ÄLSKADE VÄNNER

Så här när året lider mot sitt slut är det dax att tacka alla vänner för stöd, hjälp osv. Många av mina vänner är arkeologer och amatörarkeologer. Jag tänker nu på alla spännande samtal vi haft under året och på alla spännade fynd vi gjort, TACK för ett sällskap! De som fick plats på fotot av grävgänget våren 2008.
Från v. Annika, K-B, Lennart, Ingvar och ryggen på Veronica
Foto: Michael Dahlin

På bilden ovan kan jag förtella att förutom den goda ölen blev det knäckebröd och helt nyrökt lax från Tjusts skärgård.



GOD JUL PÅ ER!!!!!!!!!!!!!

Vapen och rustningar

Sedan jag var liten har rustningar och vapen varit bland det häftigaste jag visste. Särskilt medeltidens riddare för att inte tala om Ivanhoe på nyårsdagen vareviga år sedan tidigt 80-tal. Redan i tioårsåldern var mitt intresse för rustningsutvecklingen från 1000-talet till 1500-talet stort. Vad är det då som är så pass fascinerande med medeltida krigföring? Kanske inbillar sig människor att krigsföringen då var renhårigare och att civilbefolkningen inte blev lidande på samma sätt som under de båda världskrigen? Undra vad människor i gränstrakterna under medeltiden fick utstå när t.ex. danskar och svenskar rörde sig över gränserna i de småländska gränstrakterna i söder. Förmodligen mordbrand, misshandel och våldtäkter.
För några år sedan kunde man läsa om de osteologiska undersökningarna av materialet från Korsbetningen, dvs. slaget mellan Valdemar Atterdags krigare och gotländska bönder i juli 1361. Ca 1800-2000 bönder lär ha stupat, vilket var en stor del av den vuxna manliga befolkningen vid denna tid. Tre gånger lär danskarna ha slagit bönderna och slutligen bottenskrapet av försvaret utanför ringmuren. Den varma sommardagen och de gäsande liken gjorde att man inte drog av de stupades rustningar, vilket annars var brukligt. Stora delar av vapen, hjälmar togs dock med innan de döda släpades ned i ett antal massgravar.

I början av 1900-talet undersökte Bengt Thordeman en del massgravar och det är alltså hans grävningar som resulterade i skelett och rustningsfynd. Mängder med kranium uppvisade skador efter armborstpilar och hugg- och krosskador efter klubbor, yxor och svärd. En av de stupade hade släpats till massgraven med fötterna hängande i köttslamsor. Kroppar näst intill kluvna av fruktansvärda svärdshugg visar tydligt grymheten på slagfältet. Skillnaden måste ha varit stor mellan de gotländska böndernas stridsvana i jämförelse med Valdemars riddare, tyska knektar osv. Trots detta visar de slagfältarkeologiska undersökningarna från Mästerby på att gotlänningarna försvarade sig och även gjorde offensiva framryckningar mot danskarna. En annan spännande indikation från undersökningarna är att danskarna kan ha haft med sig ”bössor” dvs. små eldrör fästa på korta stänger. Tänk er det som bondekrigare att bli beskjuten med smällande och rykande vapen snacka om att stridsmoralen drar sin kos.
En av de stupade dvs. Solbergamannen rekonstruerad utifrån ett kranium från Korsbetningen av modellmakare Oscar Nilsson. Troligen är det ansiktet på en av de stupade gotlänningarna som föll till backen med ett antal armborstpilar i huvudet. Kriget var lika grymt då som nu, idag har vi dessutom vapen att döda oss själva flera gånger om. Nästan som man skulle kunna tro att vi gillar att döda varandra?????

MISTERHULTAREN FYLLER ETT ÅR

Idag har jag försett mänskligheten med min blogg i ett år. Detta kommer att firas med öl och intaget av denna dryck kommer att starta runt kl 17:00 i eftermiddag. Till ölen passar nog bäst ett antal fyndpåsar med kvarts. Musik blir det också och som vanligt blir det synth eller svartrock. Kanske svartrocksfavoriten Sisters of mercy. Kommer dock att få fira själv i dag eftersom många Blankaholmare är på julmiddagar inne i Västervik, även min fru. Nästa vecka är det min tur att slira runt julbordet!!!

Glad Lucia på er alla och tänk på att vi snart går mot ljusare tider igen!

BLANKAHOLM OCH OSTKUSTEN

Arkeologiseminariet i Blankaholm planeras för fullt och allt tyder på att det blir vecka 9 dvs. lör 28 feb-sön 1 mars.

Det ser ut att bli flera deltagre i år, vilket inte är konstigt beroende på hur pass bra det gick förra året. Några av de som föreläste förra året kommer att presentera sina föreläsningar i en liten skrift som bekostas av Studiefrämjandet. Det blir i all enkelhet, men nog så viktig för Ostkustens arkeologiaktörer.

I år kan det redan utlovas föreläsningar om gravskicket i nordöstra Småland under bronsåldern, stenålder på Öland, medeltida gårdar, medeltida kolonisationsförlopp i Tuna läns skärgård, hällristningar mm. Det tillkommer minst fyra ämnen till!!!!!!!!!!! Alla föreläsare är inte bokade och jag vill ha flera kvinnliga föreläsare, men som vanligt är de svårare att få tag på. Känner faktiskt många kvinnliga arkeologer, men ingen vill eller kan. Lite synd då de sitter inne med spännande specialkompetens.

Efter Jul och nyår kommer schema mm att läggas ut på denna sida!

Den som vet att de vill komma redan nu och vet att de inte nämnt detta för mig kan lämna sin e-post på denna blogg under kommentarer.

NATURGUIDERNA

Denna helg hade jag besök från Högskolan i Kalmars naturguidsutbildning. Det är fjärde gången jag undervisar i arkeologi för naturguider. På lördagen var vi inne i Brygghuset (Blankaholm) och vi talade om vad arkeologin gör, fornminneslagen och behov osv. Sedan plöjde vi igenom förhistorien med fokusen inställt på Kalmar län och med vissa utblickat i Sverige och världen i övrigt. Det var extra roligt i år eftersom farsans båda kusiner går kursen (Annika och Carina) och Annika läser dessutom arkeologi. Hon har dessutom varit min följeslagare på samtliga grävningar i forskningsprojektet i Virum i Misterhults sn.

Första dagen var som sagt teori och andra dagen genomfördes i det fantastiska bronsålderslandskapet intill Blankaholm. Vi studerade rösen, stensättningar, skärvstenhögar, boplatser och skålgropar. Det blev även en tomtning, och en gropkeramisk boplats. De kunskapstörstande naturguiderna ställde en mängd frågor och trots ”halvvintern” höll vi värmen och nyfikenheten uppe.

http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4378044

KVARTSFROSSA ELLER FLINTMANI

Nu vimmlar det av höstplöjda åkrar och man riktigt känner hur man vill ut och leta kvarts och flinta i fårorna. Jag minns åren 2002-2005 då det ingick i mina dagliga rutiner och jag minns känslan av att hitta en mesolitisk kvartsboplats med gnistrande kvarts i morgondaggen eller långa härliga flintspån. Min lista över antalet yxor har jag övergivet, men det är säker 100 fragment, delar av och hela yxor. Högst på listan över lösfynd i åkermark står helt klart de två mångkantiga stridsyxor jag hittat, båtyxan, dolkhandtaget, silvermyntet från 1600-talet och uniformsknappen till en karolinuniform.

Ni som brukar leta vet att det blir till ett beroende och ni känner samma känsla när ni ser en plöjd åker med ett bra boplatsläge. Det rycker i benen och man vill bara ut och leta. Faktum är att man behöver markägarens tillstånd och länsstyrelsens medgivande till systematisk plockning av fynden. Visst kan man plocka med enbart markägarens tillstånd, men när man är säker på att det är en boplats bör man sluta. Jag har det bra eftersom Länsstyrelsen i Kalmar tycks ha förståelse för mitt beroende. Vid tre tillfällen har de gett mig tillstånd mot att jag skriver en rapport. Fynden redovisades och lämnades till Kalmar läns museum. Snart om ca 50 lokaler kommer Misterhults sn att passera sina 2000 fornminneslokaler med gravar, boplatser mm. I Misterhult finns långt över 1000 registrerade runda stensättningar. Efter 1979 års inventering var Misterhult Sveriges fornlämningsrikaste socken. Idag vet jag inte hur det ligger till? Någon som vet?

JAKTEN PÅ DEN PERFEKTA BETESMARKEN

Igår började jag min anställning på Jordbruksverkets filialkontor i Västervik. Kontoret finns hos Skogsstyrelsen och har i vanliga fall 12 personer. Jag tilldelades en egen kontorsplats med allt man kan önska sig och idag ska jag ut med min handledare och inventera min första betesmark åt jordbruksverket. Jag har gjort detta tidigare men då åt Länsstyrelsen i Kalmar. Idag ska vi korrigera gränser och plocka bort för mycket skog, ja det har EU bestämt max 50 träd per hektar i betesmarkerna. Med oss har vi handdatorer med GPS som förhoppningsvis ska göra jobbet enklare. Kommer snön ja då blir det innesittande och GIS.

På tal om något annat så innehöll den gropkeramiska boplatsen vi grävdes i Våras ben från säl, torsk, fågel och bäver. Sedan fanns där en liten benkrok också. Rapporten är på väg och vi som skriver är Veronika Palm (arkeolog Västerviks museum och Kalmar läns museum), Liselotte Jarnerup Nilsson (Arkeolog) och så jag. Min uppgift är att sortera och klassificera bergartsmaterialet. Det blir en del på 50 kvm kan jag lova. Ska lägga ut den på bloggen om jag får för mina kära vänner. Distal, proximal, medial ja ni vet redan!