fredag 24 oktober 2008

GROPKERAMIKER I BLANKAHOLM

I södra Tjust och norra delen av Oskarshamns kommun var länge den gropkeramiska kulturen endast representerad av boplatsen Vivastemåla (Västrums sn). Den grävdes av Bagge 1939 och resulterade i en artikel.

Ca 1 mil söder om Vivastemåla ligger Solstad och Virum (Misterhults sn) och här startade jag tillsammans med Högskolan i Kalmar ett projekt om bronsåldern 2005. Området hade tidigare berörts av en boplatsinventering där jag själv var fältarbetsledare 2002-2005. Under denna tid inventerade vi mest i åkermark och resultaten blev oftast kvarts, kvartsit och flinta. Keramiken syntes inte till hur vi än koncentrerade oss. Vi hade tankar om att keramiken snabbt bröts ned i den fuktiga leran, men sanningen var nog att den var svårupptäckt. Några enstaka bitar dök upp längre söder ut i Oskarshamns kommun, men de låg i sandjord.

År 2005 började jag inventera skogsmarken i inneskärgården och efter någon dag hade jag hittat mina två första GRK boplatser. Flintan och kvartsen visade vägen då den låg direkt på berget och under enbuske hade en grävling krafsat fram en del keramik med gropar och stämplar.

Sommaren 2006 hittade jag ytterligare en i en sandig moränsluttning. Denna grävde vi i våras och vi fann mängder med keramik och djurben. Ytterligare 300 meter från denna fann vi mer gropkeramik på en terrass i skogsmarken. De nyfunna boplatserna låg alla inom en kvadratkilometer och representerade boplatser som legat på stora öar, vikar och uddar. En boplats som legat på en mindre ö fattades.

Våren 2008 fann jag en bit kristianstadsflinta i en skogsbacke intill en tomt i samhället Blankaholm. Det var ett bra boplatsläge och vid nivån 15 m.ö.h. förvandlades skogsbacken till en SV-sluttning av en liten ”kullig” ö ca 2-300 meter i diameter. Platsen skulle då ha legat i brytningen mellan inner och ytterskärgård. Flera fynd påträffades dock inte förrän förra söndagen då jag i en mindre traktorskada fann en bit keramik med grop och kamstämpel.

Nu är tanken att Västerviks museum, Samhällsföreningen i Blankaholm, Kalmar läns museum och Högskolan i Kalmar ska göra en mindre grävning på platsen under våren-försommaren 2009. Boplatser på öar är inget ovanligt för denna kultur, men i södra Tjust har aldrig något liknande grävts. I norra Tjust på Gärdsholmen ytplockade och inventerade Magnus Petersson på Kalmar läns museum en GRK boplats på en ö, men mycket var förstört. Magnus skrev en mycket bra rapport och jag tror att grävningen av platsen i Blankaholm skulle kunna förtydliga hans tankar, vi får se.

Västerviks tidningen
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4261808

lördag 11 oktober 2008

HUSURNOR I PELARNE

I Vimmerby kommun ligger socknen Pelarne och tro det eller ej men här använder man fortfarande husurnor. Kan upplysa om att de är 1,5 meter höga dvs. inga fjuttisar som är kända från Fälle utanför Mönsterås och Gotland. Kollade inte tillräckligt nära, men kanske satt det någon halvkokt i folie där inne och tryckte. Hur eller hur så har de ganska roliga brunnar i Pelarne, eller är det bara jag som är en miljöskadad arkeolog?

onsdag 1 oktober 2008

DEN BÄSTA SIDAN AV ARKEOLOGIN

Den bästa sidan av vad arkeologin kan ge är amatörarkeologin eller att få umgås med amatörarkeologer. Det intresse och den glöd de visar upp utan att vara fast i akademikernas eller byråkraternas stundtals dunkla värld. Amatörarkeologin har haft stor betydelse för delar av nordöstra Småland och särskilt Misterhult. Boplatsinventeringar genomförda av Philip Seward och K-B Gustafsson hade aldrig blivit så pass bra utan er, den saker är klar. Det är mycket kul att arbeta med dessa "gubbar".

Den mest ihärdiga amatörarkeolog jag träffat är trots allt K-B och i helgen inköpte han en borste för höstens skålgropsinventeringar dvs. så han kan borsta av block och hällar. Han har en lång meritlista på antalet boplatser, lösfynd och flera arkeologiska undersökningar tillsammans med "proffsen". En sak är klar jag skulle hellre ta med mig K-B än en nybakad arkeolog från något av landets universitet. Han kan nämligen något som få kan dvs. läsa landskap, sortera kvarts och flinta. Detta är en kunskap som åtminstone värdesätts här utanför den postprocessuella verkligheten.

K-B på en av alla arkeologiska utflykter i Tjust Foto: Michael Dahlin