Det femte blankaholmsseminariet eller "Forntid längs ostkusten" gick av stapeln förra helgen. Det var också tredje gången vi erbjuda besökarna en bok dvs en bok som bygger på tidigare seminarier. Vi var flera redaktörer, vilket behövs då vi egentligen jobbar med helt andra saker under året. Jag tror dock att redaktionsgruppen håller med om att det är Ludvig Papmehl-Dufay och Kenneth Alexandersson som drar det stora lasset. Där med inte sagt att vi andra inte gör ett bra och viktigt jobb. Syftet med boken är att sprida kunskapen om ostkustens arkeologi, historia och kulturgeografi.
Min egna roll under seminariet är att "hitta" föreläsare och detta arbete pågår under hela året. Jag gör utskick, bloggar och skriver i Facebook, allt för att locka nya människor till seminariet. Det är jobbigare än vad man kan tro, men det är givetvis roligt.
Det unika med seminariet är att det vänder sig både till fackfolk och allmänheten. Under de senare åren har dock allmänhetens intresse minskat markant. Detta betyder att något är fel och troligen beror det på flera saker. För det första måste alla tänka på språket när de föreläser eller berättar om sina projekt. Man kan säga bondestenålder istället för neolitikum osv. Sedan måste man vara noga med att bjuda in de olika hembygdsföreningarna och i särskilda brev berätta att vi kommer anpassa oss, så att även de kommer att förstå. I god tid nästa år kommer information till föreläsare och allmänhet att gå ut! Samtidigt måste man ha klart för sig att föreläsningarna inte kan ta hur mycket folk som, utan det finns föreskrifter om hur många som får vistas i lokalen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar