söndag 24 februari 2008

Dialekter ett kulturarv att vara rädd om

Fredrik Lindström hävdar i sina språkprogram att den fulaste dialekten i Sverige talas mellan Oskarshamn och Västervik. Felix Herngren som tillbringade en del somrar i Misterhults skärgård fick bl.a. inspiration till sin karaktär Papi Raol ”ÅÅÅ va rooligt”

Nja håller jag knappast inte med om med tanke på skånska, värmländska och gnällbälte mm. Öländska och kalmaritiska är riktigt otäcka också ”Hur måånga bultaar haar ölandsbroonn” Nog om detta det är ganska charmigt med dialekter och jag accepterar att inte alla gillar min dialekt! Tycker att vi alla ska göra allt för att behålla våra dialekter dvs. ett fint kulturarv

Ska hylla nordöstra Småland med en liten dikt av Gustaf Ahlm

Hadde Tjust sa e fane så skulle ho va blå,
så skulle ho va blå me e fiskmås på
te å flyge från mast var en sursump flöte
milla Valdemarsvika å Huneböte.
Eller också borde där ett sillstim stå
som glänste å gliste u de blå.

söndag 17 februari 2008

SEMINARIET I BLANKAHOLM

Så kom äntligen helgen som planerats ända sedan oktober och det blev en lyckad helg!
Jag känner verkligen att jag hamnat rätt och även om Blankaholm kan ses som en avkrok eller som ett av alla halvdöda småsamhällen längs landsvägarna i Sverige. Så är inte fallet med Blankaholm, samhället lever i allra högsta grad och är fyllt med framtidstro. Det händer alltid något i Blankaholm och det finns alltid de som ställer upp för att drömmar och idéer ska kunna förverkligas. Själv hade jag aldrig klarat av att genomföra denna fantastiska helg utan stöd, uppmuntran och hjälp. Tack till Studiefrämjandet, Samhällsföreningen, Västerviks museum och alla hjälpsamma arkeologivänner och blankaholmare som trodde på mig. Det var oerhört kul att få höra av seminariedeltagarna att de ville se detta som ett återkommande evenemang och jag lovar att göra vad jag kan för ett seminarie i början av 2009 i Blankaholm!


Några av deltagarna har anlänt Foto: Liselotte Jarnerup-Nilsson

Troligen blev seminariet så pass lyckat på grund av den hjärtliga stämningen i Blankaholm, där vi bryr oss om andra och inte bara oss själva. Tillsammans med Gunsans goda mat, avslappnad stämning, bra föreläsningar och gemenskap går det inte att misslyckas.


Medan deltagarna väntade på att lunchen skulle bli färdig bjöds det på varm dryck Foto: Liselotte Jarnerup-Nilsson

Föreläsningarna var bra och några föreläsare kom att uppmuntra till vidare upptäcktsfärder i landskapet. Att utbyta erfarenheter utifrån praktiska erfarenheter från inventeringar och grävningar är minst lika viktigt som teoretiska erfarenheter. Det var detta som blev lite av tyngdpunkten på seminariet både medvetet och omedvetet.


Mitt under fikat kom självaste Bo Jonsson-Grip på besök. Ett mycket uppskattat inslag under seminarihelgen Foto: Liselotte Jarnerup-Nilsson

Är det någon av deltagarna som har vägarna förbi, så är ni välkomna på en rundtur bland alla fornlämningar eller så kan vi ta en fika nere vid bryggan!

fredag 1 februari 2008

TRÄFF I HELFIGUR

Nu börjar det dra ihop sig till seminariet eller träffen i Blankaholm. Huvuddelen av alla deltagarna blir yrkesverksamma arkeologer och arkeologistudenter. Sedan finns här paleoekologer, osteologer, kvartärgeologer och en handfull deltagare som berörs av arkeologin i sina yrken och i sin övriga verksamhet.

Tyvärr kom Kenneth Alexandersson och Dag Widholm att få förhinder, men de har nu ersatts av kvartärgeologen Jan Mikaelsson och paleoekologen Geoffrey Lemdahl från Högskolan i Kalmar. De har båda mångårig erfarenhet av arkeologiska projekt och har bistått med rekonstruktioner av forntida landskap.

Deras gemensamma föreläsning heter ”Arkeologi och Geologi – ett knakande äktenskap”

De ska med andra ord föreläsa om vilka fördelar det finns med ett nära samarbete mellan de både disciplinerna och att dagens arkeologistudenter borde få lära sig mer om geologin och inte vara för snabba med att tolka allt till kult och riter.

Strax före jul var jag och föreläste för arkeologistudenterna i Kalmar om Wirumsprojektet och den forskning som Högskolan i Kalmar bedriver där. Jag pratade om den stora gravfrekvensen där och att man måste vara källkritisk och fundera på saker som bevarandegrad, lokala traditioner och gravmängden sedd över tid osv. En tjej i publiken tittade på mig med sina förvånande och stora ögon och sa ”men har du inte tänkt på att det kan vara kult” hela Misterhult kan vara en plats endast avsedd för gravar. OK! Jag tror jag tar ett varv på ankornas löparbana, eller vad det nu var Lars Lundqvist pratade om?

Visst hör gravar och riter i hop i allra högsta grad, men man bör väl undersöka de ovan nämnda sakerna först innan man börjar diskutera kult. Vi vet inte i vilken grad landskapet betades under bronsåldern och vi vet inte särskilt mycket om bosättningarna i Wirum. Ska upplysa om att människor brukar leva en stund och bruka sin jord innan de dör, bara så ni vet! Den höga gravfrekvensen kan även bero på en lång kontinuitet, hög bevarandegrad av gravarna då åkermark och gravar inte ligger nära varandra eller något helt annat, men först gräver vi och skaffar oss mer information!

När jag läste arkeologi för 10 år sedan så höjde föreläsarna fingret och sa ”När en arkeolog talar om kult, då ska ni dra öronen åt er för då kan det vara så att de inte vet vad de talar om, eller att de inte hittat de riktiga förklaringarna” HMMM de riktiga förklaringarna finns de överhuvudtaget i arkeologin här finns mängder med tolkningar i alla fall, men varför inte lyssna på geologerna och kolla upp marken vi går och står på innan vi låter forntidens människor komma in i bilden. Eller som kulturgeograferna brukar säga; naturgeografin är spelbrädet och utifrån detta skapar människorna sina spelregler. Det är med andra ord inte särskilt bra att spela fia med knuff på ett schackbräde, eller har någon försökt? Människan kommer säkert på ett roligt spel här också och det är ju det som gör arkeologi så roligt, hon är inte alltid fixerad vid att ekonomiskt nyttja landskapet på bästa sätt, utan även kulturellt. Ibland går det religiösa före det ekonomiska!



Domarringsgravfältet vid Häckenstad, Gamleby sn Foto: Michael Dahlin

Geoffrey Lemdahl har många fina projekt bakom sig och tillhör en av landets främsta paleoekologer. Ska bli oerhört kul att få höra mera av honom!


Jan Mikaelsson träffade jag första gången 1998 då lag läste en kurs i geologi, sedan dess har jag läst ytterligare kurser i geologi för honom och hans naturguidningsutbildning. Jan har en förmåga att få människor att lyssna och jag tror ingen kan förena ordet tråkig men hans föreläsningar. Känner jag Jan rätt kommer det att bli en mycket bra föreläsning och han kommer ge flera av arkeologerna en rejäl tankeställare.

Jan brukar säga att när man står ute i en mosse och ska prata om vitmossan, så gäller följande beroende på vilka man pratar med;

Geologistudenter: de ska kunna rubbet!
Arkeologistudenter; mossans bevarande effekt och pollenanalyser
Förskolelärare; Lägg mossan på huvudet och lek skogstroll

Vi ses på lördag, era dödgrävare, Skål!



Bara för att jag längtar till seminariet och sommaren, så kommer en snygg Volvo PV och sommargrönska från Norra Hycklinge i Döderhults sn. Foto: Michael Dahlin