torsdag 25 september 2008

HISTORIEN OM EN EMU

På en gård i länet bor en EMU och det är en hane. Han kan vara glad eftersom han betraktas som ett husdjur och inte något som ska slaktas. Roligast hade det varit om han hade varit helt fri, men med tanke på hans valmöjligheter är nog detta det bästa. Ägaren såg oförstående ut när jag frågade hur man slaktar en så pass stor fågel. Kanske känner han sig en smula ensam, men husse och matte letar efter en hona. Vi önskar herr Emu lycka till och hoppas han inom kort får sin hona. Det är trots allt trevligt med honor även om dom tjatar och gnatar på oss odrägliga hanar!

onsdag 17 september 2008

BLANKAHOLM 2009

Snart är det tid att börja planera 2009 års arkeologiseminarie i Blankaholm. Det ska läggas i februari och vi hoppas på flera kvinnliga föreläsare. Under någon vecka har man möjlighet att påverka när i februari seminariet ska läggas.

Grundtanken är densamma som förra året dvs. att arkeologer, kulturgeografer, historiker mm träffas, pratar, föreläser och äter gott under en helg.

Förra året var en succé och ett trettiotal deltagare från Högskolan i Kalmar, Högskolan på Gotland, Kalmar läns museum, Länsstyrelsen i Kronoberg, UV-Öst, universitet i Stockholm och flera kända arkeologprofiler. Vi som står för planeringen av detta är Västerviks museum, Studiefrämjandet, och Samhällsföreningen i Blankaholm.
Veonica, Lenaoch Ludde i ett arkeologiskt samtal under förra
seminariet 2008. Foto:Åza Olofsdotter.

Boende finns i campingstugor, gästgiveri och hos privatpersoner. Vi fixar så man kan köpa mat dvs. frukost, fika, lunch och middag. På kvällen går det även att fixa något extra.

På kvällen finns möjlighet till bastubad i Blankaviken! Förra året badade bl.a. Alf Ericsson, Fredrik Sandell och Roger Wikell.

Den som vill föreläsa kan anmäla sig redan nu! Man får ca 30 min och är man två om samma kan man få 1 h. Företräde får personer som föreläser om något längs sträckan Ostkusten dvs. från Kåseberga till Haparanda.

onsdag 10 september 2008

MELLAN PIPPI OCH OSTKAKA

Precis, mellan Vimmerby med sitt "Astrid Lindgrens värld" och Frödinge med sin ostkaka ligger socknen Djursdala. Djur syftar nog på alla stora djur som strövar i skogarna och dalgångarna.


Vy från Djursdala kyrka. Foto:Michael Dahlin




Även om jag inte bor så långt från Vimmerby kommun och Djursdala sn så har jag inte varit där särskilt ofta. På mina resor i norra Kalmar län ges en del tillfällen att stanna till och beskåda en del platser. Desto mer jag reser i länet ju mer övertygad blir jag att vi har länets vackraste och mest varierande landskap. Ta bara dalen vid Djursdala kyrka, som i dagens något bleka höstskimmer bjöd på en total upplevelse. De dramatiska avbrotten i landskapet som dalsidorna utgör med sitt otroligt vackra och branta odlingslandskap i färgerna svart, bruna, grönt och gult!

I Djursdala ligger den lilla byn Ungstorp som är värd ett besök om ni ska åka ned mot Vimmerby någon gång.

År 1514 omnämn Emund i Ungstorp (Djursdala sn) som faste vid Sevedes häradsting.
Mycket mer än så här får man inte veta om Ungstorp i de skriftliga källorna, men den som beger sig till det vackra landskapet vid Ungstorp och väljer att vandra på kulturstigen kommer efter ett tag förbi resterna efter den medeltida byn dvs. ett fossilt kulturlandskap.
Dagens Ungstorp ligger på samma plats idag som bebyggelsen från 1700-talet. Den medeltida tomten (RAÄ 136 Djursdala sn) ligger ca 300 meter längre bort i ett idag betat och hävdat beteslandskap. Platsen är lätt att nå via en skyltad led. Det som möter besökaren är husgrunder med sex spismurar, källargrunder, terrasseringar, fossila odlingsspår och gravar i form av stensättningar.
Del av husgrund vid Ungstorp. Foto: Michael Dahlin

År 1980 undersökte Lennart Klang några av alla lämningar här för att bringa nytt ljus över denna landsändas kolonisationsförlopp under medeltiden. En del av huskonstruktionerna kunde dateras till 13-1500-talet. En mindre stensättning på bytomten visade sig vara en grav från äldre järnålder.

måndag 1 september 2008

VARNING FÖR VILDSVIN

Vid ett besök vid en jordbruksfastighet i Tjust stötte jag på denna skylt. Den satt vid grindarna till ett viltstängsel. Visst fanns det vildsvin inne i hägnet jag såg bl.a. två suggor med kultingar och ytterligare två som bökade på en åkervall. Innanför stängslet skulle jag kontrollera två åkrar med kultelement och det var med viss oro jag klev in. Väl inne såg jag inte röken av några vildsvin och de är trots allt ett försiktigt djur som håller sig undan.




Frågor som innfinner sig är dock!


Varför har gubben på bilden horn? Jag fick inga när jag klev in! Eller är alla som går innanför stängslet onda?

Varför har vildsvinen huggtänder och inte betar? Är dessa muterade för att bita kontrollanter från Länsstyrelsen?
Är det vildsvinet eller gubben som ropar help?