måndag 22 december 2008

SNÄCKEDAL EN BRONSÅLDERSGÅTA!



I Misterhults sn i Småland ligger den lilla gården Snäckedal. Gården är känd sedan 1600-talet och redovisar 1/8 mantal, vilket är ganska blygsamt. Markerna runt gården bestod då och idag av leriga lågmarksområden mellan bergimp. Det finns mest skog och sparsamt med gräs på berghällarna. Det är först under 1800-talet som de lerfyllda sprickorna mellan bergen gått att uppodla och innan dess var de madängar eller sidvallar om du så vill. Man får en känsla av att gården brutit ut från någon av de större gårdarna i trakten som. Tex. Arvidsmåla eller Tjustgöl, men det bör ha skett redan under medeltiden eller 1500-talet. Historiken Roger Axelsson tror att Snäckedal tidigare kan ha hetat Roteker, då det tycks stämma med den ordning fastigheterna nämns i kronans jordeböcker på 1540-talet.

På en senare karta kan man läsa Snäckeberget dvs den stora hällmarksplatån strax intill Snäckedal. Snäcka betyder just skepp och förmodligen detta som gett fastigheten dess namn. Det är just där uppe som det storslagna och monumentala gravfältet ligger, med bl.a. en av de största skeppsformade stensättningarna i Sverige med sina 45 meter. Här finns även stora rösen flera rektangulära stensättningar mm. Det finns även ett mindre antal med skärvstenhögar och minst en uppallad sten. Här finns ett femtiotal gravar på en liten yta, vilket gör området till ett av de största och mäktigaste bronsåldersgravfälten i Sverige. Vad gör då detta gravfält på en så pass mager mark? Vy över gravfältets centrala delar. Foto: Michael Dahlin

Gert Magnusson var en av de första som diskuterade gravfältet (1986-1988) och menade att man bör ha bott i närheten av gravfältet. Han fokuserade på skärvstenhögarna och såg dessa som boplatsindikationer. Han lät genomföra en pollenanalys, men den gav inga eller mycket sparsamma indikationer på mänsklig påverkan i området under bronsåldern. Hans tankar gick då vidare till att området varit ett centrum och då kanske för kopparhantering, dvs. att man redan under bronsåldern utvunnit den lokala kopparen och de snuskigt rika ”bronspatronerna” begravdes uppe på berget. Han övergav inte tanken att man bott på platsen och menade att är man så pass rik kan man kanske få maten förd till platsen. Tanken fanns även att fisket varit av betydelse och att det rika området funnit sin försörjning i den rika skärgården och skogen. Gert förstod att Snäckedal med sina 15-20 m.ö.h. inte legat i direkt anslutning till havet. Havet bör ha legat ca 10 m.ö.h. och viken stannade över 500 meter från gravfältet.

Gert daterade gravfältet genom en grav (rektangulär stensättning) som han menade att den lokala arkeologen fil. dr Harald Stale (Hansson) grävt på 1930-talet och där man hittat en rakkniv i en rektangulär stensättning och som daterats till per IV dvs. 1100-900 BC.

Det märkliga tycker jag själv är att det inte fanns några tydliga betesindikationer eller röjningsfaser i pollendiagrammet. De fuktiga svackorna mellan bergen bör ha utgjort mycket bra lägen för bete.

År 1998 kom Dag Widholm med sin avhandling där Snäckedal var ett av de områden som behandlades. Dag menade att Snäckedal varit ett rituellt centrum där man inte fick odla eller beta. Snäckedal liknades vid en domkyrka där den världsliga och andliga eliten i samhället begravdes. Givetvis hade inte någon bott i närheten av gravfältet och de begravda kunde komma långt ifrån området. Precis som Gert daterade han gravfältet till per IV. Den stora skeppsformade stensättningen. Foto: Michael Dahlin

År 2002-2004 startade EU-projektet FOK dvs. Forntid i Oskarshamns kommun, där jag själv var fältledare. Vi hittade mängder med boplatser i området, men inte precis i Snäckedal, vilket sannolikt berodde på att inga plöjda åkrar eller markberedda skogspartier fanns där just då. Ett besök hos bonden vid Snäckedal resulterade i en del fynd b.la. en flintdolk av typen Lomborg VI C, vilket antyder äldre bronsålder och så fastande vi för bondens fågelbad dvs. en stor malstensliggare. Runt snäckedal fann vi boplatser som sannolikt var senneolitikum eller bronsålder. Detta antyddes genom höjden över havet, men även artefakter som facetterade malstenslöpare, flathuggna redskap mm.

En närmare studie av gravfältet och en skiss som gjorts redan 1938 av gravfältet visade att den graven som både Gert och Dag menat inte hade grävts av Harald Stale (tidigare Hansson), utan rakkniven var funnen i en av bönder skadad rund stensättning strax nedanför gravfältet. Den rektangulära stensättningen hade dock grävts redan under tidigt 1900-tal av Stales pappa Hans Hansson och innehöll endast lite kol.

Widholm gjorde en förbättrad pollenanalys av området dvs. ett prov i en liten mosse vid gravfältet. Detta prov visade samma resultat som de som Gert låtit utföra. Frågan är dock bara om dessa prov berättar hela sanningen dvs. ingen odling alls i området? Själv tror jag att långt ifrån allt har framkommit om detta märkliga gravfält och att flera pollenprover måste tas runt gravfältet för att man ska vara säker. Kanske ska man börja med en ordentlig fosfatkartering runt gravfältet och i omgivningarna. Sedan gå vidare med att gräva en yta för att se vad man kan hitta. Gravfältet borde ägnas betydligt mer tid!

3 kommentarer:

Pierre sa...

Låter väldigt intressant. Läste f ö din artikel i Urminne, den var bra!

Reuterdahl sa...

God Jul, kul att vi är publicerade i samma tidskrift.

Magnus Reutrdahl

Michael Dahlin sa...

JAPP! Tycker jag också! Välskriven och bra tidskrift!