GROPKERAMIKER I BLANKAHOLM

I södra Tjust och norra delen av Oskarshamns kommun var länge den gropkeramiska kulturen endast representerad av boplatsen Vivastemåla (Västrums sn). Den grävdes av Bagge 1939 och resulterade i en artikel.

Ca 1 mil söder om Vivastemåla ligger Solstad och Virum (Misterhults sn) och här startade jag tillsammans med Högskolan i Kalmar ett projekt om bronsåldern 2005. Området hade tidigare berörts av en boplatsinventering där jag själv var fältarbetsledare 2002-2005. Under denna tid inventerade vi mest i åkermark och resultaten blev oftast kvarts, kvartsit och flinta. Keramiken syntes inte till hur vi än koncentrerade oss. Vi hade tankar om att keramiken snabbt bröts ned i den fuktiga leran, men sanningen var nog att den var svårupptäckt. Några enstaka bitar dök upp längre söder ut i Oskarshamns kommun, men de låg i sandjord.

År 2005 började jag inventera skogsmarken i inneskärgården och efter någon dag hade jag hittat mina två första GRK boplatser. Flintan och kvartsen visade vägen då den låg direkt på berget och under enbuske hade en grävling krafsat fram en del keramik med gropar och stämplar.

Sommaren 2006 hittade jag ytterligare en i en sandig moränsluttning. Denna grävde vi i våras och vi fann mängder med keramik och djurben. Ytterligare 300 meter från denna fann vi mer gropkeramik på en terrass i skogsmarken. De nyfunna boplatserna låg alla inom en kvadratkilometer och representerade boplatser som legat på stora öar, vikar och uddar. En boplats som legat på en mindre ö fattades.

Våren 2008 fann jag en bit kristianstadsflinta i en skogsbacke intill en tomt i samhället Blankaholm. Det var ett bra boplatsläge och vid nivån 15 m.ö.h. förvandlades skogsbacken till en SV-sluttning av en liten ”kullig” ö ca 2-300 meter i diameter. Platsen skulle då ha legat i brytningen mellan inner och ytterskärgård. Flera fynd påträffades dock inte förrän förra söndagen då jag i en mindre traktorskada fann en bit keramik med grop och kamstämpel.

Nu är tanken att Västerviks museum, Samhällsföreningen i Blankaholm, Kalmar läns museum och Högskolan i Kalmar ska göra en mindre grävning på platsen under våren-försommaren 2009. Boplatser på öar är inget ovanligt för denna kultur, men i södra Tjust har aldrig något liknande grävts. I norra Tjust på Gärdsholmen ytplockade och inventerade Magnus Petersson på Kalmar läns museum en GRK boplats på en ö, men mycket var förstört. Magnus skrev en mycket bra rapport och jag tror att grävningen av platsen i Blankaholm skulle kunna förtydliga hans tankar, vi får se.

Västerviks tidningen
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4261808

HUSURNOR I PELARNE

I Vimmerby kommun ligger socknen Pelarne och tro det eller ej men här använder man fortfarande husurnor. Kan upplysa om att de är 1,5 meter höga dvs. inga fjuttisar som är kända från Fälle utanför Mönsterås och Gotland. Kollade inte tillräckligt nära, men kanske satt det någon halvkokt i folie där inne och tryckte. Hur eller hur så har de ganska roliga brunnar i Pelarne, eller är det bara jag som är en miljöskadad arkeolog?

DEN BÄSTA SIDAN AV ARKEOLOGIN

Den bästa sidan av vad arkeologin kan ge är amatörarkeologin eller att få umgås med amatörarkeologer. Det intresse och den glöd de visar upp utan att vara fast i akademikernas eller byråkraternas stundtals dunkla värld. Amatörarkeologin har haft stor betydelse för delar av nordöstra Småland och särskilt Misterhult. Boplatsinventeringar genomförda av Philip Seward och K-B Gustafsson hade aldrig blivit så pass bra utan er, den saker är klar. Det är mycket kul att arbeta med dessa "gubbar".

Den mest ihärdiga amatörarkeolog jag träffat är trots allt K-B och i helgen inköpte han en borste för höstens skålgropsinventeringar dvs. så han kan borsta av block och hällar. Han har en lång meritlista på antalet boplatser, lösfynd och flera arkeologiska undersökningar tillsammans med "proffsen". En sak är klar jag skulle hellre ta med mig K-B än en nybakad arkeolog från något av landets universitet. Han kan nämligen något som få kan dvs. läsa landskap, sortera kvarts och flinta. Detta är en kunskap som åtminstone värdesätts här utanför den postprocessuella verkligheten.

K-B på en av alla arkeologiska utflykter i Tjust Foto: Michael Dahlin

HISTORIEN OM EN EMU

På en gård i länet bor en EMU och det är en hane. Han kan vara glad eftersom han betraktas som ett husdjur och inte något som ska slaktas. Roligast hade det varit om han hade varit helt fri, men med tanke på hans valmöjligheter är nog detta det bästa. Ägaren såg oförstående ut när jag frågade hur man slaktar en så pass stor fågel. Kanske känner han sig en smula ensam, men husse och matte letar efter en hona. Vi önskar herr Emu lycka till och hoppas han inom kort får sin hona. Det är trots allt trevligt med honor även om dom tjatar och gnatar på oss odrägliga hanar!

BLANKAHOLM 2009

Snart är det tid att börja planera 2009 års arkeologiseminarie i Blankaholm. Det ska läggas i februari och vi hoppas på flera kvinnliga föreläsare. Under någon vecka har man möjlighet att påverka när i februari seminariet ska läggas.

Grundtanken är densamma som förra året dvs. att arkeologer, kulturgeografer, historiker mm träffas, pratar, föreläser och äter gott under en helg.

Förra året var en succé och ett trettiotal deltagare från Högskolan i Kalmar, Högskolan på Gotland, Kalmar läns museum, Länsstyrelsen i Kronoberg, UV-Öst, universitet i Stockholm och flera kända arkeologprofiler. Vi som står för planeringen av detta är Västerviks museum, Studiefrämjandet, och Samhällsföreningen i Blankaholm.

Veonica, Lenaoch Ludde i ett arkeologiskt samtal under förra
seminariet 2008. Foto:Åza Olofsdotter.

Boende finns i campingstugor, gästgiveri och hos privatpersoner. Vi fixar så man kan köpa mat dvs. frukost, fika, lunch och middag. På kvällen går det även att fixa något extra.

På kvällen finns möjlighet till bastubad i Blankaviken! Förra året badade bl.a. Alf Ericsson, Fredrik Sandell och Roger Wikell.

Den som vill föreläsa kan anmäla sig redan nu! Man får ca 30 min och är man två om samma kan man få 1 h. Företräde får personer som föreläser om något längs sträckan Ostkusten dvs. från Kåseberga till Haparanda.

MELLAN PIPPI OCH OSTKAKA

Precis, mellan Vimmerby med sitt "Astrid Lindgrens värld" och Frödinge med sin ostkaka ligger socknen Djursdala. Djur syftar nog på alla stora djur som strövar i skogarna och dalgångarna.

Vy från Djursdala kyrka. Foto:Michael Dahlin

Även om jag inte bor så långt från Vimmerby kommun och Djursdala sn så har jag inte varit där särskilt ofta. På mina resor i norra Kalmar län ges en del tillfällen att stanna till och beskåda en del platser. Desto mer jag reser i länet ju mer övertygad blir jag att vi har länets vackraste och mest varierande landskap. Ta bara dalen vid Djursdala kyrka, som i dagens något bleka höstskimmer bjöd på en total upplevelse. De dramatiska avbrotten i landskapet som dalsidorna utgör med sitt otroligt vackra och branta odlingslandskap i färgerna svart, bruna, grönt och gult!

I Djursdala ligger den lilla byn Ungstorp som är värd ett besök om ni ska åka ned mot Vimmerby någon gång.

År 1514 omnämn Emund i Ungstorp (Djursdala sn) som faste vid Sevedes häradsting.
Mycket mer än så här får man inte veta om Ungstorp i de skriftliga källorna, men den som beger sig till det vackra landskapet vid Ungstorp och väljer att vandra på kulturstigen kommer efter ett tag förbi resterna efter den medeltida byn dvs. ett fossilt kulturlandskap.
Dagens Ungstorp ligger på samma plats idag som bebyggelsen från 1700-talet. Den medeltida tomten (RAÄ 136 Djursdala sn) ligger ca 300 meter längre bort i ett idag betat och hävdat beteslandskap. Platsen är lätt att nå via en skyltad led. Det som möter besökaren är husgrunder med sex spismurar, källargrunder, terrasseringar, fossila odlingsspår och gravar i form av stensättningar.

Del av husgrund vid Ungstorp. Foto: Michael Dahlin

År 1980 undersökte Lennart Klang några av alla lämningar här för att bringa nytt ljus över denna landsändas kolonisationsförlopp under medeltiden. En del av huskonstruktionerna kunde dateras till 13-1500-talet. En mindre stensättning på bytomten visade sig vara en grav från äldre järnålder.

VARNING FÖR VILDSVIN

Vid ett besök vid en jordbruksfastighet i Tjust stötte jag på denna skylt. Den satt vid grindarna till ett viltstängsel. Visst fanns det vildsvin inne i hägnet jag såg bl.a. två suggor med kultingar och ytterligare två som bökade på en åkervall. Innanför stängslet skulle jag kontrollera två åkrar med kultelement och det var med viss oro jag klev in. Väl inne såg jag inte röken av några vildsvin och de är trots allt ett försiktigt djur som håller sig undan.

Frågor som innfinner sig är dock!

Varför har gubben på bilden horn? Jag fick inga när jag klev in! Eller är alla som går innanför stängslet onda?

Varför har vildsvinen huggtänder och inte betar? Är dessa muterade för att bita kontrollanter från Länsstyrelsen?

Är det vildsvinet eller gubben som ropar help?