söndag 27 september 2009

BORGHOLMSBÖSSAN

Förutom arkeologi i nordöstra Småland är mitt arkeologiintresse inriktad på medeltida vapen och krig. När jag var liten ville jag bli riddare, men när det gick upp för mig att det var omöjligt fick det bli arkeologi istället.

Jag gick i mellanstadiet och på sommarlovet tog mina föräldrar mig och min storasyster till Öland. Eftersom vi bodde i Oskarshamn så var det ofta tal om dagsutflykter med start från tidig morgon till kväll och det blev flera turer. Detta är kanske varför jag idag har lite blandade känslor för den där ön. I vilket fall som var det denna gång dags för ett besök på Borgholms slottsruin och som vanligt var det pappa och jag som tog turen, medan syrran och morsan satt och lapade glass i skuggan. Ibland var min kära gamla mormor med och som envisades med kaffe och äggsmörgåsar i den gassande solen. Detta gjorde förstås inget när jag fick besöka den svala ruinen. Efter detta besök kunde jag inte släppa några bilder på tecknade soldater som höll i långa stänger och längst ut på dessa satt små eldrör som antändes med en lunta som soldaten höll direkt i handen. Det blev många teckningar på soldater med stångbössor och riddare denna sommar och särskilt de regniga dagarna då kritor och papper togs fram ur lådorna.

Så ganska nyligen kom jag att minnas denna sommar av en tillfällighet och kontaktade Jim Rudolfsson på Borgholms slott. Mycket riktigt hade de en stångbössa!

Borgholmsbössan Foto: Jim Rudolfsson

En av de större undersökningarna som genomförts vid Borgholms slottsruin på Öland genomförs i början av 1970-talet. Den arkeolog som kanske mest förknippas med slottet är just Jim Rudolfsson. Det var också han som fann ”Borgholmsbössan”. Han berättar;

”Hösten 1972 deltog jag i en utgrävning utanför en medeltida slottslänga, med ett halvmeter tjockt utkastlager, här i hittade jag en helt intakt stångbössa troligen från 1300-talet. Keramikskärvor, armborstpilspetsar och nio medeltida mynt hittades. Bössan är helt bevarad, i brons med fänghål och holk för trästången, längd ca 16 cm” (Rudolfsson muntligt 2009-08-27).

Han berättar vidare;

”Den lilla bössan hade inget sikte utan man tycks ha skjutit på känn. Lagren
daterar sig till andra hälften av 1300-talet. Vi hade strider runt slottet 1361 då Valdemar Atterdag intog borgen (Detta var samma år som Valdemar intog Gotland och ca 2000 gotlänningar stupade) och nästa mycket långvariga strid var 1367 då Albrekt av Mecklenburg belägrade slottet under 10 veckors tid.
1362 och några år framöver var Öland med Borgholm för pantat till Hansan som utförde stora byggnadsarbeten på borgen. Hans Hildebrand nämner i Sveriges Medeltid om en fyreskytt på Borgholm.
Så det mesta talar för att bössan tillhör 1300-talets andra hälft. Min tolkning är att bösseskytten själv träffats av t ex en armborstpil och tappat bössan ut mot landborgskanten där det var fullt av avfall från borgen här har troligen såsom idag vuxit rikligt av brännässlor, körvel och fläder, köksavfallet latrin hamnade i branten. Den medeltida slottslänga som bössan hittades utanför har troligen grundats av hanseaterna, vi har grävt ut tre rum i längan men det bör ha varit lika många till, huset har varit 52 m långt, bottenvåning nyttjades som ekonomivåning, slottsherren en trappa upp och vindsloftet brukades som varulager med tillhörande skyttegluggar ut mot branten i väster. Huset revs av Johan III som i sin tur nyttjade ca 30 meter av byggnaden som grund för det nya renässansslottet” (Rudolfsson muntligt 2009-09-11).

En bild på en modell större, dvs snarare en kanon.

Hur pass bra var då stångbössan enligt experterna? Jag frågade Thomas Roth på armémuseet om en projektil från en stångbössa kunde tränga igenom en riddarrustning dvs. först ett lager plåt, sedan ringbrynja och sista fodrat tyg en s.k. gambeson. Thomas svarar givetvis att det beror på en del faktorer dvs. främst avståndet och att det på kortare håll borde vore möjligt. Det bör dock inte vara dödligare än ett armborstskott. Riktig fart och genomslagskraft kom först vid 1500-talets mitt då man uppfann och började använda sig av det korniga krutet, vilket medförde bättre omslagspunkt och bättre effektivitet Om det är någon som känner till provskjutningar får ni höra av er och berätta. Jag har sett provskjutning med en hakebössetyp från 1500-talet och det var förvånansvärt pricksäker och slagkraftig Förstår att riddarrustningarna blev allt ovanligare under 1500-talet.

fredag 18 september 2009

CASIMIRSBORG

Strax Öster om Gamleby ligger Casimirsborg. Området utmärker sig förutom av det gamla slottet av ett fantastiskt hagmarkskomplex med bronsåldersgravfält, fossil åkermark, skärvstenshögar och grymt mycket hällristningar. Efter den senaste veckans inventeringar av Sven-Gunnar Broström, Kenta Ihrestam och Roger Wikell fullkomligt kryllar de av lämningar i området. Endast en handfull platser var kända i området innan och nu är det mångdubblat. En av de nya ristningsytorna innehåller en del unika ristningar men även solskepp, solkors, fotsulor, Tjust första fallosfigur och tallriksstora skålgropar eller varför inte kalla dom kratrar.

Dessa gropar är ca 20 cm stora. Foto: Annika Helander
Se klippet från Västervikstidningen
Det var en otrolig känsla att få se allt detta och jag och Annika var där och hjälpte till och borsta. Det var kul att få hitta några ristningar så där bara!

Foto: Annika Helander

onsdag 9 september 2009

PÅ UTBILDNING MED RAÄ

Den 7/9-9/9 höll Riksantikvarieämbetet sin landskapshistoriska utbildning med fokus inställt på de maritima lämningar som finns längst våra kuster. Syftet var att fördjupa den antikvariska kompetensen om landskapets kulturhistoriska innehåll. Kursort denna gång var Blankaholm och människor kom dragande från rikets alla hörn ja till och med Finland. Alla deltagarna var inventerare och kursen leddes av Peter Norman och Gert Magnusson.

Delar av kursdeltagarna vid en tomtning. Foto: Michael Dahlin

Schemat var fullspäckat och vi granskade och diskuterade olika fornlämningar och fornlämningsmiljöer. Kursen besökte platser i Västerviks, Oskarshamns och Mönsterås kommuner. Bland lokalerna fanns Blankaholm, Solstad, Snäckedal, Flivik, Hägnad, Runnö, Källarholmen, Lagmansudde och Kronobäck. Detta betyder allt från stenåldersboplatser, tomtningar, borgar, gruvor, stenbrott, kloster och gravar. Vid varje plats följde en diskussion om fornminnesbegrepp, kringliggande område och ibland även om hur stor och kringliggande miljö en lokal kan behöva för att kunna accentueras. Att det är problematiskt kan understrykas då våra synpunkter och tolkningar ofta gick isär. Det var i vilket fall som, en mycket bra kurs och ett stort tack till Peter Norman som tog mig med på kursen.



Henrik Janson från Finland intill en tomtning. Foto: Michael Dahlin

fredag 4 september 2009

ARKEOLOGI OCH KANTARELLER

Idag var jag nere i Misterhult (Botestorp) och hälsade på Nikolas och Kenneth från Kalmar läns museum när de schaktade intill E 22:an. Vid förunderökningen i våras framkom fyra stolphål och några härdar, men nu under slutunderökningen gick det inte så pass bra som man kanske hade hoppats. Endast några osäkra stolphål och några nedgrävningar framkom. Man ska dock komma i håg att ytan endast var några hundra kvadratmeter stor. Platsen blir endast ett ämne för diskussion och de fynd som faktiskt framkommit vid tidigare ytinventeringar (år 2002-2003) så finns det i omgivningarna stridsyxekeramik och mikrospånkärnor för att bara nämna något. På platsen fanns flera som ville se undersökningen bla Åsa Svedberg (tidigare arbetat på RAÄ), amatörarkeologen K-B och arkeologistudenten Annika Helander. Eftersom det inte grävs särskilt ofta i området samlas alla som är intresserade av arkeologi som flugor på en hhhmm. Sedan kan vi alltid träffas och fika lite i kanten av schaktet.
K-B på ett skålgropsblock Foto: Michael Dahlin

När allt var reggat och inmätt tog jag och min gamla vapendragare K-B Gustafsson och åkte vidare in i Misterhultsskogarna för att studera en sedan tidigare registrerad skålgrop. Efter ett tag fann vi den och kunde konstatera att det fanns flera skålgropar på samma block och strax intill. På väg tillbaka till bilen sprang vi på massa kantareller och vi fyllde snabbt två hela nettokassar dvs runt 20-30 liter svamp. En härlig dag med andra ord!