ORMATÄT OCH DJÄVLAHÖG

Snacka om kraftord och det är precis vad det är också. När en smålänning byggde sina stenmonument på 1800-talet skulle murarna hålla detta mått. För att uppnå just detta krävdes åtskilliga arbetstimmar, svett, blod och tårar. I Småland där det "regnat sten" sedan hedenhös kom murarna som något naturligt och stenarna från åkrarna räckte till kilometervis med murar och odlingsrösen. I Kalmar län finns det en mängd olika och lokala traditioner på hägnader från Ölands enkelmurar (undantaget Karl X:s mur på södra delen av ön), de fina och vackra dubbelmurarna i Smålands inland och en hel del till. Några områden som i mitt Misterhult är det ganska ont om stenmurar, men som ni vet långt över 1000 bronsåldersmonument av sten. Misterhult var en utpräglad skogssocken och rishägn och gärdesgårdar kanske var att föredra. I det gamla kartmaterialet framgår att gärdesgårdar användes flitigt. Visst finns det murar i Misterhult och bl.a. en som är över 1,5 mil lång och då vid Virbo-Fittjehammar på gränsen mellan Döderhult och Misterhults socknar. Det roliga är att den byggdes på ca 20 år och säteritorparna som byggde muren kunde kvittera ut vars en silversked med Gustav den III monogram på. Undra om det var det de behövde eller om skedarna snabbt såldes? Varför denna långa mur? Jo godsherren ville stoppa torparnas tillfälliga och hoprafsade rishägn och slöseri med skog. Kan vara svårt att tänka sig idag då kulturlandskapet fullkomligt håller på att växa igen. Hägnader var viktiga i Misterhult som var en boskapsdominerande socken och hägnader var av största vikt. Stenmurarna är kallmurade historier, vilket på ren svenska betyder att de är murade utan murbruk. Murarna byggdes som enkelmurar dvs. stenarna har lagts på varandra. Dubbelmurarna är byggda i skalmursteknik dvs. två parallella rader sten med småstensfyllning emellan dessa. Glöm inte att murarna vid flertalet av fallen börjar en bra bit ned under marken dvs. på frostfritt djup då ”satte” de sig inte lika lätt.

Mur i Misterhult. Foto: Michael Dahlin

Så var det de där med ”Ormatät och djävlahög”! Detta var måttet på en välbyggd mur och stenarna skulle ligga så tätt så att ormarna inte kunde krypa igenom springorna i muren och så hög att inte ens djävulen skulle kunna komma över dvs. man skulle stänga ute allt ont. Ibland när en storm brutit grenar kunde bönderna tala om att djävulen sprungit runt i skogen och att muren inte varit tillräckligt hög.