mörbultande med en väldans massa BPM!
Nu är det inte detta det ska handla om, utan något annat dvs. solitärträd, något som jag stöter på i mitt jobb på Länsstyrelsen då och då. Det hörs kanske på namnet och det antyder att trädet ska stå relativt ensamt eller åtminstone få fritt utrymme för sina grenar och så ska trädet ha några år på nacken. Solitärträden står idag i åkermarken och kan berätta om att det där förr i tiden funnits en betesmark eller en trädbärande hårdvallsäng. Eken är det vanligaste solitärträdet, men även t.ex. lind, alm och ask kan vara med.
Ett solitärträd i trakterna av Vimmerby. Foto: Michael Dahlin
De gamla träden har i alla tider varit föremål för intresse och i den folkliga föreställningsvärlden och då särskilt om de har uppvisat särdrag eller avvikande växtsätt. Min egna far som föddes 1941 hade tendens till hjulbenthet som liten grabb. En klok gumma utanför Hultsfred föreslog att man skulle dra den lilla pojken genom just ett sådant träd, dvs. med speciella grenar. Hur det gick? Det är klart att det funkade! Det finns inte tillstymmelse till hjulbenthet idag!
Nu när vi närmar oss midsommar så ska jag nämna att bönderna förr i tiden tog tillvara ett fång gräs omkring dessa träd. Det torkade gräset ”messommarhöet”, gömdes till julaftonsmorgon, då det gavs till djuren som skydd mot trolldom. Skål!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar