onsdag 30 december 2009

NYÅRSKRÖNIKA 2009

Året inleddes med dåligt inventeringsväder och man höll sig inne så mycket det bara gick. Jag höll i en studiecirkel ”Del medeltida Tjust” och jag hade fem deltagare. Kursen fortsatte in i februari och det blev många trevliga stunder tillsammans. Under vårvintern gick det åter att inventera och jag påträffade ett tiotal boplatser och en handfull stensättningar i norra delarna av Kalmar län.

I slutet av februari var det åter ett ”Blankaholmsseminarie” och ett trettiotal deltagare från olika hörn av landet kom som vanligt för att lyssna, föreläsa, äta god mat eller bara ha allmänt trevligt. Det blev mycket lyckat och jag kan känna mig nöjd som pappa till seminariet. Ett av mina bästa minnen från detta år var när vi hade ätit lunchen i folkets hus. Roger Wikell hade inte visat sig på lunchen och jag undrade var han höll hus. Efter ett tag såg jag honom stående i en hästhage som delvis var täckt av snö. Han stod och pratade i telefonen med sambon Angelica. Under tiden som han pratat hade han sparkat av mossan på ett block och funnit en skålgrop och en ränna. Det säger en hel del om Roger och jag tror helt enkelt att han är ”ett med bronsålderslandskapet”!

Under april blev det en hel del inventeringar i skogsmarken med besök vid vildsvinsskador dvs. stora uppbökade områden. Flera boplatser kunde konstateras på detta vis och man kan lugnt påstå att vildsvinen förstör fruktansvärt mycket för jordbrukare och skogsägare. Även kulturminnen som boplatser och röjningsrösen tar stor skada av vildsvinens framfart. Alla mina fynd anmäldes givetvis till Riksantikvarieämbetet och kommer att registreras.

Under maj månad förberedde Jag och Kalmar länsmuseum grävningen i Blankaholm . Vi grävde provgropar vid ”Majkaseberget” ett högt berg inne i samhället och på vars sluttning jag för några år sedan påträffade en boplats från neolitikum. Provgroparna visade på slaget stenmaterial, ben och keramik (Fagervik II).

Någon vecka senare var det skålgropinventering i Döderhults socken i Oskarshamns kommun. Kenta Ihrestam och Roger Wikell kom under ett par dagar för att inventera väl valda delar av landskapet. Jag hade ordnat boende och pengar till inventeringen och deltog själv under en dag. Vi tackar därför den godhjärtade Hembygdsföreningen Oskarshamn-Döderhult för sitt generösa bidrag och Naturskyddsföreningen i Döderhult för boendet. Det blev inga storslagna fynd, men några skålgropsförekomster kunde konstateras. Den stora skrällen kom dock när killarna skulle åka hem och de stannade hos mig i Blankaholm för att ta en fika. Jag bara kände att jag måste visa Snäckedal, så efter fikan stack vi ned till det monumentala bronsåldersgravfältet i Misterhult. Givetvis inventerade vi lite och jag hade turen att finna ett skålgropsblock med 90 gropar och 5 rännor. Det tog ett tag innan jag hade fattat vad jag gjort. Inte nog att det var ett stort block, utan att ingen hade sett detta åtminstone under de senaste 70 åren. Jag välkomnades av Kenta och Wikell i skålgropsgänget och så sjöng de en liten fin visa för mig OJojojoj ojoj!!!!!!

I början av juni månad genomförde vi en veckas grävning av boplatsen i Blankaholm. Vi var ett tiotal proffs och amatörer som grävde under en vecka. Det blev mängder med material men tyvärr inga anläggningar. Det roliga var dock att vi visste att det fanns anläggningar att vänta då vi funnit detta i provgropsgrävningarna. Delen med anläggningen kommer kanske att beröras i nästa undersökning på platsen? Det var en lyckad grävning och ett lyckat projekt som Samhällsföreningen Blankaholm-Solstadström, Studiefrämjandet, Kalmar läns museum och Västerviks museum genomförde. Det blev förutom grävningen en vecka fylld med olika aktiviteter i samhället bl.a. forntidsvandringar, föreläsningar och mycket mer.

Under slutet av juli månad spelade Blankaholms teatersällskap sin årliga teater under en veckas tid. I år hette föreställningen ”En fogdes död” och utspelade sig i Blanka på 1330-talet. Allt handlade som framgår av titeln om en fogdes död. Skvaller, avundssjuka mm leder till att en änka misstänkliggörs och håller i all hast och efter en kort rättegång på att avrättas. I sista stund framkommer det att fogden i fyllan trillat ned för ett berg och mist livet. Jag spelade soldaten Skarp från fästet Blankaholme. En ganska mentalt krigsskadat och burdus typ, men som bara är nervös inför fruntimmer. Annars gillar han att skövla, bränna, spela tärning och tömma några stop med öl tillsammans med andra soldater.

Karin och Bo af Hjortöö

I teatern försöker vi hålla så hög standar det bara går på kläderna och att det ska vara tidstypiskt. Det är dock inte alltid så lätt då vi har en liten budget att röra oss med. Det viktigaste är att vi har roligt, vilket vi har i stora mängder. Vi är ett tjugotal deltagare från treårigar till sjuttioåringar och vi har alla olika bakgrund och syn på medeltiden. Det blir många roliga diskussioner under den hektiska veckan vi spelar, men även under den långa vintern då vi sitter i stugorna och skriver manus. Under 2010 kommer givetvis ett nytt skådespel i medeltidsmiljö att framföras och det finns flera idéer redan.

Under början av augusti inventerade Sven-Gunnar Broström och Kenta Ihrestam Misterhult under en dag och vi besökte givetvis Snäckedal igen. Det blev sex nya lokaler med skålgropar på block och totalt ca 10 gropar. Inventeringen som kommer att fortsätta under 2010 bekostades av Hembygdsföreningen i Misterhult, tackar!

Under juni och juli inventerade jag ganska mycket och antalet fornlämningar ökade givetvis.

Det största som hänt mig inträffade den 19:e augusti då jag blev pappa till Isabella. Min kära hustru kämpade i 22 timmar innan Isabella äntligen kom till världen.

Under hösten påbörjade jag mitt arbete på Högskolan i Kalmar eller som det kommer att heta på nyårsdagen, Linnéuniversitetet. Trots detta fanns lite tid över för att inventera på lediga stunder. Under november påträffade jag åtta gravar bestående av 1 röse, 6 runda stensättningar och 1 kvadratisk stensättning. Allt framkom i ett område helt utan tidigare registrerade gravar. Kanske ska säga att jag under 2008 fann ett gravfält, en ensamliggande rund stensättning och en boplats i området. Platsen kommer att fortsätta att inventeras under 2010 inom ramen för en studiecirkel i inventering. Vi kommer då främst att titta på lämningar i skogsmark.

Det blev med andra ord ett mycket bra år!

lördag 12 december 2009

MISTERHULTAREN TVÅ ÅR

Jaha tiden går fort när man har roligt som flickan sa!
Under dessa två år har jag spridit information om Småland och vad som händer på forskningsfronten i detta hörn av världen. Jag jobbar på för att visa er att 2010 kommer att bli minst lika spännande. Tur att jag inte bor på västkusten för då hade min blogg hetat något annat ;-)



Misterhultaren fyndregistrerar, Foto:Annika Helander

söndag 6 december 2009

RAPPORTER PÅ G

Våren 2008 grävde Västerviks museum och en drös amatörarkeologer och studenter stenålderboplatsen Ängmossen på Solstads ägor, Misterhults sn. Stora mängder keramik av trattbägartyp och gropkeramik påträffades. En hel del ben framkom också som visade sig vara från säl, kungsörn, bäver, och torsk. Det slagna stenmaterialet bestod av till största delen kvartsit följt av kvarts, kristianstadsflinta, sydvästskandinavisk flinta. Bland föremålen fanns skrapor, tångespetsar, yxfragment mm. Bland anläggningarna fanns en terrassformad stenskoning och ett stolphål. Tyvärr var boplatsen sedan tidigare skadad och en eventuell hyddbotten sedan länge bortraderad. Tillsammans med keramiken och C14 dateringarna blev vi inte förvånade när dateringen hamnade i tidigneolitikum, men jag tror att ytterligare dateringar hade gett mellanneolitiska dateringar.

Boplatsen har legat på ett utskjutande näs som skiljt inner och mellanskärgård och man har haft god utsikt över området.

Ängmossen, Foto: Michael Dahlin

Försommaren 2009 grävde Kalmar läns museum, Västerviks museum tillsammans med studiefrämjandet och Samhällsföreningen Blankaholm-Solstadström ytterligare en boplats av neolitisk karaktär. Även denna boplats hade jag hittat under mina inventeringar och det är ett privilegium att få gräva då man följt hela processen från början. Denna boplats hade legat på en mindre ö i mellanskärgården, men nu var detta en del av samhället blankaholm. En mindre yta undersöktes i närheten av en bergvägg. Keramik av Fagervik II typ framkom och ett stort material av kvarts följt av kristianstadsflinta, sydvästskandinavisk flinta och kvartsit. Det märkliga här är att kvartsiten som var så dominerande på den tidigare platsen här hade en undanskymd ställning. Bland föremålen fanns en grönstensyxa, slipstenar, städstenar, skrapor mm. Endast en mindre andel brända ben tillvaratogs. Bland anläggningarna fanns en liknande stenterrassering som på den tidigare platsen och den sträckte sig från bergväggen och ca 10 meter längre ned där den upphörde tvärt. Denna plats finns det fortsatta planer att gräva, men inget är säkert i nuläget, men hoppas kan man ju alltid.

De båda boplatserna ligger endast ett par kilometer från varandra och runt dessa har de senaste åren framkommit en hel del keramikförande boplatser i bl.a. vildsvinsskador. I nuläget finns runt Blankaholm Kalmar läns största förekomst av keramikförande boplatser från neolitikum. Detta är också ett område som har den största koncentrationen av rösen och runda stensättningar med kal stenfyllning. Endast en bronsåldersboplats har framkommit och den framkom 2006 och då påträffades härdar, kokgrop, några osäkra stolphål och ett kulturlager med keramik, slaget bergartsmaterial, facetterad löpare och en knacksten. Kokgropen kunde dateras till yngre bronsålder.

NU KOMMER ALLTSÅ INOM KORT TVÅ RAPPORTER!

torsdag 19 november 2009

BAGGETORPSSKÄRAN

I mitt arbete som berör bronsåldern i nordöstra Småland har jag roat mig med att gå igenom samtliga grävningar som gjort i området. En del grävningar utfördes på 1800-talet eller som i detta fall 1900-1905. Graven jag studerade var ett röse i ett läge som man utan vidare skulle tillföra bronsåldern. Utgrävaren var Hans Hansson och han hittade "endast" en skära eller lövkniv som han uttrycker det. Han misstänkte att den kunde vara från senare tid då träskaftet var bra bevarat. Han skriver själv att den påträffades "längst ned i stenfyllningen" och någon tydlig koppling till någon gravgömma hade den inte. Graven låg utanför Gamleby i Tjust och närmare bestämd vid Baggetorp-Ullevi. Särskilt det sistnämnda gör att man tänker på en gammal kultplats för guden Ull. En handritad karta gör att man kan lokalisera platsen exakt!

En bild på föremålet fanns med i rapporten och när jag såg denna förstod jag att den måste vara från äldre järnålder. Enligt Welinder förekommer typen ofta som gravfynd 200 BC-200 AD. Det är extra spännande att föremålet ligger i ett typiskt bronsåldersröse. Det är inte helt ovanligt att rösen kan vara från järnåldern. Trots detta brukar arkeologer utan att tänka sig för räkna alla rösen till bronsålder när de studerar platskontinuitet och bebyggelseutveckling mm. I Tjust och Misterhult finns en handfull gravar som innehåller primärgravar från romersk järnålder-yngre järnålder. Ett "problem" jag arbetar med just nu och kommer att tala om på seminariet i Blankaholm 27-28 februari.

Tillbaka till lövkniven/skäran för det är troligast att den använts som ett kombinationsredskap för hamling och sädesskörd.

Jag visade bilden för Alf Ericsson som menade att jag måste se till att den blir daterad och jag skulle då göra järnåldersforskningen och agrarforskarna en stor tjänst. Det är precis vad jag tänker göra och jag kommer återkomma till detta i min blogg, så ni får se hur ärendet fortskrider.

Så här långt har jag kommit; Fyndet verkar inte vara konserverat, men träskaftet är kvar. Inom kort kommer en expert studera om det är konserverat eller ej. Vet inte om de kan påverka en C14 datering? Pengar till datering och en artikel har redan gjorts så vi får se hur det går!!!!

lördag 7 november 2009

SOLSTAD KOPPARGRUVA

Det sägs att holländare upptäckte kopparfyndigheten vid Solstad i norra Misterhults socken redan på 1400-talet. Detta är dock ingen omöjlighet eftersom vi vet att Svante Sture hade påbörjat brytning någon mil längre norr ut vid Gladhammar. Enligt en sägen lyste de 55 meter höga berget stundtals grönt eftersom kopparen låg uppe i dagen. Tankarna far då genast över till bronsåldern och om man redan under denna tid kunde ta hand om den ytliga kopparen. Det känns inte omöjligt och det är kanske inte för inte som kopparberget omges av över 250 rösen och stensättningar.

På 1630-talet vet vi att holländska gruvarbetare som kommit till Sverige genom Louis De Geers försorg bröt gruvan ned till ca 13 meters djup. Brytningen utfördes på denna tid genom tillmakning. Sedan tycks gruvan lämnats öde fram till 1740 då brukspatron Johan Olofsson tog upp brytningen igen. Nu användes krut och 1747 hade man tagit sig ned till 32 meter. Pipstockar försåg gruvan med luft som slutade i en dragugn. Då det eldades i denna uppkom en uppsugning av luft ur gruvan och resulterade i att en luftväxling uppstod. År 1754 hade man tagit sig ned till 76 meter och sysselsatte ca 40 arbetskarlar som arbetade i skift. Hästar men även handkraft skötte spelen som hissade malm och arbetsfolket. Handpumpar och pumpar drivna med hästar tömde gruvan på vatten som ständigt strömmade in. På 1750-talet sålde Olofsson gruvan till Åke Hammarskjöld och han sålde den snart vidare till adjutanten Axel von Gardemein för 480 000 daler kopparmynt. Snart var det åter ett ägarbyte och nu var det bergsrådet P. C. Cederbaum som köpte gruvan. Han moderniserade gruvan med nya pumpar med en av landets största hästvindor som kunde pumpa upp 57 liter i minuten. År 1774 upprättades kartor över gruvan och man ser här ”Prins Gustafs grufwa”, ”Konstschaktet” och ”Liljenbergsgruvan” De två sistnämnda vara skärpningar från 1600-talet.


Gruvan före 1877. Foto: Hembygdsföreningen


Plötsligt under året 1784 upphör malmtillgången och man är nu nere ca 140 meters djup. Det man inte visste var att rörelser i bergrunden för miljontals år sedan förskjutit malmådern, så att den fått en trappstegsform. Nu försökte man ta tillvara den malmen som satt på sidorna, men snart är även den slut och året är nu 1793. Enstaka försök gjordes men förgäves. År 1860 länsades storgruvan med ångmaskin. Friherre Victor Fleetwood sålde gruvan och Wirums säteri till det engelska bolaget ”The Swedish Copper Compandy Ltd” och 1863 var de i full gång. Malmen återfanns på 167,5 meters djup och hela 30 meter längre väster ut. Fram emot 1877 upphörde brytningen och man hade nu nått 356 meters djup. Gruvan var i omgångar Sveriges djupaste gruva.

Malmen från Solstad smältes till en början vid det närliggande Mörtfors kopparverk. Engelsmännen körde dock huvuddelen av malmen till England och den fattigare malmen till det intilliggande Saltvikens extraktionsverk och behandlades där med sk. klorerande rostning i muffelugn. Detta var något ovanligt och det första verket i Sverige. Platsen är idag tyvärr mycket miljöfarlig och på vissa fläckar växer i stort sett ingenting. Under engelsmännens tid arbetade totalt ca 200 personer i gruvan och extraktionsverket.

Enstaka försök gjordes efter engelsmännen och 1915 tog bankfirman Bruna Söderström upp driften och detta fram till 1918. Man tömde inte hela gruvan på vatten utan valde att ta tillvara malm på gruvväggarna ned till ca 65 meters djup. Gruvdriften upphörde helt 1920 och har sedan dess legat nere. Beräkningar på den totala mängden kopparmalm som tagits upp ur gruvan beräknas till 83187 ton.

lördag 24 oktober 2009

BLANKAHOLM 1935

Flygfotot togs 1935 och orten nedanför är Blankaholm, Hjorteds sn. I förgrunden syns Blanka säteri med sina åkrar, betesmarker och fruktträdgård. Längst bort märks sågindustrin som det dominerade inslaget i samhället. Sågen kom att vara det dominerande inslaget fram till 1979 då det gick i konkurs. Det var då många som förutspådde samhällets död, men har sedan dess kommit att blomstra på andra grunder. Grunder som består av småföretagande, föreningsverksamheter, studiecirklar och turism. Samhället har med sina 200 innevånare trots allt en affär och en skola. Samhället har flera planer om hur bygden ska kunna utvecklas och vi vill göra det möjligt för människor att kunna bo och verka här.

Fotot tillhör Hembygdsföreningen

söndag 18 oktober 2009

SVINSJUKA

Det råder en fruktansvärd rädsla för svininfluensan, men frågan är om det inte är en smula överdrivet. Ibland känns det som man ingår i något stort projekt där man helt enkelt ska kolla hur man organiserar en massvaccinering inför något som verkligen utgör ett hot, men vad vet jag om det? Eller är det media som satt fart på oss igen dvs den tredje statsmakten.

Nedan kommer jag presentera orsak och verkan till detta problem!

torsdag 8 oktober 2009

DOPPELSÖLDNER

Jag blir aldrig förstor för tennsoldater och de första göt jag redan som 6-åring tillsammans med min pappa. För tio år sedan ägnade jag mycket tid åt detta och byggde upp modeller bla en bataljon ut Kalmar regemente anno 1710, en skvadron av Smålands ryttare och ett atilleriregemente. Sedan byggde jag på med dalaregemnetet 1710 och ett Preussisk bataljon 1712 dvs. soldater från det stora nordiska kriget 1700-1721. De senaste åren har jag inte riktigt haft tiden att gjuta och måla. Jag har därför köpt några figurer på sistone och en av dessa figurer ska jag snart presentera för er. Nu är det mest figurer från det hundraåriga kriget mellan England och Frankrike (13-1400-tal), men senast blev det en tysk landsknekt (1500-tal). Kläderna påminner lite om en gycklares, men denne man är toppmodern och kanske var det så här några av de tyska landsknektarna såg ut som danskarna hyrde när de slogs mot Sten Stures bondearmé.


Doppelsöldner 1500-tal

Landsknektarna slogs vanligen med pikar (långa spjut), hillebarder och svärd. Särskilt utmärkande var de stora tvåhandssvärden (ca 3,5 kg) som svingades av knektar framför pikformationerna, detta för att få motståndarens pikar i oordning och skapa luckor i pikfalangerna. Dessa landsknektar kallades för "doppelsöldner" (double mercenary) och de var som man kan förstå särskilt utsatta.

Tyska knektar (tv) i strid mot en svensk bondestyrka (th).

Hur var då fäktningskonsten under medeltiden? Ofta hör man att de japanska katana svärden var de bästa och vi i Norden hade dåliga svärd och bara höggloss på varandra. Den som säger så här har förståss noll koll kokosboll! De nordiska svärden var givetvis alldeles utmärkta och väl balanserade. Visst varierade fäktningskonsten, men det fanns de som var mycket skickliga med finter, stöt, hugg, sparkar och låsningar mm. Men i ärlighetens namn varierade fäktningskonsten och givetvis utrymmet på slagfältet för eventuella konster.

Ovan syns en bild som ursprungligen tecknades av den tyske knekten Paul Dolstein, som var med på den danska sidan under unionsstriderna ca 1500. Tack vare honom har vi bla fått en bild av de svenska bondesoldaterna som slogs mot den professionella armén av tyskar. Bönderna var inga dåliga soldater och efter en tid blev det erfarna och utgjorde respektfulla motståndare. På bilden ovan kan man se den svenska taktiken med armborstskyttar framför spjut och pålyxeraderna. Något typiskt är även den varierade rustningarna och hjälmarna på soldaterna. Några av soldaterna har klassiska kittelhattar, sallet och kapalinhjälmar med titthål i järnhattens brätte. Tyskarna använder sig av pikar och man kan tydligt se att armborstskyttarna fått in en och annan träff. Det var dessa unionsfientliga soldater som slog de unionsvänliga vid Brunkeberg 10 oktober 1471.

fredag 2 oktober 2009

MERA KULOR OCH KRUT

De slagfältsarkeologiska undersökningarna på Gotland slutar inte att berätta nya och spännande fakta. Nu tycks de vara något på spåren, som jag själv länge trott dvs att eldvapen (se nedan) använts av danskar och tyskar år 1361. Detta var året som ön invaderades av den danske kungen Valdemar Atterdag och han hade redan erövrat Skåne och Öland. Gotlands bondebefolkning kom dock att erbjuda ett mycket hårt motstånd nu när deras frihet var hotad. Huvuddelen av öns unga män, gamla gubbar, verkbrutna, yngre tonåringar, ja alla ville slå dansken, men det kostade över 2000 män och pojkar livet. Gotlänningarnas kamp är både spännande och otäck på samma gång, men resultatet av denna tragedi har blivit en arkeologisk guldgruva vad gäller vår förståelse av rustningar, vapen, kroppsskador mm. Läs mer under denna länk


http://www.popark.nu/enyhet/index.html

söndag 27 september 2009

BORGHOLMSBÖSSAN

Förutom arkeologi i nordöstra Småland är mitt arkeologiintresse inriktad på medeltida vapen och krig. När jag var liten ville jag bli riddare, men när det gick upp för mig att det var omöjligt fick det bli arkeologi istället.

Jag gick i mellanstadiet och på sommarlovet tog mina föräldrar mig och min storasyster till Öland. Eftersom vi bodde i Oskarshamn så var det ofta tal om dagsutflykter med start från tidig morgon till kväll och det blev flera turer. Detta är kanske varför jag idag har lite blandade känslor för den där ön. I vilket fall som var det denna gång dags för ett besök på Borgholms slottsruin och som vanligt var det pappa och jag som tog turen, medan syrran och morsan satt och lapade glass i skuggan. Ibland var min kära gamla mormor med och som envisades med kaffe och äggsmörgåsar i den gassande solen. Detta gjorde förstås inget när jag fick besöka den svala ruinen. Efter detta besök kunde jag inte släppa några bilder på tecknade soldater som höll i långa stänger och längst ut på dessa satt små eldrör som antändes med en lunta som soldaten höll direkt i handen. Det blev många teckningar på soldater med stångbössor och riddare denna sommar och särskilt de regniga dagarna då kritor och papper togs fram ur lådorna.

Så ganska nyligen kom jag att minnas denna sommar av en tillfällighet och kontaktade Jim Rudolfsson på Borgholms slott. Mycket riktigt hade de en stångbössa!

Borgholmsbössan Foto: Jim Rudolfsson

En av de större undersökningarna som genomförts vid Borgholms slottsruin på Öland genomförs i början av 1970-talet. Den arkeolog som kanske mest förknippas med slottet är just Jim Rudolfsson. Det var också han som fann ”Borgholmsbössan”. Han berättar;

”Hösten 1972 deltog jag i en utgrävning utanför en medeltida slottslänga, med ett halvmeter tjockt utkastlager, här i hittade jag en helt intakt stångbössa troligen från 1300-talet. Keramikskärvor, armborstpilspetsar och nio medeltida mynt hittades. Bössan är helt bevarad, i brons med fänghål och holk för trästången, längd ca 16 cm” (Rudolfsson muntligt 2009-08-27).

Han berättar vidare;

”Den lilla bössan hade inget sikte utan man tycks ha skjutit på känn. Lagren
daterar sig till andra hälften av 1300-talet. Vi hade strider runt slottet 1361 då Valdemar Atterdag intog borgen (Detta var samma år som Valdemar intog Gotland och ca 2000 gotlänningar stupade) och nästa mycket långvariga strid var 1367 då Albrekt av Mecklenburg belägrade slottet under 10 veckors tid.
1362 och några år framöver var Öland med Borgholm för pantat till Hansan som utförde stora byggnadsarbeten på borgen. Hans Hildebrand nämner i Sveriges Medeltid om en fyreskytt på Borgholm.
Så det mesta talar för att bössan tillhör 1300-talets andra hälft. Min tolkning är att bösseskytten själv träffats av t ex en armborstpil och tappat bössan ut mot landborgskanten där det var fullt av avfall från borgen här har troligen såsom idag vuxit rikligt av brännässlor, körvel och fläder, köksavfallet latrin hamnade i branten. Den medeltida slottslänga som bössan hittades utanför har troligen grundats av hanseaterna, vi har grävt ut tre rum i längan men det bör ha varit lika många till, huset har varit 52 m långt, bottenvåning nyttjades som ekonomivåning, slottsherren en trappa upp och vindsloftet brukades som varulager med tillhörande skyttegluggar ut mot branten i väster. Huset revs av Johan III som i sin tur nyttjade ca 30 meter av byggnaden som grund för det nya renässansslottet” (Rudolfsson muntligt 2009-09-11).

En bild på en modell större, dvs snarare en kanon.

Hur pass bra var då stångbössan enligt experterna? Jag frågade Thomas Roth på armémuseet om en projektil från en stångbössa kunde tränga igenom en riddarrustning dvs. först ett lager plåt, sedan ringbrynja och sista fodrat tyg en s.k. gambeson. Thomas svarar givetvis att det beror på en del faktorer dvs. främst avståndet och att det på kortare håll borde vore möjligt. Det bör dock inte vara dödligare än ett armborstskott. Riktig fart och genomslagskraft kom först vid 1500-talets mitt då man uppfann och började använda sig av det korniga krutet, vilket medförde bättre omslagspunkt och bättre effektivitet Om det är någon som känner till provskjutningar får ni höra av er och berätta. Jag har sett provskjutning med en hakebössetyp från 1500-talet och det var förvånansvärt pricksäker och slagkraftig Förstår att riddarrustningarna blev allt ovanligare under 1500-talet.

fredag 18 september 2009

CASIMIRSBORG

Strax Öster om Gamleby ligger Casimirsborg. Området utmärker sig förutom av det gamla slottet av ett fantastiskt hagmarkskomplex med bronsåldersgravfält, fossil åkermark, skärvstenshögar och grymt mycket hällristningar. Efter den senaste veckans inventeringar av Sven-Gunnar Broström, Kenta Ihrestam och Roger Wikell fullkomligt kryllar de av lämningar i området. Endast en handfull platser var kända i området innan och nu är det mångdubblat. En av de nya ristningsytorna innehåller en del unika ristningar men även solskepp, solkors, fotsulor, Tjust första fallosfigur och tallriksstora skålgropar eller varför inte kalla dom kratrar.

Dessa gropar är ca 20 cm stora. Foto: Annika Helander
Se klippet från Västervikstidningen
Det var en otrolig känsla att få se allt detta och jag och Annika var där och hjälpte till och borsta. Det var kul att få hitta några ristningar så där bara!

Foto: Annika Helander

onsdag 9 september 2009

PÅ UTBILDNING MED RAÄ

Den 7/9-9/9 höll Riksantikvarieämbetet sin landskapshistoriska utbildning med fokus inställt på de maritima lämningar som finns längst våra kuster. Syftet var att fördjupa den antikvariska kompetensen om landskapets kulturhistoriska innehåll. Kursort denna gång var Blankaholm och människor kom dragande från rikets alla hörn ja till och med Finland. Alla deltagarna var inventerare och kursen leddes av Peter Norman och Gert Magnusson.

Delar av kursdeltagarna vid en tomtning. Foto: Michael Dahlin

Schemat var fullspäckat och vi granskade och diskuterade olika fornlämningar och fornlämningsmiljöer. Kursen besökte platser i Västerviks, Oskarshamns och Mönsterås kommuner. Bland lokalerna fanns Blankaholm, Solstad, Snäckedal, Flivik, Hägnad, Runnö, Källarholmen, Lagmansudde och Kronobäck. Detta betyder allt från stenåldersboplatser, tomtningar, borgar, gruvor, stenbrott, kloster och gravar. Vid varje plats följde en diskussion om fornminnesbegrepp, kringliggande område och ibland även om hur stor och kringliggande miljö en lokal kan behöva för att kunna accentueras. Att det är problematiskt kan understrykas då våra synpunkter och tolkningar ofta gick isär. Det var i vilket fall som, en mycket bra kurs och ett stort tack till Peter Norman som tog mig med på kursen.



Henrik Janson från Finland intill en tomtning. Foto: Michael Dahlin

fredag 4 september 2009

ARKEOLOGI OCH KANTARELLER

Idag var jag nere i Misterhult (Botestorp) och hälsade på Nikolas och Kenneth från Kalmar läns museum när de schaktade intill E 22:an. Vid förunderökningen i våras framkom fyra stolphål och några härdar, men nu under slutunderökningen gick det inte så pass bra som man kanske hade hoppats. Endast några osäkra stolphål och några nedgrävningar framkom. Man ska dock komma i håg att ytan endast var några hundra kvadratmeter stor. Platsen blir endast ett ämne för diskussion och de fynd som faktiskt framkommit vid tidigare ytinventeringar (år 2002-2003) så finns det i omgivningarna stridsyxekeramik och mikrospånkärnor för att bara nämna något. På platsen fanns flera som ville se undersökningen bla Åsa Svedberg (tidigare arbetat på RAÄ), amatörarkeologen K-B och arkeologistudenten Annika Helander. Eftersom det inte grävs särskilt ofta i området samlas alla som är intresserade av arkeologi som flugor på en hhhmm. Sedan kan vi alltid träffas och fika lite i kanten av schaktet.
K-B på ett skålgropsblock Foto: Michael Dahlin

När allt var reggat och inmätt tog jag och min gamla vapendragare K-B Gustafsson och åkte vidare in i Misterhultsskogarna för att studera en sedan tidigare registrerad skålgrop. Efter ett tag fann vi den och kunde konstatera att det fanns flera skålgropar på samma block och strax intill. På väg tillbaka till bilen sprang vi på massa kantareller och vi fyllde snabbt två hela nettokassar dvs runt 20-30 liter svamp. En härlig dag med andra ord!

måndag 24 augusti 2009

JAG HAR BLIVIT PAPPA!

I onsdags den 19:e kl 23:06 blev jag lycklig pappa till Isabella Eleonora Dahlin 3500 g och 50 cm lång

tisdag 11 augusti 2009

SKÅLGROPAR, EN TRÄHÄST OCH EN FALLOS

En del idioter ligger på stranden hela dagarna, medan andra idioter registrerar och nyinventerar skålgropar i Misterhult! Det är något märkligt som driver mig att bege mig ut och inventera trots sommarvärme och irriterande flugor. Jag är inte ensam det finns fler som haft samma känsla betydligt längre än jag, femtio och trettio år vid det här laget. Jag tänker då på Gurra och Kenta. De var nämligen nere i Loftahammar för att göra ett uppdrag åt Helleröprojektet, men eftersom det fanns en dag avsatt för Misterhult så passade de på att åka ned till mig i Blankaholm. Kalaset betaldes av Misterhults hembygdsförening och de har avsatt inventeringsmedel för ytterligare en dag. Dessutom ser jag det som en utbildning för min del, då skålgropar är det som jag har minst inventeringskunskap om, men det tar sig! Utav mina fyndplatser avfärdades en, ganska bra gjort av en trähäst, eller hur?

Det fanns 11 fynlokaler sedan tidigare bl.a. en del som jag funnit som nu skulle reggas in bl.a. det stora blocket från Snäckedal. På förmiddagen var vi igång och Kenta och Gurra reggade in skålgropar mm i rask takt. Ni som följer min blogg vet att jag tidigare i år fann ett ”nutida” solkors och intill detta två grunda skålgropar. Solkorset reggades också in, vilket kan vara bra så någon i framtiden slipper bekymra sig över denna ristning.

Solstad-Virum besöktes och här stötte vi på Amatörarkeologen Philip Seward som precis hittat något som såg ut som en skålgrop och det var det! Precis på bergskanten och någon meter från en tidigare registrerad rund stensättning, bra jobbat!


Skålgropsblocket i Snäckedal Foto:Michael Dahlin

Sedan styrde vi kosan mot bronsålders-Mecka i Snäckedal. Snart var det stora blocket reggat och dokumenterat. Vi tog en repa runt gravfältet och snart stod det i lokaler räknat Dahlin 1, Gurra 1 Kenta 4, och totalt 10 gropar! Jag visade de båda herrarna en helt ”ny” del av gravfältet som tidigare varit dold av skog. Här fanns ett tiotal oreggade stensättningar varav en av stensättningarna haft en ca 2 meter hög rest flisa i mitten (denna låg nu ned och gått i två bitar). Denna gravform är mycket ovanlig i NÖ Småland. Gravar med mittblock har genom arkeologiska undersökningar daterats till yngre bronsålder, medan resta flisor troligen hör järnåldern till? Det ”nya” gravfältet innehåller 5-10 gravar med övertorvade stensättningar, klumpstenar med skålgropar, uppallad sten och en grav med en rest stenflisa. Hmmm en fallos bland skålgroparna! snusk kult? eller är det bara min fantasi?
Stensättning med flisa Foto:Michael Dahlin

Summerar vi det hela så har det i Snäckedal framkommit totalt sju skålgropslokaler, en boplats och delar av något som verkar vara ett gravfält från äldre järnålder!

Boplatsen i Snäckedal Foto:Michael Dahlin

fredag 7 augusti 2009

LÄSA LANDSKAP

V 35 startar min studiecirkel i läsa landskap och inventeringsmetodik. Jag är ansvarig arkeolog och för administrationen står som vanligt Studiefrämjandet. Kursen är nästan fylld, men ett fåtal platser finns kvar.

Vi kommer att inrikta oss på landskapsmorfologi och dess utseende utifrån bergarter, jordarter och Östersjöns olika stadier. Det kanske viktigaste momentet är hur människan både anpassat sig och förändrat landskapet.

Inventeringen kommer att inrikta sig på boplatser och skålgropsförekomster i Misterhults sn. Deltagarna kommer att få lära känna landskapet under någon dag för att sedan själva få inventera. Vi kommer att inventera några bronsåldersmiljöer i skogsmark och även några skärgårdsöar.

Oreggad skeppsformad stensättning i Fagereke, Döderhults sn

söndag 2 augusti 2009

BILDER FRÅN EN FOGDES DÖD

Bönderna samlade inför marknaden i Bjurvik, men snart kommer Karin Bosdotter springande och har hittat ett lik nedanför storklippan. Fogden är förmodligen mördad!



Soldaterna har delade meningar om vem som mördat fogden

Mördaren ska avslöjas på tinget, även prästen är där Albert Norbertus. Illasinnade människor tar tillfället i akt för att få Eriks änka dömd.


Oskyldigt dömd förs Eriks änka till stupstocken
Givetvis benådas Eriks änka i sista minuten av drottningen själv och snart framdagas att fogen på grund av fylla trillat ned för berget och dött. Eriks änka har behandlats mycket illa och planerar nu en grym hämnd? Förutsättningarna är goda nu när hennes son frälsts från skatt genom att med häst och "fulla vapen" uppvisat sin duglighet i strid vid en vapensyn inför kungens män i Linköping.

måndag 20 juli 2009

SNÄCKEDAL IGEN!

Ni som följer min blogg minns säkert min artikel om Snäckedal och fyndet av skålgropsblocket. Platsen har inte fått den uppmärksamhet den förtjänar och mycket av det vi tror oss veta om platsen bygger mest på skrivbordsstudier och felaktiga uppgifter om grävningar osv.

Gert Magnusson har länge påpekat att det bör finnas rester efter en boplats i närheten av gravfältet dvs samtida med gravfältet. På 80-talet hade han planer på att gräva en skärvstenshög, men allt rann ut i sanden.

Sedan slutet på 90-talet i och med Dag Widholms avhandling har bosättningsdiskussionen lagts på hyllan fokus har istället lagts på gravarna och dess betydelse. Dag menade att ingen bott i närheten av gravfältet då det var helt tillägnat gravar och riter. Detta har haft något av en omedveten effekt på oss som bedriver arkeologi i området och vi har försummat boplatsletandet i området. Bradley som varit på platsen flera gånger brukat framför att det kan finnas en fara i att sära på det heliga och profana! Varför har det då gjorts i Snäckedal. En boplats i Snäckedal som har gravfältet som referens måste ha haft en stor betydelse????

I torsdags var jag i Snäckedal och vandrade längs en gammal körväg som sträcker sig över ett moränområde mellan 40-4 meter från gravfältet. Körvägen ligger direkt på den naturliga moränen och det finns inget påfört material. Här fann jag avslag av flinta och kvarts. Nu kan ingen längre säga att det inte finns en boplats i Snäckedal. Förvisso inte sagt att den är från bronsåldern!

fredag 17 juli 2009

ETT FOTOGRAFI TILL

Enligt legokontraktet från den 21 januari 1898 skrevs min farfars far Karl Johan Albin Svärd in som soldat vid Kalmar regemente. Från och med den 14 mars samma år var han soldat No 135 Skinnshult (Kristdala sn) och med soldatnamnet Törn. Den som är insatt i ämnet ser att han redan hade ett soldatnamn, men det hade hans far fått och då som husar vid Smålands husarregemente.

Törn fick nu ett litet torp att bo i och en årlig inkomst på 125 kronor, men 1904 utlovades den öka till 150 kr. Det skulle nu dröja till 1901 då indelningsverket sattes på avskrivning och den allmänna värnplikten skulle komma. Den indelte soldaten skulle dock följa oss en bit till in på 1900-talet. Indelningsverket fungerade ganska bra och mer eller mindre i samma format som när det infördes på 1680-talet. Min släkt har varit ganska krigiska av sig och släktingar till mig har slagits mot danskar, ryssar och andra svenskar (Finska kriget, Stångebro). Jag bär som så många andra svenskar idag ett soldatnamn och funderar man ett tag så vimlar de av dessa Berg, Granat, Pansar, Dal, Sabel, Skärkarl, Gren, Björk, Lustig m.fl.



Min farfars far övre raden och längst till höger ca år 1900.

lördag 11 juli 2009

ETT FOTOGRAFI


Troligen är det runt 1925 och platsen är säkerligen Järnsjöberg utanför Hultsfred i Småland. Delar av min släkt är samlad och i samband med detta togs ett fotografi. Fr v på hästen sitter min kära farmor Rut f 1910 och hennes lillebror Ingvar, Eskil (bror till Karl-Axel) utklädd till kvinna dagen till ära, sedan kommer min farmors farmor Adelina, farmors far Karl-Axel och sist men inte minst farmors farfar Sven-Petter Dahlin f 1860 - d 1952. Notera hur han står och jag kan säga att han hade 25 år som indelt soldat i Kalmar regemente.

måndag 29 juni 2009

I VÄNTAN PÅ ETT HARNESK

Nästa vecka startar teaterföreställningarna i Blankaholm "EN FOGDES DÖD" och förberedelserna med kläder, repetitioner mm är i full gång. För min egna del sitter nog replikerna, men som ni ser på bilden är inte mitt "Visbyharnesk" färdigt. Lädret är utskuret, nitarna är inhandlade, men plåtarna ska klippas ut och sedan nitas på insidan av lädret. Spännande!

Skarp 1337 Foto:Jan Folke

fredag 26 juni 2009

FYNDTVÄTT

Fynden från grävningen är nu tvättade och det mödosamma arbetet att klassificera och katalogisera kan börja. Det preliminära är att Blankaholm skiljer sig från förra årets grävning dvs. ca 5-7 km söder ut vid Ängsmossen, Solstad, Misterhults sn (snart är rapporten klar). Vad är det då som skiljer sig? Det är mycket mindre kvartsit vid boplatsen i Blankaholm, det är mindre med brända ben (10-tal). Det är mer kvarts och mer kristianstadsflinta i Blankaholm. Keramiken har mindre variationer i sin ornamentik i Blankaholm, men trots allt Fagervik III-IV. Preliminärt kan jag säga att allt tyder på att Ängsmossen är något äldre, då det fanns en del trattbägarinslag i keramiken. Jag kommer att göra en första studie av främst det slagna bergartsmaterialet och jag har jobbat mycket med detta tidigare och då främst kvarts och kvartsit. Specialstudier kommer att följa då det gäller keramiken och flintan. Misstänker att Alexandersson och Ludde är intresserade, hm får se hur vi gör med benen!

onsdag 17 juni 2009

EN FOGDES DÖD!

Teatersällskapet i Blankaholm över för fullt inför årets teaterföreställningar 6/7-12/7. Föreställningarna börjar kl 18:00 förutom lördag och söndag då de börjar kl 14:00.

Som vanligt är jag själv med och i år spelar jag krigaren Skarp!

Året är 1337 och det börjar bli dags för den årliga marknaden i Bjurvik i Hjorteds sn i södra Tjust. Folk från gårdarna i närheten är där och byn Blanka är inget undantag. Bjurvik ligger längst in i en havsvik och mynningen spärras av kungens stödjepunkt Blanka holme. De båda krigarna Skarp och Smäck ser fram emot en ledig dag på marknaden för att träffa folk, dricka öl, ofreda kvinnor och spela lite tärning. Faktum är dock att inget kommer bli som de tänkt sig!

Häradsdomaren och riddaren Porse Foto: Michael Dahlin


Bland karaktärerna finns bl.a. den lokale adelsmannen Jan av Hjortöätten, hans dotter Karin, den uppkomna bondkärringen Eriks änka, avundssjuka Ambros änka, den menlösa landbon Sven i Blanka, häradsdomaren och riddaren Porse, en drös med bondkärringar och så hör och häpna drottning Blanka. Vad hon nu har här att göra? Kom får ni se och följ med på en vandring alla friluftsteater i naturskön miljö.


Drottning Blanka till häst Foto:Michael Dahlin

söndag 14 juni 2009

GRÄVNINGEN PÅ MAJKASEBERGET

Under veckan som varit har en arkeologisk undersökning ägt rum i Blankaholm. Detta var och är ett samarbete mellan Samhällsföreningen Blankaholm-Solstadström, Studiefrämjandet, Västerviks museum och Kalmar läns museum.


Grävningen pågår i den lummiga skogsbacken Foto: Veronica Palm

Ett tiotal amatörarkeologer, studenter och proffs deltog i grävningen under veckan. Vädret var för det mesta bra, men under måndagen och fredagen regnade det en hel del. Inga problem är större än att de går att lösa så en presenning hissades upp i träden och regnet var ur världen.


Lite keramik Foto:Veronica Palm

Vi grävde ett trettiotal kvadratmeter och i ganska stenig terräng. Under ett torvlager följde några centimeter matjord och sedan övergick detta till en jämn stenyta av 0,1-0,3 meter stora stenar för att sedan övergå till sandig(stundtals grusig)-moig morän. Man kunde alltså se att de sista 10 metrarna innan bergväggen låg ett sten och blocklager som bör ha byggts av de som brukat platsen. Fynden låg både över och under stenlagret och detta påminner om boplatsen "Ängmossen" som grävdes förra året bara 5-6 Km söder om Majkaseberget.

Inga tydliga anläggningar framkom, men en hel del att arbeta vidare med. Grävningen kommer om vi får bestämma bli ett årligt inslag.

Bland fynden finns en grönstensyxa, två slipstenar, en flintkniv, avslag och splitter av kvarts, kristianstadsflinta, kvartsit, sydvästskandinavisk flinta och hälleflinta. Det fanns även flera hundra bitar med keramik av mestadels homogent gods med grop och olika streckdekorer och sist men inte minst brända ben.

söndag 7 juni 2009

BRONSSVÄRD I OSKARSHAMN

Idag kom mina föräldrar på besök för att gratulera min kära fru. De talade också om att de hört på de lokala nyheterna att någon hittat ett bronssvärd i Oskarshamn. Med andra ord kunde jag inte koncentrera mig på något annat under de timmar som de fikade med oss.

När de åkt ringde jag mina kontakter nere i Oskarshamn och snart fick jag veta vem som hittat fyndet och var det hittades. Jag ringde upp Crister Hjelm som mycket riktigt funnit ett svärd. Ingen utbildad arkeolog hade tittat på fyndet så jag chansade och slängde ned kamera, anteckningsblock mm och satte mig i bilen för att åka ned de 4 milen till Oskarshamn. Det sista jag hörde innan jag åkte var från min fru "hoppas det är något i plast så du åker i onödan" Lite arg eftersom ytterligare personer var att vänta till fikat. Men en arkeolog måste göra vissa saker ibland, så är det bara!

Glansen framträder fortfarande i solen. Foto Hjelm


Väl på plats så var det med spänd förväntan som jag väntade på att Crister skulle hämta svärdet. Milda makter tänkte jag ett helt intakt svärd!!! Jag tog det i handen och kände tyngden från det!

hmmm 57,2 cm långt. Foto:Hjelm

Crister hittade svärdet när han grävde på tomten. Svärdet låg mellan två berghällar och av allt att döma i den naturliga moränen dvs inga påförda jordmassor! Berghällen var markerande och låg i en sluttning ned mot en dalgångsliknande svacka i terrängen. Lite svårt att avgöra terrängen nu när det är ett bostadsområde. Jag tycker personligen att läget berättar om en depå och kan det finns mer fynd? I vilket fall har jag underrättat Länsstyrelsen i Kalmar och Kalmar läns museum.

Svärdet är från bronsålderns period IV 1100-900 BC.

lördag 6 juni 2009

DAGEN D

Idag är det Sveriges nationaldag, min hustrus 30-årsdag och inledning på kulturveckan i Blankaholm. Ganska mycket att göra, men idag är det 30-årskalaset som gäller i första hand! Lite extra eftersom min fru är i sjunde månaden och hennes mage ständigt ska betraktas av nyfikna släktingar och grannar. Känner mig lite avundssjuk, men med tanke på ölen ikväll så kommer jag kanske ifatt!

Nationaldagen är trevlig och flaggorna vajar fint i vinden och den fanan vi ser idag har sin bakgrund som örloggsflagga sedan Erik XIV dagar. Vi hurrar fyra gånger när någon fyller år dvs dubbel svensk lösen. Inte tre gånger som danskarna dvs dansk lösen och tre kanonskott.

Eleonors födelsedag har jag förberett med att städa hela huset, dukat och lagar givetvis maten ikväll och står för all markservice. hmmm det får inte bli någon vana bara.

Så till kulturveckan!

Kulturveckan i Blankaholm är ett sammarbete mellan Samhällsföreningen Blankaholm-Solstadström, Studiefrämjandet, Kalmar läns museum och Västerviks museum. Huvudatraktionen är den arkeologiska undersökningen av en neolitisk boplats inne i samhället. Grävledare är Veronica Palm och med mig som andreman. Ett tiotal anmälda från olika håll i Sverige och olika bakgrund.

ARKEOLOGI OCH KULTURVECKA I BLANKAHOLM 6-14 JUNI

Lördag 6/6
Allmän information om övriga veckan och lite kringstrosande i kulturmiljöerna på nationaldagen

Söndag 7/6
Arkeologerna påbörjar utgrävningen vid Majkaseberget (Michael Dahlin & Veronica Palm)

Kl 16.00 Kulturcafé i Café Blankaholm Släktforskning, vilka program finns hur gör man, erfarenheter från Helen Gustavsson
Plats Café Blankaholm

Måndag 8/6
Arkeologisk undersökning

Guidad tur i Blankaholms bronsålderslandskap
Samling kl 18 00 utanför affären ca 2 timmar
Ta på bra skodon eller stövlar
Er guide är arkeolog Michael Dahlin


Tisdag 9/6
Arkeologisk undersökning

Kulturcafé i Brygghuset
Föreläsning om Blankaholm kl 18:00
”Då och nu” – åren 1719, 1814, 1959 och 2009

Onsdag 10/6
Arkeologisk undersökning
Pubkväll på Havsterassen

Tordag 11/6
Arkeologisk undersökning

Kulturcafé den medeltida örtagården
Samling 18:00 i Vildrozens lilla trädgårdsoas

Fredag 12/6
Arkeologisk undersökning

Lördag 13/6
10:00 Summering av den arkeologiska undersökningen på grävplatsen

Söndag 14/6
Utflykt till sydöstra Götalands största gravfält från bronsåldern
Vi samåker mot Snäckedal (Flivik, Misterhult) ca 20 minuter och vi utgår från affären i Blankaholm, eran guide är arkeologen Michael Dahlin, samling 18:00

söndag 24 maj 2009

HARDROCK IN SNÄCKEDAL

Efter att inventeringen i Döderhult var avslutad och Kenta Ihrestam och Roger Wikell skulle åka hem beslutade jag att avslutningsvis visa de båda herrarna Snäckedal. För er som inte vet är det ett stort och monumentalt gravfält från bronsåldern med en av Sveriges största skeppsformade stensättningar.

Gert Magnusson behandlade gravfältet i ett par artiklar för 20 år sedan och Dag Widholm berörde gravfältet i sin avhandling för 10 år sedan. Tolkningarna kring gravfältet har kretsat kring religiöst centrum och att människor inte har bott i närheten. Detta på grund av att ett pollenprov inte gett några tecken på odling (kanske skulle man ta några prover till?). Detta var kraftigt förenklat förklarat, men jag har hela tiden hållit fast vid att människor som lägger så pass mycket tid på ett gravfält bör ha bott på platsen eller i dess skugga.

Dag Widholm menar att arbetsinsatsen kring Snäckedal är så pass stor att den lokala topografin inte kunnat erbjuda försörjning för de som byggt gravarna. Jaha, men betänk då att tio torpare i Misterhult på 20 år kastade upp en mur på 1,4 mil. Muren var i genomsnitt 1 meter hög och 70 cm bred. Fiske och säljakt kunde inte vara bakgrunden till någon rikedom menade han. Var Gropkeramikerna utfattiga och oförmögna till att bygga stenmonument, om de velat? Vad säger att människorna i Misterhult under bronsåldern inte handlade med andra orter och att de bröt kopparmalm, något Gert Magnusson varit inne på.

I alla fall beslutade vi oss att ta en runda strax nedanför gravfältet och som slagen av blixten står jag och stirrar rakt in i en mängd skålgropar. Blocket var spräckt och låg på sidan nedtryckt i moränen strax ovanför den utdikade dalgången. Blocket var av sandsten och en bit ifrån låg den andra biten av blocket. Totalt fanns 90 skålgropar och 4 rännor i blocket. Tänk att Michael Dahlin skulle hitta blocket!

Kenta och Dahlin vid nyfyndet. Foto: Roger Wikell

Detta känns oerhört kul då "taxen" letat ristningar och gropar som en tok uppe på berget och en av ovan angivna forskare tydligt framhållit att det inte finns några gropar här! Ja "taxen" var ortsbornas namn på K-G Selinge när han kröp runt på bergen och letade, men utan resultat.

Jag är en stolt tupp just nu och jag skulle verkligen vilja presentera en hel del nya fakta om gravfältet! Jag har en hel del nya inventeringsresultat som skulle kunna ge nya infallsvinklar och förståelse för detta spännande gravfält. Jag vill inte presentera detta på bloggen, en artikel kanske!

Skålgropar i Döderhult

I helgen var Kenneth Ihrestam och Roger Wikell på besök i Döderhult socken (Oskarshamn) för ett första försök att lokalisera ett gäng skålgropar. Fredagen började bra och eftersom vi var tre så gick det undan.

Till att börja med visade jag herrarna en sk "surdeg" dvs något jag hittat tidigare och ville ha avfärdat eller bekräftat. Blocket bekräftades och innehöll fyra gropar. Sedan begav vi oss till de yttre delarna av Döderhultsdalen och det blev träff med två gropar en häll och ett tjugotal meter från denna ytterligare tre gropar i ett block.

Timmarna gick och fast vi letade på klassiska platser och hackorna och borstarna gick varma hände inget. Besvikna och bortskämda som vi är började vi tycka att Döderhult gjorde skäl för sitt namn. Efter att ha kammat av flera kilometer slutade dagen med ytterligare en skålgrop i ett krönläge på en häll i åkermark, men sedan tog det slut. Inte ens på lördagen kom det några gropar. Detta kändes tråkigt då Hembygdsföreningen lagt sina pengar på dessa två dagar, men detta är ju faktiskt också ett resultat!

Resultatet kommer att presenteras i Hembygdsföreningens mycket fina och angenäma årskrift!
En par oväntade överaskningar kom under inventeringen, men mer om dessa i kommande artiklar!

lördag 16 maj 2009

HEMMA HOS ARKEOLOGEN

Härliga tider nu! Näktergalen sjunger, häggen blommar och syrenen är på väg. Gräset är nyklippt och jag kan koppla av med en kopp kaffe! Lite bilder från mitt och frugans hus. Vi har varit husägare i snart ett år nu!


Utsikt från altanen


Snövit Spirea!!!!!!!!

tisdag 12 maj 2009

PROVGROPAR

Igår var Kenneth, Ludde från Kalmar läns museum tillsammans med praktikanten Karl-Oskar i Blankaholm för att gräva provgropar. Ni som läser min blogg vet att jag hittat en boplats inne i samhället och som ska grävas inom ramen för en studiecirkel den 8-12 juni i år. Det är ett samarbete mellan Samhällsföreningen Blankaholm-Solstadström, Kalmar läns museum, Västerviks museum och Studiefrämjandet. Fantastiskt kul, eller hur?

Det blev ett tiotal provgropar och det var fynd i samtliga utom två. De senare grävdes långt ned i terrängen för att vara på det säkra att boplatsen inte sträckte sig ned mot 10 meter ekvidistans. Den ligger med mellan 15-23 m.ö.h. vilken innebär bra strandnära möjligheter för TN och MN. Fynden bestod mest av slagen kvarts följt av kvartsit, kristianstadsflinta, sydvästskandinavisk flinta, keramik (gropdekor) och brända ben. Lite osäkert ännu, men det tycks vara så att vi berört en anläggning!

Det finns fem platser kvar nu, så skynda er ni som vill gräva en vecka!
se tidigare inlägg nedan

måndag 11 maj 2009

HÄLSINGSÖ

Hälsingsö ligger i Misterhults socken och är inte någon egentlig ö, för byn ligger nästan milen från kusten. Byn ligger istället på kanten av en grusås nere i en dalgång och nere i dalen finns en större bäck och en utdikad sjö. Byn eller gården ligger med andra ord omgiven av vatten, likt en ö.

Gården omtalas som nästan alla andra gårdar i Misterhult som en kronogård år 1543. Detta betyder givetvis inte att gården inte har ett medeltida ursprung.

Så här på våren kännetecknas platsen av vackra beteshagar och i dessa finner man mängder med gravrösen, stensättningar, skärvstenshögar och fossil åkermark. Det ser med andra ut som en miljö som hyst en bosättning under åtminstone yngre bronsålder. Detta är den vanliga bilden av Misterhult dvs. total frånvaro av typiska järnåldergravar. Gravar har för visso grävts på grannfastigheterna bl.a. tre gravar (1 mindre röse och två runda stensättningar) av keramiken att döma yngre bronsålder. År 1899 grävde några bönder i ett grustag på Hälsingsö marker och de fann två ståtliga spjutspetsar av järn. Fotot som togs av ATA visar på två mycket långa och smala spjutspetsar.
Skärvstenssamling, Foto: Michael Dahlin

Självklart har området nyttjats under järnåldern, även om klassiska bebyggelsenamn på –stad, -inge och –by lyser med sin frånvaro.

Miljön är med andra ord mycket intressant och under våren ska jag och mina vänner fördjupa oss i miljön. Bl.a. kommer vi att leta skålgropar, vilket verkar lovande då jag så pass sent som i fredags hittade en grop på en häll. Gropen var placerad över en naturlig spricka i berget och det finns förmodligen flera. Jag hade inte med mig min borste, då jag verken hade tid eller möjlighet att borsta hällen. I Misterhult finns endast några skålgropsblock registrerade, men sedan något år tillbaka har de börjat blomma i Misterhult!

tisdag 5 maj 2009

Den blomstertid nu kommer

Jag förstår skomakaren som stängde verksamheten mellan hägg och syren dvs. när Sverige är som vackrast.

Just nu inventerar jag betesmarker i Misterhults socken en av de mest intressanta socknarna i nordöstra Småland. Här har jag tidigare inventerat fornlämningar och jag kan nästan varenda liten grusväg. Nu som betesmarksinventerare rör jag mig i något annorlunda terrängpartier och ofta ligger betesmarkerna i det som var åker på de gamla kartorna från 16-1700-talen. De små stenarna i odlingsrösena och deras placering ovanför de tunga lerjordarna antyder att de brukats med årder dvs. de har ärjats. Markerna har så här års intensivt grönt gräs, blommande vitt slån, halvt utslagna björkar och mängder med gullvivor. Det är verkligen en förmån att få vara ute och arbeta.

Det är när man traskar runt med handdatorn i handen som man kommer till att tänka på barndomens skolavslutningar och man sjöng ”Den blomstertid nu kommer”. En psalm som ska ha skrivits av Kolmodin omkring 1694. Den skrevs med andra ord med tankarna åt ett helt annat håll en att barn ska få tio veckors ledighet. Betänker man att Sverige var en stormakt med bondsöner som skickades till Europas slagfält, att vi upplevt fruktansvärda nödår på 1680-talet och att vårvintern var den period då förråden började ta slut och flest människor dog, så får den en annan betydelse, fundera en stund!

Den blomstertid nu kommer
text: I Kolmodin 1694
musik: Svensk folkvisa 1693

Then blomstertid nu kommer Med lust och fägring stor: Nu nalkas ljufwe sommar, Tå gräs och örter gror; Then blida Sol upwärmer Alt hwad har warit dödt: Tå hon oss skrider närmer, Blir thet på nyo födt.

The fagra blomsterängar Och åkrens ädla säd, The grönskand' örtesängar Och alla gröna träd, The skola oss påminna Guds godhets rikedom: At wi Guds nåd besinna, Som räcker året om.

Man hörer foglar sjunga Med mångahanda ljud; Skal icke tå wår tunga Lofsäga Herran Gud? Min själ, upphög Guds ära Med lof och glädje-sång, Som frögda wil och nära Oss med wälgerning mång.

Tu ädle Jesu Christe! Wår glädje-sol och skin, Blir hos oss til wårt siste, Upwärm wårt kalla sin: Gif kärleks eld i hjerta, Förnya själ och and: Wänd bort all sorg och smärta, Med tine milda hand.


Tu Sarons blomster sköna, Tu Lilja i grön dal, Ack! wärdes själen kröna Med dygder til stort tal: Tin nåd lät henne fukta, Som dagg utaf Zion, At hon må ljufligt lukta, Som ros i Libanon.


Wälsigna årets gröda, Och watna tu wårt land: Gif oss nödtorftig föda, Wälsigna sjö och strand. Tin fotspår drype af fetma, Bespisa med dit ord, Och med thess ljufwa sötma Oss uppå thenna jord.

fredag 24 april 2009

HÄLLRISTNINGAR OCH ÅTER......

Igår kväll var jag och vännen Ingvar och hälsade på Sven-Gunnar Broström, Kenta Ihrestam och Veronica Palm. De höll på att frilägga en ristning som tidigare varit dold av odlingssten i ett impediment vid Dvärgstad (Tjust). Givetvis hjälpte vi till att sleva och borsta lite. Där fanns skålgropar, fotsulor, ringar, skepp och klövavtryck (rådjur).

Sedan tog vi en promenad och tog en titt på ett block som nu återfunnits, dvs. de hade tidigare registrerats, men sedan spräckts i tre delar och hamnat i en stendump. Blocket hade grymt stora skålgropar och ett antal fotsulor.

Återfunnet block vid Dvärgstad Foto:Michael Dahlin

När detta var gjort följde vi med och hjälpte till med att dokumenterade och fylla i ristningen vid Måsebo.
Kenta och Gurra dokumenterar Foto;Michael Dahlin

Jag har själv en hel del på gång nere i Oskarshamns kommun dvs min tidigare hemkommun. Här kommer det nog en hel del kul i år, men vi får se!