söndag 6 april 2008

VUXNA MÄN GÖR SAKER TILLSAMMANS

Idag åkte jag och ett gäng andra gubbar till trakterna av Vetlanda och Mörlunda för att hämta akvarier. Det är så att vi ska ha ett litet Östersjönaturum i Blankaholm i sommar. Det är lite förberedelser som att fixa platsen för akvarierna och den övriga utställningen. Idag hämtade vi alltså akvarierna och det var lättare sagt än gjort! De vägde nämligen bly, men det var värt all möda för nu har vi tre akvarier som inhämtats från olika hörn i Småland.


Naturumet ska alltså handla om Östersjön dess utveckling, flora och fauna. På en av bryggorna nere vid hamnen kommer naturumet vara inrymt dvs i den tidigare paviljongen. Lördagen den 3 maj är det invigning med föreläsningar, utställningar osv.

Fikapaus vid Myresjö i Småland Fr V Åke, Jan och Christer Foto: Michael Dahlin

torsdag 3 april 2008

HISTORISKA LANDSKAP

Snart drar min studiecirkel igång och syftet med denna är att sprida kunskap om nordöstra Smålands forntid. Nedan ser du delar av informationen som gått ut till bibliotek, föreningar mm.

Historiska Landskap

Se din bygd från en historisk sida tillsammans med en kunnig och inspirerande guide. Under fem söndagar besöker vi olika historiska platser runtomkring i Västerviks kommun. Du kan delta på alla fem guidningarna, eller välja att komma vid enstaka tillfällen.

Samling på respektive ställe klockan 10.00, avslut (cirka) klockan 14.00. Medtag matsäck!
13/4 Hellerö miljö med lämningar från stenålder, bronsålder och historisk tid. Samling vid Loftahammars kyrka.
20/4 Bronsåldersgravar och hällristningar Samling vid Lofta kyrka
27/4 Blackstad, Lunds backar, vikingatida gravfält Samling vid Blackstads kyrka
4/5 Hälleberg, Västra ed, Vinäs, Ukna, vikingatid och medeltida borgar och kyrkor Samling vid nya Västra ed:s kyrka
18/5 Skärgårdstur, Hunö Samling vid brygghuset i Blankaholm

Ledare: Michael Dahlin, Arkeolog och Kulturgeograf

Kostnad: 430 kr för alla 5 gångerna, alternativt 100 kr per gång (träff 5, Skärgårdsguidningen 130 kr)

söndag 30 mars 2008

SUPPLEANTEN OCH KVINNOMAFFIAN

Igår valdes jag in som suppleant i Blankaholm-Solstadströms samhällsförening, en av de driftigaste föreningarna längst ostkusten törs jag påstå! Vi får se om jag kan leva upp till deras ambitionsnivå. Jag bryter en ca 10 årig trend för styrelsen har hittills bara bestått av kvinnor dvs. den s.k. Kvinnomaffian som både de själva och andra skämtsamt brukar säga. Som suppleant har jag talan men ingen rösträtt, men det gör inte så mycket nu när det händer så mycket i mitt liv och jag inte vet hur pass länge jag kan stanna kvar i föreningen. Givetvis är min avsikt att stanna så länge jag har föreningens förtroende. Det är inte första gången jag sitter med i en styrelse och jag har tidigare varit ordinarie ledamot i Oskarshamn-Döderhults hembygdsförening. Det här med föreningar är kul och det är roligt och se hur pass mycket man kan påverka samhället som en ideell förening. I Blankaholm och Solstadström handlar mycket om frågorna om att behålla skolan, se till att de nyinflyttade trivs, se till att biblioteksfilialen kan hållas öppen, fungerande båtturism, stödja affären och givetvis att samhället trivs och mår bra.

Det är lite speciellt då Solstadström klyvs av vattendraget ”Strömmen” och detta är också kommungräns mellan Oskarshamn (Misterhults sn, Tuna läns härad) och Västervik. Blankaholm ligger på Västervikssidan och i det som kallas Hjorted sn och södra Tjusts härad. Igår var det förövrigt premiär för laxfisket i strömmen och rekordet ligger hittills på 11,2 kg.

För er som bor i en stad och tar närheten till skola och bibliotek som något självklart, så kan jag säga att det är lyx att ha allt detta in på knuten. Vi kämpar för att få bo kvar på landsbygden och hålla den levande. För oss är det katastrofalt när bensinpriserna höjs då vi är beroende att ta oss flera mil till läkarstationer, samhällsservice, arbeten mm. Ska vi ha en levande landsbygd måste politiker tänka om. Idag finns viljan, teknik mm att arbeta ifrån de mindre samhällena i större utsträckning än tidigare.

Vad har jag tänkt åstadkomma i samhällsföreningen? Jo jag värnar givetvis för natur och kultur. Jag vill ta alla de tillfällen som finns för skolan, boende mm ska få veta mer om det fantastiska landskap de bor i. Vi har bronsåldersrösen och gravfält mitt inne bland husen, utan att knappt någon vet om det, vi har en fantastisk skärgård med en fantastisk natur och kultur. Min uppgift blir att se till att samhället tar till vara på detta och lär sig mer om vår natur och kultur. Jag vill att mina egna och andras barn i framtiden ska få gå i Blankaholms skola, få ta del av allt som finns i naturen och lära sig att respektera den. Jag vill att de hällre bygger kojor i skogen, bygger vattenhjul i bäcken och täljer barkbåtar än att de sitter inne och spelar dataspel hela dagarna. Det är skrämmande när man idag träffar barn i högstadiet som inte vet skillnaden på gran och tall, de ska ju faktiskt ta över snart. Det ointresse för skog och mark som jag idag ser bland barn i min omgivning är inget positivt. Det är mitt mål att få de intresserade dvs. den som siktar högt faller långt. Kan jag skänka några procent intresse till samhället och barnen så har jag lyckats!

onsdag 19 mars 2008

HÄLLRISTNINGAR

Undra hur mycket hällristningar det finns längst ostkusten. De stora områdena som Himmelstalund m.fl. är ju upptäcka sedan länge. Men frågan är hur många ristningar det ligger ute i markerna och väntar på sin upptäckt. Denna blogg handlar ju nästan alltid om NÖ Småland och i detta fall om Oskarshamn. I dagsläget finns endast en hällristning känd i Oskarshamn och snabbt räknat 6-7 block med skålgropar. Vad gäller skålgropar är jag säker på att det fullkomligt vimlar av dom. Även om jag själv inventerat en hel del har det inte riktigt lossnat att gå fram till block och torva av hällar. Troligen behöver jag göra ett ordenligt fynd för att det ska lossna. Det räckte inte med ett block med 25 gropar!

Jag tänkte nu berätta den trevliga historien om när Oskarshamn första hällristning hittades dvs. RAÄ 38 vid Lagmanskvarn i Döderhults sn. Jag ska låta upphittaren Henrik Kvarnefors själv få berätta sin historia (1973) om den där sommardagen 1928.

Det var sommaren 1928. Jag skulle vara med några dagar på gården för att hjälpa till med skördearbetet. Vi arbetade på fältet som började alldeles vid den nu inhägnade hällen (dvs. platsen för ristningen). Varje gång som vi gick vägen mellan gården och åkern så gick vi rätt över hällen. Vid några tillfällen hade jag lagt märke till att det syntes parallella ränder över den släta bergytan, och vid en middagsrast, då vi var på hemväg, gick det upp för mig att det var en hällristning. De följande dagarna studerade jag den ytterligare och så sände jag bud med mina systrar, som fortfarande gick i skolan, till min f d lärare, kantor C.H. Helander om min upptäckt. Helander var mycket intresserad av fornminnen från olika tidsepoker och bedrev på äldre dar en del forskning i våra trakter. Han hade i skolan undervisat om våra förfäder och hur de troligen levde sitt liv. Vi hade vid flera tillfällen utflykter i naturen, då vi bl.a. såg på de gravrösen och andra stensättningar som finns i våra trakter. När Helander fick mitt bud blev han givetvis intresserad, och kom snart till oss en kväll i Lagmanskvarn. Vi båda följdes åt för att se på hällristningen. Han tecknade av den på fri hand, och jag tror också att han satte ut några mått på skissen. Senare skickade han uppgifterna till landsantikvarien i Kalmar, och på så sätt kom saken till intresserade myndigheters kännedom.

År 1979 när revideringsinventeringen kom till området antecknades inom en yta av 4x3 innehållande 5 skepp, 5 fotsulor och några skålgropar.

På 1930-talet kom Harald Hansson (Stale) till platsen för att dokumentera platsen och jag ska visa några foton från detta tillfälle



Tvåan från vänster (övre bilden) är sannolikt Harald Hansson (Stale) är det någon som känner igen de andra gubbarna? Kolla in den korrekta klädseln! Och så ett fototorn!

måndag 3 mars 2008

HÖNA PÅ ÄGG

De uppallade stenarna som de kallas i inventeringsböckerna är vad jag förstått föga forskat om? I den folkliga traditionen kallas de istället offerstenar eller ruvande hönor. De påträffas ensamma eller ingår i gravfält så väl av bronsålders- som av äldre järnålderskaraktär. Ibland kan vissa av stenarna i en domarring bestå av uppallade stenar. Tidsmässigt verkar de uppallade stenarna tillhöra yngre bronsålder – äldre järnålder. Men vad har de använts till? Eftersom de ingår i gravfält så bör de ju givetvis ha med gravriter att göra. Ibland gissar arkeologer på att en urna kan ha ställts under stenen! Låter lite konstigt då människorna i vanliga fall tycks ha grävt ned sina döda med stor omsorg. Offerstenar dvs. är de uttryck för gravriter som skett i samband med gravläggning, kremering eller är de till för gravkult även mellan begravningarna. Offrade man kanske till förfäderna vid dessa uppallade block? Frågorna är många och det är enligt vad jag vet inte särskilt mycket skrivet om dessa trevliga fornlämningar. När jag skrev C-uppsats 1999 så hittade jag inte särskilt mycket information om dessa. Vad jag fann vid detta tillfälle gälland Misterhults sn i nordöstra Småland var att de förekommer i mindre grupper tillsammans med runda stensättningar. De ligger till övervägande del på hällmark och bara i ett fåtal fall på annat underlag. De förekommer ibland med rösen, skeppssättningar, rektangulära stensättningar och i ett fall tillsammans med samtliga dessa gravformer vid det monumentala gravfältet Snäckedal. Längre norr ut i Tjust förekommer de på äldre järnåldersgravfält med övertorvade stensättningar, domarringar och resta stenar t.ex. vid Häckenstad utanför Gamleby. Hur eller hur de är ganska häftiga!


Denna bild är tagen vid Åsjögle på gränsen mellan Kristdala och Mörlunda i NÖ Småland. Här ligger ett antal uppallade stenar tillsammans med runda stensättningar. Foto:Michael Dahlin

söndag 24 februari 2008

Dialekter ett kulturarv att vara rädd om

Fredrik Lindström hävdar i sina språkprogram att den fulaste dialekten i Sverige talas mellan Oskarshamn och Västervik. Felix Herngren som tillbringade en del somrar i Misterhults skärgård fick bl.a. inspiration till sin karaktär Papi Raol ”ÅÅÅ va rooligt”

Nja håller jag knappast inte med om med tanke på skånska, värmländska och gnällbälte mm. Öländska och kalmaritiska är riktigt otäcka också ”Hur måånga bultaar haar ölandsbroonn” Nog om detta det är ganska charmigt med dialekter och jag accepterar att inte alla gillar min dialekt! Tycker att vi alla ska göra allt för att behålla våra dialekter dvs. ett fint kulturarv

Ska hylla nordöstra Småland med en liten dikt av Gustaf Ahlm

Hadde Tjust sa e fane så skulle ho va blå,
så skulle ho va blå me e fiskmås på
te å flyge från mast var en sursump flöte
milla Valdemarsvika å Huneböte.
Eller också borde där ett sillstim stå
som glänste å gliste u de blå.

söndag 17 februari 2008

SEMINARIET I BLANKAHOLM

Så kom äntligen helgen som planerats ända sedan oktober och det blev en lyckad helg!
Jag känner verkligen att jag hamnat rätt och även om Blankaholm kan ses som en avkrok eller som ett av alla halvdöda småsamhällen längs landsvägarna i Sverige. Så är inte fallet med Blankaholm, samhället lever i allra högsta grad och är fyllt med framtidstro. Det händer alltid något i Blankaholm och det finns alltid de som ställer upp för att drömmar och idéer ska kunna förverkligas. Själv hade jag aldrig klarat av att genomföra denna fantastiska helg utan stöd, uppmuntran och hjälp. Tack till Studiefrämjandet, Samhällsföreningen, Västerviks museum och alla hjälpsamma arkeologivänner och blankaholmare som trodde på mig. Det var oerhört kul att få höra av seminariedeltagarna att de ville se detta som ett återkommande evenemang och jag lovar att göra vad jag kan för ett seminarie i början av 2009 i Blankaholm!


Några av deltagarna har anlänt Foto: Liselotte Jarnerup-Nilsson

Troligen blev seminariet så pass lyckat på grund av den hjärtliga stämningen i Blankaholm, där vi bryr oss om andra och inte bara oss själva. Tillsammans med Gunsans goda mat, avslappnad stämning, bra föreläsningar och gemenskap går det inte att misslyckas.


Medan deltagarna väntade på att lunchen skulle bli färdig bjöds det på varm dryck Foto: Liselotte Jarnerup-Nilsson

Föreläsningarna var bra och några föreläsare kom att uppmuntra till vidare upptäcktsfärder i landskapet. Att utbyta erfarenheter utifrån praktiska erfarenheter från inventeringar och grävningar är minst lika viktigt som teoretiska erfarenheter. Det var detta som blev lite av tyngdpunkten på seminariet både medvetet och omedvetet.


Mitt under fikat kom självaste Bo Jonsson-Grip på besök. Ett mycket uppskattat inslag under seminarihelgen Foto: Liselotte Jarnerup-Nilsson

Är det någon av deltagarna som har vägarna förbi, så är ni välkomna på en rundtur bland alla fornlämningar eller så kan vi ta en fika nere vid bryggan!