tisdag 30 december 2008

NYÅRSKRÖNIKA 2008

I januari arbetade jag främst med att färdigställa rapporten från 2007 års grävning i Virum och den lämnades in utan att C14 dateringar hade inkommit från Uppsala. Länsstyrelsen ville inte vänta längre och det var bara att lyda. En förnyad och förbättrad version av rapporten kommer att ges ut i februari 2009 i samband med seminariet i Blankaholm. Kan redan nu säga att artiklar som bygger på Wikells och Mattias, Ermeruds, Ludde P-D och Broström och Ihrestams föreläsningar är med i skriften.

Under vintern körde jag även en studiecirkel i geologi för att få lite användning av min grundkurs i geovetenskap.

I februari genomförde vi arkeologiseminariet i Blankaholm och givetvis blev det en succé. Vi var ett trettiotal deltagare och tio av oss föreläste. Bland föreläsarna fanns några bekanta ansikten från Kalmar läns museum, RAÄ, Högskolan i Kalmar och Stockholms universitet. Det var ett bra koncept att på ett lättsamt sätt träffas äta god mat och föreläsa. Förutom proffsen fanns en hel del duktiga amatörarkeologer, som gör storartade insatser för svensk arkeologi. ”Bättre med glada amatörer än trötta proffs”. Det sistnämnda förekom som tur va inte på seminariet, här var alla som nyförälskade i arkeologin.

I slutet av april undersökte Högskolan i Kalmar och Västerviks museum delar av en skadad neolitisk boplats i Solstad, Misterhults sn. Undersökningen leddes av Veronica Palm och med bland grävarna fanns jag själv, studenter och amatörarkeologer dvs. ett team på ca 10 personer. Endast en anläggning påträffades i form av ett stolphål och en konstig stenpackning uppblandad med keramik, brända ben och slaget bergartsmaterial. De flesta på grävningen trodde nog att det var en gropkeramisk boplats, men keramiken kändes tunnare och finare. Detta bekräftades då C14 dateringarna kom och visade tidigneolitikum eller mycket tidig gropkeramisk kultur. Förutom ett intressant bergartsmaterial med bl.a. tångespetsar och en benkrok framkom ben från säl, torsk och fågel. Rapport kommer under våren 2009.

Under april och maj månad körde jag fem stycken kulturevenemang tillsammans med studiefrämjandet med fem stycken exkursioner till arkeologiska och historiska platser i Tjust. Vi besökte bl.a. det vikingatida gravfältet vid Blackstad, Dvärgstads bronsåldersmiljö, Hellerö bronsåldersmiljö, Hunö i Misterhults skärgård, Vinäs Bo Jonsson Grips gamla huvudgård, och några kyrkoruiner vid Västra Ed och Ukna. Totalt ett tiotal deltagare och nya mål hamnade på önskelistan för 2009.
Utflykt till Vinäs. Foto: Michael Dahlin

I slutet av april började jag på Länsstyrelsen i Kalmar som inventerare av jordbruksstödet kult. D.v.s. jag inventerade och kontrollerade kultlämningar som jordbrukaren sökt stöd för på sin gård. Jag kontrollerade inte bara om lämningarna sköttes, utan även om de stämde med EU:s definitioner och sedan markerade jag även in nyfynd av odlingsrösen, murar, husgrunder, fornlämningar osv. För att man ska få stöd måste lämningarna ligga nära den brukade åkermarken. Anställningen varade till och med oktober och jag kan lugnt påstå att det inte finns många småvägar i norra Kalmar län jag inte kört på. Det blev en hel del nyregistrerade lämningar som gravar, skålgropar, tjärdalar och boplatser. Det bästa fyndet kom i en hampaodling och det var en mångkantig stridsyxa. Jag kan lova att det var laglig hampa och den påverkade mig inte på något sätt.

Under sommaren spelade Blankaholms teatersällskap den nya uppsättningen av bronsåldersteatern och denna gång hette den ”Högre sa Sigrid”, vilket syftade på att friarna till Sigrids dotter och deras presenter inte dög. Teatern blev en succé och ett hundratal personer såg friluftsteatern under en vecka. Jag spelade även detta år sonen Ask, men med betydligt fler repliker och jag var inte särskilt kär som året innan, nu var jag snarare aggressiv och stridslysten. Svärdet kom till användning, men som tur var blev jag hindrad från att skära halsen av en främling i bronsåldersbyn. Dramatik på hög nivå, Dramaten nästa!

Det roliga med teatern att så pass många i samhället är med och dessutom i olika åldrar. Älö i norra delen av Misterhults skärgård. Foto Michael Dahlin

Under två veckor i juli undersökte jag tillsammans med Högskolan i Kalmar en mittblocksstensättning på ett gravfält i Virum, Misterhults sn. Grävledare var arkeologveteranen Åsa Svedberg och med oss fanns även några amatörarkeologer och en student. Stensättningen var fattig på fynd men mycket intressant som anläggning med resta kanthällar, härdar och en gravgömma med resterna efter ett barn. C14 dateringarna har ännu inte kommit, men de är säkerligen på gång. Rapporten bör vara färdig jan-feb. 2009.

I juli köpte jag och frugan ett hus i Blankaholm och vi ägnade hela sommaren och delar av hösten till att renovera det. I slutet av oktober kunde vi flytta in, men enstaka jobb med huset kommer man aldrig att komma ifrån, så är det att vara husägare.

I slutet av sommaren grävde min goda vän Helene ErmerudHellerö i norra Tjust. Jag ska inte skvallra om resultaten, men bra kan man lugnt säga att det gick! Jag är säker på att detta år kommer att bli ett kanonår för Helene.

I september inventerade Ingvar och jag skålgropar i Blankaholm med hällristningsexperterna S-G Broström och Kenta Ihrestam. På några timmar hade vi hittat ca tio lokaler och vi hann även med hamburgare och folköl på Bayerhoff, kul! Det var ett viktigt möte för efter detta så har jag sprungit på en hel del med lokaler.

I november fortsatte jag med inventeringar åt Jordbruksverket, men denna gång gällde det arealkontroller av betesmarker. Det är faktiskt betesmarkerna som innehåller de roligaste agrara miljöerna då det här ofta finns s.k. fossil åkermark och betesdjuren ofta har gjort en god insatts och håller detta gamla landskap öppet. Detta kommer jag att hålla på med till slutet av juli och sedan ska jag förhoppningsvis ägna mig helt åt arkeologin. Jag har fortsatt att inventera i norra Kalmar län och jag börjar känna mig riktigt hemtam i skogarna. Även om jag inte inventerar fornlämningar är jag oerhört glad åt mitt arbete och att jag får lära känna landskapet i norra Kalmar län. I vår ska vi ut i skärgården och inventera öarna för bra för att vara sant!

Under november påbörjades planeringen av 2009 års teaterföreställning i Blankaholm. Tidigare har det varit bronsålder, men nu planeras det för 1300-tal.

Ser man arkeologiskt på 2008 så var det ett roligt år med två grävningar och mängder med inventeringar och det har blivit ett tjugotal nyfynd av boplatslämningar, tiotal gravar, tjugotal skålgropar och en del lösfynd. Jag förutspår 2009 till att bli ett av de bästa åren för ostkustens arkeologi och jag tror att det blir året då en av de stora arkeologiska gåtorna fick en rejäl knuff framåt!

måndag 22 december 2008

SNÄCKEDAL EN BRONSÅLDERSGÅTA!



I Misterhults sn i Småland ligger den lilla gården Snäckedal. Gården är känd sedan 1600-talet och redovisar 1/8 mantal, vilket är ganska blygsamt. Markerna runt gården bestod då och idag av leriga lågmarksområden mellan bergimp. Det finns mest skog och sparsamt med gräs på berghällarna. Det är först under 1800-talet som de lerfyllda sprickorna mellan bergen gått att uppodla och innan dess var de madängar eller sidvallar om du så vill. Man får en känsla av att gården brutit ut från någon av de större gårdarna i trakten som. Tex. Arvidsmåla eller Tjustgöl, men det bör ha skett redan under medeltiden eller 1500-talet. Historiken Roger Axelsson tror att Snäckedal tidigare kan ha hetat Roteker, då det tycks stämma med den ordning fastigheterna nämns i kronans jordeböcker på 1540-talet.

På en senare karta kan man läsa Snäckeberget dvs den stora hällmarksplatån strax intill Snäckedal. Snäcka betyder just skepp och förmodligen detta som gett fastigheten dess namn. Det är just där uppe som det storslagna och monumentala gravfältet ligger, med bl.a. en av de största skeppsformade stensättningarna i Sverige med sina 45 meter. Här finns även stora rösen flera rektangulära stensättningar mm. Det finns även ett mindre antal med skärvstenhögar och minst en uppallad sten. Här finns ett femtiotal gravar på en liten yta, vilket gör området till ett av de största och mäktigaste bronsåldersgravfälten i Sverige. Vad gör då detta gravfält på en så pass mager mark? Vy över gravfältets centrala delar. Foto: Michael Dahlin

Gert Magnusson var en av de första som diskuterade gravfältet (1986-1988) och menade att man bör ha bott i närheten av gravfältet. Han fokuserade på skärvstenhögarna och såg dessa som boplatsindikationer. Han lät genomföra en pollenanalys, men den gav inga eller mycket sparsamma indikationer på mänsklig påverkan i området under bronsåldern. Hans tankar gick då vidare till att området varit ett centrum och då kanske för kopparhantering, dvs. att man redan under bronsåldern utvunnit den lokala kopparen och de snuskigt rika ”bronspatronerna” begravdes uppe på berget. Han övergav inte tanken att man bott på platsen och menade att är man så pass rik kan man kanske få maten förd till platsen. Tanken fanns även att fisket varit av betydelse och att det rika området funnit sin försörjning i den rika skärgården och skogen. Gert förstod att Snäckedal med sina 15-20 m.ö.h. inte legat i direkt anslutning till havet. Havet bör ha legat ca 10 m.ö.h. och viken stannade över 500 meter från gravfältet.

Gert daterade gravfältet genom en grav (rektangulär stensättning) som han menade att den lokala arkeologen fil. dr Harald Stale (Hansson) grävt på 1930-talet och där man hittat en rakkniv i en rektangulär stensättning och som daterats till per IV dvs. 1100-900 BC.

Det märkliga tycker jag själv är att det inte fanns några tydliga betesindikationer eller röjningsfaser i pollendiagrammet. De fuktiga svackorna mellan bergen bör ha utgjort mycket bra lägen för bete.

År 1998 kom Dag Widholm med sin avhandling där Snäckedal var ett av de områden som behandlades. Dag menade att Snäckedal varit ett rituellt centrum där man inte fick odla eller beta. Snäckedal liknades vid en domkyrka där den världsliga och andliga eliten i samhället begravdes. Givetvis hade inte någon bott i närheten av gravfältet och de begravda kunde komma långt ifrån området. Precis som Gert daterade han gravfältet till per IV. Den stora skeppsformade stensättningen. Foto: Michael Dahlin

År 2002-2004 startade EU-projektet FOK dvs. Forntid i Oskarshamns kommun, där jag själv var fältledare. Vi hittade mängder med boplatser i området, men inte precis i Snäckedal, vilket sannolikt berodde på att inga plöjda åkrar eller markberedda skogspartier fanns där just då. Ett besök hos bonden vid Snäckedal resulterade i en del fynd b.la. en flintdolk av typen Lomborg VI C, vilket antyder äldre bronsålder och så fastande vi för bondens fågelbad dvs. en stor malstensliggare. Runt snäckedal fann vi boplatser som sannolikt var senneolitikum eller bronsålder. Detta antyddes genom höjden över havet, men även artefakter som facetterade malstenslöpare, flathuggna redskap mm.

En närmare studie av gravfältet och en skiss som gjorts redan 1938 av gravfältet visade att den graven som både Gert och Dag menat inte hade grävts av Harald Stale (tidigare Hansson), utan rakkniven var funnen i en av bönder skadad rund stensättning strax nedanför gravfältet. Den rektangulära stensättningen hade dock grävts redan under tidigt 1900-tal av Stales pappa Hans Hansson och innehöll endast lite kol.

Widholm gjorde en förbättrad pollenanalys av området dvs. ett prov i en liten mosse vid gravfältet. Detta prov visade samma resultat som de som Gert låtit utföra. Frågan är dock bara om dessa prov berättar hela sanningen dvs. ingen odling alls i området? Själv tror jag att långt ifrån allt har framkommit om detta märkliga gravfält och att flera pollenprover måste tas runt gravfältet för att man ska vara säker. Kanske ska man börja med en ordentlig fosfatkartering runt gravfältet och i omgivningarna. Sedan gå vidare med att gräva en yta för att se vad man kan hitta. Gravfältet borde ägnas betydligt mer tid!

fredag 19 december 2008

ÄLSKADE VÄNNER

Så här när året lider mot sitt slut är det dax att tacka alla vänner för stöd, hjälp osv. Många av mina vänner är arkeologer och amatörarkeologer. Jag tänker nu på alla spännande samtal vi haft under året och på alla spännade fynd vi gjort, TACK för ett sällskap! De som fick plats på fotot av grävgänget våren 2008.
Från v. Annika, K-B, Lennart, Ingvar och ryggen på Veronica
Foto: Michael Dahlin

På bilden ovan kan jag förtella att förutom den goda ölen blev det knäckebröd och helt nyrökt lax från Tjusts skärgård.



GOD JUL PÅ ER!!!!!!!!!!!!!

tisdag 16 december 2008

Vapen och rustningar

Sedan jag var liten har rustningar och vapen varit bland det häftigaste jag visste. Särskilt medeltidens riddare för att inte tala om Ivanhoe på nyårsdagen vareviga år sedan tidigt 80-tal. Redan i tioårsåldern var mitt intresse för rustningsutvecklingen från 1000-talet till 1500-talet stort. Vad är det då som är så pass fascinerande med medeltida krigföring? Kanske inbillar sig människor att krigsföringen då var renhårigare och att civilbefolkningen inte blev lidande på samma sätt som under de båda världskrigen? Undra vad människor i gränstrakterna under medeltiden fick utstå när t.ex. danskar och svenskar rörde sig över gränserna i de småländska gränstrakterna i söder. Förmodligen mordbrand, misshandel och våldtäkter.
För några år sedan kunde man läsa om de osteologiska undersökningarna av materialet från Korsbetningen, dvs. slaget mellan Valdemar Atterdags krigare och gotländska bönder i juli 1361. Ca 1800-2000 bönder lär ha stupat, vilket var en stor del av den vuxna manliga befolkningen vid denna tid. Tre gånger lär danskarna ha slagit bönderna och slutligen bottenskrapet av försvaret utanför ringmuren. Den varma sommardagen och de gäsande liken gjorde att man inte drog av de stupades rustningar, vilket annars var brukligt. Stora delar av vapen, hjälmar togs dock med innan de döda släpades ned i ett antal massgravar.

I början av 1900-talet undersökte Bengt Thordeman en del massgravar och det är alltså hans grävningar som resulterade i skelett och rustningsfynd. Mängder med kranium uppvisade skador efter armborstpilar och hugg- och krosskador efter klubbor, yxor och svärd. En av de stupade hade släpats till massgraven med fötterna hängande i köttslamsor. Kroppar näst intill kluvna av fruktansvärda svärdshugg visar tydligt grymheten på slagfältet. Skillnaden måste ha varit stor mellan de gotländska böndernas stridsvana i jämförelse med Valdemars riddare, tyska knektar osv. Trots detta visar de slagfältarkeologiska undersökningarna från Mästerby på att gotlänningarna försvarade sig och även gjorde offensiva framryckningar mot danskarna. En annan spännande indikation från undersökningarna är att danskarna kan ha haft med sig ”bössor” dvs. små eldrör fästa på korta stänger. Tänk er det som bondekrigare att bli beskjuten med smällande och rykande vapen snacka om att stridsmoralen drar sin kos.
En av de stupade dvs. Solbergamannen rekonstruerad utifrån ett kranium från Korsbetningen av modellmakare Oscar Nilsson. Troligen är det ansiktet på en av de stupade gotlänningarna som föll till backen med ett antal armborstpilar i huvudet. Kriget var lika grymt då som nu, idag har vi dessutom vapen att döda oss själva flera gånger om. Nästan som man skulle kunna tro att vi gillar att döda varandra?????

fredag 12 december 2008

MISTERHULTAREN FYLLER ETT ÅR

Idag har jag försett mänskligheten med min blogg i ett år. Detta kommer att firas med öl och intaget av denna dryck kommer att starta runt kl 17:00 i eftermiddag. Till ölen passar nog bäst ett antal fyndpåsar med kvarts. Musik blir det också och som vanligt blir det synth eller svartrock. Kanske svartrocksfavoriten Sisters of mercy. Kommer dock att få fira själv i dag eftersom många Blankaholmare är på julmiddagar inne i Västervik, även min fru. Nästa vecka är det min tur att slira runt julbordet!!!

Glad Lucia på er alla och tänk på att vi snart går mot ljusare tider igen!

torsdag 4 december 2008

BLANKAHOLM OCH OSTKUSTEN

Arkeologiseminariet i Blankaholm planeras för fullt och allt tyder på att det blir vecka 9 dvs. lör 28 feb-sön 1 mars.

Det ser ut att bli flera deltagre i år, vilket inte är konstigt beroende på hur pass bra det gick förra året. Några av de som föreläste förra året kommer att presentera sina föreläsningar i en liten skrift som bekostas av Studiefrämjandet. Det blir i all enkelhet, men nog så viktig för Ostkustens arkeologiaktörer.

I år kan det redan utlovas föreläsningar om gravskicket i nordöstra Småland under bronsåldern, stenålder på Öland, medeltida gårdar, medeltida kolonisationsförlopp i Tuna läns skärgård, hällristningar mm. Det tillkommer minst fyra ämnen till!!!!!!!!!!! Alla föreläsare är inte bokade och jag vill ha flera kvinnliga föreläsare, men som vanligt är de svårare att få tag på. Känner faktiskt många kvinnliga arkeologer, men ingen vill eller kan. Lite synd då de sitter inne med spännande specialkompetens.

Efter Jul och nyår kommer schema mm att läggas ut på denna sida!

Den som vet att de vill komma redan nu och vet att de inte nämnt detta för mig kan lämna sin e-post på denna blogg under kommentarer.

söndag 23 november 2008

NATURGUIDERNA

Denna helg hade jag besök från Högskolan i Kalmars naturguidsutbildning. Det är fjärde gången jag undervisar i arkeologi för naturguider. På lördagen var vi inne i Brygghuset (Blankaholm) och vi talade om vad arkeologin gör, fornminneslagen och behov osv. Sedan plöjde vi igenom förhistorien med fokusen inställt på Kalmar län och med vissa utblickat i Sverige och världen i övrigt. Det var extra roligt i år eftersom farsans båda kusiner går kursen (Annika och Carina) och Annika läser dessutom arkeologi. Hon har dessutom varit min följeslagare på samtliga grävningar i forskningsprojektet i Virum i Misterhults sn.

Första dagen var som sagt teori och andra dagen genomfördes i det fantastiska bronsålderslandskapet intill Blankaholm. Vi studerade rösen, stensättningar, skärvstenhögar, boplatser och skålgropar. Det blev även en tomtning, och en gropkeramisk boplats. De kunskapstörstande naturguiderna ställde en mängd frågor och trots ”halvvintern” höll vi värmen och nyfikenheten uppe.

http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4378044

torsdag 13 november 2008

KVARTSFROSSA ELLER FLINTMANI

Nu vimmlar det av höstplöjda åkrar och man riktigt känner hur man vill ut och leta kvarts och flinta i fårorna. Jag minns åren 2002-2005 då det ingick i mina dagliga rutiner och jag minns känslan av att hitta en mesolitisk kvartsboplats med gnistrande kvarts i morgondaggen eller långa härliga flintspån. Min lista över antalet yxor har jag övergivet, men det är säker 100 fragment, delar av och hela yxor. Högst på listan över lösfynd i åkermark står helt klart de två mångkantiga stridsyxor jag hittat, båtyxan, dolkhandtaget, silvermyntet från 1600-talet och uniformsknappen till en karolinuniform.

Ni som brukar leta vet att det blir till ett beroende och ni känner samma känsla när ni ser en plöjd åker med ett bra boplatsläge. Det rycker i benen och man vill bara ut och leta. Faktum är att man behöver markägarens tillstånd och länsstyrelsens medgivande till systematisk plockning av fynden. Visst kan man plocka med enbart markägarens tillstånd, men när man är säker på att det är en boplats bör man sluta. Jag har det bra eftersom Länsstyrelsen i Kalmar tycks ha förståelse för mitt beroende. Vid tre tillfällen har de gett mig tillstånd mot att jag skriver en rapport. Fynden redovisades och lämnades till Kalmar läns museum. Snart om ca 50 lokaler kommer Misterhults sn att passera sina 2000 fornminneslokaler med gravar, boplatser mm. I Misterhult finns långt över 1000 registrerade runda stensättningar. Efter 1979 års inventering var Misterhult Sveriges fornlämningsrikaste socken. Idag vet jag inte hur det ligger till? Någon som vet?

fredag 7 november 2008

JAKTEN PÅ DEN PERFEKTA BETESMARKEN

Igår började jag min anställning på Jordbruksverkets filialkontor i Västervik. Kontoret finns hos Skogsstyrelsen och har i vanliga fall 12 personer. Jag tilldelades en egen kontorsplats med allt man kan önska sig och idag ska jag ut med min handledare och inventera min första betesmark åt jordbruksverket. Jag har gjort detta tidigare men då åt Länsstyrelsen i Kalmar. Idag ska vi korrigera gränser och plocka bort för mycket skog, ja det har EU bestämt max 50 träd per hektar i betesmarkerna. Med oss har vi handdatorer med GPS som förhoppningsvis ska göra jobbet enklare. Kommer snön ja då blir det innesittande och GIS.

På tal om något annat så innehöll den gropkeramiska boplatsen vi grävdes i Våras ben från säl, torsk, fågel och bäver. Sedan fanns där en liten benkrok också. Rapporten är på väg och vi som skriver är Veronika Palm (arkeolog Västerviks museum och Kalmar läns museum), Liselotte Jarnerup Nilsson (Arkeolog) och så jag. Min uppgift är att sortera och klassificera bergartsmaterialet. Det blir en del på 50 kvm kan jag lova. Ska lägga ut den på bloggen om jag får för mina kära vänner. Distal, proximal, medial ja ni vet redan!

fredag 24 oktober 2008

GROPKERAMIKER I BLANKAHOLM

I södra Tjust och norra delen av Oskarshamns kommun var länge den gropkeramiska kulturen endast representerad av boplatsen Vivastemåla (Västrums sn). Den grävdes av Bagge 1939 och resulterade i en artikel.

Ca 1 mil söder om Vivastemåla ligger Solstad och Virum (Misterhults sn) och här startade jag tillsammans med Högskolan i Kalmar ett projekt om bronsåldern 2005. Området hade tidigare berörts av en boplatsinventering där jag själv var fältarbetsledare 2002-2005. Under denna tid inventerade vi mest i åkermark och resultaten blev oftast kvarts, kvartsit och flinta. Keramiken syntes inte till hur vi än koncentrerade oss. Vi hade tankar om att keramiken snabbt bröts ned i den fuktiga leran, men sanningen var nog att den var svårupptäckt. Några enstaka bitar dök upp längre söder ut i Oskarshamns kommun, men de låg i sandjord.

År 2005 började jag inventera skogsmarken i inneskärgården och efter någon dag hade jag hittat mina två första GRK boplatser. Flintan och kvartsen visade vägen då den låg direkt på berget och under enbuske hade en grävling krafsat fram en del keramik med gropar och stämplar.

Sommaren 2006 hittade jag ytterligare en i en sandig moränsluttning. Denna grävde vi i våras och vi fann mängder med keramik och djurben. Ytterligare 300 meter från denna fann vi mer gropkeramik på en terrass i skogsmarken. De nyfunna boplatserna låg alla inom en kvadratkilometer och representerade boplatser som legat på stora öar, vikar och uddar. En boplats som legat på en mindre ö fattades.

Våren 2008 fann jag en bit kristianstadsflinta i en skogsbacke intill en tomt i samhället Blankaholm. Det var ett bra boplatsläge och vid nivån 15 m.ö.h. förvandlades skogsbacken till en SV-sluttning av en liten ”kullig” ö ca 2-300 meter i diameter. Platsen skulle då ha legat i brytningen mellan inner och ytterskärgård. Flera fynd påträffades dock inte förrän förra söndagen då jag i en mindre traktorskada fann en bit keramik med grop och kamstämpel.

Nu är tanken att Västerviks museum, Samhällsföreningen i Blankaholm, Kalmar läns museum och Högskolan i Kalmar ska göra en mindre grävning på platsen under våren-försommaren 2009. Boplatser på öar är inget ovanligt för denna kultur, men i södra Tjust har aldrig något liknande grävts. I norra Tjust på Gärdsholmen ytplockade och inventerade Magnus Petersson på Kalmar läns museum en GRK boplats på en ö, men mycket var förstört. Magnus skrev en mycket bra rapport och jag tror att grävningen av platsen i Blankaholm skulle kunna förtydliga hans tankar, vi får se.

Västerviks tidningen
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4261808

lördag 11 oktober 2008

HUSURNOR I PELARNE

I Vimmerby kommun ligger socknen Pelarne och tro det eller ej men här använder man fortfarande husurnor. Kan upplysa om att de är 1,5 meter höga dvs. inga fjuttisar som är kända från Fälle utanför Mönsterås och Gotland. Kollade inte tillräckligt nära, men kanske satt det någon halvkokt i folie där inne och tryckte. Hur eller hur så har de ganska roliga brunnar i Pelarne, eller är det bara jag som är en miljöskadad arkeolog?

onsdag 1 oktober 2008

DEN BÄSTA SIDAN AV ARKEOLOGIN

Den bästa sidan av vad arkeologin kan ge är amatörarkeologin eller att få umgås med amatörarkeologer. Det intresse och den glöd de visar upp utan att vara fast i akademikernas eller byråkraternas stundtals dunkla värld. Amatörarkeologin har haft stor betydelse för delar av nordöstra Småland och särskilt Misterhult. Boplatsinventeringar genomförda av Philip Seward och K-B Gustafsson hade aldrig blivit så pass bra utan er, den saker är klar. Det är mycket kul att arbeta med dessa "gubbar".

Den mest ihärdiga amatörarkeolog jag träffat är trots allt K-B och i helgen inköpte han en borste för höstens skålgropsinventeringar dvs. så han kan borsta av block och hällar. Han har en lång meritlista på antalet boplatser, lösfynd och flera arkeologiska undersökningar tillsammans med "proffsen". En sak är klar jag skulle hellre ta med mig K-B än en nybakad arkeolog från något av landets universitet. Han kan nämligen något som få kan dvs. läsa landskap, sortera kvarts och flinta. Detta är en kunskap som åtminstone värdesätts här utanför den postprocessuella verkligheten.

K-B på en av alla arkeologiska utflykter i Tjust Foto: Michael Dahlin

torsdag 25 september 2008

HISTORIEN OM EN EMU

På en gård i länet bor en EMU och det är en hane. Han kan vara glad eftersom han betraktas som ett husdjur och inte något som ska slaktas. Roligast hade det varit om han hade varit helt fri, men med tanke på hans valmöjligheter är nog detta det bästa. Ägaren såg oförstående ut när jag frågade hur man slaktar en så pass stor fågel. Kanske känner han sig en smula ensam, men husse och matte letar efter en hona. Vi önskar herr Emu lycka till och hoppas han inom kort får sin hona. Det är trots allt trevligt med honor även om dom tjatar och gnatar på oss odrägliga hanar!

onsdag 17 september 2008

BLANKAHOLM 2009

Snart är det tid att börja planera 2009 års arkeologiseminarie i Blankaholm. Det ska läggas i februari och vi hoppas på flera kvinnliga föreläsare. Under någon vecka har man möjlighet att påverka när i februari seminariet ska läggas.

Grundtanken är densamma som förra året dvs. att arkeologer, kulturgeografer, historiker mm träffas, pratar, föreläser och äter gott under en helg.

Förra året var en succé och ett trettiotal deltagare från Högskolan i Kalmar, Högskolan på Gotland, Kalmar läns museum, Länsstyrelsen i Kronoberg, UV-Öst, universitet i Stockholm och flera kända arkeologprofiler. Vi som står för planeringen av detta är Västerviks museum, Studiefrämjandet, och Samhällsföreningen i Blankaholm.
Veonica, Lenaoch Ludde i ett arkeologiskt samtal under förra
seminariet 2008. Foto:Åza Olofsdotter.

Boende finns i campingstugor, gästgiveri och hos privatpersoner. Vi fixar så man kan köpa mat dvs. frukost, fika, lunch och middag. På kvällen går det även att fixa något extra.

På kvällen finns möjlighet till bastubad i Blankaviken! Förra året badade bl.a. Alf Ericsson, Fredrik Sandell och Roger Wikell.

Den som vill föreläsa kan anmäla sig redan nu! Man får ca 30 min och är man två om samma kan man få 1 h. Företräde får personer som föreläser om något längs sträckan Ostkusten dvs. från Kåseberga till Haparanda.

onsdag 10 september 2008

MELLAN PIPPI OCH OSTKAKA

Precis, mellan Vimmerby med sitt "Astrid Lindgrens värld" och Frödinge med sin ostkaka ligger socknen Djursdala. Djur syftar nog på alla stora djur som strövar i skogarna och dalgångarna.


Vy från Djursdala kyrka. Foto:Michael Dahlin




Även om jag inte bor så långt från Vimmerby kommun och Djursdala sn så har jag inte varit där särskilt ofta. På mina resor i norra Kalmar län ges en del tillfällen att stanna till och beskåda en del platser. Desto mer jag reser i länet ju mer övertygad blir jag att vi har länets vackraste och mest varierande landskap. Ta bara dalen vid Djursdala kyrka, som i dagens något bleka höstskimmer bjöd på en total upplevelse. De dramatiska avbrotten i landskapet som dalsidorna utgör med sitt otroligt vackra och branta odlingslandskap i färgerna svart, bruna, grönt och gult!

I Djursdala ligger den lilla byn Ungstorp som är värd ett besök om ni ska åka ned mot Vimmerby någon gång.

År 1514 omnämn Emund i Ungstorp (Djursdala sn) som faste vid Sevedes häradsting.
Mycket mer än så här får man inte veta om Ungstorp i de skriftliga källorna, men den som beger sig till det vackra landskapet vid Ungstorp och väljer att vandra på kulturstigen kommer efter ett tag förbi resterna efter den medeltida byn dvs. ett fossilt kulturlandskap.
Dagens Ungstorp ligger på samma plats idag som bebyggelsen från 1700-talet. Den medeltida tomten (RAÄ 136 Djursdala sn) ligger ca 300 meter längre bort i ett idag betat och hävdat beteslandskap. Platsen är lätt att nå via en skyltad led. Det som möter besökaren är husgrunder med sex spismurar, källargrunder, terrasseringar, fossila odlingsspår och gravar i form av stensättningar.
Del av husgrund vid Ungstorp. Foto: Michael Dahlin

År 1980 undersökte Lennart Klang några av alla lämningar här för att bringa nytt ljus över denna landsändas kolonisationsförlopp under medeltiden. En del av huskonstruktionerna kunde dateras till 13-1500-talet. En mindre stensättning på bytomten visade sig vara en grav från äldre järnålder.

måndag 1 september 2008

VARNING FÖR VILDSVIN

Vid ett besök vid en jordbruksfastighet i Tjust stötte jag på denna skylt. Den satt vid grindarna till ett viltstängsel. Visst fanns det vildsvin inne i hägnet jag såg bl.a. två suggor med kultingar och ytterligare två som bökade på en åkervall. Innanför stängslet skulle jag kontrollera två åkrar med kultelement och det var med viss oro jag klev in. Väl inne såg jag inte röken av några vildsvin och de är trots allt ett försiktigt djur som håller sig undan.




Frågor som innfinner sig är dock!


Varför har gubben på bilden horn? Jag fick inga när jag klev in! Eller är alla som går innanför stängslet onda?

Varför har vildsvinen huggtänder och inte betar? Är dessa muterade för att bita kontrollanter från Länsstyrelsen?
Är det vildsvinet eller gubben som ropar help?

lördag 30 augusti 2008

GLÖM ROSA!



I dessa EU tider finns det inte plats för namn på korna! Nu heter de 5782, 5432 osv. Tro mig de lyssnar på de namnen eller vad man nu ska kalla det. Nr 3456 är så bra och mjölkar fantastiskt! Skulle en av lapparna i öronen falla bort och det kommer ut en djurkontrollant från Länsstyrelsen, då vill jag inte vara med ska jag tala om. Slå upp ordet tvärvillkor på jordbruksverkets hemsida så förstår du, huga! Men i detta fall var det bara en kultkontrollant, så korna kom som vanligt fram för att utbyta några "ord".

tisdag 26 augusti 2008

DRAMTIK I BETESVALLEN

Idag skulle jag besiktiga några kultelement i en betesvall på åker. Jag är ganska van vid att det går tjurar, kalvar, kvigor mm i hagarna och ofta är det inget problem med detta. Idag var det ett gäng med efterhängsna kvig- och tjurkalvar som terroriserade mig och min koncentration. Försök att rita och hålla reda på var du är samtidigt som tjugo spralliga och busiga kalvar försöker få din uppmärksamhet. Don´t turn your back on fear!


Endast en ko är av naturen intresserad av vad en kultkontrollant
från länsstyrelsen gör, bevis nog?

Efter en stund insåg de att det inte var någon mening med att få min uppmärksamhet, men några lyckades hhhmm!

Kokärlek och en svartsjuk som ser sig om

onsdag 13 augusti 2008

VILKA SVIN!

Efter ca 200 års frånvaro är vildsvinet tillbaka med besked! Alla arkeologer vet att vildsvin är en naturlig del av den svenska faunan och benmaterialet finns bl.a. på stenålderns fångstboplatser. Den ursprungliga vildsvinsstammen anses ha funnits kvar på Öland tills för ca 300 år sedan då intensiv jakt tog död på den. Dagens vildsvin anses ha inplanterats och slitit sig från hägn. De är ena rackare på att reproducera sig, och ja de kan simma riktigt bra. Någon kanske undrar hur detta var möjligt med flintlåsgevär, skygga djur och tät vegetation. Svaret på den frågan är givetvis att det inte var igenväxning under denna tid och att det är ett sentida fenomen. Idag talar jägare om hur svinen kan komma farande i granplanteringarna rakt igenom jaktdrevet. Det som gjorde att man kunde utrota vildsvinet var med andra ord flera människor på landsbygden som jagade och ett öppnare landskap. Givetvis ska man inte utrota detta fina djur, men de har verkligen blivit på tok för många. De är ett gissel för dagens bönder i stora delar av södra Sverige. Som fältkontrollant på Länsstyrelsen i Kalmar ser jag så gott som varje dag spåren efter vildsvinen och någon enstaka gång vildsvinen själva.

Vildsvinen är inte farliga om man inte kommer emellan sugga och kultingar. En sugga som inte fått kulltingar kallas gylta och hanen givetvis galt. Vildsvinet äter allt men föredrar gräs, blad, rötter, maskar, sniglar och frukt. Vildsvinet säger dock inte nej till att böka i böndernas vallar och inte heller mognande vete.




Vildsvinsskada på gravfältet utanför Hallingeberg i Tjust. Foto:Michael Dahlin

Vildsvinen lever i matriarkat och ledaren är då givetvis en dominant sugga. Galtkultingarna stöts efter en tid bort från matriarkatet. Matriarkatet kan bestå av upp till 25-30 vildsvin. Djuret litar främst på sitt luktsinne och sin hörsel. De är i huvudsak nattaktiva och då ca 7 timmar under varje dygn. Vildsvinen trivs i tät vegetation bland granar och vass. Finns det lerhålor i närheten så kan de bidra till gruppens lokalisering. Lerhålorna är eftertraktade då leran hjälper vildsvinet att begränsa antalet parasiter i pälsen.

Suggan får vanligen en kull per år, men under gynnsamma förhållanden kan hon få upp till tre kullar på två år. Vanligen är suggan dräktig under fyra månader och före grisningen bygger hon ett rede t.ex. under en tät gran. Grisningen sker från januari till maj och då vanligen med 4-6 kultingar.
Se här vad de kan ställa till med. Foto:Michael Dahlin

Vad gör svinet då?

Vildsvinet bökande har en positiv effekt i skogsmarken eftersom artrikedomen ökar där de kultiverat marken. Köttet är gott och de är vackra att titta på, särskilt kultingarna!

Vad är inte bra med svinen?

Deras ökande antal beror delvis på att de är svårjagade och dagens jord och skogsbruk är gynnsamt för deras fortplantning. De bökar inte bara i skogsmarken utan förstör betesvallar, åkrar, kulturlämningar osv. Flera bönder blir ekonomiskt lidande för att de är för många vildsvin. Man tror att det i södra Sverige kan finnas över 300 000 vildsvin. Ett exempel på en skada från södra Kalmar län är en bonde som fick 74 av 120 hektar åkervall totalt sönderbökat, då förstår ni problemet. I kostnad blir det en bra bit över 250 000 kr skador.

Vad ska man göra då?

Vildsvinen lever givetvis inte efter fastighetsgränser, så brukarna måste gå samman och jaga. Utfodra vildsvinen utanför de känsliga åkerområdena och gör det bekvämt utanför åkrarna med lerhålor och tjärade träd de kan gnugga sig mot. Utfodringen bör ske i störningsfria områden, en bit från vägar och hus. Sedan tror jag själv att ett öppnare landskap kring åkrarna och mer lättframkomliga skogar skulle kunna effektivisera jakten dvs. så som det var i Sverige fram till 1940-talet.
Fynden som framkom i skadan. Foto:Michael Dahlin

På mina vandringar har jag sett allt dvs. sönderbökade vallar, odlingsrösen och idag även en vikingatida gravhög utanför Hallingeberg i Tjust. I fyllningen låg det ett keramikfragment och ett flintavslag med tydliga slipmärken. Undrar vad resterna efter en neolitisk yxa gör i en klassisk gravhög från yngre järnålder. Har det följt med jordmassor eller är det kult, hhmmm!!?? Hur eller hur så är det anmält till Länsstyrelsen i Kalmar och fynden lämnas in på fredag.

tisdag 5 augusti 2008

MYNTKULT I VÄSTERVIK

Självklart är detta skålgropsblock en fornlämning och det kultbruk som berör blocket idag är knappast av samma slag som under bronsåldern? Men kulten lever vidare vid blocket och man kan då fråga sig om denna fornlämning är varaktigt övergiven?

Foto: Michael Dahlin

Antalet mynt på blocket har ökat avsevärt (flera hundra) och för några år sedan kunde man se ett Karl XIV Johan mynt. Troligen ligger det kvar under drivorna av mynt, men en och annan 5-öring, 10-öring och 25-öring kunde iakttagas!

Man ser knappt groparna för alla mynt. Foto: Michael Dahlin


Skålgropsblocket ligger strax utanför Västervik tillsammans med rösen och skärvstenhögar. Otroligt vackert landskap med fossil åkermark.


onsdag 30 juli 2008

GNISTOR I SKOGSMARKEN

I Finland har man sett ett tydligt samband mellan ovala eldslagningsstenar och den äldre järnålderns utmarker. Delar av detta mönster kan även skönjas i Tjust. En hel del ovala eldslagningsstenar från Tjust finns hos SHM och privatpersoner. Det finns enligt mig tillräckligt många för att se att de förekommer utanför centralbygderna med äldre järnåldersgravfält och ortnamnen som slutar på -stad, -inge osv. Däremot finns de i bygderna med namn som slutar på -bo, -torp och -rum. Dessa tre ortnamn brukar räknas till den tidigmedeltida kolonisationen, med undantag av -rum. Det senare brukar sammankopplas med bygder som brukades redan under äldre järnålder, men som förlorat sin bebyggelsekontinuitet under den yngre järnåldern, men inte sin nyttjandekontinuitet. Under tidig medeltid återkoloniseras dessa marker igen, då vi i Nordeuropa upplever en högkonjunktur och skogsmarkerna får ta emot en våg av villiga nybyggare.

En grummlig bild på en oval eldslagningssten från Timmertorp
i Hjorteds sn, Tjust. Foto: Michael Dahlin




Eldslagningsstenarna berättar en intressant historia och de kan ge en fingervisning om vilka marker som nyttjades för ca 1500 år sedan dvs. under yngre romersk järnålder och folkvandringstid. Vad gjorde man då ute i markerna? Mycket tyder på att det faktiskt var skogsmark då och att man kan ha ägnat sig åt utmarksbete eller varför inte järnframställning, jakt, tjärbränning osv. Med andra ord kände de medeltida kolonisatörerna till att det fanns bra marker att flytta till och där stenröjningen påbörjats sedan länge!

Samma sten Foto: Michael Dahlin

fredag 18 juli 2008

ÅSAS GROPAR

Just nu gräver jag mittblocksstensättning om dagarna och igår kom vi på gravgömman med brända ben. Grävledare är UV räven Åsa Svedberg med gräverfarenhet från tidigt 70-tal.

Åsa berättade att hon i närheten av där hon bor i samhället Misterhult sett några gropar på en häll. Hällen ligger mitt på ett motionsspår, så hon ville inte att vi petade för mycket om det var något. Väl på plats kunde jag konstatera att groparna enbart låg i den mörka gångbergarten diabas. Hällen sluttar ned mot ett kärr och ligger mycket bra. Gropar i mörkare bergart är känt sedan tidigare och har bl.a. beskrivits av Joakim Goldhahn i boken mellan sten och järn.



Oputsade gropar i ett motionsspår. Foto:Michael Dahlin


Nu var det ju inte riktigt så enkelt! Flera gropar var övertygande, medan andra såg naturliga ut. Det är i geologikretsar allmänt känt att just diabasen har en förmåga att vittra och bilda konstiga figurer. Jag har själv talat med geologer, men vad gäller konstiga figurer är gropar mindre känt. Gasbubblor i magman som sedan vittrat fram som gropar, inte vet jag, vad tror ni?

Vy från groparna Offermosse!!!!!!!! Foto:Michael Dahlin

Kanske finns det både gropar av människohand och naturliga på platsen. Kanske var det de naturliga som fick bronsålderns människor intresserade av platsen?

Hoppas att Sven.Gunnar Broström kan komma förbi.

Jo senare på eftermiddagen kom han på färd mellan Blekinge och Stockholm. Utlåtandet blev förmodligen både naturliga och av människohand!

lördag 5 juli 2008

JÄRNÅLDER I SNÅREN

Tjust kanske är känt för alla sina bronsålderslämningar, men här finns lika mycket av gravfält från äldre och yngre järnålder. Det finns särskilt mycket kring Gamleby dvs. tidigare platsen för Västervik. För er som inte vet det har Västervik flyttats två gånger bl.a. pågrund av alla ständiga anfall från danskar mm. Borganläggningen nere vid hamnen låg där som ett lås för vidare fäder upp mot Gamla Västervik,men idag är staden och ruinen grannar.

Järnåldersgravfält, Foto: Michael Dahlin


Gamleby var länge Sveriges fornlämningsrikaste socken, men sedan 1979 ligger Misterhult som nummer 1. Möjligen skulle även Misterhult halka ned om någon av alla privata inventerare i Mälardalen skulle presentera alla sina insatser? Men det spelar ju ingen roll huvudsaken är att allt rapporteras in.

Vid ett av alla mina gårdsbesök kom det bli lite extra kul. Jag befann mig i norra Tjust inte långt från Eds bruk. Förmodligen gick kontrollen bra för bonden bjöd på fika och ett helt bord av Trindyxor (nja inte riktigt 8 Trindyxor, 1 Lihult och en skaftis). Jag reggade snabbt in dessa för det var många kultelement att kontrollera runt åkrarna. Bonden var med och var vi än gick fram pekade han på slagg, kvarngrunder, boplatslägen, rösen mm. Mitt inne i en granplantering visade han mig något som han stött på 1978 när han skulle plantera granarna. Här fanns kvadratiska stensättningar med hörnstenar, stensättningar med resta stenar i mitten och två domarringar. Givetvis hade han inte planterat precis i gravfältet!

lördag 28 juni 2008

Fägator och ängsmarker

I min serie en dag på jobbet har vi kommit till fägator. Fägatorna var s.k. drivningsvägar för boskap mellan byn (gården) och betesmarken. I det gamla bondesverige låg betesmarkerna i skogen dvs. utmarkerna. Syftet var att skydda åkergrödorna från djuren och gatorna kantades av t.ex. murar och gärdesgårdar. Ni forntidsintresserade känner till de spännande stensträngssystemen på lite olika platser i vårt land t.ex. Öland och Östergötland. Slitaget blev nednötta marker av djurens trampande och ibland är området mellan hägnaderna nedsänkta. Fägatorna berättar en intressant historia om landskapets tidiga uppdelning mellan inägor och utmarker.
En fägata, men tyvärr med raserad gärdesgård till vänster
Foto: Michael Dahlin

I det inre av nordöstra Småland var det knappast ingen brist på sten och åtskilliga stenmonument byggdes under framförallt 17-1800-talen. Marken i Småland var bördig och rik, men den var stenig. Oerhörda investeringar måste göras för att marken skulle bli ekonomiskt hållbar. Man får inte glömma att 17-1800-talet är de perioder i Sverige då befolkningen stiger som aldrig förr. Förbudet mot bondetorp försvinner, vilket leder till att unga par kan bilda familj utan att bo på en bärkraftig gård. Aldrig någonsin har det varit så mycket liv i de småländska skogarna med ständiga projekt. Utdikningar, stenröjningar, konstrueringar av hägnader och mycket mer. Ni som är pålästa vet att detta kom att gå ut över de nödvändiga ängsmarkerna och betesmarkerna. Balansen med 1/3 åker och 2/3 äng höll på att brytas (Ängen är åkerns moder) och därmed började det gamla ängsbruket sin färd mot graven. Idag hör jag ofta begreppet äng användas helt felaktigt. Ibland kan man ofta höra någon kalla dagens betesvallar för ängar. Ängarna fick inte betas utan bara undantagsvis under en kort period på året. Lyckligtvis stöter jag i mitt jobb på en och annan rekonstruerad ängsmark, men inte ofta!

En riktig äng i Kristdala. Foto Michael Dahlin

fredag 20 juni 2008

ÖVERLOPPSBYGGNADER

Förra veckan började jag min serie om vilka olika typer av objekt jag stöter på under mina dagar på jobbet. Förra veckan var det Solitärträd och denna gång är det dags för Överloppsbyggnader.

När det står överloppsbyggnad på listan över element som ska kontrolleras känns det lite extra kul eftersom man förväntar sig någon form av riktig byggnad, men som inte längre används idag. Ofta är det en ängslada, bod, smedja eller en linbasta som står där som en påminnelse om de dagar då det var liv och rörelse ute på markerna. Det är med andra ord lite extra kul att ta en närmare titt på dessa och ibland ta en titt inuti. Så var det igår när jag befann mig i någon av all Tjustsocknarna.

Foto:Michael Dahlin

Jag stannade bilen det gick inte att komma längre med bil nu, traktorvägen hade blivit för svår att köra på och dessutom låg det en gran över vägen. Ett litet torpställe skymtade över axeln och en gumma som envisades med blomlanden, kanske ett sista försök att få ordning runt stugan innan släkt och vänner skulle komma för att fira midsommar. Den sista biten erbjöd en trevlig promenad. Jag kontrollerade ortofotot och elementlistan hmm låt se 4 st odlingsrösen, 700 meter dike och se där en överloppsbyggnad, hoppas den inte är igenväxt bara. Där stövlade jag på i den täta vegetationen och vips så stod jag där, dvs. i kanten av en Vacker Tjustdalgång. Inget i Kalmar län är som Tjust. Här finns inte Möres tråkiga platta landskap med vindar som torterar, inte Ölands överbefolkade och urinstinkande turistfällor, utan variation, milsvid utsikt, men ändå kringgärdad av höga berg, lövskog och de leriga åkrarna i dalgångarna. Kort och gott, Kalmar läns finaste och variationsrikaste landskap.

Överloppsbyggnaden var kanonfin och läget uppe på kullen vid skogskanten i ryggen skvallrade om att placeringen var den ursprungliga. Knuttimringen gjorde inte saken sämre!


Vackert! Foto: Michael Dahlin

Byggnaden tycktes ha använts för olika aktiviteter och det fanns förvaringsbås och loft i boden. Här kunde man till och med övernatta då det begav sig. Här på gränsen mellan inägor och utmarker var det kanske särskilt viktigt att gården hade en förlängd arm.

GLAD MIDSOMMAR

Ingen har det så bra som jag, nej ingen har det så bra som jag, förutom min bror för så vitt jag vet ligger han i sprit på riksmuseet. Skål

fredag 13 juni 2008

SOLITARY CONFINEMENT

För er som lyssnar på synth tänker nog på en kanonbra synthplatta från tidigt 90-tal av den danska råsynthgruppen Leæther Strip, vem har inte röjt till ”strap me down” ett ca 5:36 långt
mörbultande med en väldans massa BPM!

Nu är det inte detta det ska handla om, utan något annat dvs. solitärträd, något som jag stöter på i mitt jobb på Länsstyrelsen då och då. Det hörs kanske på namnet och det antyder att trädet ska stå relativt ensamt eller åtminstone få fritt utrymme för sina grenar och så ska trädet ha några år på nacken. Solitärträden står idag i åkermarken och kan berätta om att det där förr i tiden funnits en betesmark eller en trädbärande hårdvallsäng. Eken är det vanligaste solitärträdet, men även t.ex. lind, alm och ask kan vara med.


Ett solitärträd i trakterna av Vimmerby. Foto: Michael Dahlin


De gamla träden har i alla tider varit föremål för intresse och i den folkliga föreställningsvärlden och då särskilt om de har uppvisat särdrag eller avvikande växtsätt. Min egna far som föddes 1941 hade tendens till hjulbenthet som liten grabb. En klok gumma utanför Hultsfred föreslog att man skulle dra den lilla pojken genom just ett sådant träd, dvs. med speciella grenar. Hur det gick? Det är klart att det funkade! Det finns inte tillstymmelse till hjulbenthet idag!

Nu när vi närmar oss midsommar så ska jag nämna att bönderna förr i tiden tog tillvara ett fång gräs omkring dessa träd. Det torkade gräset ”messommarhöet”, gömdes till julaftonsmorgon, då det gavs till djuren som skydd mot trolldom. Skål!

torsdag 5 juni 2008

EN DOFT AV SKVATTRAM

Att vandra i de småländska skogarna har verkligen sina upplevelser. Idag kom det ett sådant där tillfälle på jobbet då jag stannade en stund för att känna efter hur vackert allt var. Då denna bild togs rådde tystnad, endast vindens sus och ett rådjur som rörde sig försiktigt på andra sidan gölen. Dofterna från gölen var starka och dominerades av skvattram, precis så som det ska vara långt ut i skogen på gungande fly!


En göl i trakterna av Kristdala Foto: Michael Dahlin

lördag 31 maj 2008

ORMATÄT OCH DJÄVLAHÖG

Snacka om kraftord och det är precis vad det är också. När en smålänning byggde sina stenmonument på 1800-talet skulle murarna hålla detta mått. För att uppnå just detta krävdes åtskilliga arbetstimmar, svett, blod och tårar. I Småland där det "regnat sten" sedan hedenhös kom murarna som något naturligt och stenarna från åkrarna räckte till kilometervis med murar och odlingsrösen. I Kalmar län finns det en mängd olika och lokala traditioner på hägnader från Ölands enkelmurar (undantaget Karl X:s mur på södra delen av ön), de fina och vackra dubbelmurarna i Smålands inland och en hel del till. Några områden som i mitt Misterhult är det ganska ont om stenmurar, men som ni vet långt över 1000 bronsåldersmonument av sten. Misterhult var en utpräglad skogssocken och rishägn och gärdesgårdar kanske var att föredra. I det gamla kartmaterialet framgår att gärdesgårdar användes flitigt. Visst finns det murar i Misterhult och bl.a. en som är över 1,5 mil lång och då vid Virbo-Fittjehammar på gränsen mellan Döderhult och Misterhults socknar. Det roliga är att den byggdes på ca 20 år och säteritorparna som byggde muren kunde kvittera ut vars en silversked med Gustav den III monogram på. Undra om det var det de behövde eller om skedarna snabbt såldes? Varför denna långa mur? Jo godsherren ville stoppa torparnas tillfälliga och hoprafsade rishägn och slöseri med skog. Kan vara svårt att tänka sig idag då kulturlandskapet fullkomligt håller på att växa igen. Hägnader var viktiga i Misterhult som var en boskapsdominerande socken och hägnader var av största vikt. Stenmurarna är kallmurade historier, vilket på ren svenska betyder att de är murade utan murbruk. Murarna byggdes som enkelmurar dvs. stenarna har lagts på varandra. Dubbelmurarna är byggda i skalmursteknik dvs. två parallella rader sten med småstensfyllning emellan dessa. Glöm inte att murarna vid flertalet av fallen börjar en bra bit ned under marken dvs. på frostfritt djup då ”satte” de sig inte lika lätt.

Mur i Misterhult. Foto: Michael Dahlin

Så var det de där med ”Ormatät och djävlahög”! Detta var måttet på en välbyggd mur och stenarna skulle ligga så tätt så att ormarna inte kunde krypa igenom springorna i muren och så hög att inte ens djävulen skulle kunna komma över dvs. man skulle stänga ute allt ont. Ibland när en storm brutit grenar kunde bönderna tala om att djävulen sprungit runt i skogen och att muren inte varit tillräckligt hög.

söndag 25 maj 2008

FRÅN KRISTDALA TILL BLANKAHOLM

I går var jag och Liselotte Jarnerup-Nilsson från Kalmar läns Hembygdsförbund i Kristdala för att mäta upp ett gravfält från yngre bronsålder och eventuellt äldre järnålder. Vi startade med en kopp kaffe hos arkeologistudenten och min pappas kusin Annika. Uppdraget gjordes åt Hembygdsföreningen i Kristdala som röjt och gjort fint på platsen. Meningen är att vår uppmätning ska resultera i en karta och en text som ska plastas in och sättas upp på en skylt intill gravfältet.
Utsikt från ett av alla rösen i Kristdala. Foto: Michael Dahlin

Kristdala ligger ett par mil väster om Oskarshamn och precis som ortnamnet antyder ligger orten intill en dalgång. Kristdala har en mycket aktiv förening och de har en mycket fin hembygdsgård med bl.a. ett bevarat kaptensboställe från indelningsverkets dagar. År 2005 genomförde jag tillsammans med föreningen en lösfynds- och boplatsinventering, vilket resulterade i ett 40-tal nya boplatser och ett tiotal fyndplatser. Bygden har en av de finaste inlandsmiljöerna från bronsåldern i Kalmar län.

På krönet av en av dalgångens sidor ligger det omtalade gravfältet och här finns det registrerat 11 stycken gravar 1 st röse, 1 skeppsformad, 1 kvadratisk och 8 runda stensättningar. När dagen var över hade vi kunnat komplettera med tre skärvstenhögar, 1 st rektangulär stensättning och flera runda stensättningar. Kartan kommer snart eller i alla fall till hösten.


Kvadratisk stensättning och röse. Foto: Michael Dahlin

Idag söndag var det arbetsdag i Blankaholm och ett tiotal personer ordnade med kulisser och hägnader som ska vara med i årets teaterföreställning på bronsålderstema, dvs. precis som förra året. Det är alltså en friluftsteater där publiken tas med på en vandring och en resa tillbaka i tiden till bronsåldern. Förra året var det en kärleksaffär som slutade lyckligt och då hette skådespelet ”10 meter högre” och syftade på att havet stod tio meter högre i denna del av landet under just bronsåldern.

Irene Holm håller på med en hägnad i bronsåldersbyn. Foto: Michael Dahlin

Det var min rollkaraktär Ask som fick sin Embla, men i årets skådespel har det gått några år och svält och onda varsel i skyn råder. Det utlovas mer mystik och dramatik i årets skådespel som denna gång heter ”Högre sa Sigrid” Ja Sigrid är Asks kära mor och varför årets skådespel heter som det gör får ni själva ta reda på och premiären kommer i slutet av juni och håll utkik efter mer information på min blogg eller i Västerviks lokaltidningar.

Japp det var denna helg det och i morgon ska jag förbereda några gårdar att kontrollera på mitt nya jobb på Länsstyrelsen i Kalmar. Jo jag har blivit Kulturstödskontrollant på Lantbruksenheten.

söndag 18 maj 2008

HUNÖ

Det blåste och var småkallt på morgonen och det var flera som undrade om båtutflykten ut till Hunö skulle bli av. Kl 9 var det ett tiotal personer som samlats på bryggan i Blankaholm för att påbörja färden ut till ön.
Hunö mangårdsbyggnad bygd på 1910-talet.
Foto: Michael Dahlin

Ön ligger som ett halvt tillslutet lock till Gåsfjärden och de som bott på ön har haft goda möjligheter att iaktta aktiviteterna längs farleden och sjötrafiken in till Blankaholm eller sjötrafiken i inner- och mellanskärgård. Det är kanske inte så konstigt att öns högsta punkt det s.k. Hunö böte är känt som en vårdkaseplats och platsen för ett röse. På ön finns även en stensättning med en synlig stenkista. På ön har man även funnit en skafthålsyxa och ett romerskt silvermynt präglat för Kejsar Augustus för ca 2000 år sedan. Ön har sannolikt genom sitt goda läge lockat till sig folk så gott som omedelbart efter att den börjat höja sig ur havet.

Ett av alla jakttorn på Hunö. Foto: Michael Dahlin

I skogen ovanför byn finns kanske ett hundratal röjningsrösen och ibland finns det bara några meters odlingsyta mellan rösena och man slås av den enorma arbetsinsatsen för att komma åt jordstyckena. Några av rösena är säkerligen gravar.

Hunö nämns första gången 1543 och då som ett kronohemman. Föga överraskande i Misterhults skärgård där så gott som allt ägdes av kronan. År 1571 möter vi Nils och han betalade 13 Mark och 5 Öre i den s.k. Älvsborgs lösen. Ute på ön höll han 2 oxar, 5 kor, 10 får, 12 getter, 1 svin, 3 treårsnöt, 2 årsnöt, 1 häst värd 5 Mark. Det var alltså detta hans summa grundades på.


Röset vid Hunö böte. Foto: Michael Dahlin


En av alla personer som bott på ön var nämndemannen Adam Månsson som föddes i början av 1600-talet på gården Torshult i Misterhults socken. Även hans far var nämndeman och hette givetvis Måns. Adam försökte arrendera en gård nere i Bussvik och skrev på ett kontrakt med självaste fru Hammarskiöld. Det visade sig sedan att gården inte höll vad som utlovats och saken gick till tinget. Förmodligen visste Adam redan i denna stund hur man skulle krångla sig ur denna typ av trångmål. En stund senare dyker han upp som arrendator i Solstad i Misterhult. Här lägger han ned en del odlarmöda för att på ålderns höst flytta en sista gång med sin familj och då till Hunö.

söndag 4 maj 2008

VÄSTRA ED, VINÄS OCH UKNA

Den fjärde av fem guidningar avverkade och denna gång var vi i de norra delarna av Tjust. Vi träffades som vanligt vid kl 10 och denna gång vid Nya Västra Ed kyrka. Det märktes på antalet personer att vädret var bra och uppslutningen var 21 personer.


Lösfynd och runstensfragment inne i Västra Eds nya kyrka
Foto: Michael Dahlin

Vi startade med att titta på några runstensfragment och några lösfynd som fanns inne i den nya kyrkan. Sedan begav vi oss mot Eds gamla medeltida kyrkoruin som har rötter i åtminstone 1200-talet. Utanför kyrkan står en runsten och inne i själva ruinen finns gravstenar från bla 1700-talet.
Eds kyrkoruin, Foto: Michael Dahlin



"Memento Mori" ganska snyggt om man får säga som gammal
svartrockare eller Goth som det nu heter, Foto Michael Dahlin

Efter detta begav vi oss till den gamla sätesgården Vinäs och vår uppmärksamhet riktades särskilt mot ruinerna längst ute på udden dvs. lämningarna efter den medeltida befästa gården. Den befästa gården har bla ägts av Bo Jonsson Grip och kanske har han besökt platsen någon gång?
Till min hjälp hade jag arkeologistudenten Åza Olofsdotter,
som just nu skriver D-uppsats om kyrkorna i området.
Foto: Michael Dahlin.

Sist besökte vi Ukna gamla medeltida kyrkoruin och även den har rötter i 1200-talet. I den nuvarande kyrkan hör man fortfarande klangen från klockan som göts redan 1304 dvs. den tredje äldsta klockan i Sverige som fortfarande är i bruk. Sägnen berättar att då klockan göts lämnade tillfälligt mästaren gesällen för en stund. Då kom skogsfrun ut från skogen och slängde en ring i smältan och klockan fick sedan en alldeles speciell klang. Mästaren blev avundssjuk och slog sedan ihjäl gesällen så kan det gå!
Nästa gång syns vi vid havet!

lördag 3 maj 2008

ÖSTERSJÖBRYGGAN

Idag var det invigning av Naturrumfilialen i Blankaholm och området var fyllt med människor som ville lyssna på föreläsningar, se naturfilmer eller bara suga åt sig av all information om Östersjön. Ni som läser min blogg vet att vi tidigare hämtat akvarier och nu har de alltså kommit till användning. På paviljongen en bit ut på en av bryggorna finns nu dessa och en del fiskar. Här kan man också läsa på om Östersjön. Man kan också bege sig in i Brygghuset för att studera Östersjöns djur och växter närmare med hjälp av mikroskåp mm, eller varför inte lära sig om fiskar eller blåstång.




En abborre simmar lugnt omkring och väntar på alla nyfikna gäster och kanske att det nya vattnet ska hinna klarna Foto:Michael Dahlin



Markus Nord öppnade filialen med ett tal om Östersjön, bra och samtidigt allvarsamt om de förändringar vi står inför. Sedan höll jag en ca 20 minuter lång föreläsning om hur Blankaholm steg ur Östersjön.


Östersjöpaviljongen med akvarier mm, strax innan invigningen Foto:Michael Dahlin






söndag 27 april 2008

Blackstad

Det var en smått gråmulen söndag i Blackstad och en liten skara på 12 deltagare hade samlats för att höra om yngre järnålder i Tjust. Trots vädret var det en trevlig ansamling människor som samlats för att lyssna på mig och mitt kall, dvs. att sprida kunskap om Tjusts fantastiska fornlämningar till allmänheten. Gravfältet vid Lundskulle och utsikt över dalgången
Foto:Michael Dahlin

Blackstad är en av alla Tjustsocknarna och är även en av alla de små samhällen man passerar i skogsbygderna i norra Småland. Plötsligt bryts tall och granskog och ett milslångt åkerlandskap öppnar sig och mitt i detta höjer sig två kullar, den ena kallas Lundskulle och innehåller ett yngre järnåldersgravfält med ett hundratal högar och övertorvade stensättningar. På den andra kullen ligger dagens kyrka och kanske har även den haft med förhistoriska gravseder att göra. Kul koppling med dagens kyrka på denna plats!

Förmodligen var det Hans Hansson som grävde ett par av höggravarna vid Lundsbacken i Tjustsocknen Blackstad vid slutet av 1800-talet. Fynden bestod av nitar, brynen mm och tillsammans med gravskicket kan graven knytas till vendel - vikingatid dvs. 550-1050 AD.

Inte långt från Lundsbacken ligger det gamla sparbankshuset. År 1928 anmälde kantor P.A. Nilsson att två gravar skadats på bankens tomt. Harald Hansson (Stale) var som vanligt inte sen att rycka ut för att undersöka dessa. Den första graven bestod av ett jordblandat gravröse 6,5 meter i diameter och 0,5 meter högt. I ett hörn påträffades brända ben och kol.
På gravfältet växer en hel del backsippor
Foto:Lennart Widgård

Den andra graven bestod av en fyrsidig stensättning, som var helt övertorvad och ca 5x5,5x0,3 meter stor. I dess botten låg en granithäll och något förskjuten mot gravens hörn. Under detta fanns lämningar efter ett lerkärl med grovt ljust gods. Här fanns även några brända ben

På tomten påträffades i början av 1930-talet även en glasögonfibula från bronsålderns period V 900-700 BC. Vi ses nästa söndag igen!