NATURGUIDERNA

Denna helg hade jag besök från Högskolan i Kalmars naturguidsutbildning. Det är fjärde gången jag undervisar i arkeologi för naturguider. På lördagen var vi inne i Brygghuset (Blankaholm) och vi talade om vad arkeologin gör, fornminneslagen och behov osv. Sedan plöjde vi igenom förhistorien med fokusen inställt på Kalmar län och med vissa utblickat i Sverige och världen i övrigt. Det var extra roligt i år eftersom farsans båda kusiner går kursen (Annika och Carina) och Annika läser dessutom arkeologi. Hon har dessutom varit min följeslagare på samtliga grävningar i forskningsprojektet i Virum i Misterhults sn.

Första dagen var som sagt teori och andra dagen genomfördes i det fantastiska bronsålderslandskapet intill Blankaholm. Vi studerade rösen, stensättningar, skärvstenhögar, boplatser och skålgropar. Det blev även en tomtning, och en gropkeramisk boplats. De kunskapstörstande naturguiderna ställde en mängd frågor och trots ”halvvintern” höll vi värmen och nyfikenheten uppe.

http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=4378044

KVARTSFROSSA ELLER FLINTMANI

Nu vimmlar det av höstplöjda åkrar och man riktigt känner hur man vill ut och leta kvarts och flinta i fårorna. Jag minns åren 2002-2005 då det ingick i mina dagliga rutiner och jag minns känslan av att hitta en mesolitisk kvartsboplats med gnistrande kvarts i morgondaggen eller långa härliga flintspån. Min lista över antalet yxor har jag övergivet, men det är säker 100 fragment, delar av och hela yxor. Högst på listan över lösfynd i åkermark står helt klart de två mångkantiga stridsyxor jag hittat, båtyxan, dolkhandtaget, silvermyntet från 1600-talet och uniformsknappen till en karolinuniform.

Ni som brukar leta vet att det blir till ett beroende och ni känner samma känsla när ni ser en plöjd åker med ett bra boplatsläge. Det rycker i benen och man vill bara ut och leta. Faktum är att man behöver markägarens tillstånd och länsstyrelsens medgivande till systematisk plockning av fynden. Visst kan man plocka med enbart markägarens tillstånd, men när man är säker på att det är en boplats bör man sluta. Jag har det bra eftersom Länsstyrelsen i Kalmar tycks ha förståelse för mitt beroende. Vid tre tillfällen har de gett mig tillstånd mot att jag skriver en rapport. Fynden redovisades och lämnades till Kalmar läns museum. Snart om ca 50 lokaler kommer Misterhults sn att passera sina 2000 fornminneslokaler med gravar, boplatser mm. I Misterhult finns långt över 1000 registrerade runda stensättningar. Efter 1979 års inventering var Misterhult Sveriges fornlämningsrikaste socken. Idag vet jag inte hur det ligger till? Någon som vet?

JAKTEN PÅ DEN PERFEKTA BETESMARKEN

Igår började jag min anställning på Jordbruksverkets filialkontor i Västervik. Kontoret finns hos Skogsstyrelsen och har i vanliga fall 12 personer. Jag tilldelades en egen kontorsplats med allt man kan önska sig och idag ska jag ut med min handledare och inventera min första betesmark åt jordbruksverket. Jag har gjort detta tidigare men då åt Länsstyrelsen i Kalmar. Idag ska vi korrigera gränser och plocka bort för mycket skog, ja det har EU bestämt max 50 träd per hektar i betesmarkerna. Med oss har vi handdatorer med GPS som förhoppningsvis ska göra jobbet enklare. Kommer snön ja då blir det innesittande och GIS.

På tal om något annat så innehöll den gropkeramiska boplatsen vi grävdes i Våras ben från säl, torsk, fågel och bäver. Sedan fanns där en liten benkrok också. Rapporten är på väg och vi som skriver är Veronika Palm (arkeolog Västerviks museum och Kalmar läns museum), Liselotte Jarnerup Nilsson (Arkeolog) och så jag. Min uppgift är att sortera och klassificera bergartsmaterialet. Det blir en del på 50 kvm kan jag lova. Ska lägga ut den på bloggen om jag får för mina kära vänner. Distal, proximal, medial ja ni vet redan!

GROPKERAMIKER I BLANKAHOLM

I södra Tjust och norra delen av Oskarshamns kommun var länge den gropkeramiska kulturen endast representerad av boplatsen Vivastemåla (Västrums sn). Den grävdes av Bagge 1939 och resulterade i en artikel.

Ca 1 mil söder om Vivastemåla ligger Solstad och Virum (Misterhults sn) och här startade jag tillsammans med Högskolan i Kalmar ett projekt om bronsåldern 2005. Området hade tidigare berörts av en boplatsinventering där jag själv var fältarbetsledare 2002-2005. Under denna tid inventerade vi mest i åkermark och resultaten blev oftast kvarts, kvartsit och flinta. Keramiken syntes inte till hur vi än koncentrerade oss. Vi hade tankar om att keramiken snabbt bröts ned i den fuktiga leran, men sanningen var nog att den var svårupptäckt. Några enstaka bitar dök upp längre söder ut i Oskarshamns kommun, men de låg i sandjord.

År 2005 började jag inventera skogsmarken i inneskärgården och efter någon dag hade jag hittat mina två första GRK boplatser. Flintan och kvartsen visade vägen då den låg direkt på berget och under enbuske hade en grävling krafsat fram en del keramik med gropar och stämplar.

Sommaren 2006 hittade jag ytterligare en i en sandig moränsluttning. Denna grävde vi i våras och vi fann mängder med keramik och djurben. Ytterligare 300 meter från denna fann vi mer gropkeramik på en terrass i skogsmarken. De nyfunna boplatserna låg alla inom en kvadratkilometer och representerade boplatser som legat på stora öar, vikar och uddar. En boplats som legat på en mindre ö fattades.

Våren 2008 fann jag en bit kristianstadsflinta i en skogsbacke intill en tomt i samhället Blankaholm. Det var ett bra boplatsläge och vid nivån 15 m.ö.h. förvandlades skogsbacken till en SV-sluttning av en liten ”kullig” ö ca 2-300 meter i diameter. Platsen skulle då ha legat i brytningen mellan inner och ytterskärgård. Flera fynd påträffades dock inte förrän förra söndagen då jag i en mindre traktorskada fann en bit keramik med grop och kamstämpel.

Nu är tanken att Västerviks museum, Samhällsföreningen i Blankaholm, Kalmar läns museum och Högskolan i Kalmar ska göra en mindre grävning på platsen under våren-försommaren 2009. Boplatser på öar är inget ovanligt för denna kultur, men i södra Tjust har aldrig något liknande grävts. I norra Tjust på Gärdsholmen ytplockade och inventerade Magnus Petersson på Kalmar läns museum en GRK boplats på en ö, men mycket var förstört. Magnus skrev en mycket bra rapport och jag tror att grävningen av platsen i Blankaholm skulle kunna förtydliga hans tankar, vi får se.

Västerviks tidningen
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4261808

HUSURNOR I PELARNE

I Vimmerby kommun ligger socknen Pelarne och tro det eller ej men här använder man fortfarande husurnor. Kan upplysa om att de är 1,5 meter höga dvs. inga fjuttisar som är kända från Fälle utanför Mönsterås och Gotland. Kollade inte tillräckligt nära, men kanske satt det någon halvkokt i folie där inne och tryckte. Hur eller hur så har de ganska roliga brunnar i Pelarne, eller är det bara jag som är en miljöskadad arkeolog?

DEN BÄSTA SIDAN AV ARKEOLOGIN

Den bästa sidan av vad arkeologin kan ge är amatörarkeologin eller att få umgås med amatörarkeologer. Det intresse och den glöd de visar upp utan att vara fast i akademikernas eller byråkraternas stundtals dunkla värld. Amatörarkeologin har haft stor betydelse för delar av nordöstra Småland och särskilt Misterhult. Boplatsinventeringar genomförda av Philip Seward och K-B Gustafsson hade aldrig blivit så pass bra utan er, den saker är klar. Det är mycket kul att arbeta med dessa "gubbar".

Den mest ihärdiga amatörarkeolog jag träffat är trots allt K-B och i helgen inköpte han en borste för höstens skålgropsinventeringar dvs. så han kan borsta av block och hällar. Han har en lång meritlista på antalet boplatser, lösfynd och flera arkeologiska undersökningar tillsammans med "proffsen". En sak är klar jag skulle hellre ta med mig K-B än en nybakad arkeolog från något av landets universitet. Han kan nämligen något som få kan dvs. läsa landskap, sortera kvarts och flinta. Detta är en kunskap som åtminstone värdesätts här utanför den postprocessuella verkligheten.

K-B på en av alla arkeologiska utflykter i Tjust Foto: Michael Dahlin

HISTORIEN OM EN EMU

På en gård i länet bor en EMU och det är en hane. Han kan vara glad eftersom han betraktas som ett husdjur och inte något som ska slaktas. Roligast hade det varit om han hade varit helt fri, men med tanke på hans valmöjligheter är nog detta det bästa. Ägaren såg oförstående ut när jag frågade hur man slaktar en så pass stor fågel. Kanske känner han sig en smula ensam, men husse och matte letar efter en hona. Vi önskar herr Emu lycka till och hoppas han inom kort får sin hona. Det är trots allt trevligt med honor även om dom tjatar och gnatar på oss odrägliga hanar!