söndag 26 september 2010

GROPKERAMIKER I HARNÄS

Boplatsen som jag fann tidigare i år visade sig var en mycket fyndrik boplats. För er som inte vet så varade den gropkeramiska perioden 3200-2300 f.Kr. Boplatserna från denna tid är kända för sina stora fyndmängder och Harnäs utgör inget undantag.

Detta är den elfte boplatsen med gropkeramik som jag hittat sedan 2006. Två boplatser har tidigare delundersökts av mig och Veronica Palm (Rapporter kommer inom kort). Detta gör att vi mellan Solstad-Harnäs och Blankaholm har den största kända koncentrationen av gropkeramiska boplatser i Kalmar län. Söder ut har vi en koncentration med boplatser vid Oskarshamn och med kända lokaler som Humlekärrshult, Lilla Mark och Syréns Hage. Under inventeringsprojektet FOK fann vi mängder med boplatser i liknande läge som Harnäs, men i åkermark. Keramik är ovanligt att finna i plöjd åkermark då den förstörs lätt där. Det jag menar är att den gropkeramiska kulturens boplatser inte finns i särskilda koncentrationer längst kusten utan förhållandevis jämnt utspridda längst kusten. I dessa trakter finner vi boplatserna mellan 10-20 m.ö.h.

Några udda bitar från Harnäs. Foto: Michael Dahlin

Länsstyrelsen hade godkänt de 30 kvm vi skulle undersöka dvs omrörd jord i vildsvinsskador och rotvältor. Det var ingen sammanhängande yta utan skadorna låg utspridda i ett antal terrasslikande lägen i en nordsluttning. Jorden bestod av sandig till svagt grusig morän. De terrassliknade lägena omslöts av en bergvägg i öster och hällmarker i väster. På hällmarken ovan boplatsen ligger en rund stensättning och uppe på det höga berget ligger ett monumentalt röse. En av vildsvinsskadorna bestod av fet jord och mycket skärvsten. Hade det inte varit för gropkeramiken hade jag trott att jag rotade i en sönderbökad skärvstenshög. Det skulle dock inte förvåna mig om vi har en lång kontinuitet på platsen. Det är känt sedan länge att bronsåldersboplatser kan ligga på tidigare gropkeramiska platser t.ex. Kurum (Tryserums sn) och Hellerö (Västra Eds sn).

Fynden som sållades fram under denna helg bestod främst av keramikfragment och skärvor. Keramiken består främst av det som vi kallar för Fagervik III-IV, men även en del andra dekorer som måste studeras närmare. Vissa keramikbitar hade matskorpor, så en analys av detta skulle vara mycket spännande. Den andra stora fyndkategorin bestod av det slagna stenmaterialet och i storleksordning av kvartsit, kvarts, kristianstadsflinta, sydvästskandinavisk flinta, porfyr, hälleflinta, och möjligen en bit skiffer. Bland föremålen fanns ett eggfragment av en grönstensyxa, ett slipat flinavslag, retuscherat spån av sydvästskandinavisk flinta. Den tredje gruppen med fynd var de brända och obrända benen. Eftersom jag inte är någon benexpert eller osteolog som det kallas så vill jag inte uttala mig. En gissning är dock att jag har minst ett ben från en säl. Benfragmenten är mellan 2 mm -30 mm stora och till antalet ett par hundra.

Jorden som vi tog från markskadorna hade skyhöga fosfatvärden. Detta var inte förvånande med tanke på den sotiga, feta och benrika jorden.

Vi som arbetar med detta är; Kenneth Alexandersson & Michael Dahlin.

Till sållhjälp hade vi ett gäng glada arkeologer och amatörarkeologer Karl-Bertil Gustafsson, Kristian Lundqvist, Philip Seward, Rune Johansson och Luz Mary Johansson.

fredag 10 september 2010

HÄLLRISTNINGAR I MÖRKRET

I onsdagskväll hälsade jag på Gurra och Kenta när de skulle belysa hällristningen vid Lunds by i Gladhammars sn i södra Tjust. Veronica Palm med sambo kom på besök så vi var ett litet gäng som tog oss fram genom björnbärssnår och våtmarker. Precis som vanligt var det nästan dubbelt så många figurer att registrera än vad som tidigare antecknats vid Riksantikvarieämbetets revideringsinventering 1978. Från början tror jag att det var ett tjugotal skålgropar och tretton fotsulor på ristningen. När vi var färdiga var det 23 fotsulor, 1 människofigur, betydligt fler skålgropar och några ytterligare figurer. Innan mörkret föll på så hade vi hunnit att nyregga ett av mina fynd från i våras en häll med fem skålgropar.

Ristningen vid Lunds by. Foto: Michael Dahlin

På torsdagen var det Hökhults tur dvs Misterhults sn i Tuna läns härad. Jag nämner häradet då det felaktigt brukar räknas till Tjust. Hällristningen påträffades i juli i år i samband med en inventering som bekostats av Misterhults hembygdsförening. Vi som inventerade var Jag, Roger Wikell, Kenneth Ihrestam, Sven Gunnar Broström och Karl-Bertil Gustafsson.

Hökhult ligger i de norra delarna av socknen vid en liten dalgång som bl.a. omges av gravfält, skärvstenshögar, fossil åkermark och en hel del skålgropslokaler. Flera påträffades av ovan nämnda gäng och några har tillkommit under mina inventeringar.
Skrovlig granit, men där är den! Foto: Michael Dahlin

Kvällens dokumentation gick bra och vi kunde säkra 2 skepp, 1 fotsula och 6 skålgropar. Vid kvällens dokumentation hade Roger Wikell kommit tillbaka så vi var fyra gubbar som kröp runt som taxar på hällen. Det kändes oerhört kul att få de tidigare uppgifterna säkrade och Misterhult har fått sin första hällristning och mer lär komma!

måndag 6 september 2010

BYSKOLAN

Nedan följer ett debattinlägg som ett svar på politikernas hot om nedläggning av landsbygdens skolor i Västerviks kommun. Detta debattinlägg kan även läsas på www.vt.se

Skriv "BYSKOLAN" på valsedeln
"Levande landsbygd riskerar att bli ett minne blott i Västerviks kommun: faller skolan står förskolan ostadigt, landsbygden blir inte längre ett alternativ för barnfamiljer och lanthandlarna får slå igen".
Landsbygdsskolorna i Västerviks kommun är akut hotade av nedläggning. Almvik, Blankaholm, Gunnebo, Lofta, Odensvi, Totebo och Ukna riskerar att bli utan skola. På flera av orterna hotar kommunen dessutom att lägga ned förskolorna. Överum riskerar att mista sitt högstadium. Utan skolor inga folkbibliotek på dessa orter.

Levande landsbygd riskerar att bli ett minne blott i Västerviks kommun: faller skolan står förskolan ostadigt, landsbygden blir inte längre ett alternativ för barnfamiljer och lanthandlarna får slå igen. En sådan utveckling är i förlängningen inte heller bra för kommunen som förlorar skatteintäkter och befolkningsunderlag. Bakom detta förödande förslag står samtliga partier i fullmäktige (utom socialisterna).

I sex månaders tid har runt 20 tjänstemän haft i uppdrag att utreda hur nedläggningen ska genomföras. Utan insyn. Utan att berörda tillfrågats. Efter ett välbesökt informationsmöte på Ankarsrums skola den 16 augusti har diskussionerna gått heta på många håll. Kommunens representanter kunde inte presentera en utredning som höll för närmare granskning:

- Det är oklart om det över huvud taget blir några besparingar, ens på kort sikt.

- Barnens utbildningskvalitet och psykosociala hälsa ökas inte av att de skjutsas till andra orter

- Samhällsperspektivet saknas: i strid med Glesbygdsverkets rekommendationer blundar utredningen helt för konsekvenserna.

- Endast tre veckors remisstid medges för att vi på vår fritid ska bemöta den ord- och sifferrika utredning 20 tjänstemän presterat på ett halvår


Strategin i Ankarsrum var att presentera samtliga förslag för hela kommunen "för att vi skulle få en helhet". Det blev timmars powerPoint och envägskommunikation, mindre av dialog och frågor, vilket var olyckligt. Var kanske utredningens strategi att under politisk enighet ligga lågt så länge att man slipper frågan i valet?

När de kritiska frågorna till slut började hagla från pålästa landsbygdsbor slirade tjänstemännen på målet. En tjänsteman kallade notan för demokratiskt inrättade landsbygdsskolor "konstgjord andning", en metafor som liknar skolorna vid dödsjuka eller svåra olycksfall. Direkt komiskt blev svaret på varför man inte övervägt att bussa stadsbarn från överfyllda innerstadsskolor till glesa landsbygdsskolor: det skulle vara trafikfarligt. Men landsbygdsbarnen då, invände någon? "Deras föräldrar har valt att bosätta sig på landet", hettes det. Kanske var det inte komiskt. På ett olustigt sätt ställdes stad mot land, något som den kritiska publiken konsekvent undvek.

Fakta talar emot utredningens politiskt beställda slutsatser. Utredningsprocessen har inte präglats av öppenhet. Det måste prövas om kommunen brutit mot offentlighetsprincipen genom att neka föräldra- och samhällsföreningar insyn i handlingar.


Den kommunpolitiker som lättvindigt avfärdar kritiken tar en stor risk. En tredjedel av Västerviks invånare bor på landsbygden och många av stadens invånare inser värdet av en levande landsbygd. Framför allt av en levande demokrati.

Några av oss som var med i Ankarsrum drog slutsatsen att skolfrågan i kommunen är så viktig och de flesta partiernas svek så stort att en helhetssyn på BYSKOLAN kräver egen representation i kommunfullmäktige.

Kommunens upplägg av beslutsprocessen har inte givit oss mycket tid att lyfta frågan politiskt. Som tur är finns det en demokratisk möjlighet: skriv ordet BYSKOLAN på en blank valsedel för kommunalvalet. Vill man dessutom skriva ett personnamn som du vill ska representera BYSKOLAN går det bra, men det krävs inte. En röst på BYSKOLAN är en röst för innehållet i de remissvar som just nu arbetas fram av samhälls- och föräldraföreningar - varken mer eller mindre. Varje röst räknas.

Att processen försenas räcker inte: nedläggningsbeslut blir inte bättre i juletid. Beslutet måste skjutas upp till efter nästa val, så att politiker kan stå för genomtänkta alternativ och låta väljarna avgöra. Tjänstemannastyre riskerar urholka demokratin. Därför finns facebook-gruppen "byskolan på valsedeln".

Facebook-gruppen "byskolan på valsedeln" genom Michael Dahlin, Jan Folke, Sonja Hedman-Folke, Gösta Holmer, Shuly Holmer, Jutta Leukel, John-William Momark och Jan Selling (Blankaholm) Christer Davidsson och Mia Nordin (Stämshult) San Jansson (Göteborg)