söndag 26 december 2010

NYÅRSKRÖNIKA 2010

Wirum, Ihrestam, Broström och Misterhultaren Foto: Roger Wikell

I början av 2010 kom det mycket snö och man trodde att det knappast skulle kunna bli värre. Snön låg kvar långt in i mars och det var därför en stor lättnad när den smälte bort. Ett ljus i detta snöelände var Blankaholmsseminariet och det var gott om besökare. Det var det tredje seminariet och det var premiär för vår bok. Vi var många som läst och kommenterat, men den största äran måste givetvis gå till redaktörerna. Jag uppskattar verkligen deras jobb och de visade att de tror på Blankaholm som ett centrum för ostkustens arkeologi och kulturhistoria.
Länsstyrelsens körkortregister i Höckhult. Foto: Michael Dahlin

Under vintern samlades även manusgruppen och planerade årets teaterföreställning i Blankaholm. Det var Jag , Irene, Gunvor, Karin och Jan som jobbade med detta. Man kan säga att det var vi som gjorde grovjobbet och utan oss hade det kanske inte blivit något alls. Min roll är förutom att plåga manusgruppen med Tjusts medeltida historia att försöka baka in detta i storyn. Man kan säga att vi har en berättelse och den ska passa mot den tidens samhälle mm. Vi lånar fritt från de historiska källorna och kryddar detta med en bra berättelse. Personerna kan vara påhittade, men ofta kommer historiska personer på besök i handlingen. Under 2011 kan mycket väl självaste Bo Jonsson Grip dyka upp!!!!!!!
Teatergänget 2010 Foto: Ingvar Fågelberg

Under våren inventerade och registrerade jag ett stort antal gravar, fossil åkermark och boplatser. Allt väntar nu på att kvalitetsgranskas av Peter Norman på Riksantikvarieämbetet och troligen blir detta under 2011. Under mina inventeringar kom jag på ett område som tidigare inte haft några registrerade fornlämningar. Jag kunde komplettera med 1 gravfält (1 kvadratisk och 5 runda stensättningar), 1 röse, 12 stensättningar, 1 boplats, fossil åkermark och 2 skärvstenshögar. Bland gravarna fanns en kvadratisk stensättning, vilket kan betyda att delar av miljön ska dateras till äldre järnålder. Utöver denna miljö fann jag ytterligare stensättningar, boplatser mm. Socknarna jag inventerade i var Hjorted, Gladhammar och Misterhult.
Under våren inventerades det skålgropar och jag fann ett tiotal lokaler på egen hand. Dessa kom under sommaren att kvalitetsgranskas av Sven-Gunnar Broström, Kentha Ihrestam och Roger Wikell. Ytterligare nyfynd gjordes under de två dagar vi inventerade och Roger kom även att spräcka "nollan" dvs han fann den första figurristningen i Misterhults sn. Den låg på en häll vid Höckhult och figurerna bestod av två skepp, en fotsula och några skålgropar. Under 2011 kommer ristningen att dokumenteras mer ingående. Den ovan nämnda trion gör så oerhört mycket gott för svensk arkeologi och det vore nästan straffbart om inte andra arkeologer såg dem som föredömen!

I slutet av sommaren fann jag även den keramikförande boplatsen vid Harnäs. I vildsvinsskador och rotvältor kunde jag iaktta keramik, brända ben och avslag efter stenhantverk. Till en början var jag säker på att boplatsen endast innehöll gropkeramik (3200-2300 f.Kr.), men det visade sig sedan att ytterligare två kulturer var närvande på platsen trattbägarkultur och Stridsyxekultur. Jag plågade keramikexpeterna Åsa Larsson, Ole Stilborg och Kenneth Alexandersson med foton. De två sistnämnda kulturerna ligger nära i tiden till den gropkeramiska epoken.

Benen som påträffades vid Harnäs visade sig vara ben från grönlandssäl, fågel, fisk och däggdjur. Benen var mycket fragmentariska och det var svårt att säga något ytterligare.
Stenmaterialet dominerades av det lokala materialet kvartsit och kvarts, medan flintorna var få i antal. Det fanns få formella redskap, men några fragment av skrapor och yxor fanns.

Ytterligare gropkeramiska boplatser med keramik påträffades även vid Blanka (Hjorteds sn) och Solstad och Mederhult (Misterhults sn). Totalt har jag funnit 12 tidigare helt okända gropkeramiska boplatser. Ett framtida projekt kan komma att tillföra nordöstra Småland en betydande kunskapsökning. Inventering är och förblir de bästa kulturmiljövårdande insatserna och att sedan kunna gå vidare och göra arkeologiska undersökningar är av stor vikt för att lära sig mer om neolitikum inom detta geografiska område.
Under året har jag även hjälpt hembygdsföreningen Oskarshamn-Döderhult. De får ofta i uppdrag att kontrollera platser i terrängen inför nybyggnationer mm. Det är kommunen som vill att de ska det och eftersom jag är med i hembygdsföreningen tycker jag det är roligt att hjälpa till. Ofta får vi dock höra av politikerna att vi är ute för sent och att vi ställer till det. En sådan kommentar kan givetvis bara yttras av någon som inte är insatt i den kulturmiljövårdande metodiken. Alla områden är inte inventerade, vissa områden inventeras inte förrän man får kännedom om byggnadsplanerna mm. Politiker måste förstå att vi idag lever i ett kulturlandskap och tidigare epokers lämningar är mer regel än undantag. Så till Oskarshamns kommun säger jag bara, anställ mig så kan jag inventera åt er i god tid ;-)

Under sommaren spelade vi teater och detta år hette föreställningen "Mirakelkuren". Handlingen utspelade sig i Blanka på 1330-talet och en gruvlig hämnd. Själv spelade jag för andra och sista gången krigaren Skarp och befälhavare på kungens fogdenäste "Blankaholme". Jag hade ständiga bekymmer med krigaren Smäck och hans tandvärk. Tandvärken botades dock hos smeden och en blodampull till publikens förtjusning!

Under hösten blev det några inventeringsrundor under helgerna, då jag var pappaledig i veckorna. Jag har verkligen lärt mig ett och annat om mig själv denna höst. Min dotter Isabella har lindat mig om sitt lillfinger och jag kommer ofta på mig själv att gå och nynna på en gammal låt. "Barn ska jag ha när jag bli stor, med skära händer och vassa tänder och mage som en sockertopp, med ljusbrunt hår precis rakt upp"

Under detta år har jag fått se min dotter lära sig gå, äta med sked mm och det är en lycka!

Samtidigt har jag en egenhet som följt mig hela livet dvs att allt ska vara så riktigt som möjligt. Fråga mina kompisar som lekte krig med mig som liten. Det räckte inte med att leka krig, utan det skulle vara allt från Visby 1361, Karoliner, Nordamerikanska inbördeskriget mm. Vad jag vill säga med detta är att det tillsammans med barn kan uppstå vissa problem. Teatergänget har fått uppleva detta även om jag lyckas lugna ned mig när jag inte fått som jag vill. När det gäller öppna förskolan har jag fått kämpa för att inte avslöja för barnen att tomten inte finns på riktigt. Ofta har jag fått höra att "vi bedriver faktiskt barnverksamhet här" jaja jag har en del kvar att lära när det gäller barn. Kanske ska plocka fram min fantasi från perioden som spelledare i Drakar & Demoner, Sagan om Ringen och Mutant ;-)

Så kom snön igen och förmörkade livet för en arkeolog! Ofta fick man höra -nu är du bra nöjda som får gräva! Det är lätt att hålla sig för skratt och jag skottar inte mer än nödvändigt.

Nu i denna stund snurrar tankar om 2011 års Blankaholmsseminarie, alla projekt som ska genomföras under 2011 mm. Jag hoppas att alla läsare ska få ett GOTT NYTT ÅR och att det nya året ska bli ännu bättre ur alla synvinklar.

lördag 18 december 2010

DESSA GOA AMATÖRARKEOLOGER

Vad vore arkeologin utan alla dessa ihärdiga amatörarkeologer? För egen del har jag som arkeolog haft oerhört mycket utbyte av dessa kollegor

I slutet av november i år flyttade en av de mest ihärdiga amatörarkeologerna från Misterhult. Jag talar givetvis om Karl-Bertil Gustafsson en av de finaste personligheter jag träffat i mitt liv. Även om han kommer att hälsa på då och då, så märks redan en stor tomhet efter honom. Han har varit aktiv amatörarkeolog sedan 2001 och har bidragit till en betydande andel av de nyupptäckta boplatserna i Oskarshamns kommun. Givetvis kommer han att komma på seminariet i Blankaholm och på en del framtida grävningar. Han har flyttat till Malmö dvs närmare sina barn och sin frus släktingar i Danmark. Vi ska göra allt vi kan för att "K-B" ska komma i kontakt med amatörarkeologer nere i Skåne.

Kärna i sydvästskandinavisk flinta. Foto: Michael Dahlin

Under november kom jag i kontakt med en annan amatörarkeolog och som inte bodde särskilt långt från Blankaholm. Jag talar om jordbrukaren Magnus Sellerud i Möckelhult i Hjorteds sn. Jag fick nys om hans bravader genom hembygdsföreningen i Hjorted. Jag ringde upp honom och vi hade mycket att tala om. Han hade nämligen funnit sex stenyxor, fyra boplatser, en järnframställningsplats, en stockkanot, en rest sten och flera stensättningar. Efter lite tjatande fick jag honom att pricka in fynden på en karta och skicka med fynden med sin dotter till skolan. Min fru är lärare där så hon kunde ta med fynden hem till mig. Det blev lite av "Lilla Julafton" när jag skulle gå igenom fynden. Två trindyxor, två fyrsidiga grönstensyxor, två fragment av skafthålsyxor, en spets till en flintdolk, avslag av flinta och en kärna av flinta. Det roliga var att denna fastighet i nuläget inte har några förhistoriska lämningar registrerade. I vår ska jag besöka platserna och registrera dessa och se till att de kommer in i fornminnesregistret. Förhoppningsvis kommer jag att hitta mycket mer! Detta säger också en hel del om hur oerhört mycket det finns kvar att inventera.

måndag 22 november 2010

HARNÄS I JULKLAPP

Boplatsen i Harnäs är under bearbetning och ni som följer min blogg vet vad jag talar om. Materialet är analyserat och det är bara benen kvar och de har idag "gått iväg" till arkeologen och osteologen Magnus Reuterdahl i Solna. Det är bara att hoppas på att benen ska ge oss några spännande uppslag att arbeta vidare med, eller åtminstone få en bild av vilka djur som hanterades på platsen.

Kenneth Alexandersson och jag har detta som ett litet projekt och tankarna är att försöka få pengar för att kunna arbeta vidare med denna plats och då genom en arkeologisk undersökning. Det ska då inte bli någon liten titthålsundersökning, utan undersökning av ett par hundra kvadratmeter. Platsen är spännande då den innehåller stora mängder trattbägarkeramik, gropkeramisk keramik och en bit stridsyxekeramik. Vi talar då om stora delar av mellanneolitikum 3200-2300 f.Kr. Gropkeramiken består till stora delar av den typ som kallas Fagervik III-IV och den i Harnäs är till största delar homogen. Endast ett antal procent består av porigt gropkeramiskt gods (kalkmagrat). Det poriga godset blir allt vanligare norr över längst ostkusten. I norra Kalmar län ser vi ett tydligt övergångsområde mellan homogent och porigt gropkeramiskt gods. Norr om Harnäs finns boplatser med större inslag av porigt gods. Keramiken ska nu specialgranskas av Kenneth Alexandersson och snart kan vi räkna med att rapporten ligger färdig. Det vore bra om rapporten kunde vara färdig till jul och man kunde dela ut den i julklapp till alla arkeolognördar;-)

tisdag 26 oktober 2010

LITE NYTT

Pappaledigheten tar ut sin rätt och jag får allt mindre tid med bloggen, men jag försöker trots detta att hålla liv i skrivandet.

Sedan sist har materialet från Harnäs studerats och det innehöll 1 kg keramik eller 700 bitar neolitisk keramik dvs yngre stenålder. Det finns representanter för trattbägarkultur, gropkeramisk kultur och stridsyxekultur. Bland det slagna stenmaterialet fanns över ett kg slagen främst kvartsit. Detta följdes av kvarts, kristianstads flinta, hälleflinta, porfyr och sist sydvästskandinavisk flinta. Det fanns också en del fragment av brända och obrända ben. Benen kommer troligen från olika djurslag och fisk. Under november ska jag och Kenneth Alexandersson studera fyndmaterialet ingående och sedan ska rapporten färdigställas. Rapportena från två tidigare undersökningar i Solstad och Blankaholm är på G. Det som fattas är en genomgång av keramiken, vilket kommer att göras inom kort.

Under september fann jag två keramikförande lokaler till. Den första i Solstadström och den andra i Mederhult, båda i Misterhults sn. Det är frågan om fynd i vildsvinsskador och markberedningar. Då jag inte har tillstånd att ytplocka dessa har endast ett litet antal fynd tillvaratagits för att underlätta vid registreringen av lokalerna. Jag kan trots detta säga att det är frågan om lokaler med främst gropkeramik och inslag av trattbägarkeramik. Igår var det dags igen, men då i Blanka dvs gården utanför Blankaholm i Hjorteds sn. I en vildsvinsskada framkom några keramikbitar och kvartsavslag. Även detta antyder gropkeramisk kultur. Samtliga fynd kommer inom kort att anmälas till fornminnesregistret.

Jag håller även på att planera 2011 års seminarie i Blankaholm och det kommer att hållas 26-27 februari.

söndag 26 september 2010

GROPKERAMIKER I HARNÄS

Boplatsen som jag fann tidigare i år visade sig var en mycket fyndrik boplats. För er som inte vet så varade den gropkeramiska perioden 3200-2300 f.Kr. Boplatserna från denna tid är kända för sina stora fyndmängder och Harnäs utgör inget undantag.

Detta är den elfte boplatsen med gropkeramik som jag hittat sedan 2006. Två boplatser har tidigare delundersökts av mig och Veronica Palm (Rapporter kommer inom kort). Detta gör att vi mellan Solstad-Harnäs och Blankaholm har den största kända koncentrationen av gropkeramiska boplatser i Kalmar län. Söder ut har vi en koncentration med boplatser vid Oskarshamn och med kända lokaler som Humlekärrshult, Lilla Mark och Syréns Hage. Under inventeringsprojektet FOK fann vi mängder med boplatser i liknande läge som Harnäs, men i åkermark. Keramik är ovanligt att finna i plöjd åkermark då den förstörs lätt där. Det jag menar är att den gropkeramiska kulturens boplatser inte finns i särskilda koncentrationer längst kusten utan förhållandevis jämnt utspridda längst kusten. I dessa trakter finner vi boplatserna mellan 10-20 m.ö.h.

Några udda bitar från Harnäs. Foto: Michael Dahlin

Länsstyrelsen hade godkänt de 30 kvm vi skulle undersöka dvs omrörd jord i vildsvinsskador och rotvältor. Det var ingen sammanhängande yta utan skadorna låg utspridda i ett antal terrasslikande lägen i en nordsluttning. Jorden bestod av sandig till svagt grusig morän. De terrassliknade lägena omslöts av en bergvägg i öster och hällmarker i väster. På hällmarken ovan boplatsen ligger en rund stensättning och uppe på det höga berget ligger ett monumentalt röse. En av vildsvinsskadorna bestod av fet jord och mycket skärvsten. Hade det inte varit för gropkeramiken hade jag trott att jag rotade i en sönderbökad skärvstenshög. Det skulle dock inte förvåna mig om vi har en lång kontinuitet på platsen. Det är känt sedan länge att bronsåldersboplatser kan ligga på tidigare gropkeramiska platser t.ex. Kurum (Tryserums sn) och Hellerö (Västra Eds sn).

Fynden som sållades fram under denna helg bestod främst av keramikfragment och skärvor. Keramiken består främst av det som vi kallar för Fagervik III-IV, men även en del andra dekorer som måste studeras närmare. Vissa keramikbitar hade matskorpor, så en analys av detta skulle vara mycket spännande. Den andra stora fyndkategorin bestod av det slagna stenmaterialet och i storleksordning av kvartsit, kvarts, kristianstadsflinta, sydvästskandinavisk flinta, porfyr, hälleflinta, och möjligen en bit skiffer. Bland föremålen fanns ett eggfragment av en grönstensyxa, ett slipat flinavslag, retuscherat spån av sydvästskandinavisk flinta. Den tredje gruppen med fynd var de brända och obrända benen. Eftersom jag inte är någon benexpert eller osteolog som det kallas så vill jag inte uttala mig. En gissning är dock att jag har minst ett ben från en säl. Benfragmenten är mellan 2 mm -30 mm stora och till antalet ett par hundra.

Jorden som vi tog från markskadorna hade skyhöga fosfatvärden. Detta var inte förvånande med tanke på den sotiga, feta och benrika jorden.

Vi som arbetar med detta är; Kenneth Alexandersson & Michael Dahlin.

Till sållhjälp hade vi ett gäng glada arkeologer och amatörarkeologer Karl-Bertil Gustafsson, Kristian Lundqvist, Philip Seward, Rune Johansson och Luz Mary Johansson.

fredag 10 september 2010

HÄLLRISTNINGAR I MÖRKRET

I onsdagskväll hälsade jag på Gurra och Kenta när de skulle belysa hällristningen vid Lunds by i Gladhammars sn i södra Tjust. Veronica Palm med sambo kom på besök så vi var ett litet gäng som tog oss fram genom björnbärssnår och våtmarker. Precis som vanligt var det nästan dubbelt så många figurer att registrera än vad som tidigare antecknats vid Riksantikvarieämbetets revideringsinventering 1978. Från början tror jag att det var ett tjugotal skålgropar och tretton fotsulor på ristningen. När vi var färdiga var det 23 fotsulor, 1 människofigur, betydligt fler skålgropar och några ytterligare figurer. Innan mörkret föll på så hade vi hunnit att nyregga ett av mina fynd från i våras en häll med fem skålgropar.

Ristningen vid Lunds by. Foto: Michael Dahlin

På torsdagen var det Hökhults tur dvs Misterhults sn i Tuna läns härad. Jag nämner häradet då det felaktigt brukar räknas till Tjust. Hällristningen påträffades i juli i år i samband med en inventering som bekostats av Misterhults hembygdsförening. Vi som inventerade var Jag, Roger Wikell, Kenneth Ihrestam, Sven Gunnar Broström och Karl-Bertil Gustafsson.

Hökhult ligger i de norra delarna av socknen vid en liten dalgång som bl.a. omges av gravfält, skärvstenshögar, fossil åkermark och en hel del skålgropslokaler. Flera påträffades av ovan nämnda gäng och några har tillkommit under mina inventeringar.
Skrovlig granit, men där är den! Foto: Michael Dahlin

Kvällens dokumentation gick bra och vi kunde säkra 2 skepp, 1 fotsula och 6 skålgropar. Vid kvällens dokumentation hade Roger Wikell kommit tillbaka så vi var fyra gubbar som kröp runt som taxar på hällen. Det kändes oerhört kul att få de tidigare uppgifterna säkrade och Misterhult har fått sin första hällristning och mer lär komma!

måndag 6 september 2010

BYSKOLAN

Nedan följer ett debattinlägg som ett svar på politikernas hot om nedläggning av landsbygdens skolor i Västerviks kommun. Detta debattinlägg kan även läsas på www.vt.se

Skriv "BYSKOLAN" på valsedeln
"Levande landsbygd riskerar att bli ett minne blott i Västerviks kommun: faller skolan står förskolan ostadigt, landsbygden blir inte längre ett alternativ för barnfamiljer och lanthandlarna får slå igen".
Landsbygdsskolorna i Västerviks kommun är akut hotade av nedläggning. Almvik, Blankaholm, Gunnebo, Lofta, Odensvi, Totebo och Ukna riskerar att bli utan skola. På flera av orterna hotar kommunen dessutom att lägga ned förskolorna. Överum riskerar att mista sitt högstadium. Utan skolor inga folkbibliotek på dessa orter.

Levande landsbygd riskerar att bli ett minne blott i Västerviks kommun: faller skolan står förskolan ostadigt, landsbygden blir inte längre ett alternativ för barnfamiljer och lanthandlarna får slå igen. En sådan utveckling är i förlängningen inte heller bra för kommunen som förlorar skatteintäkter och befolkningsunderlag. Bakom detta förödande förslag står samtliga partier i fullmäktige (utom socialisterna).

I sex månaders tid har runt 20 tjänstemän haft i uppdrag att utreda hur nedläggningen ska genomföras. Utan insyn. Utan att berörda tillfrågats. Efter ett välbesökt informationsmöte på Ankarsrums skola den 16 augusti har diskussionerna gått heta på många håll. Kommunens representanter kunde inte presentera en utredning som höll för närmare granskning:

- Det är oklart om det över huvud taget blir några besparingar, ens på kort sikt.

- Barnens utbildningskvalitet och psykosociala hälsa ökas inte av att de skjutsas till andra orter

- Samhällsperspektivet saknas: i strid med Glesbygdsverkets rekommendationer blundar utredningen helt för konsekvenserna.

- Endast tre veckors remisstid medges för att vi på vår fritid ska bemöta den ord- och sifferrika utredning 20 tjänstemän presterat på ett halvår


Strategin i Ankarsrum var att presentera samtliga förslag för hela kommunen "för att vi skulle få en helhet". Det blev timmars powerPoint och envägskommunikation, mindre av dialog och frågor, vilket var olyckligt. Var kanske utredningens strategi att under politisk enighet ligga lågt så länge att man slipper frågan i valet?

När de kritiska frågorna till slut började hagla från pålästa landsbygdsbor slirade tjänstemännen på målet. En tjänsteman kallade notan för demokratiskt inrättade landsbygdsskolor "konstgjord andning", en metafor som liknar skolorna vid dödsjuka eller svåra olycksfall. Direkt komiskt blev svaret på varför man inte övervägt att bussa stadsbarn från överfyllda innerstadsskolor till glesa landsbygdsskolor: det skulle vara trafikfarligt. Men landsbygdsbarnen då, invände någon? "Deras föräldrar har valt att bosätta sig på landet", hettes det. Kanske var det inte komiskt. På ett olustigt sätt ställdes stad mot land, något som den kritiska publiken konsekvent undvek.

Fakta talar emot utredningens politiskt beställda slutsatser. Utredningsprocessen har inte präglats av öppenhet. Det måste prövas om kommunen brutit mot offentlighetsprincipen genom att neka föräldra- och samhällsföreningar insyn i handlingar.


Den kommunpolitiker som lättvindigt avfärdar kritiken tar en stor risk. En tredjedel av Västerviks invånare bor på landsbygden och många av stadens invånare inser värdet av en levande landsbygd. Framför allt av en levande demokrati.

Några av oss som var med i Ankarsrum drog slutsatsen att skolfrågan i kommunen är så viktig och de flesta partiernas svek så stort att en helhetssyn på BYSKOLAN kräver egen representation i kommunfullmäktige.

Kommunens upplägg av beslutsprocessen har inte givit oss mycket tid att lyfta frågan politiskt. Som tur är finns det en demokratisk möjlighet: skriv ordet BYSKOLAN på en blank valsedel för kommunalvalet. Vill man dessutom skriva ett personnamn som du vill ska representera BYSKOLAN går det bra, men det krävs inte. En röst på BYSKOLAN är en röst för innehållet i de remissvar som just nu arbetas fram av samhälls- och föräldraföreningar - varken mer eller mindre. Varje röst räknas.

Att processen försenas räcker inte: nedläggningsbeslut blir inte bättre i juletid. Beslutet måste skjutas upp till efter nästa val, så att politiker kan stå för genomtänkta alternativ och låta väljarna avgöra. Tjänstemannastyre riskerar urholka demokratin. Därför finns facebook-gruppen "byskolan på valsedeln".

Facebook-gruppen "byskolan på valsedeln" genom Michael Dahlin, Jan Folke, Sonja Hedman-Folke, Gösta Holmer, Shuly Holmer, Jutta Leukel, John-William Momark och Jan Selling (Blankaholm) Christer Davidsson och Mia Nordin (Stämshult) San Jansson (Göteborg)

fredag 20 augusti 2010

GROPKERAMIKER I SOLSTAD

Den 27:e juli i år beslutade jag att åka till ett område i utkanten av Solstad dvs lite i periferi till de platser jag brukar inventera. Bilen rullade fram på den smala vägen ca 10 m.ö.h. och uppe till höger kunde jag skymta en terrass i skogsmarken. Jag stannade klev ur och begav mig upp en bit i skogen ca 15-20 m.ö.h. och precis framför mig i en vildsvinsskada kunde jag se keramik, slagen kvartsit och några brända ben. Här trodde jag att det skulle sluta, men vildsvinsskadorna var omfattande och flera rotvältor fanns i närheten. I samtliga skador kunde jag se flera olika artefakter och direkt i blåbärsriset låg en större bit av en slipsten i kvartsit. Keramiken gav genast intrycket av att jag precis funnit en gropkeramisk boplats (3200-2300 f.Kr). Keramikbiten längst ned till vänster på fotot nedan uppvisar en kombination av dekorer som tidigare inte påträffats i Kalmar län. Jag förstod genast betydelsen av mitt fynd och satte mig för att knåpa ihop en ansökan till länsstyrelsen i Kalmar om tillstånd att tillsammans med Kenneth Alexandersson få handrensa skadorna.
De keramikbitar som först påträffades. Foto: Michael Dahlin
Under de senaste åren har ett helt nytt material framkommit kring nordöstra Smålands neolitikum. De är främst de kustanknutna boplatserna som rönt störst uppmärksamhet och då främst inom Västerviks kommun med platser som; Hellerö, Gärdsholmen och Blankaholm. I norra delen av Oskarshamns kommun har endast en boplats av denna kategori undersökts arkeologiskt vid Solstad. Boplatserna uppvisar stundom en ganska stor variation i keramikens ornamentik, men även i användandet av bergartsmaterialet och i boplatserns olika topografiska lägen. Vi vet inte i nuläget vad detta beror på och det kan handla om skillnader i tid, kulturtillhörighet och boplatsernas olika användningsområden.
Denna plats består av ett terrassliknande läge i tallskog och är omgivet av högre belägna partier av berg i dagen och blockrik morän. Platsen kan i nuläget uppskattas till 100x50 (VNV-OSO) meter och jordmånen består av sandig till svagt grusig morän. I de skadade markavsnitten som kan uppskattas till 10x10 meter och minst 2 rotvältor kan man tydligt se ornerad keramik, avslag av olika bergarter och brända ben. Om det i sållningen skulle framkomma stora mängder ben kan en osteologisk analys bli aktuell dvs. att det kommer att sökas pengar till detta.

Syftet med handrensningen är att;
· Att ta tillvara ett ur forskningssynpunkt viktigt material för att kunna öka den antikvariska kunskapen om traktens neolitikum.
· Att i detalj studera de artefakter som kan tillvaratas och rapportera dessa
· Att författa en kortare artikel för att tillföra de nya resultaten till forskarvärlden.
· Anmäla fyndet till FMIS för registrering

onsdag 18 augusti 2010

MÅLSERUM

I Målserum strax utanför Västervik ligger en ridskola. Målserum var från början en gård och omtalas redan under medeltiden. Läget uppe på den sandiga åsen och dalgången nedanför har säkerligen utgjort några av orsakerna till att området varit populärt för bosättningar från mesolitikum och fram tills idag. Sedan mesolitikum har landskapet förändrats många gånger och den bördiga dalgången var då en havsvik med sandiga stränder. Under neolitikum kvartsod havskontakten och de sandiga jordarna måste ha varit mycket lättbrukade. På den undersökta ytan finns redan spår efter dessa tidiga jordbrukare. Under bronsåldern uppförs flera monumnet på de kringliggande bergen och flera gravfält med rösen och stensättningar finns ovanför de olika boplatslägena. Under bronsåldern hade delar av dalgången förvandlats till våtmarker och troligen fanns här utmärkt bete för kor och får. Inte långt från Målserum finns även intill denna tidigare våtmark en av Tjusts längsta skeppsristningar och jag har för mig att den är över 2 meter lång.
En glad Veronica Palm och en grop. Foto: Michael Dahlin

I torsdags hoppade jag in på Länsmuseet i Kalmars grävning av Jenny 2. Platsen ligger ca 25 m.ö.h. på ett lättsållat sandigt isälvsmaterial. När jag kom till platsen såg jag mängder med rutor och markerade anläggningar. Bland fynden fanns keramik med tvärsnodd, en tvärpil, mikrospån av kristianstadsflinta, ett yxfragment av grönsten, rabbig keramik av bronsålderstyp och några facetterade löpare. I de övre lagren fanns tydliga rester av senare tiders aktiviteter som röjningsrösen och olika nedgrävningar. Det handlar om ett långt utnyttjande av platsen och den som har koll på de olika artefakterna har redan räknat ut att platsen kan ha varit bebodd från mesolitikum och åtminstone in i bronsåldern.
Karl-Oskar i arbete. Foto: Michael Dahlin

Jag sattes genast i arbete och grävde rutor på 0,5x0,5 meter. Jag tror att jag fann något i samtliga rutor jag hann med under de fyra dagarna. Underbart är kort och jag vill tacka Kalmar läns museum för dessa fantastiska dagar jag fick vara med.
Veronica Palm och Kenneth Alexandersson. Foto:Michael Dahlin

måndag 9 augusti 2010

HÖKHULT

Det var otroligt spännande att få vara med och hitta Misterhults första hällristning. Om man inte har frågat sig det förr så är det nu hög tid att fråga sig varför den ligger just där. Ristningen ligger strax under 10 m.ö.h. i botten på en dalgång (Ö-V) och för 3000 år sedan låg den intill ett bra hamnläge i botten på en havsvik. Runt havsviken finna mängder med monumentala gravar, skärvstenhögar, fossil åkermark och utmärkta boplatslägen. För den som kom farande i båt från öster vad detta en väl skyddad hamn och hamnen var människornas port ut till vänner, men även till det okända. Med det okända menar jag handelskontakter och de farliga färder det innebar för dem som färdades längst Östersjöns stränder eller satta av ut över öppet hav mot Gotland. Skeppet var inte bara en symbol för denna kommunikation, utan skeppet var även en symbol som var starkt förknippat med döden. Flera skeppsformade stensättningar finns i Misterhult och så även i Hökhult. Då denna gravform inte är den vanligaste, så är det högst sannolikt att den innebar en särskild status.
En av alla stensättningar i Hökhult. Foto: Michael Dahlin

Det som nu ska göras i Hökhult under hösten är fortsatta inventeringar och att hoppas på att vi kan finna ekonomiska medel till dokumentation av denna speciella miljö. I september gör vi en nattbelysning och förmodligen framträder ristningen tydligare och flera figurer som vi inte sett i dagsljuset. Förhoppningsvis kan vi även belysa flera hällar dvs. det bör finns fler ristningar i området.

Till detta kommer analyser av själva miljön där de olika fornlämningarna tillsammans med landskapet ska diskuteras. Ur gravsynpunkt vet vi redan att miljön tillhör en av de större inom Misterhult, men hur förändrar förekomsten av hällristningar och det topografiska läget vår tolkning av miljön? I nuläget har vi inga säkra belägg efter bosättningar i området, men vi har goda indikationer på sådana.

onsdag 28 juli 2010

NOLLAN ÄR SPRÄCKT

Den 27/7 blev datumet för upptäckten av Misterhult sockens första hällristning. Den ligger i byn Hökhult och i ett otroligt bronsålderslandskap. Runt den forna fjärdmiljön finns mängder med rösen , stensättningar, skärvstenshögar, fossil åkermark och flera fina boplatslägen. Precis där bronsåldersfjärden nådde sin botten, precis där på en häll påträffade Roger Wikell några skålgropar och en skeppsristning. Läget består av en nordsluttande häll ned mot den forna havsviken och precis intill kan man tydligt se ett utmärkt hamnläge. Det var här den sk. "port of trade" låg i Misterhult ;-)




Misterhults första kända ristning. Foto: Roger Wikell

Nu backar vi lite i tiden och börjar på måndagen den 26/7. Misterhults hembygdsförening bekostade denna lilla inventering, dvs den lilla inventeringen med mycket stora resultat. Uppdraget utfördes av mig, Roger Wikell, Kenta Ihrestam och S-G Broström och andra dagen deltog K-B Gustafsson. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att kvalitetsgranska mina 17 lokaler i Virum och ämbetets fem sedan tidigare registrerade lokaler. Med mina, Riksantikvarieämbetets och nya lokaler kom vi att registrera 39 lokaler.

Mina 17 lokaler låg i Virum och innan vi åkte därifrån hade vi reggat 22 och på kartan har du nu bildats små ettriga svärmar med skålgropar inom ganska små områden. Nedan kan man se registreringen av ett block som jag och Henrik Danestrand hittade i samband med en inventering i Virum.




Ett block med 72 gropar registreras. Foto: Roger Wikell


Nästa dag åkte vi vidare till Hökhult med uppdraget att granska två av ämbetets lokaler. Den första hade två gropar reggade och vi kunde fylla på med ytterligare gropar och lika var det på den andra där vi kunde fylla på med flera gropar och rännor. K-B anslöt och vi bestämde oss för att köra lite nyletning. Snart hördes Dahlin inne i skogen när han markerade sitt första block denna dag. Sean hördes visslingar lite här och var och alla hittade något dvs 3 nya lokaler blev det.

När klockan närmade sig 13:00 åkte vi ned till gården Hökhult och där stod Misterhults hembygdsförenings ordförande Ulf Zander och väntade på oss med nyinhandlad mat hos Marsöfiskaren. Det blev rökt lax med löjrom och fläskfile till de som inte gillar fisk. Ja tror nog att inventerarna först gav sig på lättölen som var så där underbart källarsval i sommarsolen.

Runt om där vi satt fanns massor av fina hällar och snart kunde inte Wikell hålla sig längre och satte iväg. Det som hände har redan beskrivits i detta inläggs intro.

Efter Hökhult åkte vi till Västra gård och inne i skogen låg tidigare en plats som hette Rovhålet, men som snart hade fått ett helt annat namn av oss inventerare. Här skulle vi kontrollera ett block med en skålgrop som registrerats av ämbetet 1979. På blocket fanns två gropar och intill detta block fanns ytterligare ett block med två gropar som K-B funnit förra året. Ytterligare fyra lokaler hittades i området innan det var dags att åka till Stora Basthult. Klockan tickade på och det blev inte mer än en nyreggning av det stora blocket i Basthult och givetvis komplettering med ytterligare gropar.

Dagen avslutades hemma hos K-B med några källarsvala pilsner, lyckan var gjord.

Vi vill tacka Misterhults hembygdsförening som gjorde detta sjudundrande kalas möjligt. Sedan ska jag tacka Gurra, Kenta och Wikell för ett par fantastiska och lärorika dagar!

måndag 19 juli 2010

MITT I SOMMAREN

Så här under sommaren blir det inte så mycket skrivande, men en hel del renoveringar på huset. Senaste tiden har jag spelat teater och över 200 pers såg de sju föreställningarna för ett par veckor sedan. Det finns givetvis planer på ett nytt manus och det kommer att skrivas under de kulna vinterkvällarna.
Medeltida tandutdragning hos smeden: Foto Ingvar Fågelberg

Värmen har avtagit något så ett par promenader i skogen har det blivit, men inget sensationellt fynd. Det verkar dock som min vän Rune Johansson gått och hittat en skålgrop utanför Målilla, grattis!

Om någon vecka kommer Roger Wikell, Sven-Gunnar Broström och Kenta Ihrestam ned till Misterhult för att registrera de skålgropar jag tidigare hittat i år. Det blir även chans till nyletning. För dem som inte vet vilka herrar detta är så kan jag nämna att Broström har funnit flest hällristningar i Sverige. Sedan 1979 (om jag minns rätt) har han haft vapendragaren Ihrestam med sig. Under 1980-talet kom även Roger Wikell med i bilden och denna trio är att räkna med. De har tidigare inventerat en dag under förra året, men nu ska de göra sin andra dag, vilken betalas av Misterhults hembygdsförening.

Under Riksantikvarieämbetets revideringsinventeringar i Misterhult 1979 påträffades 4 block med skålgropar. Utöver detta hade man reggat över 1500 förhistoriska gravar med kal stenfyllning. Något var med andra ord märkligt!

Det femte blocket framkom inte förrän sommaren 2006 då arkeologen Magnus Petersson påträffade detta i Virum. Sedan dess har det bara rasslat på med ett tjugotal nyfynd. Redan nu kan man säga att skålgropar främst finns "hemma hos" för att använda den ovan nämnda trions uttryck. Dvs flertalet gropar finns i bosättningsmiljöerna. Tillsammans med boplatsinventeringarna för fem år sedan har vi nu kunnat studera miljöerna på allvar. Miljöer med boplatser, gravar, skärvstenshögar, röjningsrösen och skålgropar.

fredag 25 juni 2010

MIRAKELKUREN

Innan jag börjar berättelsen om årets medeltidsspel i Blankaholm är det tid att berätta lite om dess bakgrund. Det är fjärde året som vi spelar tillsammans och vi är många som deltar. Syftet med teatern är främst att ha roligt och det är långt ifrån en vanlig teater. Vi blandar realism, drama, buskis och historisk fakta i en naturskön miljö.
Teatergruppen tillkom hösten 2006 då Jan Folke vill träffa mig och teatermannen Christer Warfinge. Vi hade alla olika syn på hur teatern skulle se ut. Min tanke var att man skulle göra en tidsresa till medeltiden och att man med hjälp av en berättare skulle vandra runt och träffa olika karaktärer. Nu blev det inte riktigt så, men nästan! Teatern och den konstnärliga friheten infann sig!

”Mirakelkuren” innehåller en bred skildring av livet 1338 på Blanka holme, en av många borgar under kung Magnus Erikssons regim.
Spelet börjar vid Sporthallens parkeringsplats i Blankaholm, där du via vår berättare får en tillbakablick om det medeltida Blankaholm. Du följer med berättaren på en kort vandring bakåt i tiden, till år 1338 där boende och besökande vid Blanka holme minns den nesliga rättegången år 1337 mot Eriks änka, räddad av drottning Blanka och numera Gunvor Svinhuvud.
Mycket aktiviteter sker intill den nyligen upprustade befästningen. Traktens bönder har hjälpt till att rusta upp befästningen. Snart stundar ett gästabud med anledning av adelskapet och för att fira borgens upprustning. Bakom den putsade fasaden råder dock intriger och inte att förglömma en mycket ond tand och en mirakelkur.
När soldaterna från Blanka holme återvänder från "Korståget” i Novgorod råkar en av dem i sjönöd och blir räddad av en tysk rovriddare som senare kommer att utkräva sin ersättning. En mirakelkur användes för att ta hämnd på illvilliga människor.
Kärleken flödar i byn men vem ska få gifta sig med vem?


Detta medeltidsspel bjuder på tidstypiskt ränksmideri i skuggan av ett gästabud
"Mirakelkuren" innehåller kärlek, tandvärk, riddare och hämnd


FÖRESTÄLLNINGAR
Måndag 5 juli kl 18.30
Tisdag 6 juli kl 18.30
Onsdag 7 juli kl 18.30
Torsdag 8 juli kl 18.30
Fredag 9 juli kl 18.30
Lördag 10 juli kl 14.00
Söndag 11 juli kl 14.00

Anpassad föreställning för dig som behöver rullstol/rullator söndag 11 juli kl 17.00 (minst 8 förbokade)

Biljettpris 100 kr barn under 15 år gratis
Förköp biljetter hos Willmans Lanthandel, Blankaholm eller Påtår på Bryggan eller ring 0703-888688, 0490-70206
Eller e-post info@blankaholm.nu

onsdag 16 juni 2010

FORNÅKRAR I SANDHEM

I helgen var jag i Sandhem i södra Västergötland. Min svåger bor där så det var egentligen mest för att hälsa på dom som vi åkte dit. Nu vill det sig inte bättre än att de bor granne med ett riktigt häftigt område med fornåkrar eller fossil åkermark som det egentligen heter.

Stigen korsar en stensträng. Foto: Peter Hållbus

Fornåkrarna ligger idag i skogsmark som korsas av flera stigar. Förutom de sk. bandparcellerna finna här stensättningar, rösen och domarringar. Det var mycket intressant att studera terrasser , stensträngarna och röjningsrösena. Vid ett tillfälle kunde man bla se hur en stensträng tydligt väjde för en rund stensättning.

Domarring och Nikolai Foto: Peter Hållbus

Enligt de undersökningar som gjorts i området odlades det under järnålder och medeltiden. Sedan har området fått vara ifred och brukats som betesmark, vilket framgår i de gamla avmätningskartorna från 16-1700-talen.

Även om blåbärsriset försvårade sikten i terrängen så var det väl värt ett besök och jag lär återkomma. Efter promenaden gick vi hem och tog oss en nubbe och lite sill.

söndag 16 maj 2010

SKÅLGROPSLAND

Idag var jag och Henrik Danestrand ute och inventerade skålgropar i Virum. För några år sedan hittade jag mitt första block i Virum och sedan har det bara rullat på. Flera av mina fynd har säkrats av Broström och Ihrestam och snart är det dags igen.

Henrik ville komma och hälsa på och vi tog en inventeringsrunda. Det dröjde inte mer än ca 15 minuter förrän jag såg ett ca 2 meter högt block och det exponerade ned mot dalgången och en bäck. Mycket bra läge för bete, men även för en boplats som också ligger strax intill. Ca 20 meter från röset fann jag ett oregistrerat röse för några år sedan och det finns nu i FMIS.
Foto: Henrik Danestrand

När jag såg blocket tog jag mig upp längs den branta sidan och uppe på toppen såg jag bara en "surdeg" dvs en tveksam grop. Några sekunder senare såg jag två säkra och snart satt Henrik och jag och borstade som galningar. Henrik fick fram en riktigt stor och djup grop och snart hade vi mellan 30-40 gropar på blocket. Letandet fortsatte men inga fler gropar denna dag. Mycket trevligt.

söndag 9 maj 2010

FARLIG KÄLLA

På Sundsholms marker i Gladhammars sn i Tjust kan man bl.a. se lämningarna efter den tidigare gården Upsala. På platsen finns en informationsrik tavla som placerats där av socknens hembygdsförening.

"Här låg torpet Upsala under Maråker"

"Torpet omnämns första gången 20 december anno 1635 då Lasses dotter Britta döptes i Upsala. På 1700-talet var Upsala berömt för sin fina källa som innehöll särskilt välgörande hälsovatten. Således ordinerades bergsrådet Cederbaum på Helgerum att dricka av detta hälsovatten när han var mycket sjuklig. Han avled den 10/10 1795".

Man skulle kunna tro att det var en livsfarlig plats att bo på och en farlig källa att dricka ur!

Det inte hembygdsföreningen visste var att Upsala tidigare varit en gård, vilket framgår i boken Det medeltida Sverige, Tjust. Maråker bytte under 1600-talet namn till Sundsholm då det kom att bli säteri. Flera gårdar lades under Maråker och däribland Upsala. Ovan omnämns det som ett torp, men det är inte riktigt hela sanningen. Upsala omnämns 1542 och 1562 säljer Erik XIV Upsala till Charles de Mornay.

Ett annat tragiskt slut på livet drabbade Anna Carolina Ljungström i Upsala. Hon var bara 8 år, 2 mån och 2 dagar gammal då hon den 14/1 1717 lämnade jordelivet på grund av ”Slag Av Maskar” Vad kan det vara, full av mask i magen, eller?

fredag 30 april 2010

PÅ TUR I TJUST

I onsdags tog jag, Annika och Carina en tur i Tjust för att titta på fyra platser där det pågår arkeologisk aktivitet. Första anhalten var Almvik där Joakim Goldhahn, Roger Wikell m.fl undersöker ett röse. Det var förra året som man misstänkte att en hällristningsyta stack iväg inunder ett gravröse. Visst var det så och förutom ett helt berg med ristningar framkom det figurer under röset. Ristningarna täcktes närmast av ett lager skärvsten och över detta den vanliga stenfyllningen av 0.4 m stora stenar.

Landskapet runt graven domineras av en dalgång och på höjderna runt finns boplatser och gravar. Det finns även två fina och naturliga hamnlägen.
Ristningar och röse Foto:Carina Törn
Plats nummer två var Helgenäs och där grävde Kenneth Alexandersson från Kalmar läns museum vid ett boplatsläge. Platsen är känd för sin mellanneolitiska keramik och stenyxor. På onsdagen märktes inget av detta och vi diskuterade om inte boplatsen låg längre upp mot berget.
Helgenäs Foto:Michael Dahlin

Strax söder om Helgenäs ligger Tindered och där träffade vi Veronica Palm och Jonny från Kalmar läns museum. De hade fått fram lite av varje någon härd ett flintspån mm. Intill ytorna ligger dock en 19 m i diam. rund stensättning och den kommer att undersökas. Här intog vi vår lunch medan vi diskuterade läget mm.

Veronica och en stor stensättning Foto:Michael Dahlin

Sedan bar det av mot Gamleby igen och platsen Mem eller Kasmirsborg som den vanligen kallas. Här har Sven-Gunnar Broström, Kenneth Ihrestam, Roger Wikell och Joakim Goldhahn inventerat hällristningar. Hundratals figurer har framkommit intill ett utmärkt hamnläge och ovanför uppe på bergen vimlar det av rösen, stenättningar, fossil åkermark och skärvstenshögar. Intill hamnläget har man helt nyligen påträffat en fornborg.
En liten del av "tavlan" i Mem Foto:Michael Dahlin


Vad ska man säga? Hällristningskartan styrs helt klart av vem och var man letar eller?
I vilket fall som rockas det fett i Tjust! Ristningarna finns där Gurra och Kenta letar ;-)

torsdag 22 april 2010

ÅKERVANDRARE

Med mina grundkurser i geologi är jag ganska intresserad av vulkaner, men att de skulle göra att jag blev vikarie hade jag aldrig kunnat tro.

I Högsby kommun i mellersta Kalmar län bedrivs ett Leader + projekt mellan flera olika aktörer som Hembygdsföreningar, skolor och Kalmar läns museum m.fl. Projektet påminner en del om det jag själv arbetade med 2002-2005 i projektet "Forntid i Oskarshamns kommun". I FOK hade vi en större inriktning på de kulturmiljövårdande och forskningsmässiga grunderna än pedagogiken. Kulturmiljöpedagogiken fanns, men den var inte en lika stor del som de övriga uppgifterna i projeket. I FOK ägnade vi os kulturmiljöpedagogik 3-4 veckor varje fältsäsong med skolbesök, inventeringar, tidsresor och avslutande diskussion. Då arbetade jag med pedagogen och arkeologen Emma Sturesson som då arbetade på Kalmar läns museum.

Misterhultaren svarar på frågor Foto: Tore Hellström

Projektet i Högsby kommun har valt att integrera pedagogiken på ett helt annat sätt än FOK. Här deltar kanske inte fler elever, men de är med under en längre period och skolorna arbetar betydligt mer aktivt än vad de gjorde i Oskarshamn.

Nu var det så att Högsbyprojektets arkeolog Daniel Serlander inte kunde komma hem från sitt uppdrag i Turkiet. Kalmar läns museum bedriver en hel del verksamhet även där. På grund av vulkanen hade flygningarna till Sverige ställts in. Jag blev då tillfrågade om jag kunde hoppa in, vilket jag givetvis gjorde. Det fanns nu möjlighet att få en inblick i detta projekt.
Åkervandrare Foto: Tore Hellström

På plats i Valåkra träffade jag Tore från Hembygdsföreningen, pedagogen Lasse och arkeologistudenten Emma. Efter en stund kom ett tjugotal glada 9-10 åringar cyklande. De var ivriga och alla hade förväntningar att få kasta sig över åkern. Alla ville de hitta dödskallar, svärd och guld. Daniel hade givetvis förklarat att detta var något mycket ovanligt och man kunde först och främst förvänta sig avslag av flinta, kvarts och någon skärvsten. Barnen visste även en hel del om hur en boplats kan ha sett ut och på platsen målade vi tillsammans upp landskapet som det kan ha sett ut. Efter att ha delat upp i små inventeringsgrupper satte de små "jordlöparna" iväg och det dröjde inte länge förrän de började markera platser för slagg, porslin, järnskrot, klackjärn, kvarts och flinta. Alla hittade förstås inte något och de tyckte livet som arkeolog verkade "skittråkigt".

Efter inventeringen diskuterade vi hur boplatsen kan ha sett ut och hur gammal den kunde tänkas vara.

Vi avslutade dagen med att titta på ett gravfält från vendel-vikingatid och alla gillade treudden!

måndag 19 april 2010

LÖSFYND i HANNÄS

Igår åkte jag och K-B upp till Hannäs i nordligaste Tjust. Jag bor i sydligaste Tjust i Hjorteds sn, vi körde över 8 mil för att nå den nordligaste delen. Sedan 1970-talet tillhör Hannäs sn tillsammans med Gärdserum, Tryserum och Östra Ed socknar Östergötlands län, men ligger givetvis fortfarande i Småland.

Några av alla yxor. Foto: Hembygdsföreningen


Registrering pågår. Foto: Hembygdsföreningen
Vi tittade på ett tiotal olika yxor och det var över förväntan. Ett tiotal förväntansfulla medlemmar från Hembygdsföreningen tittade på medan vi registrerade. Jag berättade även om de olika fynden och svarade på frågor. Hoppas de hade lika trevligt som vi hade. Jag ska också tacka föreningen för att de hade lyckas få fram så pass mycket yxor att titta på. Hoppas vi ses igen!

onsdag 14 april 2010

VÅRBRUKET

Jag har inventerat fornlämningar sedan 1994 och det hela började när jag bodde i Salvik utanför Oskarshamn. Då var jag det som kallas för amatörarkeolog, men trots detta fann jag en hel del stensättningar. Min första arkeologbok var "Fornminnen i en Kustbygd" och författarna i denna var Gert Magnusson, Peter Norman, Marianne Syllner-Gustafsson och Åsa Svedberg. Jag var vad man skull kunna säga förläst på denna bok.

Det fanns inget som var så spännande som att bege sig ut i markeran med ett knippe nykopierade kartor. Nu 16 år senare ska jag återvända till dessa lokaler tillsammans med en platsledare för att registrera dessa och jag har inte hållit på dom. Länsstyrelsen skickades ett knippe med nyfynd redan 2001, men inget hände. Har man börjat inventera så fastnar man i det och det går inte bara att sluta. Saken blev knappast inte bättre av att jag utbildade mig till arkeolog 1997-2001. De som känner mig vet att jag nästan direkt efter utbildningen började planera ett inventeringprojekt under namnet "Forntid i Oskarshamns kommun" eller FOK. Jag fixade mig själv en anställning finansierad av EU-pengar och det blev över 1,5 miljoner att spendera över tre och halvt år och vi inventerade hela Oskarshamns kommun. Projektet ägdes av hembygdsföreningarna i kommunen och amatörarkeologen Philip Seward var projektledare. Seward hade själv deltagit som grovis på olika grävningar tillsammans med Per Sarnäs och hade dessutom funnit flera boplatser på egen hand. Förutom hembygdsföreningarna samarbetade vi med Kalmar läns museum och deras stenåldersexpert Kenneth Alexandersson. Vi hade äran att kunna kvalitetsgranska alla 250 nyregistrerade fyndplatser med hjälp av platsledarna Björn Winberg och Håkan Nilsson.

Redan på hösten 2005 fortsatte jag med specialinventeringar av Virum i norra delarna av Oskarshamns kommun och ytterligare ett tjugotal boplatser påträffades i skogsmarken. Inventeringen var med andra ord inriktad på körskador, vildsvinsskador och vindfällor. Kvalitetsgranskare denna gång var Håkan Nilsson.

De senaste åren har mycket av inventeringarna berört nordöstra Småland. Det jag egentligen skulle komma till är att jag har mängder med fyndlokaler med rösen, stensättningar, skärvstenhögar, fossil åkermarkn, skålgropar och gravfält. Det är inte helt lätt att få dessa registrerade när man inte har platsledarkompetens och inte är knuten till ett museum. De senaste åren har jag fått god hjälp av att registrera mina skålgropar av de tre musketörerna Gurra, Kenta och Wikell. De har från andra sidan ingen platsledarkompetens, men de håller sig till att regga hällristningar vilket de är absolut bäst på!

Ibland reggas lämingar av arkeologer utan inventeringserfarenhet vid olika utredningar, vilket det kan finnas delade meningar om. Det handlar att hamna på FMIS lista över betrodda och jag betvivlar inte att det är fornlämningar som registreras. Jag har snarare funderingar över den ojämnhet som kan uppstå i benämningar av lämningar osv. För att undvika ojämnheter i fornlämningsregistret bör vi använda oss av samma terminologi och kriterier. Är det möjligt utan utbildning?

Idag används fornminnesregistret i forskningen och vi är många som använt det och ibland utan någon större eftertänksamhet. En av de som startade inventeringarna i Sverige var K-A Gustafsson och han lär ha sagt att registret inte skulle användas till forskning, utan endast för att skaffa sig en uppfattning om var de olika lämningarna fanns! Fundera på den!

Ja det var ju det där med vårbruket. Vilket fall som är det mycket kul att snoka runt i skogarna och leta fornlämningar och då inte bara i Misterhult. Jag brukar höra på ryggen att jag "bara håller på i Misterhult", men var skulle jag annars vara!!!!??? Alla andra i detta län är ju bara på Öland ;-)

söndag 28 mars 2010

ISLANDSHÄSTAR I TIVEDEN

I många år har jag lovat frugan att vi ska rida islandshäst och förra söndagen bar det av till Tiveden. Finns givetvis islandshästar på närmare håll men det ska vara lite av en utflykt också. Våra vänner Erik och Susanna var med och alla hade ridit utom jag. Det blev en tur på ett par timmar och trots de ruggiga vädret var det ganska trevligt. Min lånade häst Lejon var lugn och försiktig men efter lite trixande fick jag honom till att tölta. Kul detta vill jag göra om!

Misterhultaren och Erik förbereder sig för tur. Foto:Eleonor Hållbus Dahlin

onsdag 24 mars 2010

ETT BREV FRÅN MISTERHULT

Detta brev skulle kunna vara påhittat men så är det inte. Brevet skrevs till Uppsala Universitet av Misterhultaren Ivar Waldem i samband med ett kravbrev han fått och innehåller en hel del roliga uttryck, håll till godo!


Busvik. Kärsvik den 31 mars 1956

Uppsala Universitetes Skogsförvaltning.

Ve mig Ve mig. Vi gjorden I mig detta?
Är icke jag av Eder högst betrodde Överhovakademijägmästare utnämnd, förordnad, extraherad och arkebuserad till AKADEMIKÖPMAN UPA. och så skickar ni mig som första affärsförbindelse ett kravbrev. Phy pha—dä så jag vell spy, ja,dä. Känns som en vätebomb hade dråsat ner på min flintskalle, men här ska bli andra bullar sa bagarn när han sket på degspaen. Här nere går jag i min enfald, nyter o mild som morsmjölken o så får jag brevet. Ha, Ha, tänkte jag nu kommer diplomet o bekräftelsen på utnämningen och nödiga instrument för Ämbetets värdiga handhavanden, osså va dä ett kravbrev . HÅ, HÅ, jaha. Ädle Herrar Professore & vältalare, de kan väl aldrig vara ett försök till sabotage och de diplomatiska förbindelsernas avbrytande? Är det inte snarare ett förbiseende och överilning, ty sånt kan ju hända den bäste för dä har hänt mej mönna gånger o sånt går över, sa fleckan när hon feck en pojk.

SSiii på sin tid upprättade Eder ävenledes högt betrodde skogsvaktmästaren och jag ett kontrakt om förvärv av ve te ett satt pris och i thy och emedan satte vi våra namnteckningar i var sin änne av papiret o dä har ja kvar än men inte hundan nämna dä nåra tie dar utah tess VEN VA AVHÄMTAD, Psii dä va en jäkla skillna dä. Och till yttermera visso legger han kvar på Edera steniga backar ännu i den dag som är. Vesserligen försökte Eder f.d. Arrendator att köra hem lite ve men bå märren o han tröttna efter första lasset. För närvarande ligger di sura pinnarna under ett vitt snötäcke o när vi kan ta hädan honom dä vete pha—o inte ja o nåra pekaning kunne i lagenligt icke fordra Ithy att originalskriften säger utröcklingen ATT BETALAS VID AVHÄMTNING men ingalunda förr. Ädle herrar Docenter & lagkloka vad säger ni om predikamentet att vada omkring i snömassor täckande vår lekamen ända upp te di ädlaste delarna med omedelbar risk förfrysning av det bästa och finasre en karl har, Tänkom Eder själva. Komma hem te våra fruar mä slutstöcket iskallt, förfruset o obrukbart fär långliga tider dä klart att di an käringarna di blir ju phörbannade på såna hyss. Alltså någon valuta är icke att påräkna för oöverskådlig tid ännu ty nu harvi som studenteran i Oppsala börjat på mä vårsupningen o då blir dä in nåt över te VE. Mycket mer vore att andraga te mett försvar, men te följd av min höga ålder och krankhet ( ida ä ja fullsjuk föresten) så får dä va mä dessa utgjutelser.

Ex Ofisio ut Superam Ivar Waldem Akadomi-köpman

tisdag 16 mars 2010

FOTOTÄVLING

Boken som gavs ut i samband med Blankaholmsseminariet hade förutom ett intressant innehåll även ett mycket trevlig omslag. Omslagsfotot med den vackra soluppgången i Misterhults skärgård var taget Lennart Widgård i Solstadström.

Nu är tanken att vi ska finna ett trevligt omslag till nästa års Blankaholmsseminarium. Eftersom vi vill att det ska finnas gott om tid för att fånga den perfekta bilden, så utlyser vi tävlingen redan nu.

Reglerna är enkla och det handlar om att ta en bild där något parti av Ostkustens skärgård där havet finns med i motivet. Geografiskt sett kan bilden vara tagen från Kåseberga till Torne älv och givetvis ingår även Öland och Gotland. Troligtvis funkar det att fotografera med vilken typ av modernare digitalkamera som helst. Fototävlingen avgörs av Kenneth Alexandersson, Michael Dahlin, Veronica Palm och Ludvig Papmehl-Dufay

måndag 1 mars 2010

BLANKAHOLM III

Det tredje Blankaholmsseminariet gick av stapeln i helgen och det kom ett trettiotal deltagare. Ett av det bästa seminarierna hittills enligt egen utsago. Även om det fanns en viss besvikelse att vi på grund av all snö och diverse problem med fruset vatten osv måste byta brygghuset mot Folketshus. Men med trevliga arkeologer så fungerade det utmärkt.

Boken "Forntid längs ostkusten" presenterade och delades ut till alla deltagarna och det är en bok vi kan vara stolta över. Planer på ytterligare en bok finns och jag tror inte det blir några problem att fylla den med artiklar. Blankaholm må vara en liten ort vid Ostkusten och visade knappast upp sin trevligaste sida i snöslasket och meterhöga snödrivor. Jag tror dock att flertalet kommer tillbaka och jag hoppas flera stannar till när de passerar här under den snöfria delen av året för att se denna lilla pärla i sin sommarskrud. Blankaholm är och förblir ett litet centrum för Ostkustens arkeologi!

söndag 21 februari 2010

MYCKET SNÖ MEN INGEN FICKLAMPA

Det blir inte att jag skriver lika ofta nu, då min blogg baserar sig på mina upptäckter i det gröna. Snön ligger där som något otäckt som aldrig kommer att försvinna. Jag drömmer allt oftare om att få promenera iväg till skogen eller någon plöjd åker. Samtidigt har snön sina fördelar då man har fått oerhört mycket gjort vid skrivbordet.

Då börjar det dra ihop sig till seminariet i Blankaholm. På lördag den 27 rullar det igång för tredje året i rad. Det som egentligen bara skulle bli en träff för ett gäng kompisar blev ett seminarie tillägnat ostkustens arkeologi, kulturgeografi och kulturhistoria.

Som vanligt börjar vi med en lunch för att sedan krypa in i det lilla "Brygghuset". Brygghuset som så sent som 1979 var ett sorteringshus för timmer. År 1979 lade en av Ostkustens största sågverk ned i Blankaholm och många blev arbetslösa. Sedan dess har Blankaholm valt en annan inriktning för att inte bara bli en "håla" som man snabbt bara vill susa förbi. Blankaholm har en förskola, en skola 1-6, en affär, ett gästgiveri, en liten träindustri, två heltidsarbetande konstnärer och ett städföretag. Om somrarna bedrivs matservering vid gästhamnen, turistinformation, skärgårdstrafik med turbåt, och café i Brygghuset. Just nu tycks hela Blankaholm ligga i en dvala under all snö. Men den 27-28 lever det upp för ett gäng arkeologer!

Redan nu planerats det för vårens och sommarens aktiviteter. Själv medverkar jag i manusgruppen för årets medeltidsdrama. Jag kan utlova en fortsättning på förra årets spel "En fogdes död".

torsdag 21 januari 2010

FORNTID LÄNGS OSTKUSTEN 2010

FORNTID LÄNGS OSTKUSTEN

2010 års arkeologiseminarie i Blankaholm 27-28/2

Lördag
12:00 Lunch i Folkets hus
13:00 Introduktion i Brygghuset
13:15 Michael DahlinEnstöriga nybyggare eller produktiva bönder eller vad hände efter bronsåldern i Tjust?”
14:00 Joakim Goldhahn ”Inga lik i lasten”
14:30 Åsa M Larsson ”Förändring på ytan eller på djupet? Keramikhantverk inom stridsyxekultur och gropkeramisk kultur och vad det kan avslöja om kulturella processer”
15:00 Kaffe
15:30 Helene Ermerud "Äntligen hemma! En bronsåldersboplats i Hellerö."
16:00 Middag
18:00 Roger Wikell ”Ragnarök på runstenar i Haninge - om kristen mission och ikonografi i östra Svealand”.
18:30 Ole Stilborg ”Å andra sidan. Om GRK- och SYK-keramik från en grop i Kv. Havren, Kalmar”
19:00 Patrik GustafssonGrönstensbrott och yxtillverkning under mellan- och senmesolitikum
19:30 Avslutning för föreläsningarna

Söndag
8:30-9:30 Frukost
9:30 Sven-Gunnar Broström & Kenneth Ihrestam ”Ännu fler hällristningar! Kort om våra hällristningsinventeringar i Tjust med omnejd under 2009”.
10:00 Elin Fornander "Ritual och vardag på Korsnäs? Pågående undersökningar av en gropkeramisk lokal på Södertörn"
10:30 Ludvig Papmehl-Dufay "Prästhag, en tidigmedeltida gård utanför Köpingsvik på Öland".
11:00 Kenneth Alexandersson ”I Arnes fotspår”
11:30 Peter Norman "Bebyggelseutveckling i ett medeltida kolonisationsområde"
12:00 Lunch och avslutning

Föranmälan krävs
Anmälan görs till Michael Dahlin
arkeologen@telia.com