tisdag 20 mars 2012

SNÄCKEDAL

Snart har det gått ett år sedan skadegörelsen vid Snäckedal. Minst två polisanmälningar har gjorts om jag är rätt informerad. Länsstyrelsen är kontaktad och har lovat att agera under vårvintern. I höstas lovade åklagarmyndigheten att ta tag i fallet innan jul, men nu har snart mars månad passerat. Ett år till och fallet är avskrivet och det är bara att gratulera den som brutit mot fornminneslagen. Snäckedal kan komma att bli ett utmärkt exempel på att det är fritt fram att förstöra de fornlämningar man inte vill ha på sina marker. Vad sänder detta för vidare signaler om arkeologi, fornminneslag och kulturmiljövård?

Det sorgliga är dessutom att det är gravfältet vid Snäckedal. Ett av ostkustens största och mest monumentala gravfält och beskrivits i en avhandling och flera artiklar, men detta hjälper inte det minsta. Flera är de guidningar som de senaste 20 åren som hållits på platsen, hundratals är de skolelever som bussats dit och fått lära sig om bronsåldern. Det spelar ingen roll! Det behövs bara en och jag menar en markägare som inte bryr sig om fornlämningar! Jag behöver inte vara ett geni för att inse att fallet kommer att avskrivas och det är bara att lära sig leva med en ny väg över gravfältet, samhället accepterar detta! Oförståelse, trångsynthet och egoism är namnet!

Själv orkar jag inte bry mig mer, då det tar alldeles för mycket tid och kraft!

onsdag 7 mars 2012

VÅREN 2012

Jag sitter nu hemma och arbetar med min lic-avhandling eller "lille doktor" som dansken säger. För licensiat är graden under doktor och den lägsta forskargraden, men nog så viktig. Givetvis handlar min lic om Misterhults bronsålder. Jag fokuserar på de olika elementen eller lämningarna i de olika bronsåldersmiljöerna: gravar, hällbilder, boplatser, skärvstenshögar, lösfynd, röjningsrösen och offer. Hur har bronsålderns försörjning, sociala liv och riter påverkat de olika miljöernas utformning. Bronsåldersmänniskan har först och främst varit jordbrukare och hur har det egentligen påverkat utformningen av bronsåldersmänniskans landskap. Jag ska försöka förklara det framöver.

Utöver min lic har jag en del annat att stå i under våren. Söndagen den 18 mars ska jag berätta om forntiden i Hjorteds socken. Givetvis är det Hjorted hembygdsförenings årsmöte jag talar om. Jag kommer fokusera på landskapet och hur det förändras under de senaste 14 000 åren och hur människan anpassat sig till de nya miljöerna. Jag kommer också prata om de senaste årens specialinventeringar vid Boarum, Vaderum och Sinnerum. Slutligen även behovet av fortsatta inventeringar och särskilt med inriktning på lösfynd och boplatser.

Lördagen den 5:e maj är det träff i Snäckedal och det är Hembygdsföreningen Oskarshamn-Döderhult som håller i trådarna. Jag kommer vara där och tala om Snäckedals viktiga roll under bronsåldern och varför Snäckedal är ett så pass viktigt för vår förståelse av bygdens och dess omlands bronsålder.
Svenska turistföreningen och en handfull politiker kommer också vara där, så vi kan diskutera gravfältets framtida behov.

lördag 3 mars 2012

EFTER BLANKAHOLM 2012

Det femte blankaholmsseminariet eller "Forntid längs ostkusten" gick av stapeln förra helgen. Det var också tredje gången vi erbjuda besökarna en bok dvs en bok som bygger på tidigare seminarier. Vi var flera redaktörer, vilket behövs då vi egentligen jobbar med helt andra saker under året. Jag tror dock att redaktionsgruppen håller med om att det är Ludvig Papmehl-Dufay och Kenneth Alexandersson som drar det stora lasset. Där med inte sagt att vi andra inte gör ett bra och viktigt jobb. Syftet med boken är att sprida kunskapen om ostkustens arkeologi, historia och kulturgeografi.

Min egna roll under seminariet är att "hitta" föreläsare och detta arbete pågår under hela året. Jag gör utskick, bloggar och skriver i Facebook, allt för att locka nya människor till seminariet. Det är jobbigare än vad man kan tro, men det är givetvis roligt.

Det unika med seminariet är att det vänder sig både till fackfolk och allmänheten. Under de senare åren har dock allmänhetens intresse minskat markant. Detta betyder att något är fel och troligen beror det på flera saker. För det första måste alla tänka på språket när de föreläser eller berättar om sina projekt. Man kan säga bondestenålder istället för neolitikum osv. Sedan måste man vara noga med att bjuda in de olika hembygdsföreningarna och i särskilda brev berätta att vi kommer anpassa oss, så att även de kommer att förstå. I god tid nästa år kommer information till föreläsare och allmänhet att gå ut! Samtidigt måste man ha klart för sig att föreläsningarna inte kan ta hur mycket folk som, utan det finns föreskrifter om hur många som får vistas i lokalen.