GNISTOR I SKOGSMARKEN

I Finland har man sett ett tydligt samband mellan ovala eldslagningsstenar och den äldre järnålderns utmarker. Delar av detta mönster kan även skönjas i Tjust. En hel del ovala eldslagningsstenar från Tjust finns hos SHM och privatpersoner. Det finns enligt mig tillräckligt många för att se att de förekommer utanför centralbygderna med äldre järnåldersgravfält och ortnamnen som slutar på -stad, -inge osv. Däremot finns de i bygderna med namn som slutar på -bo, -torp och -rum. Dessa tre ortnamn brukar räknas till den tidigmedeltida kolonisationen, med undantag av -rum. Det senare brukar sammankopplas med bygder som brukades redan under äldre järnålder, men som förlorat sin bebyggelsekontinuitet under den yngre järnåldern, men inte sin nyttjandekontinuitet. Under tidig medeltid återkoloniseras dessa marker igen, då vi i Nordeuropa upplever en högkonjunktur och skogsmarkerna får ta emot en våg av villiga nybyggare.

En grummlig bild på en oval eldslagningssten från Timmertorp
i Hjorteds sn, Tjust. Foto: Michael Dahlin

Eldslagningsstenarna berättar en intressant historia och de kan ge en fingervisning om vilka marker som nyttjades för ca 1500 år sedan dvs. under yngre romersk järnålder och folkvandringstid. Vad gjorde man då ute i markerna? Mycket tyder på att det faktiskt var skogsmark då och att man kan ha ägnat sig åt utmarksbete eller varför inte järnframställning, jakt, tjärbränning osv. Med andra ord kände de medeltida kolonisatörerna till att det fanns bra marker att flytta till och där stenröjningen påbörjats sedan länge!

Samma sten Foto: Michael Dahlin

ÅSAS GROPAR

Just nu gräver jag mittblocksstensättning om dagarna och igår kom vi på gravgömman med brända ben. Grävledare är UV räven Åsa Svedberg med gräverfarenhet från tidigt 70-tal.

Åsa berättade att hon i närheten av där hon bor i samhället Misterhult sett några gropar på en häll. Hällen ligger mitt på ett motionsspår, så hon ville inte att vi petade för mycket om det var något. Väl på plats kunde jag konstatera att groparna enbart låg i den mörka gångbergarten diabas. Hällen sluttar ned mot ett kärr och ligger mycket bra. Gropar i mörkare bergart är känt sedan tidigare och har bl.a. beskrivits av Joakim Goldhahn i boken mellan sten och järn.



Oputsade gropar i ett motionsspår. Foto:Michael Dahlin


Nu var det ju inte riktigt så enkelt! Flera gropar var övertygande, medan andra såg naturliga ut. Det är i geologikretsar allmänt känt att just diabasen har en förmåga att vittra och bilda konstiga figurer. Jag har själv talat med geologer, men vad gäller konstiga figurer är gropar mindre känt. Gasbubblor i magman som sedan vittrat fram som gropar, inte vet jag, vad tror ni?

Vy från groparna Offermosse!!!!!!!! Foto:Michael Dahlin

Kanske finns det både gropar av människohand och naturliga på platsen. Kanske var det de naturliga som fick bronsålderns människor intresserade av platsen?

Hoppas att Sven.Gunnar Broström kan komma förbi.

Jo senare på eftermiddagen kom han på färd mellan Blekinge och Stockholm. Utlåtandet blev förmodligen både naturliga och av människohand!

JÄRNÅLDER I SNÅREN

Tjust kanske är känt för alla sina bronsålderslämningar, men här finns lika mycket av gravfält från äldre och yngre järnålder. Det finns särskilt mycket kring Gamleby dvs. tidigare platsen för Västervik. För er som inte vet det har Västervik flyttats två gånger bl.a. pågrund av alla ständiga anfall från danskar mm. Borganläggningen nere vid hamnen låg där som ett lås för vidare fäder upp mot Gamla Västervik,men idag är staden och ruinen grannar.

Järnåldersgravfält, Foto: Michael Dahlin

Gamleby var länge Sveriges fornlämningsrikaste socken, men sedan 1979 ligger Misterhult som nummer 1. Möjligen skulle även Misterhult halka ned om någon av alla privata inventerare i Mälardalen skulle presentera alla sina insatser? Men det spelar ju ingen roll huvudsaken är att allt rapporteras in.

Vid ett av alla mina gårdsbesök kom det bli lite extra kul. Jag befann mig i norra Tjust inte långt från Eds bruk. Förmodligen gick kontrollen bra för bonden bjöd på fika och ett helt bord av Trindyxor (nja inte riktigt 8 Trindyxor, 1 Lihult och en skaftis). Jag reggade snabbt in dessa för det var många kultelement att kontrollera runt åkrarna. Bonden var med och var vi än gick fram pekade han på slagg, kvarngrunder, boplatslägen, rösen mm. Mitt inne i en granplantering visade han mig något som han stött på 1978 när han skulle plantera granarna. Här fanns kvadratiska stensättningar med hörnstenar, stensättningar med resta stenar i mitten och två domarringar. Givetvis hade han inte planterat precis i gravfältet!

Fägator och ängsmarker

I min serie en dag på jobbet har vi kommit till fägator. Fägatorna var s.k. drivningsvägar för boskap mellan byn (gården) och betesmarken. I det gamla bondesverige låg betesmarkerna i skogen dvs. utmarkerna. Syftet var att skydda åkergrödorna från djuren och gatorna kantades av t.ex. murar och gärdesgårdar. Ni forntidsintresserade känner till de spännande stensträngssystemen på lite olika platser i vårt land t.ex. Öland och Östergötland. Slitaget blev nednötta marker av djurens trampande och ibland är området mellan hägnaderna nedsänkta. Fägatorna berättar en intressant historia om landskapets tidiga uppdelning mellan inägor och utmarker.

En fägata, men tyvärr med raserad gärdesgård till vänster
Foto: Michael Dahlin

I det inre av nordöstra Småland var det knappast ingen brist på sten och åtskilliga stenmonument byggdes under framförallt 17-1800-talen. Marken i Småland var bördig och rik, men den var stenig. Oerhörda investeringar måste göras för att marken skulle bli ekonomiskt hållbar. Man får inte glömma att 17-1800-talet är de perioder i Sverige då befolkningen stiger som aldrig förr. Förbudet mot bondetorp försvinner, vilket leder till att unga par kan bilda familj utan att bo på en bärkraftig gård. Aldrig någonsin har det varit så mycket liv i de småländska skogarna med ständiga projekt. Utdikningar, stenröjningar, konstrueringar av hägnader och mycket mer. Ni som är pålästa vet att detta kom att gå ut över de nödvändiga ängsmarkerna och betesmarkerna. Balansen med 1/3 åker och 2/3 äng höll på att brytas (Ängen är åkerns moder) och därmed började det gamla ängsbruket sin färd mot graven. Idag hör jag ofta begreppet äng användas helt felaktigt. Ibland kan man ofta höra någon kalla dagens betesvallar för ängar. Ängarna fick inte betas utan bara undantagsvis under en kort period på året. Lyckligtvis stöter jag i mitt jobb på en och annan rekonstruerad ängsmark, men inte ofta!

En riktig äng i Kristdala. Foto Michael Dahlin

ÖVERLOPPSBYGGNADER

Förra veckan började jag min serie om vilka olika typer av objekt jag stöter på under mina dagar på jobbet. Förra veckan var det Solitärträd och denna gång är det dags för Överloppsbyggnader.

När det står överloppsbyggnad på listan över element som ska kontrolleras känns det lite extra kul eftersom man förväntar sig någon form av riktig byggnad, men som inte längre används idag. Ofta är det en ängslada, bod, smedja eller en linbasta som står där som en påminnelse om de dagar då det var liv och rörelse ute på markerna. Det är med andra ord lite extra kul att ta en närmare titt på dessa och ibland ta en titt inuti. Så var det igår när jag befann mig i någon av all Tjustsocknarna.

Foto:Michael Dahlin

Jag stannade bilen det gick inte att komma längre med bil nu, traktorvägen hade blivit för svår att köra på och dessutom låg det en gran över vägen. Ett litet torpställe skymtade över axeln och en gumma som envisades med blomlanden, kanske ett sista försök att få ordning runt stugan innan släkt och vänner skulle komma för att fira midsommar. Den sista biten erbjöd en trevlig promenad. Jag kontrollerade ortofotot och elementlistan hmm låt se 4 st odlingsrösen, 700 meter dike och se där en överloppsbyggnad, hoppas den inte är igenväxt bara. Där stövlade jag på i den täta vegetationen och vips så stod jag där, dvs. i kanten av en Vacker Tjustdalgång. Inget i Kalmar län är som Tjust. Här finns inte Möres tråkiga platta landskap med vindar som torterar, inte Ölands överbefolkade och urinstinkande turistfällor, utan variation, milsvid utsikt, men ändå kringgärdad av höga berg, lövskog och de leriga åkrarna i dalgångarna. Kort och gott, Kalmar läns finaste och variationsrikaste landskap.

Överloppsbyggnaden var kanonfin och läget uppe på kullen vid skogskanten i ryggen skvallrade om att placeringen var den ursprungliga. Knuttimringen gjorde inte saken sämre!

Vackert! Foto: Michael Dahlin

Byggnaden tycktes ha använts för olika aktiviteter och det fanns förvaringsbås och loft i boden. Här kunde man till och med övernatta då det begav sig. Här på gränsen mellan inägor och utmarker var det kanske särskilt viktigt att gården hade en förlängd arm.

GLAD MIDSOMMAR

Ingen har det så bra som jag, nej ingen har det så bra som jag, förutom min bror för så vitt jag vet ligger han i sprit på riksmuseet. Skål

SOLITARY CONFINEMENT

För er som lyssnar på synth tänker nog på en kanonbra synthplatta från tidigt 90-tal av den danska råsynthgruppen Leæther Strip, vem har inte röjt till ”strap me down” ett ca 5:36 långt
mörbultande med en väldans massa BPM!

Nu är det inte detta det ska handla om, utan något annat dvs. solitärträd, något som jag stöter på i mitt jobb på Länsstyrelsen då och då. Det hörs kanske på namnet och det antyder att trädet ska stå relativt ensamt eller åtminstone få fritt utrymme för sina grenar och så ska trädet ha några år på nacken. Solitärträden står idag i åkermarken och kan berätta om att det där förr i tiden funnits en betesmark eller en trädbärande hårdvallsäng. Eken är det vanligaste solitärträdet, men även t.ex. lind, alm och ask kan vara med.

Ett solitärträd i trakterna av Vimmerby. Foto: Michael Dahlin

De gamla träden har i alla tider varit föremål för intresse och i den folkliga föreställningsvärlden och då särskilt om de har uppvisat särdrag eller avvikande växtsätt. Min egna far som föddes 1941 hade tendens till hjulbenthet som liten grabb. En klok gumma utanför Hultsfred föreslog att man skulle dra den lilla pojken genom just ett sådant träd, dvs. med speciella grenar. Hur det gick? Det är klart att det funkade! Det finns inte tillstymmelse till hjulbenthet idag!

Nu när vi närmar oss midsommar så ska jag nämna att bönderna förr i tiden tog tillvara ett fång gräs omkring dessa träd. Det torkade gräset ”messommarhöet”, gömdes till julaftonsmorgon, då det gavs till djuren som skydd mot trolldom. Skål!

EN DOFT AV SKVATTRAM

Att vandra i de småländska skogarna har verkligen sina upplevelser. Idag kom det ett sådant där tillfälle på jobbet då jag stannade en stund för att känna efter hur vackert allt var. Då denna bild togs rådde tystnad, endast vindens sus och ett rådjur som rörde sig försiktigt på andra sidan gölen. Dofterna från gölen var starka och dominerades av skvattram, precis så som det ska vara långt ut i skogen på gungande fly!


En göl i trakterna av Kristdala Foto: Michael Dahlin