Vapen och rustningar

Sedan jag var liten har rustningar och vapen varit bland det häftigaste jag visste. Särskilt medeltidens riddare för att inte tala om Ivanhoe på nyårsdagen vareviga år sedan tidigt 80-tal. Redan i tioårsåldern var mitt intresse för rustningsutvecklingen från 1000-talet till 1500-talet stort. Vad är det då som är så pass fascinerande med medeltida krigföring? Kanske inbillar sig människor att krigsföringen då var renhårigare och att civilbefolkningen inte blev lidande på samma sätt som under de båda världskrigen? Undra vad människor i gränstrakterna under medeltiden fick utstå när t.ex. danskar och svenskar rörde sig över gränserna i de småländska gränstrakterna i söder. Förmodligen mordbrand, misshandel och våldtäkter.
För några år sedan kunde man läsa om de osteologiska undersökningarna av materialet från Korsbetningen, dvs. slaget mellan Valdemar Atterdags krigare och gotländska bönder i juli 1361. Ca 1800-2000 bönder lär ha stupat, vilket var en stor del av den vuxna manliga befolkningen vid denna tid. Tre gånger lär danskarna ha slagit bönderna och slutligen bottenskrapet av försvaret utanför ringmuren. Den varma sommardagen och de gäsande liken gjorde att man inte drog av de stupades rustningar, vilket annars var brukligt. Stora delar av vapen, hjälmar togs dock med innan de döda släpades ned i ett antal massgravar.

I början av 1900-talet undersökte Bengt Thordeman en del massgravar och det är alltså hans grävningar som resulterade i skelett och rustningsfynd. Mängder med kranium uppvisade skador efter armborstpilar och hugg- och krosskador efter klubbor, yxor och svärd. En av de stupade hade släpats till massgraven med fötterna hängande i köttslamsor. Kroppar näst intill kluvna av fruktansvärda svärdshugg visar tydligt grymheten på slagfältet. Skillnaden måste ha varit stor mellan de gotländska böndernas stridsvana i jämförelse med Valdemars riddare, tyska knektar osv. Trots detta visar de slagfältarkeologiska undersökningarna från Mästerby på att gotlänningarna försvarade sig och även gjorde offensiva framryckningar mot danskarna. En annan spännande indikation från undersökningarna är att danskarna kan ha haft med sig ”bössor” dvs. små eldrör fästa på korta stänger. Tänk er det som bondekrigare att bli beskjuten med smällande och rykande vapen snacka om att stridsmoralen drar sin kos.
En av de stupade dvs. Solbergamannen rekonstruerad utifrån ett kranium från Korsbetningen av modellmakare Oscar Nilsson. Troligen är det ansiktet på en av de stupade gotlänningarna som föll till backen med ett antal armborstpilar i huvudet. Kriget var lika grymt då som nu, idag har vi dessutom vapen att döda oss själva flera gånger om. Nästan som man skulle kunna tro att vi gillar att döda varandra?????