GROPKERAMIKER I SOLSTAD

Den 27:e juli i år beslutade jag att åka till ett område i utkanten av Solstad dvs lite i periferi till de platser jag brukar inventera. Bilen rullade fram på den smala vägen ca 10 m.ö.h. och uppe till höger kunde jag skymta en terrass i skogsmarken. Jag stannade klev ur och begav mig upp en bit i skogen ca 15-20 m.ö.h. och precis framför mig i en vildsvinsskada kunde jag se keramik, slagen kvartsit och några brända ben. Här trodde jag att det skulle sluta, men vildsvinsskadorna var omfattande och flera rotvältor fanns i närheten. I samtliga skador kunde jag se flera olika artefakter och direkt i blåbärsriset låg en större bit av en slipsten i kvartsit. Keramiken gav genast intrycket av att jag precis funnit en gropkeramisk boplats (3200-2300 f.Kr). Keramikbiten längst ned till vänster på fotot nedan uppvisar en kombination av dekorer som tidigare inte påträffats i Kalmar län. Jag förstod genast betydelsen av mitt fynd och satte mig för att knåpa ihop en ansökan till länsstyrelsen i Kalmar om tillstånd att tillsammans med Kenneth Alexandersson få handrensa skadorna.
De keramikbitar som först påträffades. Foto: Michael Dahlin

Under de senaste åren har ett helt nytt material framkommit kring nordöstra Smålands neolitikum. De är främst de kustanknutna boplatserna som rönt störst uppmärksamhet och då främst inom Västerviks kommun med platser som; Hellerö, Gärdsholmen och Blankaholm. I norra delen av Oskarshamns kommun har endast en boplats av denna kategori undersökts arkeologiskt vid Solstad. Boplatserna uppvisar stundom en ganska stor variation i keramikens ornamentik, men även i användandet av bergartsmaterialet och i boplatserns olika topografiska lägen. Vi vet inte i nuläget vad detta beror på och det kan handla om skillnader i tid, kulturtillhörighet och boplatsernas olika användningsområden.

Denna plats består av ett terrassliknande läge i tallskog och är omgivet av högre belägna partier av berg i dagen och blockrik morän. Platsen kan i nuläget uppskattas till 100x50 (VNV-OSO) meter och jordmånen består av sandig till svagt grusig morän. I de skadade markavsnitten som kan uppskattas till 10x10 meter och minst 2 rotvältor kan man tydligt se ornerad keramik, avslag av olika bergarter och brända ben. Om det i sållningen skulle framkomma stora mängder ben kan en osteologisk analys bli aktuell dvs. att det kommer att sökas pengar till detta.

Syftet med handrensningen är att;

· Att ta tillvara ett ur forskningssynpunkt viktigt material för att kunna öka den antikvariska kunskapen om traktens neolitikum.
· Att i detalj studera de artefakter som kan tillvaratas och rapportera dessa
· Att författa en kortare artikel för att tillföra de nya resultaten till forskarvärlden.
· Anmäla fyndet till FMIS för registrering

MÅLSERUM

I Målserum strax utanför Västervik ligger en ridskola. Målserum var från början en gård och omtalas redan under medeltiden. Läget uppe på den sandiga åsen och dalgången nedanför har säkerligen utgjort några av orsakerna till att området varit populärt för bosättningar från mesolitikum och fram tills idag. Sedan mesolitikum har landskapet förändrats många gånger och den bördiga dalgången var då en havsvik med sandiga stränder. Under neolitikum kvartsod havskontakten och de sandiga jordarna måste ha varit mycket lättbrukade. På den undersökta ytan finns redan spår efter dessa tidiga jordbrukare. Under bronsåldern uppförs flera monumnet på de kringliggande bergen och flera gravfält med rösen och stensättningar finns ovanför de olika boplatslägena. Under bronsåldern hade delar av dalgången förvandlats till våtmarker och troligen fanns här utmärkt bete för kor och får. Inte långt från Målserum finns även intill denna tidigare våtmark en av Tjusts längsta skeppsristningar och jag har för mig att den är över 2 meter lång.

En glad Veronica Palm och en grop. Foto: Michael Dahlin

I torsdags hoppade jag in på Länsmuseet i Kalmars grävning av Jenny 2. Platsen ligger ca 25 m.ö.h. på ett lättsållat sandigt isälvsmaterial. När jag kom till platsen såg jag mängder med rutor och markerade anläggningar. Bland fynden fanns keramik med tvärsnodd, en tvärpil, mikrospån av kristianstadsflinta, ett yxfragment av grönsten, rabbig keramik av bronsålderstyp och några facetterade löpare. I de övre lagren fanns tydliga rester av senare tiders aktiviteter som röjningsrösen och olika nedgrävningar. Det handlar om ett långt utnyttjande av platsen och den som har koll på de olika artefakterna har redan räknat ut att platsen kan ha varit bebodd från mesolitikum och åtminstone in i bronsåldern.

Karl-Oskar i arbete. Foto: Michael Dahlin

Jag sattes genast i arbete och grävde rutor på 0,5x0,5 meter. Jag tror att jag fann något i samtliga rutor jag hann med under de fyra dagarna. Underbart är kort och jag vill tacka Kalmar läns museum för dessa fantastiska dagar jag fick vara med.

Veronica Palm och Kenneth Alexandersson. Foto:Michael Dahlin

HÖKHULT

Det var otroligt spännande att få vara med och hitta Misterhults första hällristning. Om man inte har frågat sig det förr så är det nu hög tid att fråga sig varför den ligger just där. Ristningen ligger strax under 10 m.ö.h. i botten på en dalgång (Ö-V) och för 3000 år sedan låg den intill ett bra hamnläge i botten på en havsvik. Runt havsviken finna mängder med monumentala gravar, skärvstenhögar, fossil åkermark och utmärkta boplatslägen. För den som kom farande i båt från öster vad detta en väl skyddad hamn och hamnen var människornas port ut till vänner, men även till det okända. Med det okända menar jag handelskontakter och de farliga färder det innebar för dem som färdades längst Östersjöns stränder eller satta av ut över öppet hav mot Gotland. Skeppet var inte bara en symbol för denna kommunikation, utan skeppet var även en symbol som var starkt förknippat med döden. Flera skeppsformade stensättningar finns i Misterhult och så även i Hökhult. Då denna gravform inte är den vanligaste, så är det högst sannolikt att den innebar en särskild status.

En av alla stensättningar i Hökhult. Foto: Michael Dahlin

Det som nu ska göras i Hökhult under hösten är fortsatta inventeringar och att hoppas på att vi kan finna ekonomiska medel till dokumentation av denna speciella miljö. I september gör vi en nattbelysning och förmodligen framträder ristningen tydligare och flera figurer som vi inte sett i dagsljuset. Förhoppningsvis kan vi även belysa flera hällar dvs. det bör finns fler ristningar i området.

Till detta kommer analyser av själva miljön där de olika fornlämningarna tillsammans med landskapet ska diskuteras. Ur gravsynpunkt vet vi redan att miljön tillhör en av de större inom Misterhult, men hur förändrar förekomsten av hällristningar och det topografiska läget vår tolkning av miljön? I nuläget har vi inga säkra belägg efter bosättningar i området, men vi har goda indikationer på sådana.