ÅSAS GROPAR

Just nu gräver jag mittblocksstensättning om dagarna och igår kom vi på gravgömman med brända ben. Grävledare är UV räven Åsa Svedberg med gräverfarenhet från tidigt 70-tal.

Åsa berättade att hon i närheten av där hon bor i samhället Misterhult sett några gropar på en häll. Hällen ligger mitt på ett motionsspår, så hon ville inte att vi petade för mycket om det var något. Väl på plats kunde jag konstatera att groparna enbart låg i den mörka gångbergarten diabas. Hällen sluttar ned mot ett kärr och ligger mycket bra. Gropar i mörkare bergart är känt sedan tidigare och har bl.a. beskrivits av Joakim Goldhahn i boken mellan sten och järn.



Oputsade gropar i ett motionsspår. Foto:Michael Dahlin


Nu var det ju inte riktigt så enkelt! Flera gropar var övertygande, medan andra såg naturliga ut. Det är i geologikretsar allmänt känt att just diabasen har en förmåga att vittra och bilda konstiga figurer. Jag har själv talat med geologer, men vad gäller konstiga figurer är gropar mindre känt. Gasbubblor i magman som sedan vittrat fram som gropar, inte vet jag, vad tror ni?

Vy från groparna Offermosse!!!!!!!! Foto:Michael Dahlin

Kanske finns det både gropar av människohand och naturliga på platsen. Kanske var det de naturliga som fick bronsålderns människor intresserade av platsen?

Hoppas att Sven.Gunnar Broström kan komma förbi.

Jo senare på eftermiddagen kom han på färd mellan Blekinge och Stockholm. Utlåtandet blev förmodligen både naturliga och av människohand!