miljön ska dateras till äldre järnålder. Utöver denna miljö fann jag ytterligare stensättningar, boplatser mm. Socknarna jag inventerade i var Hjorted, Gladhammar och Misterhult.

Under våren inventerades det skålgropar och jag fann ett tiotal lokaler på egen hand. Dessa kom under sommaren att kvalitetsgranskas av Sven-Gunnar Broström, Kentha Ihrestam och Roger Wikell. Ytterligare nyfynd gjordes under de två dagar vi inventerade och Roger kom även att spräcka "nollan" dvs han fann den första figurristningen i Misterhults sn. Den låg på en häll vid Höckhult och figurerna bestod av två skepp, en fotsula och några skålgropar. Under 2011 kommer ristningen att dokumenteras mer ingående. Den ovan nämnda trion gör så oerhört mycket gott för svensk arkeologi och det vore nästan straffbart om inte andra arkeologer såg dem som föredömen!

I slutet av sommaren fann jag även den keramikförande boplatsen vid Harnäs. I vildsvinsskador och rotvältor kunde jag iaktta keramik, brända ben och avslag efter stenhantverk. Till en början var jag säker på att boplatsen endast innehöll gropkeramik (3200-2300 f.Kr.), men det visade sig sedan att ytterligare två kulturer var närvande på platsen trattbägarkultur och Stridsyxekultur. Jag plågade keramikexpeterna Åsa Larsson, Ole Stilborg och Kenneth Alexandersson med foton. De två sistnämnda kulturerna ligger nära i tiden till den gropkeramiska epoken.

Benen som påträffades vid Harnäs visade sig vara ben från grönlandssäl, fågel, fisk och däggdjur. Benen var mycket fragmentariska och det var svårt att säga något ytterligare.

Stenmaterialet dominerades av det lokala materialet kvartsit och kvarts, medan flintorna var få i antal. Det fanns få formella redskap, men några fragment av skrapor och yxor fanns.

Ytterligare gropkeramiska boplatser med keramik påträffades även vid Blanka (Hjorteds sn) och Solstad och Mederhult (Misterhults sn). Totalt har jag funnit 12 tidigare helt okända gropkeramiska boplatser. Ett framtida projekt kan komma att tillföra nordöstra Småland en betydande kunskapsökning. Inventering är och förblir de bästa kulturmiljövårdande insatserna och att sedan kunna gå vidare och göra arkeologiska undersökningar är av stor vikt för att lära sig mer om neolitikum inom detta geografiska område.

Under året har jag även hjälpt hembygdsföreningen Oskarshamn-Döderhult. De får ofta i uppdrag att kontrollera platser i terrängen inför nybyggnationer mm. Det är kommunen som vill att de ska det och eftersom jag är med i hembygdsföreningen tycker jag det är roligt att hjälpa till. Ofta får vi dock höra av politikerna att vi är ute för sent och att vi ställer till det. En sådan kommentar kan givetvis bara yttras av någon som inte är insatt i den kulturmiljövårdande metodiken. Alla områden är inte inventerade, vissa områden inventeras inte förrän man får kännedom om byggnadsplanerna mm. Politiker måste förstå att vi idag lever i ett kulturlandskap och tidigare epokers lämningar är mer regel än undantag. Så till Oskarshamns kommun säger jag bara, anställ mig så kan jag inventera åt er i god tid ;-)

Under sommaren spelade vi teater och detta år hette föreställningen "Mirakelkuren". Handlingen utspelade sig i Blanka på 1330-talet och en gruvlig hämnd. Själv spelade jag för andra och sista gången krigaren Skarp och befälhavare på kungens fogdenäste "Blankaholme". Jag hade ständiga bekymmer med krigaren Smäck och hans tandvärk. Tandvärken botades dock hos smeden och en blodampull till publikens förtjusning!

Under hösten blev det några inventeringsrundor under helgerna, då jag var pappaledig i veckorna. Jag har verkligen lärt mig ett och annat om mig själv denna höst. Min dotter Isabella har lindat mig om sitt lillfinger och jag kommer ofta på mig själv att gå och nynna på en gammal låt. "Barn ska jag ha när jag bli stor, med skära händer och vassa tänder och mage som en sockertopp, med ljusbrunt hår precis rakt upp"

Under detta år har jag fått se min dotter lära sig gå, äta med sked mm och det är en lycka!

Samtidigt har jag en egenhet som följt mig hela livet dvs att allt ska vara så riktigt som möjligt. Fråga mina kompisar som lekte krig med mig som liten. Det räckte inte med att leka krig, utan det skulle vara allt från Visby 1361, Karoliner, Nordamerikanska inbördeskriget mm. Vad jag vill säga med detta är att det tillsammans med barn kan uppstå vissa problem. Teatergänget har fått uppleva detta även om jag lyckas lugna ned mig när jag inte fått som jag vill. När det gäller öppna förskolan har jag fått kämpa för att inte avslöja för barnen att tomten inte finns på riktigt. Ofta har jag fått höra att "vi bedriver faktiskt barnverksamhet här" jaja jag har en del kvar att lära när det gäller barn. Kanske ska plocka fram min fantasi från perioden som spelledare i Drakar & Demoner, Sagan om Ringen och Mutant ;-)

Så kom snön igen och förmörkade livet för en arkeolog! Ofta fick man höra -nu är du bra nöjda som får gräva! Det är lätt att hålla sig för skratt och jag skottar inte mer än nödvändigt.

Nu i denna stund snurrar tankar om 2011 års Blankaholmsseminarie, alla projekt som ska genomföras under 2011 mm. Jag hoppas att alla läsare ska få ett GOTT NYTT ÅR och att det nya året ska bli ännu bättre ur alla synvinklar.

DESSA GOA AMATÖRARKEOLOGER

2010-12-18T15:31:00.008+01:00

Vad vore arkeologin utan alla dessa ihärdiga amatörarkeologer? För egen del har jag som arkeolog haft oerhört mycket utbyte av dessa kollegor

I slutet av november i år flyttade en av de mest ihärdiga amatörarkeologerna från Misterhult. Jag talar givetvis om Karl-Bertil Gustafsson en av de finaste personligheter jag träffat i mitt liv. Även om han kommer att hälsa på då och då, så märks redan en stor tomhet efter honom. Han har varit aktiv amatörarkeolog sedan 2001 och har bidragit till en betydande andel av de nyupptäckta boplatserna i Oskarshamns kommun. Givetvis kommer han att komma på seminariet i Blankaholm och på en del framtida grävningar. Han har flyttat till Malmö dvs närmare sina barn och sin frus släktingar i Danmark. Vi ska göra allt vi kan för att "K-B" ska komma i kontakt med amatörarkeologer nere i Skåne.

Kärna i sydvästskandinavisk flinta. Foto: Michael Dahlin

Under november kom jag i kontakt med en annan amatörarkeolog och som inte bodde särskilt långt från Blankaholm. Jag talar om jordbrukaren Magnus Sellerud i Möckelhult i Hjorteds sn. Jag fick nys om hans bravader genom hembygdsföreningen i Hjorted. Jag ringde upp honom och vi hade mycket att tala om. Han hade nämligen funnit sex stenyxor, fyra boplatser, en järnframställningsplats, en stockkanot, en rest sten och flera stensättningar. Efter lite tjatande fick jag honom att pricka in fynden på en karta och skicka med fynden med sin dotter till skolan. Min fru är lärare där så hon kunde ta med fynden hem till mig. Det blev lite av "Lilla Julafton" när jag skulle gå igenom fynden. Två trindyxor, två fyrsidiga grönstensyxor, två fragment av skafthålsyxor, en spets till en flintdolk, avslag av flinta och en kärna av flinta. Det roliga var att denna fastighet i nuläget inte har några förhistoriska lämningar registrerade. I vår ska jag besöka platserna och registrera dessa och se till att de kommer in i fornminnesregistret. Förhoppningsvis kommer jag att hitta mycket mer! Detta säger också en hel del om hur oerhört mycket det finns kvar att inventera.

HARNÄS I JULKLAPP

2010-11-22T13:56:00.006+01:00

Boplatsen i Harnäs är under bearbetning och ni som följer min blogg vet vad jag talar om. Materialet är analyserat och det är bara benen kvar och de har idag "gått iväg" till arkeologen och osteologen Magnus Reuterdahl i Solna. Det är bara att hoppas på att benen ska ge oss några spännande uppslag att arbeta vidare med, eller åtminstone få en bild av vilka djur som hanterades på platsen.

Kenneth Alexandersson och jag har detta som ett litet projekt och tankarna är att försöka få pengar för att kunna arbeta vidare med denna plats och då genom en arkeologisk undersökning. Det ska då inte bli någon liten titthålsundersökning, utan undersökning av ett par hundra kvadratmeter. Platsen är spännande då den innehåller stora mängder trattbägarkeramik, gropkeramisk keramik och en bit stridsyxekeramik. Vi talar då om stora delar av mellanneolitikum 3200-2300 f.Kr. Gropkeramiken består till stora delar av den typ som kallas Fagervik III-IV och den i Harnäs är till största delar homogen. Endast ett antal procent består av porigt gropkeramiskt gods (kalkmagrat). Det poriga godset blir allt vanligare norr över längst ostkusten. I norra Kalmar län ser vi ett tydligt övergångsområde mellan homogent och porigt gropkeramiskt gods. Norr om Harnäs finns boplatser med större inslag av porigt gods. Keramiken ska nu specialgranskas av Kenneth Alexandersson och snart kan vi räkna med att rapporten ligger färdig. Det vore bra om rapporten kunde vara färdig till jul och man kunde dela ut den i julklapp till alla arkeolognördar;-)

LITE NYTT

2010-10-26T09:21:00.005+02:00

Pappaledigheten tar ut sin rätt och jag får allt mindre tid med bloggen, men jag försöker trots detta att hålla liv i skrivandet.

Sedan sist har materialet från Harnäs studerats och det innehöll 1 kg keramik eller 700 bitar neolitisk keramik dvs yngre stenålder. Det finns representanter för trattbägarkultur, gropkeramisk kultur och stridsyxekultur. Bland det slagna stenmaterialet fanns över ett kg slagen främst kvartsit. Detta följdes av kvarts, kristianstads flinta, hälleflinta, porfyr och sist sydvästskandinavisk flinta. Det fanns också en del fragment av brända och obrända ben. Benen kommer troligen från olika djurslag och fisk. Under november ska jag och Kenneth Alexandersson studera fyndmaterialet ingående och sedan ska rapporten färdigställas. Rapportena från två tidigare undersökningar i Solstad och Blankaholm är på G. Det som fattas är en genomgång av keramiken, vilket kommer att göras inom kort.

Under september fann jag två keramikförande lokaler till. Den första i Solstadström och den andra i Mederhult, båda i Misterhults sn. Det är frågan om fynd i vildsvinsskador och markberedningar. Då jag inte har tillstånd att ytplocka dessa har endast ett litet antal fynd tillvaratagits för att underlätta vid registreringen av lokalerna. Jag kan trots detta säga att det är frågan om lokaler med främst gropkeramik och inslag av trattbägarkeramik. Igår var det dags igen, men då i Blanka dvs gården utanför Blankaholm i Hjorteds sn. I en vildsvinsskada framkom några keramikbitar och kvartsavslag. Även detta antyder gropkeramisk kultur. Samtliga fynd kommer inom kort att anmälas till fornminnesregistret.

Jag håller även på att planera 2011 års seminarie i Blankaholm och det kommer att hållas 26-27 februari.

GROPKERAMIKER I HARNÄS

2010-09-26T18:04:00.006+02:00

Boplatsen som jag fann tidigare i år visade sig var en mycket fyndrik boplats. För er som inte vet så varade den gropkeramiska perioden 3200-2300 f.Kr. Boplatserna från denna tid är kända för sina stora fyndmängder och Harnäs utgör inget undantag.

Detta är den elfte boplatsen med gropkeramik som jag hittat sedan 2006. Två boplatser har tidigare delundersökts av mig och Veronica Palm (Rapporter kommer inom kort). Detta gör att vi mellan Solstad-Harnäs och Blankaholm har den största kända koncentrationen av gropkeramiska boplatser i Kalmar län. Söder ut har vi en koncentration med boplatser vid Oskarshamn och med kända lokaler som Humlekärrshult, Lilla Mark och Syréns Hage. Under inventeringsprojektet FOK fann vi mängder med boplatser i liknande läge som Harnäs, men i åkermark. Keramik är ovanligt att finna i plöjd åkermark då den förstörs lätt där. Det jag menar är att den gropkeramiska kulturens boplatser inte finns i särskilda koncentrationer längst kusten utan förhållandevis jämnt utspridda längst kusten. I dessa trakter finner vi boplatserna mellan 10-20 m.ö.h.

Några udda bitar från Harnäs. Foto: Michael Dahlin

Länsstyrelsen hade godkänt de 30 kvm vi skulle undersöka dvs omrörd jord i vildsvinsskador och rotvältor. Det var ingen sammanhängande yta utan skadorna låg utspridda i ett antal terrasslikande lägen i en nordsluttning. Jorden bestod av sandig till svagt grusig morän. De terrassliknade lägena omslöts av en bergvägg i öster och hällmarker i väster. På hällmarken ovan boplatsen ligger en rund stensättning och uppe på det höga berget ligger ett monumentalt röse. En av vildsvinsskadorna bestod av fet jord och mycket skärvsten. Hade det inte varit för gropkeramiken hade jag trott att jag rotade i en sönderbökad skärvstenshög. Det skulle dock inte förvåna mig om vi har en lång kontinuitet på platsen. Det är känt sedan länge att bronsåldersboplatser kan ligga på tidigare gropkeramiska platser t.ex. Kurum (Tryserums sn) och Hellerö (Västra Eds sn).

Fynden som sållades fram under denna helg bestod främst av keramikfragment och skärvor. Keramiken består främst av det som vi kallar för Fagervik III-IV, men även en del andra dekorer som måste studeras närmare. Vissa keramikbitar hade matskorpor, så en analys av detta skulle vara mycket spännande. Den andra stora fyndkategorin bestod av det slagna stenmaterialet och i storleksordning av kvartsit, kvarts, kristianstadsflinta, sydvästskandinavisk flinta, porfyr, hälleflinta, och möjligen en bit skiffer. Bland föremålen fanns ett eggfragment av en grönstensyxa, ett slipat flinavslag, retuscherat spån av sydvästskandinavisk flinta. Den tredje gruppen med fynd var de brända och obrända benen. Eftersom jag inte är någon benexpert eller osteolog som det kallas så vill jag inte uttala mig. En gissning är dock att jag har minst ett ben från en säl. Benfragmenten är mellan 2 mm -30 mm stora och till antalet ett par hundra.

Jorden som vi tog från markskadorna hade skyhöga fosfatvärden. Detta var inte förvånande med tanke på den sotiga, feta och benrika jorden.

Vi som arbetar med detta är; Kenneth Alexandersson & Michael Dahlin.

Till sållhjälp hade vi ett gäng glada arkeologer och amatörarkeologer Karl-Bertil Gustafsson, Kristian Lundqvist, Philip Seward, Rune Johansson och Luz Mary Johansson.

HÄLLRISTNINGAR I MÖRKRET

2010-09-10T09:14:00.006+02:00

I onsdagskväll hälsade jag på Gurra och Kenta när de skulle belysa hällristningen vid Lunds by i Gladhammars sn i södra Tjust. Veronica Palm med sambo kom på besök så vi var ett litet gäng som tog oss fram genom björnbärssnår och våtmarker. Precis som vanligt var det nästan dubbelt så många figurer att registrera än vad som tidigare antecknats vid Riksantikvarieämbetets revideringsinventering 1978. Från början tror jag att det var ett tjugotal skålgropar och tretton fotsulor på ristningen. När vi var färdiga var det 23 fotsulor, 1 människofigur, betydligt fler skålgropar och några ytterligare figurer. Innan mörkret föll på så hade vi hunnit att nyregga ett av mina fynd från i våras en häll med fem skålgropar.

Ristningen vid Lunds by. Foto: Michael Dahlin

På torsdagen var det Hökhults tur dvs Misterhults sn i Tuna läns härad. Jag nämner häradet då det felaktigt brukar räknas till Tjust. Hällristningen påträffades i juli i år i samband med en inventering som bekostats av Misterhults hembygdsförening. Vi som inventerade var Jag, Roger Wikell, Kenneth Ihrestam, Sven Gunnar Broström och Karl-Bertil Gustafsson.

Hökhult ligger i de norra delarna av socknen vid en liten dalgång som bl.a. omges av gravfält, skärvstenshögar, fossil åkermark och en hel del skålgropslokaler. Flera påträffades av ovan nämnda gäng och några har tillkommit under mina inventeringar.
Skrovlig granit, men där är den! Foto: Michael Dahlin

Kvällens dokumentation gick bra och vi kunde säkra 2 skepp, 1 fotsula och 6 skålgropar. Vid kvällens dokumentation hade Roger Wikell kommit tillbaka så vi var fyra gubbar som kröp runt som taxar på hällen. Det kändes oerhört kul att få de tidigare uppgifterna säkrade och Misterhult har fått sin första hällristning och mer lär komma!

BYSKOLAN

2010-09-06T09:52:00.002+02:00

Nedan följer ett debattinlägg som ett svar på politikernas hot om nedläggning av landsbygdens skolor i Västerviks kommun. Detta debattinlägg kan även läsas på www.vt.se

Skriv "BYSKOLAN" på valsedeln
"Levande landsbygd riskerar att bli ett minne blott i Västerviks kommun: faller skolan står förskolan ostadigt, landsbygden blir inte längre ett alternativ för barnfamiljer och lanthandlarna får slå igen".
Landsbygdsskolorna i Västerviks kommun är akut hotade av nedläggning. Almvik, Blankaholm, Gunnebo, Lofta, Odensvi, Totebo och Ukna riskerar att bli utan skola. På flera av orterna hotar kommunen dessutom att lägga ned förskolorna. Överum riskerar att mista sitt högstadium. Utan skolor inga folkbibliotek på dessa orter.

Levande landsbygd riskerar att bli ett minne blott i Västerviks kommun: faller skolan står förskolan ostadigt, landsbygden blir inte längre ett alternativ för barnfamiljer och lanthandlarna får slå igen. En sådan utveckling är i förlängningen inte heller bra för kommunen som förlorar skatteintäkter och befolkningsunderlag. Bakom detta förödande förslag står samtliga partier i fullmäktige (utom socialisterna).

I sex månaders tid har runt 20 tjänstemän haft i uppdrag att utreda hur nedläggningen ska genomföras. Utan insyn. Utan att berörda tillfrågats. Efter ett välbesökt informationsmöte på Ankarsrums skola den 16 augusti har diskussionerna gått heta på många håll. Kommunens representanter kunde inte presentera en utredning som höll för närmare granskning:

- Det är oklart om det över huvud taget blir några besparingar, ens på kort sikt.

- Barnens utbildningskvalitet och psykosociala hälsa ökas inte av att de skjutsas till andra orter

- Samhällsperspektivet saknas: i strid med Glesbygdsverkets rekommendationer blundar utredningen helt för konsekvenserna.

- Endast tre veckors remisstid medges för att vi på vår fritid ska bemöta den ord- och sifferrika utredning 20 tjänstemän presterat på ett halvår

Strategin i Ankarsrum var att presentera samtliga förslag för hela kommunen "för att vi skulle få en helhet". Det blev timmars powerPoint och envägskommunikation, mindre av dialog och frågor, vilket var olyckligt. Var kanske utredningens strategi att under politisk enighet ligga lågt så länge att man slipper frågan i valet?

När de kritiska frågorna till slut började hagla från pålästa landsbygdsbor slirade tjänstemännen på målet. En tjänsteman kallade notan för demokratiskt inrättade landsbygdsskolor "konstgjord andning", en metafor som liknar skolorna vid dödsjuka eller svåra olycksfall. Direkt komiskt blev svaret på varför man inte övervägt att bussa stadsbarn från överfyllda innerstadsskolor till glesa landsbygdsskolor: det skulle vara trafikfarligt. Men landsbygdsbarnen då, invände någon? "Deras föräldrar har valt att bosätta sig på landet", hettes det. Kanske var det inte komiskt. På ett olustigt sätt ställdes stad mot land, något som den kritiska publiken konsekvent undvek.

Fakta talar emot utredningens politiskt beställda slutsatser. Utredningsprocessen har inte präglats av öppenhet. Det måste prövas om kommunen brutit mot offentlighetsprincipen genom att neka föräldra- och samhällsföreningar insyn i handlingar.

Den kommunpolitiker som lättvindigt avfärdar kritiken tar en stor risk. En tredjedel av Västerviks invånare bor på landsbygden och många av stadens invånare inser värdet av en levande landsbygd. Framför allt av en levande demokrati.

Några av oss som var med i Ankarsrum drog slutsatsen att skolfrågan i kommunen är så viktig och de flesta partiernas svek så stort att en helhetssyn på BYSKOLAN kräver egen representation i kommunfullmäktige.

Kommunens upplägg av beslutsprocessen har inte givit oss mycket tid att lyfta frågan politiskt. Som tur är finns det en demokratisk möjlighet: skriv ordet BYSKOLAN på en blank valsedel för kommunalvalet. Vill man dessutom skriva ett personnamn som du vill ska representera BYSKOLAN går det bra, men det krävs inte. En röst på BYSKOLAN är en röst för innehållet i de remissvar som just nu arbetas fram av samhälls- och föräldraföreningar - varken mer eller mindre. Varje röst räknas.

Att processen försenas räcker inte: nedläggningsbeslut blir inte bättre i juletid. Beslutet måste skjutas upp till efter nästa val, så att politiker kan stå för genomtänkta alternativ och låta väljarna avgöra. Tjänstemannastyre riskerar urholka demokratin. Därför finns facebook-gruppen "byskolan på valsedeln".

Facebook-gruppen "byskolan på valsedeln" genom Michael Dahlin, Jan Folke, Sonja Hedman-Folke, Gösta Holmer, Shuly Holmer, Jutta Leukel, John-William Momark och Jan Selling (Blankaholm) Christer Davidsson och Mia Nordin (Stämshult) San Jansson (Göteborg)

GROPKERAMIKER I SOLSTAD

2010-08-20T13:02:00.007+02:00

Den 27:e juli i år beslutade jag att åka till ett område i utkanten av Solstad dvs lite i periferi till de platser jag brukar inventera. Bilen rullade fram på den smala vägen ca 10 m.ö.h. och uppe till höger kunde jag skymta en terrass i skogsmarken. Jag stannade klev ur och begav mig upp en bit i skogen ca 15-20 m.ö.h. och precis framför mig i en vildsvinsskada kunde jag se keramik, slagen kvartsit och några brända ben. Här trodde jag att det skulle sluta, men vildsvinsskadorna var omfattande och flera rotvältor fanns i närheten. I samtliga skador kunde jag se flera olika artefakter och direkt i blåbärsriset låg en större bit av en slipsten i kvartsit. Keramiken gav genast intrycket av att jag precis funnit en gropkeramisk boplats (3200-2300 f.Kr). Keramikbiten längst ned till vänster på fotot nedan uppvisar en kombination av dekorer som tidigare inte påträffats i Kalmar län. Jag förstod genast betydelsen av mitt fynd och satte mig för att knåpa ihop en ansökan till länsstyrelsen i Kalmar om tillstånd att tillsammans med Kenneth Alexandersson få handrensa skadorna.
De keramikbitar som först påträffades. Foto: Michael Dahlin

Under de senaste åren har ett helt nytt material framkommit kring nordöstra Smålands neolitikum. De är främst de kustanknutna boplatserna som rönt störst uppmärksamhet och då främst inom Västerviks kommun med platser som; Hellerö, Gärdsholmen och Blankaholm. I norra delen av Oskarshamns kommun har endast en boplats av denna kategori undersökts arkeologiskt vid Solstad. Boplatserna uppvisar stundom en ganska stor variation i keramikens ornamentik, men även i användandet av bergartsmaterialet och i boplatserns olika topografiska lägen. Vi vet inte i nuläget vad detta beror på och det kan handla om skillnader i tid, kulturtillhörighet och boplatsernas olika användningsområden.

Denna plats består av ett terrassliknande läge i tallskog och är omgivet av högre belägna partier av berg i dagen och blockrik morän. Platsen kan i nuläget uppskattas till 100x50 (VNV-OSO) meter och jordmånen består av sandig till svagt grusig morän. I de skadade markavsnitten som kan uppskattas till 10x10 meter och minst 2 rotvältor kan man tydligt se ornerad keramik, avslag av olika bergarter och brända ben. Om det i sållningen skulle framkomma stora mängder ben kan en osteologisk analys bli aktuell dvs. att det kommer att sökas pengar till detta.

Syftet med handrensningen är att;

· Att ta tillvara ett ur forskningssynpunkt viktigt material för att kunna öka den antikvariska kunskapen om traktens neolitikum.
· Att i detalj studera de artefakter som kan tillvaratas och rapportera dessa
· Att författa en kortare artikel för att tillföra de nya resultaten till forskarvärlden.
· Anmäla fyndet till FMIS för registrering

MÅLSERUM

2010-08-18T10:33:00.007+02:00

I Målserum strax utanför Västervik ligger en ridskola. Målserum var från början en gård och omtalas redan under medeltiden. Läget uppe på den sandiga åsen och dalgången nedanför har säkerligen utgjort några av orsakerna till att området varit populärt för bosättningar från mesolitikum och fram tills idag. Sedan mesolitikum har landskapet förändrats många gånger och den bördiga dalgången var då en havsvik med sandiga stränder. Under neolitikum kvartsod havskontakten och de sandiga jordarna måste ha varit mycket lättbrukade. På den undersökta ytan finns redan spår efter dessa tidiga jordbrukare. Under bronsåldern uppförs flera monumnet på de kringliggande bergen och flera gravfält med rösen och stensättningar finns ovanför de olika boplatslägena. Under bronsåldern hade delar av dalgången förvandlats till våtmarker och troligen fanns här utmärkt bete för kor och får. Inte långt från Målserum finns även intill denna tidigare våtmark en av Tjusts längsta skeppsristningar och jag har för mig att den är över 2 meter lång.

En glad Veronica Palm och en grop. Foto: Michael Dahlin

I torsdags hoppade jag in på Länsmuseet i Kalmars grävning av Jenny 2. Platsen ligger ca 25 m.ö.h. på ett lättsållat sandigt isälvsmaterial. När jag kom till platsen såg jag mängder med rutor och markerade anläggningar. Bland fynden fanns keramik med tvärsnodd, en tvärpil, mikrospån av kristianstadsflinta, ett yxfragment av grönsten, rabbig keramik av bronsålderstyp och några facetterade löpare. I de övre lagren fanns tydliga rester av senare tiders aktiviteter som röjningsrösen och olika nedgrävningar. Det handlar om ett långt utnyttjande av platsen och den som har koll på de olika artefakterna har redan räknat ut att platsen kan ha varit bebodd från mesolitikum och åtminstone in i bronsåldern.

Karl-Oskar i arbete. Foto: Michael Dahlin

Jag sattes genast i arbete och grävde rutor på 0,5x0,5 meter. Jag tror att jag fann något i samtliga rutor jag hann med under de fyra dagarna. Underbart är kort och jag vill tacka Kalmar läns museum för dessa fantastiska dagar jag fick vara med.

Veronica Palm och Kenneth Alexandersson. Foto:Michael Dahlin

HÖKHULT

2010-08-09T10:01:00.004+02:00

Det var otroligt spännande att få vara med och hitta Misterhults första hällristning. Om man inte har frågat sig det förr så är det nu hög tid att fråga sig varför den ligger just där. Ristningen ligger strax under 10 m.ö.h. i botten på en dalgång (Ö-V) och för 3000 år sedan låg den intill ett bra hamnläge i botten på en havsvik. Runt havsviken finna mängder med monumentala gravar, skärvstenhögar, fossil åkermark och utmärkta boplatslägen. För den som kom farande i båt från öster vad detta en väl skyddad hamn och hamnen var människornas port ut till vänner, men även till det okända. Med det okända menar jag handelskontakter och de farliga färder det innebar för dem som färdades längst Östersjöns stränder eller satta av ut över öppet hav mot Gotland. Skeppet var inte bara en symbol för denna kommunikation, utan skeppet var även en symbol som var starkt förknippat med döden. Flera skeppsformade stensättningar finns i Misterhult och så även i Hökhult. Då denna gravform inte är den vanligaste, så är det högst sannolikt att den innebar en särskild status.

En av alla stensättningar i Hökhult. Foto: Michael Dahlin

Det som nu ska göras i Hökhult under hösten är fortsatta inventeringar och att hoppas på att vi kan finna ekonomiska medel till dokumentation av denna speciella miljö. I september gör vi en nattbelysning och förmodligen framträder ristningen tydligare och flera figurer som vi inte sett i dagsljuset. Förhoppningsvis kan vi även belysa flera hällar dvs. det bör finns fler ristningar i området.

Till detta kommer analyser av själva miljön där de olika fornlämningarna tillsammans med landskapet ska diskuteras. Ur gravsynpunkt vet vi redan att miljön tillhör en av de större inom Misterhult, men hur förändrar förekomsten av hällristningar och det topografiska läget vår tolkning av miljön? I nuläget har vi inga säkra belägg efter bosättningar i området, men vi har goda indikationer på sådana.

NOLLAN ÄR SPRÄCKT

2010-07-28T16:08:00.007+02:00

Den 27/7 blev datumet för upptäckten av Misterhult sockens första hällristning. Den ligger i byn Hökhult och i ett otroligt bronsålderslandskap. Runt den forna fjärdmiljön finns mängder med rösen , stensättningar, skärvstenshögar, fossil åkermark och flera fina boplatslägen. Precis där bronsåldersfjärden nådde sin botten, precis där på en häll påträffade Roger Wikell några skålgropar och en skeppsristning. Läget består av en nordsluttande häll ned mot den forna havsviken och precis intill kan man tydligt se ett utmärkt hamnläge. Det var här den sk. "port of trade" låg i Misterhult ;-)

Misterhults första kända ristning. Foto: Roger Wikell

Nu backar vi lite i tiden och börjar på måndagen den 26/7. Misterhults hembygdsförening bekostade denna lilla inventering, dvs den lilla inventeringen med mycket stora resultat. Uppdraget utfördes av mig, Roger Wikell, Kenta Ihrestam och S-G Broström och andra dagen deltog K-B Gustafsson. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att kvalitetsgranska mina 17 lokaler i Virum och ämbetets fem sedan tidigare registrerade lokaler. Med mina, Riksantikvarieämbetets och nya lokaler kom vi att registrera 39 lokaler.

Mina 17 lokaler låg i Virum och innan vi åkte därifrån hade vi reggat 22 och på kartan har du nu bildats små ettriga svärmar med skålgropar inom ganska små områden. Nedan kan man se registreringen av ett block som jag och Henrik Danestrand hittade i samband med en inventering i Virum.

Ett block med 72 gropar registreras. Foto: Roger Wikell

Nästa dag åkte vi vidare till Hökhult med uppdraget att granska två av ämbetets lokaler. Den första hade två gropar reggade och vi kunde fylla på med ytterligare gropar och lika var det på den andra där vi kunde fylla på med flera gropar och rännor. K-B anslöt och vi bestämde oss för att köra lite nyletning. Snart hördes Dahlin inne i skogen när han markerade sitt första block denna dag. Sean hördes visslingar lite här och var och alla hittade något dvs 3 nya lokaler blev det.

När klockan närmade sig 13:00 åkte vi ned till gården Hökhult och där stod Misterhults hembygdsförenings ordförande Ulf Zander och väntade på oss med nyinhandlad mat hos Marsöfiskaren. Det blev rökt lax med löjrom och fläskfile till de som inte gillar fisk. Ja tror nog att inventerarna först gav sig på lättölen som var så där underbart källarsval i sommarsolen.

Runt om där vi satt fanns massor av fina hällar och snart kunde inte Wikell hålla sig längre och satte iväg. Det som hände har redan beskrivits i detta inläggs intro.

Efter Hökhult åkte vi till Västra gård och inne i skogen låg tidigare en plats som hette Rovhålet, men som snart hade fått ett helt annat namn av oss inventerare. Här skulle vi kontrollera ett block med en skålgrop som registrerats av ämbetet 1979. På blocket fanns två gropar och intill detta block fanns ytterligare ett block med två gropar som K-B funnit förra året. Ytterligare fyra lokaler hittades i området innan det var dags att åka till Stora Basthult. Klockan tickade på och det blev inte mer än en nyreggning av det stora blocket i Basthult och givetvis komplettering med ytterligare gropar.

Dagen avslutades hemma hos K-B med några källarsvala pilsner, lyckan var gjord.

Vi vill tacka Misterhults hembygdsförening som gjorde detta sjudundrande kalas möjligt. Sedan ska jag tacka Gurra, Kenta och Wikell för ett par fantastiska och lärorika dagar!

MITT I SOMMAREN

2010-07-19T16:43:00.007+02:00

Så här under sommaren blir det inte så mycket skrivande, men en hel del renoveringar på huset. Senaste tiden har jag spelat teater och över 200 pers såg de sju föreställningarna för ett par veckor sedan. Det finns givetvis planer på ett nytt manus och det kommer att skrivas under de kulna vinterkvällarna.
Medeltida tandutdragning hos smeden: Foto Ingvar Fågelberg

Värmen har avtagit något så ett par promenader i skogen har det blivit, men inget sensationellt fynd. Det verkar dock som min vän Rune Johansson gått och hittat en skålgrop utanför Målilla, grattis!

Om någon vecka kommer Roger Wikell, Sven-Gunnar Broström och Kenta Ihrestam ned till Misterhult för att registrera de skålgropar jag tidigare hittat i år. Det blir även chans till nyletning. För dem som inte vet vilka herrar detta är så kan jag nämna att Broström har funnit flest hällristningar i Sverige. Sedan 1979 (om jag minns rätt) har han haft vapendragaren Ihrestam med sig. Under 1980-talet kom även Roger Wikell med i bilden och denna trio är att räkna med. De har tidigare inventerat en dag under förra året, men nu ska de göra sin andra dag, vilken betalas av Misterhults hembygdsförening.

Under Riksantikvarieämbetets revideringsinventeringar i Misterhult 1979 påträffades 4 block med skålgropar. Utöver detta hade man reggat över 1500 förhistoriska gravar med kal stenfyllning. Något var med andra ord märkligt!

Det femte blocket framkom inte förrän sommaren 2006 då arkeologen Magnus Petersson påträffade detta i Virum. Sedan dess har det bara rasslat på med ett tjugotal nyfynd. Redan nu kan man säga att skålgropar främst finns "hemma hos" för att använda den ovan nämnda trions uttryck. Dvs flertalet gropar finns i bosättningsmiljöerna. Tillsammans med boplatsinventeringarna för fem år sedan har vi nu kunnat studera miljöerna på allvar. Miljöer med boplatser, gravar, skärvstenshögar, röjningsrösen och skålgropar.

MIRAKELKUREN

2010-06-25T11:33:00.005+02:00

Innan jag börjar berättelsen om årets medeltidsspel i Blankaholm är det tid att berätta lite om dess bakgrund. Det är fjärde året som vi spelar tillsammans och vi är många som deltar. Syftet med teatern är främst att ha roligt och det är långt ifrån en vanlig teater. Vi blandar realism, drama, buskis och historisk fakta i en naturskön miljö.
Teatergruppen tillkom hösten 2006 då Jan Folke vill träffa mig och teatermannen Christer Warfinge. Vi hade alla olika syn på hur teatern skulle se ut. Min tanke var att man skulle göra en tidsresa till medeltiden och att man med hjälp av en berättare skulle vandra runt och träffa olika karaktärer. Nu blev det inte riktigt så, men nästan! Teatern och den konstnärliga friheten infann sig!

”Mirakelkuren” innehåller en bred skildring av livet 1338 på Blanka holme, en av många borgar under kung Magnus Erikssons regim.
Spelet börjar vid Sporthallens parkeringsplats i Blankaholm, där du via vår berättare får en tillbakablick om det medeltida Blankaholm. Du följer med berättaren på en kort vandring bakåt i tiden, till år 1338 där boende och besökande vid Blanka holme minns den nesliga rättegången år 1337 mot Eriks änka, räddad av drottning Blanka och numera Gunvor Svinhuvud.
Mycket aktiviteter sker intill den nyligen upprustade befästningen. Traktens bönder har hjälpt till att rusta upp befästningen. Snart stundar ett gästabud med anledning av adelskapet och för att fira borgens upprustning. Bakom den putsade fasaden råder dock intriger och inte att förglömma en mycket ond tand och en mirakelkur.
När soldaterna från Blanka holme återvänder från "Korståget” i Novgorod råkar en av dem i sjönöd och blir räddad av en tysk rovriddare som senare kommer att utkräva sin ersättning. En mirakelkur användes för att ta hämnd på illvilliga människor.
Kärleken flödar i byn men vem ska få gifta sig med vem?

Detta medeltidsspel bjuder på tidstypiskt ränksmideri i skuggan av ett gästabud
"Mirakelkuren" innehåller kärlek, tandvärk, riddare och hämnd

FÖRESTÄLLNINGAR
Måndag 5 juli kl 18.30
Tisdag 6 juli kl 18.30
Onsdag 7 juli kl 18.30
Torsdag 8 juli kl 18.30
Fredag 9 juli kl 18.30
Lördag 10 juli kl 14.00
Söndag 11 juli kl 14.00

Anpassad föreställning för dig som behöver rullstol/rullator söndag 11 juli kl 17.00 (minst 8 förbokade)

Biljettpris 100 kr barn under 15 år gratis
Förköp biljetter hos Willmans Lanthandel, Blankaholm eller Påtår på Bryggan eller ring 0703-888688, 0490-70206
Eller e-post info@blankaholm.nu

FORNÅKRAR I SANDHEM

2010-06-16T13:22:00.005+02:00

I helgen var jag i Sandhem i södra Västergötland. Min svåger bor där så det var egentligen mest för att hälsa på dom som vi åkte dit. Nu vill det sig inte bättre än att de bor granne med ett riktigt häftigt område med fornåkrar eller fossil åkermark som det egentligen heter.

Stigen korsar en stensträng. Foto: Peter Hållbus

Fornåkrarna ligger idag i skogsmark som korsas av flera stigar. Förutom de sk. bandparcellerna finna här stensättningar, rösen och domarringar. Det var mycket intressant att studera terrasser , stensträngarna och röjningsrösena. Vid ett tillfälle kunde man bla se hur en stensträng tydligt väjde för en rund stensättning.

Domarring och Nikolai Foto: Peter Hållbus

Enligt de undersökningar som gjorts i området odlades det under järnålder och medeltiden. Sedan har området fått vara ifred och brukats som betesmark, vilket framgår i de gamla avmätningskartorna från 16-1700-talen.

Även om blåbärsriset försvårade sikten i terrängen så var det väl värt ett besök och jag lär återkomma. Efter promenaden gick vi hem och tog oss en nubbe och lite sill.

SKÅLGROPSLAND

2010-05-16T21:27:00.005+02:00

Idag var jag och Henrik Danestrand ute och inventerade skålgropar i Virum. För några år sedan hittade jag mitt första block i Virum och sedan har det bara rullat på. Flera av mina fynd har säkrats av Broström och Ihrestam och snart är det dags igen.

Henrik ville komma och hälsa på och vi tog en inventeringsrunda. Det dröjde inte mer än ca 15 minuter förrän jag såg ett ca 2 meter högt block och det exponerade ned mot dalgången och en bäck. Mycket bra läge för bete, men även för en boplats som också ligger strax intill. Ca 20 meter från röset fann jag ett oregistrerat röse för några år sedan och det finns nu i FMIS.

Foto: Henrik Danestrand

När jag såg blocket tog jag mig upp längs den branta sidan och uppe på toppen såg jag bara en "surdeg" dvs en tveksam grop. Några sekunder senare såg jag två säkra och snart satt Henrik och jag och borstade som galningar. Henrik fick fram en riktigt stor och djup grop och snart hade vi mellan 30-40 gropar på blocket. Letandet fortsatte men inga fler gropar denna dag. Mycket trevligt.

FARLIG KÄLLA

2010-05-09T19:21:00.002+02:00

På Sundsholms marker i Gladhammars sn i Tjust kan man bl.a. se lämningarna efter den tidigare gården Upsala. På platsen finns en informationsrik tavla som placerats där av socknens hembygdsförening.

"Här låg torpet Upsala under Maråker"

"Torpet omnämns första gången 20 december anno 1635 då Lasses dotter Britta döptes i Upsala. På 1700-talet var Upsala berömt för sin fina källa som innehöll särskilt välgörande hälsovatten. Således ordinerades bergsrådet Cederbaum på Helgerum att dricka av detta hälsovatten när han var mycket sjuklig. Han avled den 10/10 1795".

Man skulle kunna tro att det var en livsfarlig plats att bo på och en farlig källa att dricka ur!

Det inte hembygdsföreningen visste var att Upsala tidigare varit en gård, vilket framgår i boken Det medeltida Sverige, Tjust. Maråker bytte under 1600-talet namn till Sundsholm då det kom att bli säteri. Flera gårdar lades under Maråker och däribland Upsala. Ovan omnämns det som ett torp, men det är inte riktigt hela sanningen. Upsala omnämns 1542 och 1562 säljer Erik XIV Upsala till Charles de Mornay.

Ett annat tragiskt slut på livet drabbade Anna Carolina Ljungström i Upsala. Hon var bara 8 år, 2 mån och 2 dagar gammal då hon den 14/1 1717 lämnade jordelivet på grund av ”Slag Av Maskar” Vad kan det vara, full av mask i magen, eller?

PÅ TUR I TJUST

2010-04-30T09:37:00.006+02:00

I onsdags tog jag, Annika och Carina en tur i Tjust för att titta på fyra platser där det pågår arkeologisk aktivitet. Första anhalten var Almvik där Joakim Goldhahn, Roger Wikell m.fl undersöker ett röse. Det var förra året som man misstänkte att en hällristningsyta stack iväg inunder ett gravröse. Visst var det så och förutom ett helt berg med ristningar framkom det figurer under röset. Ristningarna täcktes närmast av ett lager skärvsten och över detta den vanliga stenfyllningen av 0.4 m stora stenar.

Landskapet runt graven domineras av en dalgång och på höjderna runt finns boplatser och gravar. Det finns även två fina och naturliga hamnlägen.

Ristningar och röse Foto:Carina Törn

Plats nummer två var Helgenäs och där grävde Kenneth Alexandersson från Kalmar läns museum vid ett boplatsläge. Platsen är känd för sin mellanneolitiska keramik och stenyxor. På onsdagen märktes inget av detta och vi diskuterade om inte boplatsen låg längre upp mot berget.

Helgenäs Foto:Michael Dahlin

Strax söder om Helgenäs ligger Tindered och där träffade vi Veronica Palm och Jonny från Kalmar läns museum. De hade fått fram lite av varje någon härd ett flintspån mm. Intill ytorna ligger dock en 19 m i diam. rund stensättning och den kommer att undersökas. Här intog vi vår lunch medan vi diskuterade läget mm.

Veronica och en stor stensättning Foto:Michael Dahlin

Sedan bar det av mot Gamleby igen och platsen Mem eller Kasmirsborg som den vanligen kallas. Här har Sven-Gunnar Broström, Kenneth Ihrestam, Roger Wikell och Joakim Goldhahn inventerat hällristningar. Hundratals figurer har framkommit intill ett utmärkt hamnläge och ovanför uppe på bergen vimlar det av rösen, stenättningar, fossil åkermark och skärvstenshögar. Intill hamnläget har man helt nyligen påträffat en fornborg.

En liten del av "tavlan" i Mem Foto:Michael Dahlin

Vad ska man säga? Hällristningskartan styrs helt klart av vem och var man letar eller?

I vilket fall som rockas det fett i Tjust! Ristningarna finns där Gurra och Kenta letar ;-)

ÅKERVANDRARE

2010-04-22T09:52:00.007+02:00

Med mina grundkurser i geologi är jag ganska intresserad av vulkaner, men att de skulle göra att jag blev vikarie hade jag aldrig kunnat tro.

I Högsby kommun i mellersta Kalmar län bedrivs ett Leader + projekt mellan flera olika aktörer som Hembygdsföreningar, skolor och Kalmar läns museum m.fl. Projektet påminner en del om det jag själv arbetade med 2002-2005 i projektet "Forntid i Oskarshamns kommun". I FOK hade vi en större inriktning på de kulturmiljövårdande och forskningsmässiga grunderna än pedagogiken. Kulturmiljöpedagogiken fanns, men den var inte en lika stor del som de övriga uppgifterna i projeket. I FOK ägnade vi os kulturmiljöpedagogik 3-4 veckor varje fältsäsong med skolbesök, inventeringar, tidsresor och avslutande diskussion. Då arbetade jag med pedagogen och arkeologen Emma Sturesson som då arbetade på Kalmar läns museum.

Misterhultaren svarar på frågor Foto: Tore Hellström

Projektet i Högsby kommun har valt att integrera pedagogiken på ett helt annat sätt än FOK. Här deltar kanske inte fler elever, men de är med under en längre period och skolorna arbetar betydligt mer aktivt än vad de gjorde i Oskarshamn.

Nu var det så att Högsbyprojektets arkeolog Daniel Serlander inte kunde komma hem från sitt uppdrag i Turkiet. Kalmar läns museum bedriver en hel del verksamhet även där. På grund av vulkanen hade flygningarna till Sverige ställts in. Jag blev då tillfrågade om jag kunde hoppa in, vilket jag givetvis gjorde. Det fanns nu möjlighet att få en inblick i detta projekt.

Åkervandrare Foto: Tore Hellström

På plats i Valåkra träffade jag Tore från Hembygdsföreningen, pedagogen Lasse och arkeologistudenten Emma. Efter en stund kom ett tjugotal glada 9-10 åringar cyklande. De var ivriga och alla hade förväntningar att få kasta sig över åkern. Alla ville de hitta dödskallar, svärd och guld. Daniel hade givetvis förklarat att detta var något mycket ovanligt och man kunde först och främst förvänta sig avslag av flinta, kvarts och någon skärvsten. Barnen visste även en hel del om hur en boplats kan ha sett ut och på platsen målade vi tillsammans upp landskapet som det kan ha sett ut. Efter att ha delat upp i små inventeringsgrupper satte de små "jordlöparna" iväg och det dröjde inte länge förrän de började markera platser för slagg, porslin, järnskrot, klackjärn, kvarts och flinta. Alla hittade förstås inte något och de tyckte livet som arkeolog verkade "skittråkigt".

Efter inventeringen diskuterade vi hur boplatsen kan ha sett ut och hur gammal den kunde tänkas vara.

Vi avslutade dagen med att titta på ett gravfält från vendel-vikingatid och alla gillade treudden!

LÖSFYND i HANNÄS

2010-04-19T08:59:00.010+02:00

Igår åkte jag och K-B upp till Hannäs i nordligaste Tjust. Jag bor i sydligaste Tjust i Hjorteds sn, vi körde över 8 mil för att nå den nordligaste delen. Sedan 1970-talet tillhör Hannäs sn tillsammans med Gärdserum, Tryserum och Östra Ed socknar Östergötlands län, men ligger givetvis fortfarande i Småland.

Några av alla yxor. Foto: Hembygdsföreningen

Registrering pågår. Foto: Hembygdsföreningen

Vi tittade på ett tiotal olika yxor och det var över förväntan. Ett tiotal förväntansfulla medlemmar från Hembygdsföreningen tittade på medan vi registrerade. Jag berättade även om de olika fynden och svarade på frågor. Hoppas de hade lika trevligt som vi hade. Jag ska också tacka föreningen för att de hade lyckas få fram så pass mycket yxor att titta på. Hoppas vi ses igen!

VÅRBRUKET

2010-04-14T09:16:00.006+02:00

Jag har inventerat fornlämningar sedan 1994 och det hela började när jag bodde i Salvik utanför Oskarshamn. Då var jag det som kallas för amatörarkeolog, men trots detta fann jag en hel del stensättningar. Min första arkeologbok var "Fornminnen i en Kustbygd" och författarna i denna var Gert Magnusson, Peter Norman, Marianne Syllner-Gustafsson och Åsa Svedberg. Jag var vad man skull kunna säga förläst på denna bok.

Det fanns inget som var så spännande som att bege sig ut i markeran med ett knippe nykopierade kartor. Nu 16 år senare ska jag återvända till dessa lokaler tillsammans med en platsledare för att registrera dessa och jag har inte hållit på dom. Länsstyrelsen skickades ett knippe med nyfynd redan 2001, men inget hände. Har man börjat inventera så fastnar man i det och det går inte bara att sluta. Saken blev knappast inte bättre av att jag utbildade mig till arkeolog 1997-2001. De som känner mig vet att jag nästan direkt efter utbildningen började planera ett inventeringprojekt under namnet "Forntid i Oskarshamns kommun" eller FOK. Jag fixade mig själv en anställning finansierad av EU-pengar och det blev över 1,5 miljoner att spendera över tre och halvt år och vi inventerade hela Oskarshamns kommun. Projektet ägdes av hembygdsföreningarna i kommunen och amatörarkeologen Philip Seward var projektledare. Seward hade själv deltagit som grovis på olika grävningar tillsammans med Per Sarnäs och hade dessutom funnit flera boplatser på egen hand. Förutom hembygdsföreningarna samarbetade vi med Kalmar läns museum och deras stenåldersexpert Kenneth Alexandersson. Vi hade äran att kunna kvalitetsgranska alla 250 nyregistrerade fyndplatser med hjälp av platsledarna Björn Winberg och Håkan Nilsson.

Redan på hösten 2005 fortsatte jag med specialinventeringar av Virum i norra delarna av Oskarshamns kommun och ytterligare ett tjugotal boplatser påträffades i skogsmarken. Inventeringen var med andra ord inriktad på körskador, vildsvinsskador och vindfällor. Kvalitetsgranskare denna gång var Håkan Nilsson.

De senaste åren har mycket av inventeringarna berört nordöstra Småland. Det jag egentligen skulle komma till är att jag har mängder med fyndlokaler med rösen, stensättningar, skärvstenhögar, fossil åkermarkn, skålgropar och gravfält. Det är inte helt lätt att få dessa registrerade när man inte har platsledarkompetens och inte är knuten till ett museum. De senaste åren har jag fått god hjälp av att registrera mina skålgropar av de tre musketörerna Gurra, Kenta och Wikell. De har från andra sidan ingen platsledarkompetens, men de håller sig till att regga hällristningar vilket de är absolut bäst på!

Ibland reggas lämingar av arkeologer utan inventeringserfarenhet vid olika utredningar, vilket det kan finnas delade meningar om. Det handlar att hamna på FMIS lista över betrodda och jag betvivlar inte att det är fornlämningar som registreras. Jag har snarare funderingar över den ojämnhet som kan uppstå i benämningar av lämningar osv. För att undvika ojämnheter i fornlämningsregistret bör vi använda oss av samma terminologi och kriterier. Är det möjligt utan utbildning?

Idag används fornminnesregistret i forskningen och vi är många som använt det och ibland utan någon större eftertänksamhet. En av de som startade inventeringarna i Sverige var K-A Gustafsson och han lär ha sagt att registret inte skulle användas till forskning, utan endast för att skaffa sig en uppfattning om var de olika lämningarna fanns! Fundera på den!

Ja det var ju det där med vårbruket. Vilket fall som är det mycket kul att snoka runt i skogarna och leta fornlämningar och då inte bara i Misterhult. Jag brukar höra på ryggen att jag "bara håller på i Misterhult", men var skulle jag annars vara!!!!??? Alla andra i detta län är ju bara på Öland ;-)

ISLANDSHÄSTAR I TIVEDEN

2010-03-28T11:03:00.003+02:00

I många år har jag lovat frugan att vi ska rida islandshäst och förra söndagen bar det av till Tiveden. Finns givetvis islandshästar på närmare håll men det ska vara lite av en utflykt också. Våra vänner Erik och Susanna var med och alla hade ridit utom jag. Det blev en tur på ett par timmar och trots de ruggiga vädret var det ganska trevligt. Min lånade häst Lejon var lugn och försiktig men efter lite trixande fick jag honom till att tölta. Kul detta vill jag göra om!

Misterhultaren och Erik förbereder sig för tur. Foto:Eleonor Hållbus Dahlin

ETT BREV FRÅN MISTERHULT

2010-03-24T08:25:00.002+01:00

Detta brev skulle kunna vara påhittat men så är det inte. Brevet skrevs till Uppsala Universitet av Misterhultaren Ivar Waldem i samband med ett kravbrev han fått och innehåller en hel del roliga uttryck, håll till godo!

Busvik. Kärsvik den 31 mars 1956

Uppsala Universitetes Skogsförvaltning.

Ve mig Ve mig. Vi gjorden I mig detta?
Är icke jag av Eder högst betrodde Överhovakademijägmästare utnämnd, förordnad, extraherad och arkebuserad till AKADEMIKÖPMAN UPA. och så skickar ni mig som första affärsförbindelse ett kravbrev. Phy pha—dä så jag vell spy, ja,dä. Känns som en vätebomb hade dråsat ner på min flintskalle, men här ska bli andra bullar sa bagarn när han sket på degspaen. Här nere går jag i min enfald, nyter o mild som morsmjölken o så får jag brevet. Ha, Ha, tänkte jag nu kommer diplomet o bekräftelsen på utnämningen och nödiga instrument för Ämbetets värdiga handhavanden, osså va dä ett kravbrev . HÅ, HÅ, jaha. Ädle Herrar Professore & vältalare, de kan väl aldrig vara ett försök till sabotage och de diplomatiska förbindelsernas avbrytande? Är det inte snarare ett förbiseende och överilning, ty sånt kan ju hända den bäste för dä har hänt mej mönna gånger o sånt går över, sa fleckan när hon feck en pojk.

SSiii på sin tid upprättade Eder ävenledes högt betrodde skogsvaktmästaren och jag ett kontrakt om förvärv av ve te ett satt pris och i thy och emedan satte vi våra namnteckningar i var sin änne av papiret o dä har ja kvar än men inte hundan nämna dä nåra tie dar utah tess VEN VA AVHÄMTAD, Psii dä va en jäkla skillna dä. Och till yttermera visso legger han kvar på Edera steniga backar ännu i den dag som är. Vesserligen försökte Eder f.d. Arrendator att köra hem lite ve men bå märren o han tröttna efter första lasset. För närvarande ligger di sura pinnarna under ett vitt snötäcke o när vi kan ta hädan honom dä vete pha—o inte ja o nåra pekaning kunne i lagenligt icke fordra Ithy att originalskriften säger utröcklingen ATT BETALAS VID AVHÄMTNING men ingalunda förr. Ädle herrar Docenter & lagkloka vad säger ni om predikamentet att vada omkring i snömassor täckande vår lekamen ända upp te di ädlaste delarna med omedelbar risk förfrysning av det bästa och finasre en karl har, Tänkom Eder själva. Komma hem te våra fruar mä slutstöcket iskallt, förfruset o obrukbart fär långliga tider dä klart att di an käringarna di blir ju phörbannade på såna hyss. Alltså någon valuta är icke att påräkna för oöverskådlig tid ännu ty nu harvi som studenteran i Oppsala börjat på mä vårsupningen o då blir dä in nåt över te VE. Mycket mer vore att andraga te mett försvar, men te följd av min höga ålder och krankhet ( ida ä ja fullsjuk föresten) så får dä va mä dessa utgjutelser.

Ex Ofisio ut Superam Ivar Waldem Akadomi-köpman

FOTOTÄVLING

2010-03-16T21:13:00.003+01:00

Boken som gavs ut i samband med Blankaholmsseminariet hade förutom ett intressant innehåll även ett mycket trevlig omslag. Omslagsfotot med den vackra soluppgången i Misterhults skärgård var taget Lennart Widgård i Solstadström.

Nu är tanken att vi ska finna ett trevligt omslag till nästa års Blankaholmsseminarium. Eftersom vi vill att det ska finnas gott om tid för att fånga den perfekta bilden, så utlyser vi tävlingen redan nu.

Reglerna är enkla och det handlar om att ta en bild där något parti av Ostkustens skärgård där havet finns med i motivet. Geografiskt sett kan bilden vara tagen från Kåseberga till Torne älv och givetvis ingår även Öland och Gotland. Troligtvis funkar det att fotografera med vilken typ av modernare digitalkamera som helst. Fototävlingen avgörs av Kenneth Alexandersson, Michael Dahlin, Veronica Palm och Ludvig Papmehl-Dufay

BLANKAHOLM III

2010-03-01T20:11:00.003+01:00

Det tredje Blankaholmsseminariet gick av stapeln i helgen och det kom ett trettiotal deltagare. Ett av det bästa seminarierna hittills enligt egen utsago. Även om det fanns en viss besvikelse att vi på grund av all snö och diverse problem med fruset vatten osv måste byta brygghuset mot Folketshus. Men med trevliga arkeologer så fungerade det utmärkt.

Boken "Forntid längs ostkusten" presenterade och delades ut till alla deltagarna och det är en bok vi kan vara stolta över. Planer på ytterligare en bok finns och jag tror inte det blir några problem att fylla den med artiklar. Blankaholm må vara en liten ort vid Ostkusten och visade knappast upp sin trevligaste sida i snöslasket och meterhöga snödrivor. Jag tror dock att flertalet kommer tillbaka och jag hoppas flera stannar till när de passerar här under den snöfria delen av året för att se denna lilla pärla i sin sommarskrud. Blankaholm är och förblir ett litet centrum för Ostkustens arkeologi!

MYCKET SNÖ MEN INGEN FICKLAMPA

2010-02-21T20:47:00.004+01:00

Det blir inte att jag skriver lika ofta nu, då min blogg baserar sig på mina upptäckter i det gröna. Snön ligger där som något otäckt som aldrig kommer att försvinna. Jag drömmer allt oftare om att få promenera iväg till skogen eller någon plöjd åker. Samtidigt har snön sina fördelar då man har fått oerhört mycket gjort vid skrivbordet.

Då börjar det dra ihop sig till seminariet i Blankaholm. På lördag den 27 rullar det igång för tredje året i rad. Det som egentligen bara skulle bli en träff för ett gäng kompisar blev ett seminarie tillägnat ostkustens arkeologi, kulturgeografi och kulturhistoria.

Som vanligt börjar vi med en lunch för att sedan krypa in i det lilla "Brygghuset". Brygghuset som så sent som 1979 var ett sorteringshus för timmer. År 1979 lade en av Ostkustens största sågverk ned i Blankaholm och många blev arbetslösa. Sedan dess har Blankaholm valt en annan inriktning för att inte bara bli en "håla" som man snabbt bara vill susa förbi. Blankaholm har en förskola, en skola 1-6, en affär, ett gästgiveri, en liten träindustri, två heltidsarbetande konstnärer och ett städföretag. Om somrarna bedrivs matservering vid gästhamnen, turistinformation, skärgårdstrafik med turbåt, och café i Brygghuset. Just nu tycks hela Blankaholm ligga i en dvala under all snö. Men den 27-28 lever det upp för ett gäng arkeologer!

Redan nu planerats det för vårens och sommarens aktiviteter. Själv medverkar jag i manusgruppen för årets medeltidsdrama. Jag kan utlova en fortsättning på förra årets spel "En fogdes död".

FORNTID LÄNGS OSTKUSTEN 2010

2010-01-21T20:27:00.004+01:00

FORNTID LÄNGS OSTKUSTEN

2010 års arkeologiseminarie i Blankaholm 27-28/2

Lördag
12:00 Lunch i Folkets hus
13:00 Introduktion i Brygghuset
13:15 Michael Dahlin ”Enstöriga nybyggare eller produktiva bönder eller vad hände efter bronsåldern i Tjust?”
14:00 Joakim Goldhahn ”Inga lik i lasten”
14:30 Åsa M Larsson ”Förändring på ytan eller på djupet? Keramikhantverk inom stridsyxekultur och gropkeramisk kultur och vad det kan avslöja om kulturella processer”
15:00 Kaffe
15:30 Helene Ermerud "Äntligen hemma! En bronsåldersboplats i Hellerö."
16:00 Middag
18:00 Roger Wikell ”Ragnarök på runstenar i Haninge - om kristen mission och ikonografi i östra Svealand”.
18:30 Ole Stilborg ”Å andra sidan. Om GRK- och SYK-keramik från en grop i Kv. Havren, Kalmar”
19:00 Patrik Gustafsson ”Grönstensbrott och yxtillverkning under mellan- och senmesolitikum”
19:30 Avslutning för föreläsningarna

Söndag
8:30-9:30 Frukost
9:30 Sven-Gunnar Broström & Kenneth Ihrestam ”Ännu fler hällristningar! Kort om våra hällristningsinventeringar i Tjust med omnejd under 2009”.
10:00 Elin Fornander "Ritual och vardag på Korsnäs? Pågående undersökningar av en gropkeramisk lokal på Södertörn"
10:30 Ludvig Papmehl-Dufay "Prästhag, en tidigmedeltida gård utanför Köpingsvik på Öland".
11:00 Kenneth Alexandersson ”I Arnes fotspår”
11:30 Peter Norman "Bebyggelseutveckling i ett medeltida kolonisationsområde"
12:00 Lunch och avslutning

Föranmälan krävs
Anmälan görs till Michael Dahlin
arkeologen@telia.com

NYÅRSKRÖNIKA 2009

2009-12-30T17:48:00.006+01:00

Året inleddes med dåligt inventeringsväder och man höll sig inne så mycket det bara gick. Jag höll i en studiecirkel ”Del medeltida Tjust” och jag hade fem deltagare. Kursen fortsatte in i februari och det blev många trevliga stunder tillsammans. Under vårvintern gick det åter att inventera och jag påträffade ett tiotal boplatser och en handfull stensättningar i norra delarna av Kalmar län.

I slutet av februari var det åter ett ”Blankaholmsseminarie” och ett trettiotal deltagare från olika hörn av landet kom som vanligt för att lyssna, föreläsa, äta god mat eller bara ha allmänt trevligt. Det blev mycket lyckat och jag kan känna mig nöjd som pappa till seminariet. Ett av mina bästa minnen från detta år var när vi hade ätit lunchen i folkets hus. Roger Wikell hade inte visat sig på lunchen och jag undrade var han höll hus. Efter ett tag såg jag honom stående i en hästhage som delvis var täckt av snö. Han stod och pratade i telefonen med sambon Angelica. Under tiden som han pratat hade han sparkat av mossan på ett block och funnit en skålgrop och en ränna. Det säger en hel del om Roger och jag tror helt enkelt att han är ”ett med bronsålderslandskapet”!

Under april blev det en hel del inventeringar i skogsmarken med besök vid vildsvinsskador dvs. stora uppbökade områden. Flera boplatser kunde konstateras på detta vis och man kan lugnt påstå att vildsvinen förstör fruktansvärt mycket för jordbrukare och skogsägare. Även kulturminnen som boplatser och röjningsrösen tar stor skada av vildsvinens framfart. Alla mina fynd anmäldes givetvis till Riksantikvarieämbetet och kommer att registreras.

Under maj månad förberedde Jag och Kalmar länsmuseum grävningen i Blankaholm . Vi grävde provgropar vid ”Majkaseberget” ett högt berg inne i samhället och på vars sluttning jag för några år sedan påträffade en boplats från neolitikum. Provgroparna visade på slaget stenmaterial, ben och keramik (Fagervik II).

Någon vecka senare var det skålgropinventering i Döderhults socken i Oskarshamns kommun. Kenta Ihrestam och Roger Wikell kom under ett par dagar för att inventera väl valda delar av landskapet. Jag hade ordnat boende och pengar till inventeringen och deltog själv under en dag. Vi tackar därför den godhjärtade Hembygdsföreningen Oskarshamn-Döderhult för sitt generösa bidrag och Naturskyddsföreningen i Döderhult för boendet. Det blev inga storslagna fynd, men några skålgropsförekomster kunde konstateras. Den stora skrällen kom dock när killarna skulle åka hem och de stannade hos mig i Blankaholm för att ta en fika. Jag bara kände att jag måste visa Snäckedal, så efter fikan stack vi ned till det monumentala bronsåldersgravfältet i Misterhult. Givetvis inventerade vi lite och jag hade turen att finna ett skålgropsblock med 90 gropar och 5 rännor. Det tog ett tag innan jag hade fattat vad jag gjort. Inte nog att det var ett stort block, utan att ingen hade sett detta åtminstone under de senaste 70 åren. Jag välkomnades av Kenta och Wikell i skålgropsgänget och så sjöng de en liten fin visa för mig OJojojoj ojoj!!!!!!

I början av juni månad genomförde vi en veckas grävning av boplatsen i Blankaholm. Vi var ett tiotal proffs och amatörer som grävde under en vecka. Det blev mängder med material men tyvärr inga anläggningar. Det roliga var dock att vi visste att det fanns anläggningar att vänta då vi funnit detta i provgropsgrävningarna. Delen med anläggningen kommer kanske att beröras i nästa undersökning på platsen? Det var en lyckad grävning och ett lyckat projekt som Samhällsföreningen Blankaholm-Solstadström, Studiefrämjandet, Kalmar läns museum och Västerviks museum genomförde. Det blev förutom grävningen en vecka fylld med olika aktiviteter i samhället bl.a. forntidsvandringar, föreläsningar och mycket mer.

Under slutet av juli månad spelade Blankaholms teatersällskap sin årliga teater under en veckas tid. I år hette föreställningen ”En fogdes död” och utspelade sig i Blanka på 1330-talet. Allt handlade som framgår av titeln om en fogdes död. Skvaller, avundssjuka mm leder till att en änka misstänkliggörs och håller i all hast och efter en kort rättegång på att avrättas. I sista stund framkommer det att fogden i fyllan trillat ned för ett berg och mist livet. Jag spelade soldaten Skarp från fästet Blankaholme. En ganska mentalt krigsskadat och burdus typ, men som bara är nervös inför fruntimmer. Annars gillar han att skövla, bränna, spela tärning och tömma några stop med öl tillsammans med andra soldater.

Karin och Bo af Hjortöö

I teatern försöker vi hålla så hög standar det bara går på kläderna och att det ska vara tidstypiskt. Det är dock inte alltid så lätt då vi har en liten budget att röra oss med. Det viktigaste är att vi har roligt, vilket vi har i stora mängder. Vi är ett tjugotal deltagare från treårigar till sjuttioåringar och vi har alla olika bakgrund och syn på medeltiden. Det blir många roliga diskussioner under den hektiska veckan vi spelar, men även under den långa vintern då vi sitter i stugorna och skriver manus. Under 2010 kommer givetvis ett nytt skådespel i medeltidsmiljö att framföras och det finns flera idéer redan.

Under början av augusti inventerade Sven-Gunnar Broström och Kenta Ihrestam Misterhult under en dag och vi besökte givetvis Snäckedal igen. Det blev sex nya lokaler med skålgropar på block och totalt ca 10 gropar. Inventeringen som kommer att fortsätta under 2010 bekostades av Hembygdsföreningen i Misterhult, tackar!

Under juni och juli inventerade jag ganska mycket och antalet fornlämningar ökade givetvis.

Det största som hänt mig inträffade den 19:e augusti då jag blev pappa till Isabella. Min kära hustru kämpade i 22 timmar innan Isabella äntligen kom till världen.

Under hösten påbörjade jag mitt arbete på Högskolan i Kalmar eller som det kommer att heta på nyårsdagen, Linnéuniversitetet. Trots detta fanns lite tid över för att inventera på lediga stunder. Under november påträffade jag åtta gravar bestående av 1 röse, 6 runda stensättningar och 1 kvadratisk stensättning. Allt framkom i ett område helt utan tidigare registrerade gravar. Kanske ska säga att jag under 2008 fann ett gravfält, en ensamliggande rund stensättning och en boplats i området. Platsen kommer att fortsätta att inventeras under 2010 inom ramen för en studiecirkel i inventering. Vi kommer då främst att titta på lämningar i skogsmark.

Det blev med andra ord ett mycket bra år!

MISTERHULTAREN TVÅ ÅR

2009-12-12T11:16:00.004+01:00

Jaha tiden går fort när man har roligt som flickan sa!
Under dessa två år har jag spridit information om NÖ Småland och vad som händer på forskningsfronten i detta hörn av världen. Jag jobbar på för att visa er att 2010 kommer att bli minst lika spännande. Tur att jag inte bor på västkusten för då hade min blogg hetat något annat ;-)

Misterhultaren fyndregistrerar, Foto:Annika Helander

RAPPORTER PÅ G

2009-12-06T13:38:00.003+01:00

Våren 2008 grävde Västerviks museum och en drös amatörarkeologer och studenter stenålderboplatsen Ängmossen på Solstads ägor, Misterhults sn. Stora mängder keramik av trattbägartyp och gropkeramik påträffades. En hel del ben framkom också som visade sig vara från säl, kungsörn, bäver, och torsk. Det slagna stenmaterialet bestod av till största delen kvartsit följt av kvarts, kristianstadsflinta, sydvästskandinavisk flinta. Bland föremålen fanns skrapor, tångespetsar, yxfragment mm. Bland anläggningarna fanns en terrassformad stenskoning och ett stolphål. Tyvärr var boplatsen sedan tidigare skadad och en eventuell hyddbotten sedan länge bortraderad. Tillsammans med keramiken och C14 dateringarna blev vi inte förvånade när dateringen hamnade i tidigneolitikum, men jag tror att ytterligare dateringar hade gett mellanneolitiska dateringar.

Boplatsen har legat på ett utskjutande näs som skiljt inner och mellanskärgård och man har haft god utsikt över området.

Ängmossen, Foto: Michael Dahlin

Försommaren 2009 grävde Kalmar läns museum, Västerviks museum tillsammans med studiefrämjandet och Samhällsföreningen Blankaholm-Solstadström ytterligare en boplats av neolitisk karaktär. Även denna boplats hade jag hittat under mina inventeringar och det är ett privilegium att få gräva då man följt hela processen från början. Denna boplats hade legat på en mindre ö i mellanskärgården, men nu var detta en del av samhället blankaholm. En mindre yta undersöktes i närheten av en bergvägg. Keramik av Fagervik II typ framkom och ett stort material av kvarts följt av kristianstadsflinta, sydvästskandinavisk flinta och kvartsit. Det märkliga här är att kvartsiten som var så dominerande på den tidigare platsen här hade en undanskymd ställning. Bland föremålen fanns en grönstensyxa, slipstenar, städstenar, skrapor mm. Endast en mindre andel brända ben tillvaratogs. Bland anläggningarna fanns en liknande stenterrassering som på den tidigare platsen och den sträckte sig från bergväggen och ca 10 meter längre ned där den upphörde tvärt. Denna plats finns det fortsatta planer att gräva, men inget är säkert i nuläget, men hoppas kan man ju alltid.

De båda boplatserna ligger endast ett par kilometer från varandra och runt dessa har de senaste åren framkommit en hel del keramikförande boplatser i bl.a. vildsvinsskador. I nuläget finns runt Blankaholm Kalmar läns största förekomst av keramikförande boplatser från neolitikum. Detta är också ett område som har den största koncentrationen av rösen och runda stensättningar med kal stenfyllning. Endast en bronsåldersboplats har framkommit och den framkom 2006 och då påträffades härdar, kokgrop, några osäkra stolphål och ett kulturlager med keramik, slaget bergartsmaterial, facetterad löpare och en knacksten. Kokgropen kunde dateras till yngre bronsålder.

NU KOMMER ALLTSÅ INOM KORT TVÅ RAPPORTER!

BAGGETORPSSKÄRAN

2009-11-19T19:06:00.006+01:00

I mitt arbete som berör bronsåldern i nordöstra Småland har jag roat mig med att gå igenom samtliga grävningar som gjort i området. En del grävningar utfördes på 1800-talet eller som i detta fall 1900-1905. Graven jag studerade var ett röse i ett läge som man utan vidare skulle tillföra bronsåldern. Utgrävaren var Hans Hansson och han hittade "endast" en skära eller lövkniv som han uttrycker det. Han misstänkte att den kunde vara från senare tid då träskaftet var bra bevarat. Han skriver själv att den påträffades "längst ned i stenfyllningen" och någon tydlig koppling till någon gravgömma hade den inte. Graven låg utanför Gamleby i Tjust och närmare bestämd vid Baggetorp-Ullevi. Särskilt det sistnämnda gör att man tänker på en gammal kultplats för guden Ull. En handritad karta gör att man kan lokalisera platsen exakt!

En bild på föremålet fanns med i rapporten och när jag såg denna förstod jag att den måste vara från äldre järnålder. Enligt Welinder förekommer typen ofta som gravfynd 200 BC-200 AD. Det är extra spännande att föremålet ligger i ett typiskt bronsåldersröse. Det är inte helt ovanligt att rösen kan vara från järnåldern. Trots detta brukar arkeologer utan att tänka sig för räkna alla rösen till bronsålder när de studerar platskontinuitet och bebyggelseutveckling mm. I Tjust och Misterhult finns en handfull gravar som innehåller primärgravar från romersk järnålder-yngre järnålder. Ett "problem" jag arbetar med just nu och kommer att tala om på seminariet i Blankaholm 27-28 februari.

Tillbaka till lövkniven/skäran för det är troligast att den använts som ett kombinationsredskap för hamling och sädesskörd.

Jag visade bilden för Alf Ericsson som menade att jag måste se till att den blir daterad och jag skulle då göra järnåldersforskningen och agrarforskarna en stor tjänst. Det är precis vad jag tänker göra och jag kommer återkomma till detta i min blogg, så ni får se hur ärendet fortskrider.

Så här långt har jag kommit; Fyndet verkar inte vara konserverat, men träskaftet är kvar. Inom kort kommer en expert studera om det är konserverat eller ej. Vet inte om de kan påverka en C14 datering? Pengar till datering och en artikel har redan gjorts så vi får se hur det går!!!!

SOLSTAD KOPPARGRUVA

2009-11-07T11:41:00.005+01:00

Det sägs att holländare upptäckte kopparfyndigheten vid Solstad i norra Misterhults socken redan på 1400-talet. Detta är dock ingen omöjlighet eftersom vi vet att Svante Sture hade påbörjat brytning någon mil längre norr ut vid Gladhammar. Enligt en sägen lyste de 55 meter höga berget stundtals grönt eftersom kopparen låg uppe i dagen. Tankarna far då genast över till bronsåldern och om man redan under denna tid kunde ta hand om den ytliga kopparen. Det känns inte omöjligt och det är kanske inte för inte som kopparberget omges av över 250 rösen och stensättningar.

På 1630-talet vet vi att holländska gruvarbetare som kommit till Sverige genom Louis De Geers försorg bröt gruvan ned till ca 13 meters djup. Brytningen utfördes på denna tid genom tillmakning. Sedan tycks gruvan lämnats öde fram till 1740 då brukspatron Johan Olofsson tog upp brytningen igen. Nu användes krut och 1747 hade man tagit sig ned till 32 meter. Pipstockar försåg gruvan med luft som slutade i en dragugn. Då det eldades i denna uppkom en uppsugning av luft ur gruvan och resulterade i att en luftväxling uppstod. År 1754 hade man tagit sig ned till 76 meter och sysselsatte ca 40 arbetskarlar som arbetade i skift. Hästar men även handkraft skötte spelen som hissade malm och arbetsfolket. Handpumpar och pumpar drivna med hästar tömde gruvan på vatten som ständigt strömmade in. På 1750-talet sålde Olofsson gruvan till Åke Hammarskjöld och han sålde den snart vidare till adjutanten Axel von Gardemein för 480 000 daler kopparmynt. Snart var det åter ett ägarbyte och nu var det bergsrådet P. C. Cederbaum som köpte gruvan. Han moderniserade gruvan med nya pumpar med en av landets största hästvindor som kunde pumpa upp 57 liter i minuten. År 1774 upprättades kartor över gruvan och man ser här ”Prins Gustafs grufwa”, ”Konstschaktet” och ”Liljenbergsgruvan” De två sistnämnda vara skärpningar från 1600-talet.

Gruvan före 1877. Foto: Hembygdsföreningen

Plötsligt under året 1784 upphör malmtillgången och man är nu nere ca 140 meters djup. Det man inte visste var att rörelser i bergrunden för miljontals år sedan förskjutit malmådern, så att den fått en trappstegsform. Nu försökte man ta tillvara den malmen som satt på sidorna, men snart är även den slut och året är nu 1793. Enstaka försök gjordes men förgäves. År 1860 länsades storgruvan med ångmaskin. Friherre Victor Fleetwood sålde gruvan och Wirums säteri till det engelska bolaget ”The Swedish Copper Compandy Ltd” och 1863 var de i full gång. Malmen återfanns på 167,5 meters djup och hela 30 meter längre väster ut. Fram emot 1877 upphörde brytningen och man hade nu nått 356 meters djup. Gruvan var i omgångar Sveriges djupaste gruva.

Malmen från Solstad smältes till en början vid det närliggande Mörtfors kopparverk. Engelsmännen körde dock huvuddelen av malmen till England och den fattigare malmen till det intilliggande Saltvikens extraktionsverk och behandlades där med sk. klorerande rostning i muffelugn. Detta var något ovanligt och det första verket i Sverige. Platsen är idag tyvärr mycket miljöfarlig och på vissa fläckar växer i stort sett ingenting. Under engelsmännens tid arbetade totalt ca 200 personer i gruvan och extraktionsverket.

Enstaka försök gjordes efter engelsmännen och 1915 tog bankfirman Bruna Söderström upp driften och detta fram till 1918. Man tömde inte hela gruvan på vatten utan valde att ta tillvara malm på gruvväggarna ned till ca 65 meters djup. Gruvdriften upphörde helt 1920 och har sedan dess legat nere. Beräkningar på den totala mängden kopparmalm som tagits upp ur gruvan beräknas till 83187 ton.

BLANKAHOLM 1935

2009-10-24T16:38:00.005+02:00

Flygfotot togs 1935 och orten nedanför är Blankaholm, Hjorteds sn. I förgrunden syns Blanka säteri med sina åkrar, betesmarker och fruktträdgård. Längst bort märks sågindustrin som det dominerade inslaget i samhället. Sågen kom att vara det dominerande inslaget fram till 1979 då det gick i konkurs. Det var då många som förutspådde samhällets död, men har sedan dess kommit att blomstra på andra grunder. Grunder som består av småföretagande, föreningsverksamheter, studiecirklar och turism. Samhället har med sina 200 innevånare trots allt en affär och en skola. Samhället har flera planer om hur bygden ska kunna utvecklas och vi vill göra det möjligt för människor att kunna bo och verka här.

Fotot tillhör Hembygdsföreningen

SVINSJUKA

2009-10-18T10:47:00.009+02:00

Det råder en fruktansvärd rädsla för svininfluensan, men frågan är om det inte är en smula överdrivet. Ibland känns det som man ingår i något stort projekt där man helt enkelt ska kolla hur man organiserar en massvaccinering inför något som verkligen utgör ett hot, men vad vet jag om det? Eller är det media som satt fart på oss igen dvs den tredje statsmakten.

Nedan kommer jag presentera orsak och verkan till detta problem!

DOPPELSÖLDNER

2009-10-08T17:41:00.013+02:00

Jag blir aldrig förstor för tennsoldater och de första göt jag redan som 6-åring tillsammans med min pappa. För tio år sedan ägnade jag mycket tid åt detta och byggde upp modeller bla en bataljon ut Kalmar regemente anno 1710, en skvadron av Smålands ryttare och ett atilleriregemente. Sedan byggde jag på med dalaregemnetet 1710 och ett Preussisk bataljon 1712 dvs. soldater från det stora nordiska kriget 1700-1721. De senaste åren har jag inte riktigt haft tiden att gjuta och måla. Jag har därför köpt några figurer på sistone och en av dessa figurer ska jag snart presentera för er. Nu är det mest figurer från det hundraåriga kriget mellan England och Frankrike (13-1400-tal), men senast blev det en tysk landsknekt (1500-tal). Kläderna påminner lite om en gycklares, men denne man är toppmodern och kanske var det så här några av de tyska landsknektarna såg ut som danskarna hyrde när de slogs mot Sten Stures bondearmé.

Doppelsöldner 1500-tal

Landsknektarna slogs vanligen med pikar (långa spjut), hillebarder och svärd. Särskilt utmärkande var de stora tvåhandssvärden (ca 3,5 kg) som svingades av knektar framför pikformationerna, detta för att få motståndarens pikar i oordning och skapa luckor i pikfalangerna. Dessa landsknektar kallades för "doppelsöldner" (double mercenary) och de var som man kan förstå särskilt utsatta.

Tyska knektar (tv) i strid mot en svensk bondestyrka (th).

Hur var då fäktningskonsten under medeltiden? Ofta hör man att de japanska katana svärden var de bästa och vi i Norden hade dåliga svärd och bara höggloss på varandra. Den som säger så här har förståss noll koll kokosboll! De nordiska svärden var givetvis alldeles utmärkta och väl balanserade. Visst varierade fäktningskonsten, men det fanns de som var mycket skickliga med finter, stöt, hugg, sparkar och låsningar mm. Men i ärlighetens namn varierade fäktningskonsten och givetvis utrymmet på slagfältet för eventuella konster.

Ovan syns en bild som ursprungligen tecknades av den tyske knekten Paul Dolstein, som var med på den danska sidan under unionsstriderna ca 1500. Tack vare honom har vi bla fått en bild av de svenska bondesoldaterna som slogs mot den professionella armén av tyskar. Bönderna var inga dåliga soldater och efter en tid blev det erfarna och utgjorde respektfulla motståndare. På bilden ovan kan man se den svenska taktiken med armborstskyttar framför spjut och pålyxeraderna. Något typiskt är även den varierade rustningarna och hjälmarna på soldaterna. Några av soldaterna har klassiska kittelhattar, sallet och kapalinhjälmar med titthål i järnhattens brätte. Tyskarna använder sig av pikar och man kan tydligt se att armborstskyttarna fått in en och annan träff. Det var dessa unionsfientliga soldater som slog de unionsvänliga vid Brunkeberg 10 oktober 1471.

MERA KULOR OCH KRUT

2009-10-02T10:00:00.005+02:00

De slagfältsarkeologiska undersökningarna på Gotland slutar inte att berätta nya och spännande fakta. Nu tycks de vara något på spåren, som jag själv länge trott dvs att eldvapen (se nedan) använts av danskar och tyskar år 1361. Detta var året som ön invaderades av den danske kungen Valdemar Atterdag och han hade redan erövrat Skåne och Öland. Gotlands bondebefolkning kom dock att erbjuda ett mycket hårt motstånd nu när deras frihet var hotad. Huvuddelen av öns unga män, gamla gubbar, verkbrutna, yngre tonåringar, ja alla ville slå dansken, men det kostade över 2000 män och pojkar livet. Gotlänningarnas kamp är både spännande och otäck på samma gång, men resultatet av denna tragedi har blivit en arkeologisk guldgruva vad gäller vår förståelse av rustningar, vapen, kroppsskador mm. Läs mer under denna länk

http://www.popark.nu/enyhet/index.html

BORGHOLMSBÖSSAN

2009-09-27T18:45:00.008+02:00

Förutom arkeologi i nordöstra Småland är mitt arkeologiintresse inriktad på medeltida vapen och krig. När jag var liten ville jag bli riddare, men när det gick upp för mig att det var omöjligt fick det bli arkeologi istället.

Jag gick i mellanstadiet och på sommarlovet tog mina föräldrar mig och min storasyster till Öland. Eftersom vi bodde i Oskarshamn så var det ofta tal om dagsutflykter med start från tidig morgon till kväll och det blev flera turer. Detta är kanske varför jag idag har lite blandade känslor för den där ön. I vilket fall som var det denna gång dags för ett besök på Borgholms slottsruin och som vanligt var det pappa och jag som tog turen, medan syrran och morsan satt och lapade glass i skuggan. Ibland var min kära gamla mormor med och som envisades med kaffe och äggsmörgåsar i den gassande solen. Detta gjorde förstås inget när jag fick besöka den svala ruinen. Efter detta besök kunde jag inte släppa några bilder på tecknade soldater som höll i långa stänger och längst ut på dessa satt små eldrör som antändes med en lunta som soldaten höll direkt i handen. Det blev många teckningar på soldater med stångbössor och riddare denna sommar och särskilt de regniga dagarna då kritor och papper togs fram ur lådorna.

Så ganska nyligen kom jag att minnas denna sommar av en tillfällighet och kontaktade Jim Rudolfsson på Borgholms slott. Mycket riktigt hade de en stångbössa!

Borgholmsbössan Foto: Jim Rudolfsson

En av de större undersökningarna som genomförts vid Borgholms slottsruin på Öland genomförs i början av 1970-talet. Den arkeolog som kanske mest förknippas med slottet är just Jim Rudolfsson. Det var också han som fann ”Borgholmsbössan”. Han berättar;

”Hösten 1972 deltog jag i en utgrävning utanför en medeltida slottslänga, med ett halvmeter tjockt utkastlager, här i hittade jag en helt intakt stångbössa troligen från 1300-talet. Keramikskärvor, armborstpilspetsar och nio medeltida mynt hittades. Bössan är helt bevarad, i brons med fänghål och holk för trästången, längd ca 16 cm” (Rudolfsson muntligt 2009-08-27).

Han berättar vidare;

”Den lilla bössan hade inget sikte utan man tycks ha skjutit på känn. Lagren
daterar sig till andra hälften av 1300-talet. Vi hade strider runt slottet 1361 då Valdemar Atterdag intog borgen (Detta var samma år som Valdemar intog Gotland och ca 2000 gotlänningar stupade) och nästa mycket långvariga strid var 1367 då Albrekt av Mecklenburg belägrade slottet under 10 veckors tid.
1362 och några år framöver var Öland med Borgholm för pantat till Hansan som utförde stora byggnadsarbeten på borgen. Hans Hildebrand nämner i Sveriges Medeltid om en fyreskytt på Borgholm.
Så det mesta talar för att bössan tillhör 1300-talets andra hälft. Min tolkning är att bösseskytten själv träffats av t ex en armborstpil och tappat bössan ut mot landborgskanten där det var fullt av avfall från borgen här har troligen såsom idag vuxit rikligt av brännässlor, körvel och fläder, köksavfallet latrin hamnade i branten. Den medeltida slottslänga som bössan hittades utanför har troligen grundats av hanseaterna, vi har grävt ut tre rum i längan men det bör ha varit lika många till, huset har varit 52 m långt, bottenvåning nyttjades som ekonomivåning, slottsherren en trappa upp och vindsloftet brukades som varulager med tillhörande skyttegluggar ut mot branten i väster. Huset revs av Johan III som i sin tur nyttjade ca 30 meter av byggnaden som grund för det nya renässansslottet” (Rudolfsson muntligt 2009-09-11).

En bild på en modell större, dvs snarare en kanon.

Hur pass bra var då stångbössan enligt experterna? Jag frågade Thomas Roth på armémuseet om en projektil från en stångbössa kunde tränga igenom en riddarrustning dvs. först ett lager plåt, sedan ringbrynja och sista fodrat tyg en s.k. gambeson. Thomas svarar givetvis att det beror på en del faktorer dvs. främst avståndet och att det på kortare håll borde vore möjligt. Det bör dock inte vara dödligare än ett armborstskott. Riktig fart och genomslagskraft kom först vid 1500-talets mitt då man uppfann och började använda sig av det korniga krutet, vilket medförde bättre omslagspunkt och bättre effektivitet Om det är någon som känner till provskjutningar får ni höra av er och berätta. Jag har sett provskjutning med en hakebössetyp från 1500-talet och det var förvånansvärt pricksäker och slagkraftig Förstår att riddarrustningarna blev allt ovanligare under 1500-talet.

CASIMIRSBORG

2009-09-18T08:54:00.006+02:00

Strax Öster om Gamleby ligger Casimirsborg. Området utmärker sig förutom av det gamla slottet av ett fantastiskt hagmarkskomplex med bronsåldersgravfält, fossil åkermark, skärvstenshögar och grymt mycket hällristningar. Efter den senaste veckans inventeringar av Sven-Gunnar Broström, Kenta Ihrestam och Roger Wikell fullkomligt kryllar de av lämningar i området. Endast en handfull platser var kända i området innan och nu är det mångdubblat. En av de nya ristningsytorna innehåller en del unika ristningar men även solskepp, solkors, fotsulor, Tjust första fallosfigur och tallriksstora skålgropar eller varför inte kalla dom kratrar.

Dessa gropar är ca 20 cm stora. Foto: Annika Helander

Se klippet från Västervikstidningen

http://www.vt.se/webbtv/?tab=1&mp=5060068&autoplay=true

Det var en otrolig känsla att få se allt detta och jag och Annika var där och hjälpte till och borsta. Det var kul att få hitta några ristningar så där bara!

Foto: Annika Helander

PÅ UTBILDNING MED RAÄ

2009-09-09T19:54:00.006+02:00

Den 7/9-9/9 höll Riksantikvarieämbetet sin landskapshistoriska utbildning med fokus inställt på de maritima lämningar som finns längst våra kuster. Syftet var att fördjupa den antikvariska kompetensen om landskapets kulturhistoriska innehåll. Kursort denna gång var Blankaholm och människor kom dragande från rikets alla hörn ja till och med Finland. Alla deltagarna var inventerare och kursen leddes av Peter Norman och Gert Magnusson.

Delar av kursdeltagarna vid en tomtning. Foto: Michael Dahlin

Schemat var fullspäckat och vi granskade och diskuterade olika fornlämningar och fornlämningsmiljöer. Kursen besökte platser i Västerviks, Oskarshamns och Mönsterås kommuner. Bland lokalerna fanns Blankaholm, Solstad, Snäckedal, Flivik, Hägnad, Runnö, Källarholmen, Lagmansudde och Kronobäck. Detta betyder allt från stenåldersboplatser, tomtningar, borgar, gruvor, stenbrott, kloster och gravar. Vid varje plats följde en diskussion om fornminnesbegrepp, kringliggande område och ibland även om hur stor och kringliggande miljö en lokal kan behöva för att kunna accentueras. Att det är problematiskt kan understrykas då våra synpunkter och tolkningar ofta gick isär. Det var i vilket fall som, en mycket bra kurs och ett stort tack till Peter Norman som tog mig med på kursen.

Henrik Janson från Finland intill en tomtning. Foto: Michael Dahlin

ARKEOLOGI OCH KANTARELLER

2009-09-04T18:22:00.004+02:00

Idag var jag nere i Misterhult (Botestorp) och hälsade på Nikolas och Kenneth från Kalmar läns museum när de schaktade intill E 22:an. Vid förunderökningen i våras framkom fyra stolphål och några härdar, men nu under slutunderökningen gick det inte så pass bra som man kanske hade hoppats. Endast några osäkra stolphål och några nedgrävningar framkom. Man ska dock komma i håg att ytan endast var några hundra kvadratmeter stor. Platsen blir endast ett ämne för diskussion och de fynd som faktiskt framkommit vid tidigare ytinventeringar (år 2002-2003) så finns det i omgivningarna stridsyxekeramik och mikrospånkärnor för att bara nämna något. På platsen fanns flera som ville se undersökningen bla Åsa Svedberg (tidigare arbetat på RAÄ), amatörarkeologen K-B och arkeologistudenten Annika Helander. Eftersom det inte grävs särskilt ofta i området samlas alla som är intresserade av arkeologi som flugor på en hhhmm. Sedan kan vi alltid träffas och fika lite i kanten av schaktet.

K-B på ett skålgropsblock Foto: Michael Dahlin

När allt var reggat och inmätt tog jag och min gamla vapendragare K-B Gustafsson och åkte vidare in i Misterhultsskogarna för att studera en sedan tidigare registrerad skålgrop. Efter ett tag fann vi den och kunde konstatera att det fanns flera skålgropar på samma block och strax intill. På väg tillbaka till bilen sprang vi på massa kantareller och vi fyllde snabbt två hela nettokassar dvs runt 20-30 liter svamp. En härlig dag med andra ord!

JAG HAR BLIVIT PAPPA!

2009-08-24T09:47:00.002+02:00

I onsdags den 19:e kl 23:06 blev jag lycklig pappa till Isabella Eleonora Dahlin 3500 g och 50 cm lång

SKÅLGROPAR, EN TRÄHÄST OCH EN FALLOS

2009-08-11T10:31:00.009+02:00

En del idioter ligger på stranden hela dagarna, medan andra idioter registrerar och nyinventerar skålgropar i Misterhult! Det är något märkligt som driver mig att bege mig ut och inventera trots sommarvärme och irriterande flugor. Jag är inte ensam det finns fler som haft samma känsla betydligt längre än jag, femtio och trettio år vid det här laget. Jag tänker då på Gurra och Kenta. De var nämligen nere i Loftahammar för att göra ett uppdrag åt Helleröprojektet, men eftersom det fanns en dag avsatt för Misterhult så passade de på att åka ned till mig i Blankaholm. Kalaset betaldes av Misterhults hembygdsförening och de har avsatt inventeringsmedel för ytterligare en dag. Dessutom ser jag det som en utbildning för min del, då skålgropar är det som jag har minst inventeringskunskap om, men det tar sig! Utav mina fyndplatser avfärdades en, ganska bra gjort av en trähäst, eller hur?

Det fanns 11 fynlokaler sedan tidigare bl.a. en del som jag funnit som nu skulle reggas in bl.a. det stora blocket från Snäckedal. På förmiddagen var vi igång och Kenta och Gurra reggade in skålgropar mm i rask takt. Ni som följer min blogg vet att jag tidigare i år fann ett ”nutida” solkors och intill detta två grunda skålgropar. Solkorset reggades också in, vilket kan vara bra så någon i framtiden slipper bekymra sig över denna ristning.

Solstad-Virum besöktes och här stötte vi på Amatörarkeologen Philip Seward som precis hittat något som såg ut som en skålgrop och det var det! Precis på bergskanten och någon meter från en tidigare registrerad rund stensättning, bra jobbat!

Skålgropsblocket i Snäckedal Foto:Michael Dahlin

Sedan styrde vi kosan mot bronsålders-Mecka i Snäckedal. Snart var det stora blocket reggat och dokumenterat. Vi tog en repa runt gravfältet och snart stod det i lokaler räknat Dahlin 1, Gurra 1 Kenta 4, och totalt 10 gropar! Jag visade de båda herrarna en helt ”ny” del av gravfältet som tidigare varit dold av skog. Här fanns ett tiotal oreggade stensättningar varav en av stensättningarna haft en ca 2 meter hög rest flisa i mitten (denna låg nu ned och gått i två bitar). Denna gravform är mycket ovanlig i NÖ Småland. Gravar med mittblock har genom arkeologiska undersökningar daterats till yngre bronsålder, medan resta flisor troligen hör järnåldern till? Det ”nya” gravfältet innehåller 5-10 gravar med övertorvade stensättningar, klumpstenar med skålgropar, uppallad sten och en grav med en rest stenflisa. Hmmm en fallos bland skålgroparna! snusk kult? eller är det bara min fantasi?

Stensättning med flisa Foto:Michael Dahlin

Summerar vi det hela så har det i Snäckedal framkommit totalt sju skålgropslokaler, en boplats och delar av något som verkar vara ett gravfält från äldre järnålder!

Boplatsen i Snäckedal Foto:Michael Dahlin

LÄSA LANDSKAP

2009-08-07T08:49:00.003+02:00

V 35 startar min studiecirkel i läsa landskap och inventeringsmetodik. Jag är ansvarig arkeolog och för administrationen står som vanligt Studiefrämjandet. Kursen är nästan fylld, men ett fåtal platser finns kvar.

Vi kommer att inrikta oss på landskapsmorfologi och dess utseende utifrån bergarter, jordarter och Östersjöns olika stadier. Det kanske viktigaste momentet är hur människan både anpassat sig och förändrat landskapet.

Inventeringen kommer att inrikta sig på boplatser och skålgropsförekomster i Misterhults sn. Deltagarna kommer att få lära känna landskapet under någon dag för att sedan själva få inventera. Vi kommer att inventera några bronsåldersmiljöer i skogsmark och även några skärgårdsöar.

Oreggad skeppsformad stensättning i Fagereke, Döderhults sn

BILDER FRÅN EN FOGDES DÖD

2009-08-02T11:42:00.003+02:00

Bönderna samlade inför marknaden i Bjurvik, men snart kommer Karin Bosdotter springande och har hittat ett lik nedanför storklippan. Fogden är förmodligen mördad!

Soldaterna har delade meningar om vem som mördat fogden

Mördaren ska avslöjas på tinget, även prästen är där Albert Norbertus. Illasinnade människor tar tillfället i akt för att få Eriks änka dömd.

Oskyldigt dömd förs Eriks änka till stupstocken

Givetvis benådas Eriks änka i sista minuten av drottningen själv och snart framdagas att fogen på grund av fylla trillat ned för berget och dött. Eriks änka har behandlats mycket illa och planerar nu en grym hämnd? Förutsättningarna är goda nu när hennes son frälsts från skatt genom att med häst och "fulla vapen" uppvisat sin duglighet i strid vid en vapensyn inför kungens män i Linköping.

SNÄCKEDAL IGEN!

2009-07-20T11:03:00.002+02:00

Ni som följer min blogg minns säkert min artikel om Snäckedal och fyndet av skålgropsblocket. Platsen har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar och mycket av det vi tror oss veta om platsen bygger mest på skrivbordsstudier och felaktiga uppgifter om grävningar osv.

Gert Magnusson har länge påpekat att det bör finnas rester efter en boplats i närheten av gravfältet dvs samtida med gravfältet. På 80-talet hade han planer på att gräva en skärvstenshög, men allt rann ut i sanden.

Sedan slutet på 90-talet i och med Dag Widholms avhandling har bosättningsdiskussionen lagts på hyllan fokus har istället lagts på gravarna och dess betydelse. Dag menade att ingen bott i närheten av gravfältet då det var helt tillägnat gravar och riter. Detta har haft något av en omedveten effekt på oss som bedriver arkeologi i området och vi har försummat boplatsletandet i området. Bradley som varit på platsen flera gånger brukat framför att det kan finnas en fara i att sära på det heliga och profana! Varför har det då gjorts i Snäckedal. En boplats i Snäckedal som har gravfältet som referens måste ha haft en stor betydelse????

I torsdags var jag i Snäckedal och vandrade längs en gammal körväg som sträcker sig över ett moränområde mellan 40-4 meter från gravfältet. Körvägen ligger direkt på den naturliga moränen och det finns inget påfört material. Här fann jag avslag av flinta och kvarts. Nu kan ingen längre säga att det inte finns en boplats i Snäckedal. Förvisso inte sagt att den är från bronsåldern!

ETT FOTOGRAFI TILL

2009-07-17T11:04:00.005+02:00

Enligt legokontraktet från den 21 januari 1898 skrevs min farfars far Karl Johan Albin Svärd in som soldat vid Kalmar regemente. Från och med den 14 mars samma år var han soldat No 135 Skinnshult (Kristdala sn) och med soldatnamnet Törn. Den som är insatt i ämnet ser att han redan hade ett soldatnamn, men det hade hans far fått och då som husar vid Smålands husarregemente.

Törn fick nu ett litet torp att bo i och en årlig inkomst på 125 kronor, men 1904 utlovades den öka till 150 kr. Det skulle nu dröja till 1901 då indelningsverket sattes på avskrivning och den allmänna värnplikten skulle komma. Den indelte soldaten skulle dock följa oss en bit till in på 1900-talet. Indelningsverket fungerade ganska bra och mer eller mindre i samma format som när det infördes på 1680-talet. Min släkt har varit ganska krigiska av sig och släktingar till mig har slagits mot danskar, ryssar och andra svenskar (Finska kriget, Stångebro). Jag bär som så många andra svenskar idag ett soldatnamn och funderar man ett tag så vimlar de av dessa Berg, Granat, Pansar, Dal, Sabel, Skärkarl, Gren, Björk, Lustig m.fl.

Min farfars far övre raden och längst till höger ca år 1900.

ETT FOTOGRAFI

2009-07-11T10:30:00.006+02:00

Troligen är det runt 1925 och platsen är säkerligen Järnsjöberg utanför Hultsfred i Småland. Delar av min släkt är samlad och i samband med detta togs ett fotografi. Fr v på hästen sitter min kära farmor Rut f 1910 och hennes lillebror Ingvar, Eskil (bror till Karl-Axel) utklädd till kvinna dagen till ära, sedan kommer min farmors farmor Adelina, farmors far Karl-Axel och sist men inte minst farmors farfar Sven-Petter Dahlin f 1860 - d 1952. Notera hur han står och jag kan säga att han hade 25 år som indelt soldat i Kalmar regemente.

I VÄNTAN PÅ ETT HARNESK

2009-06-29T09:20:00.005+02:00

Nästa vecka startar teaterföreställningarna i Blankaholm "EN FOGDES DÖD" och förberedelserna med kläder, repetitioner mm är i full gång. För min egna del sitter nog replikerna, men som ni ser på bilden är inte mitt "Visbyharnesk" färdigt. Lädret är utskuret, nitarna är inhandlade, men plåtarna ska klippas ut och sedan nitas på insidan av lädret. Spännande!

Skarp 1337 Foto:Jan Folke

FYNDTVÄTT

2009-06-26T08:00:00.002+02:00

Fynden från grävningen är nu tvättade och det mödosamma arbetet att klassificera och katalogisera kan börja. Det preliminära är att Blankaholm skiljer sig från förra årets grävning dvs. ca 5-7 km söder ut vid Ängsmossen, Solstad, Misterhults sn (snart är rapporten klar). Vad är det då som skiljer sig? Det är mycket mindre kvartsit vid boplatsen i Blankaholm, det är mindre med brända ben (10-tal). Det är mer kvarts och mer kristianstadsflinta i Blankaholm. Keramiken har mindre variationer i sin ornamentik i Blankaholm, men trots allt Fagervik III-IV. Preliminärt kan jag säga att allt tyder på att Ängsmossen är något äldre, då det fanns en del trattbägarinslag i keramiken. Jag kommer att göra en första studie av främst det slagna bergartsmaterialet och jag har jobbat mycket med detta tidigare och då främst kvarts och kvartsit. Specialstudier kommer att följa då det gäller keramiken och flintan. Misstänker att Alexandersson och Ludde är intresserade, hm får se hur vi gör med benen!

EN FOGDES DÖD!

2009-06-17T12:53:00.009+02:00

Teatersällskapet i Blankaholm över för fullt inför årets teaterföreställningar 6/7-12/7. Föreställningarna börjar kl 18:00 förutom lördag och söndag då de börjar kl 14:00.

Som vanligt är jag själv med och i år spelar jag krigaren Skarp!

Året är 1337 och det börjar bli dags för den årliga marknaden i Bjurvik i Hjorteds sn i södra Tjust. Folk från gårdarna i närheten är där och byn Blanka är inget undantag. Bjurvik ligger längst in i en havsvik och mynningen spärras av kungens stödjepunkt Blanka holme. De båda krigarna Skarp och Smäck ser fram emot en ledig dag på marknaden för att träffa folk, dricka öl, ofreda kvinnor och spela lite tärning. Faktum är dock att inget kommer bli som de tänkt sig!

Häradsdomaren och riddaren Porse Foto: Michael Dahlin

Bland karaktärerna finns bl.a. den lokale adelsmannen Jan av Hjortöätten, hans dotter Karin, den uppkomna bondkärringen Eriks änka, avundssjuka Ambros änka, den menlösa landbon Sven i Blanka, häradsdomaren och riddaren Porse, en drös med bondkärringar och så hör och häpna drottning Blanka. Vad hon nu har här att göra? Kom får ni se och följ med på en vandring alla friluftsteater i naturskön miljö.

Drottning Blanka till häst Foto:Michael Dahlin

GRÄVNINGEN PÅ MAJKASEBERGET

2009-06-14T09:10:00.008+02:00

Under veckan som varit har en arkeologisk undersökning ägt rum i Blankaholm. Detta var och är ett samarbete mellan Samhällsföreningen Blankaholm-Solstadström, Studiefrämjandet, Västerviks museum och Kalmar läns museum.

Grävningen pågår i den lummiga skogsbacken Foto: Veronica Palm

Ett tiotal amatörarkeologer, studenter och proffs deltog i grävningen under veckan. Vädret var för det mesta bra, men under måndagen och fredagen regnade det en hel del. Inga problem är större än att de går att lösa så en presenning hissades upp i träden och regnet var ur världen.

Lite keramik Foto:Veronica Palm

Vi grävde ett trettiotal kvadratmeter och i ganska stenig terräng. Under ett torvlager följde några centimeter matjord och sedan övergick detta till en jämn stenyta av 0,1-0,3 meter stora stenar för att sedan övergå till sandig(stundtals grusig)-moig morän. Man kunde alltså se att de sista 10 metrarna innan bergväggen låg ett sten och blocklager som bör ha byggts av de som brukat platsen. Fynden låg både över och under stenlagret och detta påminner om boplatsen "Ängmossen" som grävdes förra året bara 5-6 Km söder om Majkaseberget.

Inga tydliga anläggningar framkom, men en hel del att arbeta vidare med. Grävningen kommer om vi får bestämma bli ett årligt inslag.

Bland fynden finns en grönstensyxa, två slipstenar, en flintkniv, avslag och splitter av kvarts, kristianstadsflinta, kvartsit, sydvästskandinavisk flinta och hälleflinta. Det fanns även flera hundra bitar med keramik av mestadels homogent gods med grop och olika streckdekorer och sist men inte minst brända ben.

BRONSSVÄRD I OSKARSHAMN

2009-06-07T16:53:00.005+02:00

Idag kom mina föräldrar på besök för att gratulera min kära fru. De talade också om att de hört på de lokala nyheterna att någon hittat ett bronssvärd i Oskarshamn. Med andra ord kunde jag inte koncentrera mig på något annat under de timmar som de fikade med oss.

När de åkt ringde jag mina kontakter nere i Oskarshamn och snart fick jag veta vem som hittat fyndet och var det hittades. Jag ringde upp Crister Hjelm som mycket riktigt funnit ett svärd. Ingen utbildad arkeolog hade tittat på fyndet så jag chansade och slängde ned kamera, anteckningsblock mm och satte mig i bilen för att åka ned de 4 milen till Oskarshamn. Det sista jag hörde innan jag åkte var från min fru "hoppas det är något i plast så du åker i onödan" Lite arg eftersom ytterligare personer var att vänta till fikat. Men en arkeolog måste göra vissa saker ibland, så är det bara!

Glansen framträder fortfarande i solen. Foto Hjelm

Väl på plats så var det med spänd förväntan som jag väntade på att Crister skulle hämta svärdet. Milda makter tänkte jag ett helt intakt svärd!!! Jag tog det i handen och kände tyngden från det!

hmmm 57,2 cm långt. Foto:Hjelm

Crister hittade svärdet när han grävde på tomten. Svärdet låg mellan två berghällar och av allt att döma i den naturliga moränen dvs inga påförda jordmassor! Berghällen var markerande och låg i en sluttning ned mot en dalgångsliknande svacka i terrängen. Lite svårt att avgöra terrängen nu när det är ett bostadsområde. Jag tycker personligen att läget berättar om en depå och kan det finns mer fynd? I vilket fall har jag underrättat Länsstyrelsen i Kalmar och Kalmar läns museum.

Svärdet är från bronsålderns period IV 1100-900 BC.

DAGEN D

2009-06-06T09:22:00.005+02:00

Idag är det Sveriges nationaldag, min hustrus 30-årsdag och inledning på kulturveckan i Blankaholm. Ganska mycket att göra, men idag är det 30-årskalaset som gäller i första hand! Lite extra eftersom min fru är i sjunde månaden och hennes mage ständigt ska betraktas av nyfikna släktingar och grannar. Känner mig lite avundssjuk, men med tanke på ölen ikväll så kommer jag kanske ifatt!

Nationaldagen är trevlig och flaggorna vajar fint i vinden och den fanan vi ser idag har sin bakgrund som örloggsflagga sedan Erik XIV dagar. Vi hurrar fyra gånger när någon fyller år dvs dubbel svensk lösen. Inte tre gånger som danskarna dvs dansk lösen och tre kanonskott.

Eleonors födelsedag har jag förberett med att städa hela huset, dukat och lagar givetvis maten ikväll och står för all markservice. hmmm det får inte bli någon vana bara.

Så till kulturveckan!

Kulturveckan i Blankaholm är ett sammarbete mellan Samhällsföreningen Blankaholm-Solstadström, Studiefrämjandet, Kalmar läns museum och Västerviks museum. Huvudatraktionen är den arkeologiska undersökningen av en neolitisk boplats inne i samhället. Grävledare är Veronica Palm och med mig som andreman. Ett tiotal anmälda från olika håll i Sverige och olika bakgrund.

ARKEOLOGI OCH KULTURVECKA I BLANKAHOLM 6-14 JUNI

Lördag 6/6
Allmän information om övriga veckan och lite kringstrosande i kulturmiljöerna på nationaldagen

Söndag 7/6
Arkeologerna påbörjar utgrävningen vid Majkaseberget (Michael Dahlin & Veronica Palm)

Kl 16.00 Kulturcafé i Café Blankaholm Släktforskning, vilka program finns hur gör man, erfarenheter från Helen Gustavsson
Plats Café Blankaholm

Måndag 8/6
Arkeologisk undersökning

Guidad tur i Blankaholms bronsålderslandskap
Samling kl 18 00 utanför affären ca 2 timmar
Ta på bra skodon eller stövlar
Er guide är arkeolog Michael Dahlin

Tisdag 9/6
Arkeologisk undersökning

Kulturcafé i Brygghuset
Föreläsning om Blankaholm kl 18:00
”Då och nu” – åren 1719, 1814, 1959 och 2009

Onsdag 10/6
Arkeologisk undersökning
Pubkväll på Havsterassen

Tordag 11/6
Arkeologisk undersökning

Kulturcafé den medeltida örtagården
Samling 18:00 i Vildrozens lilla trädgårdsoas

Fredag 12/6
Arkeologisk undersökning

Lördag 13/6
10:00 Summering av den arkeologiska undersökningen på grävplatsen

Söndag 14/6
Utflykt till sydöstra Götalands största gravfält från bronsåldern
Vi samåker mot Snäckedal (Flivik, Misterhult) ca 20 minuter och vi utgår från affären i Blankaholm, eran guide är arkeologen Michael Dahlin, samling 18:00

HARDROCK IN SNÄCKEDAL

2009-05-24T13:01:00.017+02:00

Efter att inventeringen i Döderhult var avslutad och Kenta Ihrestam och Roger Wikell skulle åka hem beslutade jag att avslutningsvis visa de båda herrarna Snäckedal. För er som inte vet är det ett stort och monumentalt gravfält från bronsåldern med en av Sveriges största skeppsformade stensättningar.

Gert Magnusson behandlade gravfältet i ett par artiklar för 20 år sedan och Dag Widholm berörde gravfältet i sin avhandling för 10 år sedan. Tolkningarna kring gravfältet har kretsat kring religiöst centrum och att människor inte har bott i närheten. Detta på grund av att ett pollenprov inte gett några tecken på odling (kanske skulle man ta några prover till?). Detta var kraftigt förenklat förklarat, men jag har hela tiden hållit fast vid att människor som lägger så pass mycket tid på ett gravfält bör ha bott på platsen eller i dess skugga.

Dag Widholm menar att arbetsinsatsen kring Snäckedal är så pass stor att den lokala topografin inte kunnat erbjuda försörjning för de som byggt gravarna. Jaha, men betänk då att tio torpare i Misterhult på 20 år kastade upp en mur på 1,4 mil. Muren var i genomsnitt 1 meter hög och 70 cm bred. Fiske och säljakt kunde inte vara bakgrunden till någon rikedom menade han. Var Gropkeramikerna utfattiga och oförmögna till att bygga stenmonument, om de velat? Vad säger att människorna i Misterhult under bronsåldern inte handlade med andra orter och att de bröt kopparmalm, något Gert Magnusson varit inne på.

I alla fall beslutade vi oss att ta en runda strax nedanför gravfältet och som slagen av blixten står jag och stirrar rakt in i en mängd skålgropar. Blocket var spräckt och låg på sidan nedtryckt i moränen strax ovanför den utdikade dalgången. Blocket var av sandsten och en bit ifrån låg den andra biten av blocket. Totalt fanns 90 skålgropar och 4 rännor i blocket. Tänk att Michael Dahlin skulle hitta blocket!

Kenta och Dahlin vid nyfyndet. Foto: Roger Wikell

Detta känns oerhört kul då "taxen" letat ristningar och gropar som en tok uppe på berget och en av ovan angivna forskare tydligt framhållit att det inte finns några gropar här! Ja "taxen" var ortsbornas namn på K-G Selinge när han kröp runt på bergen och letade, men utan resultat.

Jag är en stolt tupp just nu och jag skulle verkligen vilja presentera en hel del nya fakta om gravfältet! Jag har en hel del nya inventeringsresultat som skulle kunna ge nya infallsvinklar och förståelse för detta spännande gravfält. Jag vill inte presentera detta på bloggen, en artikel kanske!

Skålgropar i Döderhult

2009-05-24T08:58:00.004+02:00

I helgen var Kenneth Ihrestam och Roger Wikell på besök i Döderhult socken (Oskarshamn) för ett första försök att lokalisera ett gäng skålgropar. Fredagen började bra och eftersom vi var tre så gick det undan.

Till att börja med visade jag herrarna en sk "surdeg" dvs något jag hittat tidigare och ville ha avfärdat eller bekräftat. Blocket bekräftades och innehöll fyra gropar. Sedan begav vi oss till de yttre delarna av Döderhultsdalen och det blev träff med två gropar en häll och ett tjugotal meter från denna ytterligare tre gropar i ett block.

Timmarna gick och fast vi letade på klassiska platser och hackorna och borstarna gick varma hände inget. Besvikna och bortskämda som vi är började vi tycka att Döderhult gjorde skäl för sitt namn. Efter att ha kammat av flera kilometer slutade dagen med ytterligare en skålgrop i ett krönläge på en häll i åkermark, men sedan tog det slut. Inte ens på lördagen kom det några gropar. Detta kändes tråkigt då Hembygdsföreningen lagt sina pengar på dessa två dagar, men detta är ju faktiskt också ett resultat!

Resultatet kommer att presenteras i Hembygdsföreningens mycket fina och angenäma årskrift!
En par oväntade överaskningar kom under inventeringen, men mer om dessa i kommande artiklar!

HEMMA HOS ARKEOLOGEN

2009-05-16T13:37:00.007+02:00

Härliga tider nu! Näktergalen sjunger, häggen blommar och syrenen är på väg. Gräset är nyklippt och jag kan koppla av med en kopp kaffe! Lite bilder från mitt och frugans hus. Vi har varit husägare i snart ett år nu!

Utsikt från altanen

Snövit Spirea!!!!!!!!

PROVGROPAR

2009-05-12T16:01:00.006+02:00

Igår var Kenneth, Ludde från Kalmar läns museum tillsammans med praktikanten Karl-Oskar i Blankaholm för att gräva provgropar. Ni som läser min blogg vet att jag hittat en boplats inne i samhället och som ska grävas inom ramen för en studiecirkel den 8-12 juni i år. Det är ett samarbete mellan Samhällsföreningen Blankaholm-Solstadström, Kalmar läns museum, Västerviks museum och Studiefrämjandet. Fantastiskt kul, eller hur?

Det blev ett tiotal provgropar och det var fynd i samtliga utom två. De senare grävdes långt ned i terrängen för att vara på det säkra att boplatsen inte sträckte sig ned mot 10 meter ekvidistans. Den ligger med mellan 15-23 m.ö.h. vilken innebär bra strandnära möjligheter för TN och MN. Fynden bestod mest av slagen kvarts följt av kvartsit, kristianstadsflinta, sydvästskandinavisk flinta, keramik (gropdekor) och brända ben. Lite osäkert ännu, men det tycks vara så att vi berört en anläggning!

Det finns fem platser kvar nu, så skynda er ni som vill gräva en vecka!
se tidigare inlägg nedan

HÄLSINGSÖ

2009-05-11T08:12:00.005+02:00

Hälsingsö ligger i Misterhults socken och är inte någon egentlig ö, för byn ligger nästan milen från kusten. Byn ligger istället på kanten av en grusås nere i en dalgång och nere i dalen finns en större bäck och en utdikad sjö. Byn eller gården ligger med andra ord omgiven av vatten, likt en ö.

Gården omtalas som nästan alla andra gårdar i Misterhult som en kronogård år 1543. Detta betyder givetvis inte att gården inte har ett medeltida ursprung.

Så här på våren kännetecknas platsen av vackra beteshagar och i dessa finner man mängder med gravrösen, stensättningar, skärvstenshögar och fossil åkermark. Det ser med andra ut som en miljö som hyst en bosättning under åtminstone yngre bronsålder. Detta är den vanliga bilden av Misterhult dvs. total frånvaro av typiska järnåldergravar. Gravar har för visso grävts på grannfastigheterna bl.a. tre gravar (1 mindre röse och två runda stensättningar) av keramiken att döma yngre bronsålder. År 1899 grävde några bönder i ett grustag på Hälsingsö marker och de fann två ståtliga spjutspetsar av järn. Fotot som togs av ATA visar på två mycket långa och smala spjutspetsar.

Skärvstenssamling, Foto: Michael Dahlin

Självklart har området nyttjats under järnåldern, även om klassiska bebyggelsenamn på –stad, -inge och –by lyser med sin frånvaro.

Miljön är med andra ord mycket intressant och under våren ska jag och mina vänner fördjupa oss i miljön. Bl.a. kommer vi att leta skålgropar, vilket verkar lovande då jag så pass sent som i fredags hittade en grop på en häll. Gropen var placerad över en naturlig spricka i berget och det finns förmodligen flera. Jag hade inte med mig min borste, då jag verken hade tid eller möjlighet att borsta hällen. I Misterhult finns endast några skålgropsblock registrerade, men sedan något år tillbaka har de börjat blomma i Misterhult!

Den blomstertid nu kommer

2009-05-05T12:10:00.008+02:00

Jag förstår skomakaren som stängde verksamheten mellan hägg och syren dvs. när Sverige är som vackrast.

Just nu inventerar jag betesmarker i Misterhults socken en av de mest intressanta socknarna i nordöstra Småland. Här har jag tidigare inventerat fornlämningar och jag kan nästan varenda liten grusväg. Nu som betesmarksinventerare rör jag mig i något annorlunda terrängpartier och ofta ligger betesmarkerna i det som var åker på de gamla kartorna från 16-1700-talen. De små stenarna i odlingsrösena och deras placering ovanför de tunga lerjordarna antyder att de brukats med årder dvs. de har ärjats. Markerna har så här års intensivt grönt gräs, blommande vitt slån, halvt utslagna björkar och mängder med gullvivor. Det är verkligen en förmån att få vara ute och arbeta.

Det är när man traskar runt med handdatorn i handen som man kommer till att tänka på barndomens skolavslutningar och man sjöng ”Den blomstertid nu kommer”. En psalm som ska ha skrivits av Kolmodin omkring 1694. Den skrevs med andra ord med tankarna åt ett helt annat håll en att barn ska få tio veckors ledighet. Betänker man att Sverige var en stormakt med bondsöner som skickades till Europas slagfält, att vi upplevt fruktansvärda nödår på 1680-talet och att vårvintern var den period då förråden började ta slut och flest människor dog, så får den en annan betydelse, fundera en stund!

Den blomstertid nu kommer
text: I Kolmodin 1694
musik: Svensk folkvisa 1693

Then blomstertid nu kommer Med lust och fägring stor: Nu nalkas ljufwe sommar, Tå gräs och örter gror; Then blida Sol upwärmer Alt hwad har warit dödt: Tå hon oss skrider närmer, Blir thet på nyo födt.

The fagra blomsterängar Och åkrens ädla säd, The grönskand' örtesängar Och alla gröna träd, The skola oss påminna Guds godhets rikedom: At wi Guds nåd besinna, Som räcker året om.

Man hörer foglar sjunga Med mångahanda ljud; Skal icke tå wår tunga Lofsäga Herran Gud? Min själ, upphög Guds ära Med lof och glädje-sång, Som frögda wil och nära Oss med wälgerning mång.

Tu ädle Jesu Christe! Wår glädje-sol och skin, Blir hos oss til wårt siste, Upwärm wårt kalla sin: Gif kärleks eld i hjerta, Förnya själ och and: Wänd bort all sorg och smärta, Med tine milda hand.

Tu Sarons blomster sköna, Tu Lilja i grön dal, Ack! wärdes själen kröna Med dygder til stort tal: Tin nåd lät henne fukta, Som dagg utaf Zion, At hon må ljufligt lukta, Som ros i Libanon.

Wälsigna årets gröda, Och watna tu wårt land: Gif oss nödtorftig föda, Wälsigna sjö och strand. Tin fotspår drype af fetma, Bespisa med dit ord, Och med thess ljufwa sötma Oss uppå thenna jord.

HÄLLRISTNINGAR OCH ÅTER......

2009-04-24T11:57:00.006+02:00

Igår kväll var jag och vännen Ingvar och hälsade på Sven-Gunnar Broström, Kenta Ihrestam och Veronica Palm. De höll på att frilägga en ristning som tidigare varit dold av odlingssten i ett impediment vid Dvärgstad (Tjust). Givetvis hjälpte vi till att sleva och borsta lite. Där fanns skålgropar, fotsulor, ringar, skepp och klövavtryck (rådjur).

Sedan tog vi en promenad och tog en titt på ett block som nu återfunnits, dvs. de hade tidigare registrerats, men sedan spräckts i tre delar och hamnat i en stendump. Blocket hade grymt stora skålgropar och ett antal fotsulor.

Återfunnet block vid Dvärgstad Foto:Michael Dahlin

När detta var gjort följde vi med och hjälpte till med att dokumenterade och fylla i ristningen vid Måsebo.

Kenta och Gurra dokumenterar Foto;Michael Dahlin

Jag har själv en hel del på gång nere i Oskarshamns kommun dvs min tidigare hemkommun. Här kommer det nog en hel del kul i år, men vi får se!

MELLAN LIV OCH DÖD

2009-04-12T08:59:00.008+02:00

Härligt med ett antal dagars ledighet och förutom allt arbete med huset så försöker jag få lite tid över till arkeologin.

Dalgången vid Blankaholm är en riktig häftig upplevelse för den som gillar neolitikum och bronsålder. På 40 och 70- talen reggade RAÄ ett par gravfält, ett tiotal spridda stensättningar och tre skärvstenshögar. Man kan se Blanka som en nordlig utlöpare till den mycket stora gravkoncentrationen i Virum-Solstad. I Blanka har aldrig någon arkeologisk undersökning utförts i någon av gravarna, men vid mitten av 1800-talet påträffades en armring av brons som tidsmässigt kan placeras till slutet av bronsåldern eller möjligen förromersk järnålder.

Landskapet är mycket kuperat, men här och var bryts detta och små naturliga terrasser kan urskiljas. Några har delvis påverkats av odling under senare tid, men flera ligger näst intill eller åtminstone till synes helt orörda sedan förhistorisk tid. Sedan jag kom till Blankaholm så har jag kunnat förse miljön med tiotal boplatser och en fyndplats. Två rösen och fyra stensättningar och en del andra lämningar från historisk tid dvs. byggnadsgrunder och en tomtning.

Skålgroparna har det varit sämre med, men intill ett av de ovan nämnda nyfynden av rösen hittade jag en skålgrop på ett grönstensblock intill graven. Efter en inventering tillsammans med Broström och Ihrestam kunde vi komplettera miljön med åtta lokaler till. Nu när jag "skjutit in mig" så springar man på dom då och då. Man märker att det verkligen ligger på bestämda platser i landskapet och deras placering har valts med omsorg. Några ligger högt uppdragna i landskapet och intill gravar, medan andra ligger i sluttningar vid övergången mellan skog och jordbruksmark. Sedan finns de på hällar och block ute i impedimenten i jordbruksmarken.

Skålgropsblocket i Blanka. Foto: Michael Dahlin

Igår var jag ute och tittade på vildsvinsskador och fann en del kol, kvartsavslag och skärvsten. Inget var så där förskräckligt upphetsande så det fick ligga kvar, men som alla andra nyfynd anmäls de till min vän inventeraren på RAÄ. Jag passade på att passera det största gravfältet i Blanka och de har ett par rösen och ett antal stensättningar varav en har en stenkista. På väg ned från höjden såg jag ett stort alltarformat block och med en gren sopade jag av mossan och löven. Träff på första försöket en fint huggen grop, sedan en till och sedan två till, kul. Hämtade sedan min borste och sopade blocket och det blev totalt åtta säkra gropar och några rännor. Tre av groparna var ganska grunt inhuggna, men låg på en del av blocket som syntes eldskadat. Blocket ligger precis nedanför gravfältet och från blocket ser man en boplats som ligger så pass lågt att den bör vara från slutet av neolitikum eller bronsåldern. Blocket ligger precis vid taggtrådsgränsen dvs. på gränsen mellan skog och jordbruksmark, eller varför inte på gränsen mellan liv och död!

GRÄVNING I BLANKAHOLM

2009-04-05T18:53:00.002+02:00

Det var under vårvintern 2008 som jag på promenad med hunden påträffade en bit Kristianstadsflinta mitt inne i Blankaholm. Det var i en NV-V sluttning av ett berg med inslag av sandig till moig morän ca 15-20 m.ö.h. som flintbiten påträffades. En flintbit gör ingen boplats så historien kunde ha slutat där. Biten låg endast några meter från en tomtgräns i en nötskada och den kunde faktiskt ha kommit med jordmassor i samband med tomtplaneringen. Huset är byggt under tidigt 1900-tal och flintbiten påträffades strax utanför tomtgränsen. Lyfter man blicken så ser man att sluttningen har en naturlig terrass kanske 50 x 30 meter och i NO finns en brant bergvägg dvs. läget var mycket bra och jag vet inte hur många gånger och tillfällen jag gick fram och tillbaka i stigarna och i sluttningen. När jag sedan roade mig med att rita ut 15 meters ekvidistans så fann jag det jag redan misstänkt dvs. boplatsen hade legat på en ö någon halvkilometer ut i skärgården. Nivån 15 hade genom erfarenheter från tidigare undersökningar i området visat sig vara nivån för tidigneolitikum-mellanneolitikum 4200-2300 BC.

Ett halvår gick och i samband med en promenad strax efter sommaren 2008 kunde jag konstatera att ett schakt hade grävts rakt över boplatsen. Till en början kunde jag inte förstå varför någon dragit ett meterbrett schakt just där. Schaktet kom från en högre liggande våtmark som låg ovanför villorna. Det visade sig att villaägarna besvärades av nedsipprande vatten från höjden och att det under vinterhalvåret blev ganska isigt vid deras garageuppfarter. Nu hjälpte inte schaktet något, då vattnet sipprat ut från moränen och de högre liggande områdena. Detta kunde dock schaktet inte förhindra. Första turen i schaktet såg jag endast några tarvliga kvartsbitar, men senare på hösten när regnet dammat av schaktet ordentligt kunde jag med lätthet se en knacksten, keramik med ornamentik, bränd flinta och kvarts. Keramiken visades upp för Ludde och Kenneth och de fick misstankar om att det rör sig om en tidigneolitisk boplats. Jag själv vill flika in att mellanneolitiska boplatser brukar ha en stor mängd Västervikskvartsit, men här var det endast kvarts. Förvisso kan en grävning kunna ändra på detta, men jag instämmer att allt tyder på en TN 4200-3200 BC. I referensmaterialet finns Bagges grävning från Vivastemåla och Veronica Palms och min grävning vid Solstad i Misterhults sn. Man kanske kan fråga sig varför jag bryr mig om neolitikum som studerar bronsåldern. Sanningen är kanske den att jag aldrig hängt upp mig på någon speciell tid utan gillar landskapets helhet och hur det använts genom tiden. Ska jag studera bronsåldern vill jag därför veta lite om vilka ekonomiska, sociala strategier som kan ha praktiserats innan bronsåldern. På så sätt hoppas jag kunna få en bild av vad som egentligen är det nya under bronsåldern, eller vad som bestod. Slog jordbruket igenom i detta ”urbergsfönster” eller fortsatte fisket och säljakten vara de dominerande näringarna?

Jag presenterade mina tankar om boplatsen för min favorit journalist och råkade visst halvt på allvar säga att jag skulle gräva platsen. Tack vare mina vänner Ludde, Kenneth (Kalmar läns museum) och Veronica Palm (Västerviks museum) är det nu sanning. Tur var givetvis att UV chefen på KLM Per Lekberg godkände hela idén och ibland ska man ha lite tur.

Studiefrämjandet och Samhällsföreningen ställde sig även bakom och vi planerar nu en hel vecka i kulturens tecken i Blankaholm. Lördagen den 6:e juni mjukstartar vi på grävplatsen och det blir även en guidad tur för de intresserade i Blankaholms bronsåldersmiljö. Under veckan bli det även en del kringaktiviteter som föreläsningar med t.ex. Blankaholm då och nu, Blankaholms sågverk, medeltidens örter, utflykt till bronsåldersmiljön vid Snäckedal, grundläggande kunskaper om släktforskning, kläduppvisning och reklam för årets Blankaholmsteater som utspelar sig år 1337. Det blir även minst en arkeologisk pubkväll på Havsterrassen och grillkvällar mm. Dessutom kommer grävningen att sändas live med Webbkamera via Studiefrämjandets sida, de ni!

Syftat med detta är förstås att öka intresset och förståelsen kring arkeologi och den verksamhet vi bedriver. Därför kommer även en skolklass och sållar + lite annat.
Den som deltar i grävningen kan vara nybörjare, men även lite mer erfarna.

Nu finns det 15 st. grävplatser och det hela kostar endast 500 Kr.
Boendefrågan går att lösa och mer om den senare. Sista anmälningsdagen är den 17:e maj och man kan skicka sin ”ansökan” till arkeologen@telia.com
med anmälningstalongen som bör innehålla följande:
_______________________________________________________________________
Namn
Adress
Tel.
Tidigare erfarenhet
- teoretiska arkeologiska kunskaper studiecirkelerfarenhet, egna studier, högskolestudier
- ev. praktisk grävkunskap
- förväntningar beskriv kort vad du förväntar dig
- varför skulle du vilja bli antagen till

HISTORISKA LANDSKAP

2009-03-31T18:49:00.001+02:00

Guidade turer med arkeologen och kulturgeografen Michael Dahlin under våren 2009.

Medtag bra skor, regnkläder och fikakorg.

Kostnad 300 Kr för anmälan till samtliga träffar, annars 100 kr per tillfälle. Vid båtutflykten tillkommer ytterligare avgift (ej bestämd). I fall av begränsat antal platser ges förtur till dem som gått hela kursen. Den 10/5 deltar även deltagare från höstens kurs i ”Det medeltida Tjust”.

19/4 Heliga hällar och gravar - vi besöker bronsåldersmiljön i Blankaholm. Samling vid Brygghuset i Blankaholm kl 10:00

26/4 Det agrara bronsålderslandskapet – vi besöker Herrmanstorp utanför Västervik. Samling vid fornlämningsområdet vid Hermanstorp kl 10:00. Området ligger vid infarten till Västervik och vid första vägen upp till vänster (skyltat med blå skylt ”Kulturminne”).

3/5 Början till slutet – vi besöker odlingslandskapet med rötter i förhistorien och med kontinuitet in i modern tid (mer info senare).

10/5 Den äldre järnålderns rikemansgravar och den medeltida byn. Vi besöker Djursdala och Ungstorp i Vimmerby kommun. Samling vid Djursdala kyrka kl 10:00

17/5 En del av Tjusts skärgård. Från Istid till medeltida kolonisation. Vi studerar spåren efter inlandsisen och besöker en ö (mer info senare) Samling vid Brygghuset i Blankaholm kl 10:00.

VULVOR OCH SOLKORS

2009-03-16T17:23:00.009+01:00

Man undrar vem som kom på att skålgropar som var knackade i sprickor i berget skulle kallas för vulvor. För den som inte förstår detta ord kan jag berätta att det handlar om det kvinnliga könet. För mig får det vara så eftersom jag tror på att skålgropar är fruktbarhetssymboler eller symboler för födelse och återfödelse. Groparna på bilden nedan påträffades i september förra året i Blankaholm och i samband med att mina kära vänner Sven-Gunar Broström och Kenta Ihrestam var här och inventerade med mig och min goda vän Ingvar. Förutom dessa hittade vi ytterligare gropar och fler har det blivit sedan dess.

Foto: Michael Dahlin

I helgen som var körde jag ett skålgropsrace och det blev tre hällar och tre block med gropar. En av hällarna hade ett inristat solkors, men det kändes lite modernt då ristningens linjer stundtals var djupa och smala som om man använt ett järn. Det roliga var att det fanns tre grunda skålgropar intill. Vad tror ni?

Foto: Michael Dahlin

BETESMARKSREGLER SOM SKRÄMS

2009-03-12T08:11:00.007+01:00

Ett betesmarksblock som skräms!

De nya betesmarksreglerna skrämmer verkligen Sveriges brukare. Verkligheten är också den att de skrämmer olika mycket på var du bor i detta avlånga land. Varför? Givetvis därför att landet inte ser lika ut i Skåne, Småland och Västerbotten. Utbildad arkeolog och kulturgeograf som jag är så är dessa regler mycket märkliga då jag vet att varje kulturlandskap är unikt och har sina högst speciella kännetecken. EU har inte frågat Sverige om de lokala särarterna och om hur man ska skapa betesmarker som bäst stämmer med terrängen och traditionerna! Nej bäst är det om det ser lika ut över allt!

http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4677664

Nu är reglerna lika för alla i hela Sverige och det som gäller är 60 träd per hektar i betesmarkerna. Finns det homogena trädräkningsområden som är större än 0,1 hektar får de innehålla max 6 träd, 0,2 hektar max 12 träd osv. Vanligtvis finner man som kontrollant större trädräkningsområden och då slipper man rita bort området dvs. det klassas som annat ägoslag.

Nu är jag en av alla dessa kontrollanter men jag ser ett visst ljus trots allt. De nya reglerna är trots allt ganska formbara även om brukarna har svårt att se detta just nu. Jag kan bara säga att jag hittills bara underkänt marker som skulle ha underkänts i vilket stöd som. Det jobbiga är att de skötsamma bönderna nu ställs för ännu en omorganisation i sina marker och vem vet vad EU hittar på näst? http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4677663

Blankaholm nr 2

2009-03-02T08:51:00.004+01:00

Så var det andra Blankaholmsseminariet avklarat och tankar om ett tredje har redan infunnit sig. Det är bara att konstatera att det är ett lyckat sätt att träffas, föreläsa, umgås och utbyta erfarenheter.
Lördagens seminarie inleddes med en lunch i Folkets hus, men för Roger Wikell inleddes den med ett nyfynd av en skålgrop 100 meter där ifrån. Det fanns visst en inknackad ränna intill gropen också! Bra start med andra ord!
Detta seminarie hade inte varit möjligt utan Jan och Sonja som upplåtit Brygghuset, hjälpsamma blankaholmare som gratis ställt upp och serverat oss vid luncherna, middagen osv. Förutom Studiefrämjandet och Västerviks museum kan man säga att vi själva var sponsorer då föreläsarna inte tog ett öre för att föreläsa. Det är med andra ord något annat som driver oss till Blankaholm! Samvaro, kamratskap, nyfikenhet och kunskapstörst som är drivkrafterna. Seminariet har också ett viktigt syfte och det är att andra än bara arkeologer är välkomna dvs. studenter och amatörarkeologer. De glöms annars lätt bort och de sitter ofta med stora kunskaper inom ämnet som är väl värt att lyssna på.

Roger Wikell höll ett av många intressanta föredrag. Foto: Åza Olofsdotter

NYTT SCHEMA

2009-02-15T17:55:00.006+01:00

Arkeologiseminarium”Forntid längs Ostkusten”28/2-1/3, 2009 i Blankaholm
(3 mil söder om Västervik)

SCHEMA
Lördag
12:00 Lunch Folkets hus
13:00 Michael Dahlin Introduktion i Brygghuset + (”Misterhults och Tjusts forntida gravar – gamla sanningar i nytt ljus”)
14:00 Kristian Lundqvist (”Bronsålder i Mönsterås”)
14:30 Ludvig Papmehl-Dufay ("Runsbäck: en trattbägarboplats med långhus i Färjestaden, Öland")
15:00 Kaffe
15:30 Veronica Palm (”Hälleröskatten – en vikingatida silverskatt från Tjust)
16:00 Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam (”Dokumentationen av hällristningar i Lofta 2008"+ Bilder av Stenålder)
18:00 Middag
20:00 Jan Selling ("Skärgårdsfisket då, nu och sen")

Söndag
8:30 - 9:30 Frukost (beställs där ni bor).
9:30 Alf Ericsson ("En brokig mångfald - olika sätt att värdera och definiera jord i östra Småland och på Öland").
10:00 Kenneth Alexandersson (”Ölands mesolitikum mer än bara Alby”)
10:30 Roger Wikell & Mattias Pettersson (”Tidigmesolitiska tomtningar i Ancylussjön”)
11:30 Patrik Gustafsson (”En mellanmesolitisk lokal i Ändebol, Sörmland ”)
12:00 Lunch och avslutning

NU ÄR DEN HÄR!

2009-02-01T09:50:00.003+01:00

DMS 4:5 Tjusts härad, Västerviks stad utkommer 5/2. Volymen som är utgiven av historiken Roger Axelsson (född Möckhult, Oskarshamn) genom Kalmar Länsstyrelse omfattar de 15 socknar som ingick i det medeltida Tjusts härad: Hjorted, Gladhammar, Hallingeberg, Locknevi, Blackstad, Törnsfall, Gamleby, Lofta, Odensvi, Dalhem, Ed, Ukna, Gärdserum, Tryserum, Hannäs samt Yxnerums skate. Boken omfattar 596 sidor och är illustrerad med översiktskarta samt detaljkartor över samtliga socknar. Den innehåller även 15 släkttabeller som i några fall redovisar tidigare okända genealogier över traktens frälse. Diverse andra illustrationer samt omfattande register över personer, orter, sätesgårdar och kyrkliga institutioners godsinnehav ingår också. Som ovan framgår av denna tråd kan man inte beställa denna volym från RAÄ, som tagit sin hand från verkets utgivning. Istället görs det via Kalmar Länsstyrelse.

Vi som väntat har varit lite oroliga eftersom Lst stått bakom och att de helt enkelt skulle ha struntat i de nordligaste Smålandsocknarna som idag ingår i Östergötlands län. Nu kan man som tur är se att så inte är fallet!

FORNTID LÄNGS OSTKUSTEN

2009-01-19T08:21:00.006+01:00

Arkeologiseminarium

”Forntid längs Ostkusten”

28/2-1/3, 2009 i Blankaholm
(3 mil söder om Västervik)

SCHEMA

Lördag
12:00 Lunch Folkets hus
13:00 Michael Dahlin Introduktion i Brygghuset + (”Misterhults och Tjusts forntida gravar – gamla sanningar i nytt ljus”)
14:00 Peter Norman (”Den medeltida bebyggelseutvecklingen i Tuna läns skärgårdsområde”)
14:30 Ludvig Papmehl-Dufay ("Runsbäck: en trattbägarboplats med långhus i Färjestaden, Öland")
15:00 Kaffe
15:30 Veronica Palm (”Hälleröskatten – en vikingatida silverskatt från Tjust)
16:00 Middag
18:00 Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam (”Dokumentationen av hällristningar i Lofta 2008")
19:00 Avslutning för föreläsningarna
19:30 Återsamling i brygghuset för en trevlig kväll med kortare föreläsningar och
trevlig samvaro.
20:00 Föreningen ”Albrechts bössor” föreläser om medeltida skjutvapen ca 60 minuter.

Söndag
8:30 - 9:30 Frukost (beställs där ni bor).
9:30 Alf Ericsson ("En brokig mångfald - olika sätt att värdera och definiera jord i östra Småland och på Öland").
10:00 Kenneth Alexandersson (”Ölands mesolitikum mer än bara Alby”)
10:30 Roger Wikell & Mattias Eriksson (”Tidigmesolitiska tomtningar i Ancylussjön”)
11:30 Joakim Wehlin Preliminärt (”Bronsålder i Baltikum”)
12:00 Lunch och avslutning

Sista anmälningsdag är 15 februari

Kontakta: Michael Dahlin
arkeologen@telia.com

MED GIS OCH HANDDATOR I BETESMARKEN

2009-01-14T20:24:00.004+01:00

Sedan årsskiftet gäller den nya betesmarksdefinitionen dvs. 60 träd per hektar. För 2008 var det 50 träd per hektar och att man fick räkna bort s.k. hävdträd. Hävdträd är träd som är större och yvigare, vilket indikerar att de stått eller står fritt i betesmarken. Det roliga i kråksången var att inga kontrollanter eller brukare definierade hävdträden lika, så de blev antagligen för jobbiga att ha kvar i åtagandena. Man kan tycka vad man vill om byråkratins syn på betesmarkerna och särskilt när mycket av påtryckningarna kommer från Bryssel. Det kanske inte alltid är så att EU väger in Europas skiftande topografi, växtlighet, traditioner osv. Problemet ligger i att det är den brukade ytan man får ekonomiskt stöd för och i den ytan ska det finnas så få bergimpediment, busksnår (max förtätningar av 100 kvm) och träd som möjligt. Det jag tycker är bra är att odlingsrösen inte ses som impediment. Odlingsrösen är dessutom biotopskyddade och så även muren. Där emot kan jag lugnt säga att Jordbruksverkets pågående inventering av betesmarker behövs då begreppsförvirring, definitionsproblem, vanskötsel, fusk mm är relativt vanligt. Ibland tror man inte att det är sant att brukarna fått tusentals kronor för betesmarker som rent av aldrig betats, utan består av ett stenmoras eller är 100 årig granskog.

Inventeringen går till så att en inventerare tilldelas ett uppdrag dvs. betesmarkerna i en socken som har EU-stöd. Inventeraren granskar dessa på kontoret med GIS och kanske kan man genast godkänna några på skärmen. En del kan redigeras direkt, medan andra uppvisar skog, hällmarker mm. De sistnämnda tankas över i en handdator och inventeraren ger sig iväg ut i fält. Vanligen hinner man 7-10 betesmarker på en dag. Man kontrollerar att gränserna stämmer, ritar bort bergimpediment, större vattensamlingar, breda diken, bäckar och ogenomträngliga busksnår. Vi räknar träd så att det inte finns för många, dvs. så att det mer liknar en skog (se min åsikt nedan). När detta är gjort kan vi ofta klarmarkera, men ibland underkänns hela betesmarken, vilket inte är särskilt roligt för någon part.

Det roliga i arbetet är istället att få komma ut i markerna och ibland hamnar man på gravfält och vid hällristningar. Är man som jag mycket agrarhistoriskt intresserad så är det oerhört stimulerande att granska betesmarker, som under historisk tid eller ännu tidigare utgjort åkrar. Det är vanligt med röjningsrösen med mindre stenar och ofta har inget av detta uppmärksammat i FMIS.

Det borde finnas lite mer förståelse för det skiftande kulturlandskapet och t.ex. i Kalmar län där skillnaderna är stor mellan t.ex. södra Öland, Orrefors skogsbygder och Tjusts dalgångar. Arkeologiskt sett ser man skillnaderna i fornlämningarna där Öland framstår som ett tättbefolkat område under järnåldern och där boskapsskötsel och åkerbruk spelat en stor roll. Orrefors framträder som en skogsbygd och ett medeltida kolonisationsområde med en hel del järnframställningsplatser. Tjust är ett variationernas landskap och med brukartraditioner som kan skilja sig mycket på korta avstånd. Detta framgår både i FMIS och i de medeltida källorna (DMS). I dalgångarna och de områdena med utbredd jordbruksmark speglas detta i näringarna. I det inre av Tjusts skogsbygder ser vi boskapsskötsel, insjöfiske och småskaligt jordbruk. Vid kusten är det boskapsskötsel, fiske och småskaligt jordbruk. Idag håller trenden delvis i sig även om bara fragment fortfarande är synbara. På 1940-talets ekonomiska karta är detta mycket tydligt och det var under denna period då Länet uppnådde sitt odlingsmaximum. Misterhults skogssocken, som dessutom är den största socknen söder om Dalälven med sina 400 kvadratkilometer uppvisade ca 10 % uppodlad mark. Inte mycket! Men det berättar också att här var det frågan om småsakligt jordbruk och skogsbete. Idag kan inte EU ens stava till skogsbete, vilket är sorgligt. EU borde värna om dessa skillnader och ta hänsyn till detta! Men det är väl för jobbigt att utreda allt detta! Bäst är väl om allt ser lika ut från Medelhavet till Nordkalotten?????????

SEMINARIET I BLANKAHOLM

2009-01-07T11:50:00.002+01:00

Föreläsarna inför seminariet är så gott som bokade och ämnena sträcker sig tidsmässigt från mesolitikum till medeltid. Geografiskt spänner föreläsningarna från Östra Mellansverige till Kalmar län och några glimtar ned mot Blekinge. Totalt tio föreläsare från bl.a. RAÄ, Kalmar läns museum, Högskolan i Kalmar och några till. Ämnena handlar bla. om bronsåldersgravar, hällristningar, medeltida gårdsstrukturer och skärgårdens bebyggelseutveckling under yngre järnålder-medeltid, vikingatida silverskatt, mesolitiska boplatser, neolitiska gravar, boplatser och en hel del till.

Bakom seminariet står studiefrämjandet, Blankaholms samhällsförening och Västerviks museum.

Låter det intressant???

Mer ingående information kommer om någon vecka!

Givetvis gör det!!!!!!!

Seminariet kommer att hållas 28/2-1/3 i Blankaholm 3 mil söder om Västervik.

NYÅRSKRÖNIKA 2008

2008-12-30T09:23:00.004+01:00

I januari arbetade jag främst med att färdigställa rapporten från 2007 års grävning i Virum och den lämnades in utan att C14 dateringar hade inkommit från Uppsala. Länsstyrelsen ville inte vänta längre och det var bara att lyda. En förnyad och förbättrad version av rapporten kommer att ges ut i februari 2009 i samband med seminariet i Blankaholm. Kan redan nu säga att artiklar som bygger på Wikells och Mattias, Ermeruds, Ludde P-D och Broström och Ihrestams föreläsningar är med i skriften.

Under vintern körde jag även en studiecirkel i geologi för att få lite användning av min grundkurs i geovetenskap.

I februari genomförde vi arkeologiseminariet i Blankaholm och givetvis blev det en succé. Vi var ett trettiotal deltagare och tio av oss föreläste. Bland föreläsarna fanns några bekanta ansikten från Kalmar läns museum, RAÄ, Högskolan i Kalmar och Stockholms universitet. Det var ett bra koncept att på ett lättsamt sätt träffas äta god mat och föreläsa. Förutom proffsen fanns en hel del duktiga amatörarkeologer, som gör storartade insatser för svensk arkeologi. ”Bättre med glada amatörer än trötta proffs”. Det sistnämnda förekom som tur va inte på seminariet, här var alla som nyförälskade i arkeologin.

I slutet av april undersökte Högskolan i Kalmar och Västerviks museum delar av en skadad neolitisk boplats i Solstad, Misterhults sn. Undersökningen leddes av Veronica Palm och med bland grävarna fanns jag själv, studenter och amatörarkeologer dvs. ett team på ca 10 personer. Endast en anläggning påträffades i form av ett stolphål och en konstig stenpackning uppblandad med keramik, brända ben och slaget bergartsmaterial. De flesta på grävningen trodde nog att det var en gropkeramisk boplats, men keramiken kändes tunnare och finare. Detta bekräftades då C14 dateringarna kom och visade tidigneolitikum eller mycket tidig gropkeramisk kultur. Förutom ett intressant bergartsmaterial med bl.a. tångespetsar och en benkrok framkom ben från säl, torsk och fågel. Rapport kommer under våren 2009.

Under april och maj månad körde jag fem stycken kulturevenemang tillsammans med studiefrämjandet med fem stycken exkursioner till arkeologiska och historiska platser i Tjust. Vi besökte bl.a. det vikingatida gravfältet vid Blackstad, Dvärgstads bronsåldersmiljö, Hellerö bronsåldersmiljö, Hunö i Misterhults skärgård, Vinäs Bo Jonsson Grips gamla huvudgård, och några kyrkoruiner vid Västra Ed och Ukna. Totalt ett tiotal deltagare och nya mål hamnade på önskelistan för 2009.

Utflykt till Vinäs. Foto: Michael Dahlin

I slutet av april började jag på Länsstyrelsen i Kalmar som inventerare av jordbruksstödet kult. D.v.s. jag inventerade och kontrollerade kultlämningar som jordbrukaren sökt stöd för på sin gård. Jag kontrollerade inte bara om lämningarna sköttes, utan även om de stämde med EU:s definitioner och sedan markerade jag även in nyfynd av odlingsrösen, murar, husgrunder, fornlämningar osv. För att man ska få stöd måste lämningarna ligga nära den brukade åkermarken. Anställningen varade till och med oktober och jag kan lugnt påstå att det inte finns många småvägar i norra Kalmar län jag inte kört på. Det blev en hel del nyregistrerade lämningar som gravar, skålgropar, tjärdalar och boplatser. Det bästa fyndet kom i en hampaodling och det var en mångkantig stridsyxa. Jag kan lova att det var laglig hampa och den påverkade mig inte på något sätt.

Under sommaren spelade Blankaholms teatersällskap den nya uppsättningen av bronsåldersteatern och denna gång hette den ”Högre sa Sigrid”, vilket syftade på att friarna till Sigrids dotter och deras presenter inte dög. Teatern blev en succé och ett hundratal personer såg friluftsteatern under en vecka. Jag spelade även detta år sonen Ask, men med betydligt fler repliker och jag var inte särskilt kär som året innan, nu var jag snarare aggressiv och stridslysten. Svärdet kom till användning, men som tur var blev jag hindrad från att skära halsen av en främling i bronsåldersbyn. Dramatik på hög nivå, Dramaten nästa!

Det roliga med teatern att så pass många i samhället är med och dessutom i olika åldrar. Älö i norra delen av Misterhults skärgård. Foto Michael Dahlin

Under två veckor i juli undersökte jag tillsammans med Högskolan i Kalmar en mittblocksstensättning på ett gravfält i Virum, Misterhults sn. Grävledare var arkeologveteranen Åsa Svedberg och med oss fanns även några amatörarkeologer och en student. Stensättningen var fattig på fynd men mycket intressant som anläggning med resta kanthällar, härdar och en gravgömma med resterna efter ett barn. C14 dateringarna har ännu inte kommit, men de är säkerligen på gång. Rapporten bör vara färdig jan-feb. 2009.

I juli köpte jag och frugan ett hus i Blankaholm och vi ägnade hela sommaren och delar av hösten till att renovera det. I slutet av oktober kunde vi flytta in, men enstaka jobb med huset kommer man aldrig att komma ifrån, så är det att vara husägare.

I slutet av sommaren grävde min goda vän Helene Ermerud på Hellerö i norra Tjust. Jag ska inte skvallra om resultaten, men bra kan man lugnt säga att det gick! Jag är säker på att detta år kommer att bli ett kanonår för Helene.

I september inventerade Ingvar och jag skålgropar i Blankaholm med hällristningsexperterna S-G Broström och Kenta Ihrestam. På några timmar hade vi hittat ca tio lokaler och vi hann även med hamburgare och folköl på Bayerhoff, kul! Det var ett viktigt möte för efter detta så har jag sprungit på en hel del med lokaler.

I november fortsatte jag med inventeringar åt Jordbruksverket, men denna gång gällde det arealkontroller av betesmarker. Det är faktiskt betesmarkerna som innehåller de roligaste agrara miljöerna då det här ofta finns s.k. fossil åkermark och betesdjuren ofta har gjort en god insatts och håller detta gamla landskap öppet. Detta kommer jag att hålla på med till slutet av juli och sedan ska jag förhoppningsvis ägna mig helt åt arkeologin. Jag har fortsatt att inventera i norra Kalmar län och jag börjar känna mig riktigt hemtam i skogarna. Även om jag inte inventerar fornlämningar är jag oerhört glad åt mitt arbete och att jag får lära känna landskapet i norra Kalmar län. I vår ska vi ut i skärgården och inventera öarna för bra för att vara sant!

Under november påbörjades planeringen av 2009 års teaterföreställning i Blankaholm. Tidigare har det varit bronsålder, men nu planeras det för 1300-tal.

Ser man arkeologiskt på 2008 så var det ett roligt år med två grävningar och mängder med inventeringar och det har blivit ett tjugotal nyfynd av boplatslämningar, tiotal gravar, tjugotal skålgropar och en del lösfynd. Jag förutspår 2009 till att bli ett av de bästa åren för ostkustens arkeologi och jag tror att det blir året då en av de stora arkeologiska gåtorna fick en rejäl knuff framåt!

SNÄCKEDAL EN BRONSÅLDERSGÅTA!

2008-12-22T17:26:00.007+01:00

I Misterhults sn i NÖ Småland ligger den lilla gården Snäckedal. Gården är känd sedan 1600-talet och redovisar 1/8 mantal, vilket är ganska blygsamt. Markerna runt gården bestod då och idag av leriga lågmarksområden mellan bergimp. Det finns mest skog och sparsamt med gräs på berghällarna. Det är först under 1800-talet som de lerfyllda sprickorna mellan bergen gått att uppodla och innan dess var de madängar eller sidvallar om du så vill. Man får en känsla av att gården brutit ut från någon av de större gårdarna i trakten som. Tex. Arvidsmåla eller Tjustgöl, men det bör ha skett redan under medeltiden eller 1500-talet. Historiken Roger Axelsson tror att Snäckedal tidigare kan ha hetat Roteker, då det tycks stämma med den ordning fastigheterna nämns i kronans jordeböcker på 1540-talet.

På en senare karta kan man läsa Snäckeberget dvs den stora hällmarksplatån strax intill Snäckedal. Snäcka betyder just skepp och förmodligen detta som gett fastigheten dess namn. Det är just där uppe som det storslagna och monumentala gravfältet ligger, med bl.a. en av de största skeppsformade stensättningarna i Sverige med sina 45 meter. Här finns även stora rösen flera rektangulära stensättningar mm. Det finns även ett mindre antal med skärvstenhögar och minst en uppallad sten. Här finns ett femtiotal gravar på en liten yta, vilket gör området till ett av de största och mäktigaste bronsåldersgravfälten i Sverige. Vad gör då detta gravfält på en så pass mager mark? Vy över gravfältets centrala delar. Foto: Michael Dahlin

Gert Magnusson var en av de första som diskuterade gravfältet (1986-1988) och menade att man bör ha bott i närheten av gravfältet. Han fokuserade på skärvstenhögarna och såg dessa som boplatsindikationer. Han lät genomföra en pollenanalys, men den gav inga eller mycket sparsamma indikationer på mänsklig påverkan i området under bronsåldern. Hans tankar gick då vidare till att området varit ett centrum och då kanske för kopparhantering, dvs. att man redan under bronsåldern utvunnit den lokala kopparen och de snuskigt rika ”bronspatronerna” begravdes uppe på berget. Han övergav inte tanken att man bott på platsen och menade att är man så pass rik kan man kanske få maten förd till platsen. Tanken fanns även att fisket varit av betydelse och att det rika området funnit sin försörjning i den rika skärgården och skogen. Gert förstod att Snäckedal med sina 15-20 m.ö.h. inte legat i direkt anslutning till havet. Havet bör ha legat ca 10 m.ö.h. och viken stannade över 500 meter från gravfältet.

Gert daterade gravfältet genom en grav (rektangulär stensättning) som han menade att den lokala arkeologen fil. dr Harald Stale (Hansson) grävt på 1930-talet och där man hittat en rakkniv i en rektangulär stensättning och som daterats till per IV dvs. 1100-900 BC.

Det märkliga tycker jag själv är att det inte fanns några tydliga betesindikationer eller röjningsfaser i pollendiagrammet. De fuktiga svackorna mellan bergen bör ha utgjort mycket bra lägen för bete.

År 1998 kom Dag Widholm med sin avhandling där Snäckedal var ett av de områden som behandlades. Dag menade att Snäckedal varit ett rituellt centrum där man inte fick odla eller beta. Snäckedal liknades vid en domkyrka där den världsliga och andliga eliten i samhället begravdes. Givetvis hade inte någon bott i närheten av gravfältet och de begravda kunde komma långt ifrån området. Precis som Gert daterade han gravfältet till per IV. Den stora skeppsformade stensättningen. Foto: Michael Dahlin

År 2002-2004 startade EU-projektet FOK dvs. Forntid i Oskarshamns kommun, där jag själv var fältledare. Vi hittade mängder med boplatser i området, men inte precis i Snäckedal, vilket sannolikt berodde på att inga plöjda åkrar eller markberedda skogspartier fanns där just då. Ett besök hos bonden vid Snäckedal resulterade i en del fynd b.la. en flintdolk av typen Lomborg VI C, vilket antyder äldre bronsålder och så fastande vi för bondens fågelbad dvs. en stor malstensliggare. Runt snäckedal fann vi boplatser som sannolikt var senneolitikum eller bronsålder. Detta antyddes genom höjden över havet, men även artefakter som facetterade malstenslöpare, flathuggna redskap mm.

En närmare studie av gravfältet och en skiss som gjorts redan 1938 av gravfältet visade att den graven som både Gert och Dag menat inte hade grävts av Harald Stale (tidigare Hansson), utan rakkniven var funnen i en av bönder skadad rund stensättning strax nedanför gravfältet. Den rektangulära stensättningen hade dock grävts redan under tidigt 1900-tal av Stales pappa Hans Hansson och innehöll endast lite kol.

Widholm gjorde en förbättrad pollenanalys av området dvs. ett prov i en liten mosse vid gravfältet. Detta prov visade samma resultat som de som Gert låtit utföra. Frågan är dock bara om dessa prov berättar hela sanningen dvs. ingen odling alls i området? Själv tror jag att långt ifrån allt har framkommit om detta märkliga gravfält och att flera pollenprover måste tas runt gravfältet för att man ska vara säker. Kanske ska man börja med en ordentlig fosfatkartering runt gravfältet och i omgivningarna. Sedan gå vidare med att gräva en yta för att se vad man kan hitta. Gravfältet borde ägnas betydligt mer tid!

ÄLSKADE VÄNNER

2008-12-19T18:18:00.003+01:00

Så här när året lider mot sitt slut är det dax att tacka alla vänner för stöd, hjälp osv. Många av mina vänner är arkeologer och amatörarkeologer. Jag tänker nu på alla spännande samtal vi haft under året och på alla spännade fynd vi gjort, TACK för ett sällskap! De som fick plats på fotot av grävgänget våren 2008.
Från v. Annika, K-B, Lennart, Ingvar och ryggen på Veronica
Foto: Michael Dahlin

På bilden ovan kan jag förtella att förutom den goda ölen blev det knäckebröd och helt nyrökt lax från Tjusts skärgård.

GOD JUL PÅ ER!!!!!!!!!!!!!

Vapen och rustningar

2008-12-16T13:11:00.006+01:00

Sedan jag var liten har rustningar och vapen varit bland det häftigaste jag visste. Särskilt medeltidens riddare för att inte tala om Ivanhoe på nyårsdagen vareviga år sedan tidigt 80-tal. Redan i tioårsåldern var mitt intresse för rustningsutvecklingen från 1000-talet till 1500-talet stort. Vad är det då som är så pass fascinerande med medeltida krigföring? Kanske inbillar sig människor att krigsföringen då var renhårigare och att civilbefolkningen inte blev lidande på samma sätt som under de båda världskrigen? Undra vad människor i gränstrakterna under medeltiden fick utstå när t.ex. danskar och svenskar rörde sig över gränserna i de småländska gränstrakterna i söder. Förmodligen mordbrand, misshandel och våldtäkter.
För några år sedan kunde man läsa om de osteologiska undersökningarna av materialet från Korsbetningen, dvs. slaget mellan Valdemar Atterdags krigare och gotländska bönder i juli 1361. Ca 1800-2000 bönder lär ha stupat, vilket var en stor del av den vuxna manliga befolkningen vid denna tid. Tre gånger lär danskarna ha slagit bönderna och slutligen bottenskrapet av försvaret utanför ringmuren. Den varma sommardagen och de gäsande liken gjorde att man inte drog av de stupades rustningar, vilket annars var brukligt. Stora delar av vapen, hjälmar togs dock med innan de döda släpades ned i ett antal massgravar.

I början av 1900-talet undersökte Bengt Thordeman en del massgravar och det är alltså hans grävningar som resulterade i skelett och rustningsfynd. Mängder med kranium uppvisade skador efter armborstpilar och hugg- och krosskador efter klubbor, yxor och svärd. En av de stupade hade släpats till massgraven med fötterna hängande i köttslamsor. Kroppar näst intill kluvna av fruktansvärda svärdshugg visar tydligt grymheten på slagfältet. Skillnaden måste ha varit stor mellan de gotländska böndernas stridsvana i jämförelse med Valdemars riddare, tyska knektar osv. Trots detta visar de slagfältarkeologiska undersökningarna från Mästerby på att gotlänningarna försvarade sig och även gjorde offensiva framryckningar mot danskarna. En annan spännande indikation från undersökningarna är att danskarna kan ha haft med sig ”bössor” dvs. små eldrör fästa på korta stänger. Tänk er det som bondekrigare att bli beskjuten med smällande och rykande vapen snacka om att stridsmoralen drar sin kos.
En av de stupade dvs. Solbergamannen rekonstruerad utifrån ett kranium från Korsbetningen av modellmakare Oscar Nilsson. Troligen är det ansiktet på en av de stupade gotlänningarna som föll till backen med ett antal armborstpilar i huvudet. Kriget var lika grymt då som nu, idag har vi dessutom vapen att döda oss själva flera gånger om. Nästan som man skulle kunna tro att vi gillar att döda varandra?????

MISTERHULTAREN FYLLER ETT ÅR

2008-12-12T07:53:00.004+01:00

Idag har jag försett mänskligheten med min blogg i ett år. Detta kommer att firas med öl och intaget av denna dryck kommer att starta runt kl 17:00 i eftermiddag. Till ölen passar nog bäst ett antal fyndpåsar med kvarts. Musik blir det också och som vanligt blir det synth eller svartrock. Kanske svartrocksfavoriten Sisters of mercy. Kommer dock att få fira själv i dag eftersom många Blankaholmare är på julmiddagar inne i Västervik, även min fru. Nästa vecka är det min tur att slira runt julbordet!!!

Glad Lucia på er alla och tänk på att vi snart går mot ljusare tider igen!

BLANKAHOLM OCH OSTKUSTEN

2008-12-04T08:10:00.004+01:00

Arkeologiseminariet i Blankaholm planeras för fullt och allt tyder på att det blir vecka 9 dvs. lör 28 feb-sön 1 mars.

Det ser ut att bli flera deltagre i år, vilket inte är konstigt beroende på hur pass bra det gick förra året. Några av de som föreläste förra året kommer att presentera sina föreläsningar i en liten skrift som bekostas av Studiefrämjandet. Det blir i all enkelhet, men nog så viktig för Ostkustens arkeologiaktörer.

I år kan det redan utlovas föreläsningar om gravskicket i nordöstra Småland under bronsåldern, stenålder på Öland, medeltida gårdar, medeltida kolonisationsförlopp i Tuna läns skärgård, hällristningar mm. Det tillkommer minst fyra ämnen till!!!!!!!!!!! Alla föreläsare är inte bokade och jag vill ha flera kvinnliga föreläsare, men som vanligt är de svårare att få tag på. Känner faktiskt många kvinnliga arkeologer, men ingen vill eller kan. Lite synd då de sitter inne med spännande specialkompetens.

Efter Jul och nyår kommer schema mm att läggas ut på denna sida!

Den som vet att de vill komma redan nu och vet att de inte nämnt detta för mig kan lämna sin e-post på denna blogg under kommentarer.

NATURGUIDERNA

2008-11-23T16:26:00.002+01:00

Denna helg hade jag besök från Högskolan i Kalmars naturguidsutbildning. Det är fjärde gången jag undervisar i arkeologi för naturguider. På lördagen var vi inne i Brygghuset (Blankaholm) och vi talade om vad arkeologin gör, fornminneslagen och behov osv. Sedan plöjde vi igenom förhistorien med fokusen inställt på Kalmar län och med vissa utblickat i Sverige och världen i övrigt. Det var extra roligt i år eftersom farsans båda kusiner går kursen (Annika och Carina) och Annika läser dessutom arkeologi. Hon har dessutom varit min följeslagare på samtliga grävningar i forskningsprojektet i Virum i Misterhults sn.

Första dagen var som sagt teori och andra dagen genomfördes i det fantastiska bronsålderslandskapet intill Blankaholm. Vi studerade rösen, stensättningar, skärvstenhögar, boplatser och skålgropar. Det blev även en tomtning, och en gropkeramisk boplats. De kunskapstörstande naturguiderna ställde en mängd frågor och trots ”halvvintern” höll vi värmen och nyfikenheten uppe.

http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4378044

KVARTSFROSSA ELLER FLINTMANI

2008-11-13T07:45:00.005+01:00

Nu vimmlar det av höstplöjda åkrar och man riktigt känner hur man vill ut och leta kvarts och flinta i fårorna. Jag minns åren 2002-2005 då det ingick i mina dagliga rutiner och jag minns känslan av att hitta en mesolitisk kvartsboplats med gnistrande kvarts i morgondaggen eller långa härliga flintspån. Min lista över antalet yxor har jag övergivet, men det är säker 100 fragment, delar av och hela yxor. Högst på listan över lösfynd i åkermark står helt klart de två mångkantiga stridsyxor jag hittat, båtyxan, dolkhandtaget, silvermyntet från 1600-talet och uniformsknappen till en karolinuniform.

Ni som brukar leta vet att det blir till ett beroende och ni känner samma känsla när ni ser en plöjd åker med ett bra boplatsläge. Det rycker i benen och man vill bara ut och leta. Faktum är att man behöver markägarens tillstånd och länsstyrelsens medgivande till systematisk plockning av fynden. Visst kan man plocka med enbart markägarens tillstånd, men när man är säker på att det är en boplats bör man sluta. Jag har det bra eftersom Länsstyrelsen i Kalmar tycks ha förståelse för mitt beroende. Vid tre tillfällen har de gett mig tillstånd mot att jag skriver en rapport. Fynden redovisades och lämnades till Kalmar läns museum. Snart om ca 50 lokaler kommer Misterhults sn att passera sina 2000 fornminneslokaler med gravar, boplatser mm. I Misterhult finns långt över 1000 registrerade runda stensättningar. Efter 1979 års inventering var Misterhult Sveriges fornlämningsrikaste socken. Idag vet jag inte hur det ligger till? Någon som vet?

JAKTEN PÅ DEN PERFEKTA BETESMARKEN

2008-11-07T07:04:00.006+01:00

Igår började jag min anställning på Jordbruksverkets filialkontor i Västervik. Kontoret finns hos Skogsstyrelsen och har i vanliga fall 12 personer. Jag tilldelades en egen kontorsplats med allt man kan önska sig och idag ska jag ut med min handledare och inventera min första betesmark åt jordbruksverket. Jag har gjort detta tidigare men då åt Länsstyrelsen i Kalmar. Idag ska vi korrigera gränser och plocka bort för mycket skog, ja det har EU bestämt max 50 träd per hektar i betesmarkerna. Med oss har vi handdatorer med GPS som förhoppningsvis ska göra jobbet enklare. Kommer snön ja då blir det innesittande och GIS.

På tal om något annat så innehöll den gropkeramiska boplatsen vi grävdes i Våras ben från säl, torsk, fågel och bäver. Sedan fanns där en liten benkrok också. Rapporten är på väg och vi som skriver är Veronika Palm (arkeolog Västerviks museum och Kalmar läns museum), Liselotte Jarnerup Nilsson (Arkeolog) och så jag. Min uppgift är att sortera och klassificera bergartsmaterialet. Det blir en del på 50 kvm kan jag lova. Ska lägga ut den på bloggen om jag får för mina kära vänner. Distal, proximal, medial ja ni vet redan!