HÖKHULT

Det var otroligt spännande att få vara med och hitta Misterhults första hällristning. Om man inte har frågat sig det förr så är det nu hög tid att fråga sig varför den ligger just där. Ristningen ligger strax under 10 m.ö.h. i botten på en dalgång (Ö-V) och för 3000 år sedan låg den intill ett bra hamnläge i botten på en havsvik. Runt havsviken finna mängder med monumentala gravar, skärvstenhögar, fossil åkermark och utmärkta boplatslägen. För den som kom farande i båt från öster vad detta en väl skyddad hamn och hamnen var människornas port ut till vänner, men även till det okända. Med det okända menar jag handelskontakter och de farliga färder det innebar för dem som färdades längst Östersjöns stränder eller satta av ut över öppet hav mot Gotland. Skeppet var inte bara en symbol för denna kommunikation, utan skeppet var även en symbol som var starkt förknippat med döden. Flera skeppsformade stensättningar finns i Misterhult och så även i Hökhult. Då denna gravform inte är den vanligaste, så är det högst sannolikt att den innebar en särskild status.

En av alla stensättningar i Hökhult. Foto: Michael Dahlin

Det som nu ska göras i Hökhult under hösten är fortsatta inventeringar och att hoppas på att vi kan finna ekonomiska medel till dokumentation av denna speciella miljö. I september gör vi en nattbelysning och förmodligen framträder ristningen tydligare och flera figurer som vi inte sett i dagsljuset. Förhoppningsvis kan vi även belysa flera hällar dvs. det bör finns fler ristningar i området.

Till detta kommer analyser av själva miljön där de olika fornlämningarna tillsammans med landskapet ska diskuteras. Ur gravsynpunkt vet vi redan att miljön tillhör en av de större inom Misterhult, men hur förändrar förekomsten av hällristningar och det topografiska läget vår tolkning av miljön? I nuläget har vi inga säkra belägg efter bosättningar i området, men vi har goda indikationer på sådana.