ÅKERVANDRARE

Med mina grundkurser i geologi är jag ganska intresserad av vulkaner, men att de skulle göra att jag blev vikarie hade jag aldrig kunnat tro.

I Högsby kommun i mellersta Kalmar län bedrivs ett Leader + projekt mellan flera olika aktörer som Hembygdsföreningar, skolor och Kalmar läns museum m.fl. Projektet påminner en del om det jag själv arbetade med 2002-2005 i projektet "Forntid i Oskarshamns kommun". I FOK hade vi en större inriktning på de kulturmiljövårdande och forskningsmässiga grunderna än pedagogiken. Kulturmiljöpedagogiken fanns, men den var inte en lika stor del som de övriga uppgifterna i projeket. I FOK ägnade vi os kulturmiljöpedagogik 3-4 veckor varje fältsäsong med skolbesök, inventeringar, tidsresor och avslutande diskussion. Då arbetade jag med pedagogen och arkeologen Emma Sturesson som då arbetade på Kalmar läns museum.

Misterhultaren svarar på frågor Foto: Tore Hellström

Projektet i Högsby kommun har valt att integrera pedagogiken på ett helt annat sätt än FOK. Här deltar kanske inte fler elever, men de är med under en längre period och skolorna arbetar betydligt mer aktivt än vad de gjorde i Oskarshamn.

Nu var det så att Högsbyprojektets arkeolog Daniel Serlander inte kunde komma hem från sitt uppdrag i Turkiet. Kalmar läns museum bedriver en hel del verksamhet även där. På grund av vulkanen hade flygningarna till Sverige ställts in. Jag blev då tillfrågade om jag kunde hoppa in, vilket jag givetvis gjorde. Det fanns nu möjlighet att få en inblick i detta projekt.

Åkervandrare Foto: Tore Hellström

På plats i Valåkra träffade jag Tore från Hembygdsföreningen, pedagogen Lasse och arkeologistudenten Emma. Efter en stund kom ett tjugotal glada 9-10 åringar cyklande. De var ivriga och alla hade förväntningar att få kasta sig över åkern. Alla ville de hitta dödskallar, svärd och guld. Daniel hade givetvis förklarat att detta var något mycket ovanligt och man kunde först och främst förvänta sig avslag av flinta, kvarts och någon skärvsten. Barnen visste även en hel del om hur en boplats kan ha sett ut och på platsen målade vi tillsammans upp landskapet som det kan ha sett ut. Efter att ha delat upp i små inventeringsgrupper satte de små "jordlöparna" iväg och det dröjde inte länge förrän de började markera platser för slagg, porslin, järnskrot, klackjärn, kvarts och flinta. Alla hittade förstås inte något och de tyckte livet som arkeolog verkade "skittråkigt".

Efter inventeringen diskuterade vi hur boplatsen kan ha sett ut och hur gammal den kunde tänkas vara.

Vi avslutade dagen med att titta på ett gravfält från vendel-vikingatid och alla gillade treudden!

LÖSFYND i HANNÄS

Igår åkte jag och K-B upp till Hannäs i nordligaste Tjust. Jag bor i sydligaste Tjust i Hjorteds sn, vi körde över 8 mil för att nå den nordligaste delen. Sedan 1970-talet tillhör Hannäs sn tillsammans med Gärdserum, Tryserum och Östra Ed socknar Östergötlands län, men ligger givetvis fortfarande i Småland.

Några av alla yxor. Foto: Hembygdsföreningen

Registrering pågår. Foto: Hembygdsföreningen

Vi tittade på ett tiotal olika yxor och det var över förväntan. Ett tiotal förväntansfulla medlemmar från Hembygdsföreningen tittade på medan vi registrerade. Jag berättade även om de olika fynden och svarade på frågor. Hoppas de hade lika trevligt som vi hade. Jag ska också tacka föreningen för att de hade lyckas få fram så pass mycket yxor att titta på. Hoppas vi ses igen!

VÅRBRUKET

Jag har inventerat fornlämningar sedan 1994 och det hela började när jag bodde i Salvik utanför Oskarshamn. Då var jag det som kallas för amatörarkeolog, men trots detta fann jag en hel del stensättningar. Min första arkeologbok var "Fornminnen i en Kustbygd" och författarna i denna var Gert Magnusson, Peter Norman, Marianne Syllner-Gustafsson och Åsa Svedberg. Jag var vad man skull kunna säga förläst på denna bok.

Det fanns inget som var så spännande som att bege sig ut i markeran med ett knippe nykopierade kartor. Nu 16 år senare ska jag återvända till dessa lokaler tillsammans med en platsledare för att registrera dessa och jag har inte hållit på dom. Länsstyrelsen skickades ett knippe med nyfynd redan 2001, men inget hände. Har man börjat inventera så fastnar man i det och det går inte bara att sluta. Saken blev knappast inte bättre av att jag utbildade mig till arkeolog 1997-2001. De som känner mig vet att jag nästan direkt efter utbildningen började planera ett inventeringprojekt under namnet "Forntid i Oskarshamns kommun" eller FOK. Jag fixade mig själv en anställning finansierad av EU-pengar och det blev över 1,5 miljoner att spendera över tre och halvt år och vi inventerade hela Oskarshamns kommun. Projektet ägdes av hembygdsföreningarna i kommunen och amatörarkeologen Philip Seward var projektledare. Seward hade själv deltagit som grovis på olika grävningar tillsammans med Per Sarnäs och hade dessutom funnit flera boplatser på egen hand. Förutom hembygdsföreningarna samarbetade vi med Kalmar läns museum och deras stenåldersexpert Kenneth Alexandersson. Vi hade äran att kunna kvalitetsgranska alla 250 nyregistrerade fyndplatser med hjälp av platsledarna Björn Winberg och Håkan Nilsson.

Redan på hösten 2005 fortsatte jag med specialinventeringar av Virum i norra delarna av Oskarshamns kommun och ytterligare ett tjugotal boplatser påträffades i skogsmarken. Inventeringen var med andra ord inriktad på körskador, vildsvinsskador och vindfällor. Kvalitetsgranskare denna gång var Håkan Nilsson.

De senaste åren har mycket av inventeringarna berört nordöstra Småland. Det jag egentligen skulle komma till är att jag har mängder med fyndlokaler med rösen, stensättningar, skärvstenhögar, fossil åkermarkn, skålgropar och gravfält. Det är inte helt lätt att få dessa registrerade när man inte har platsledarkompetens och inte är knuten till ett museum. De senaste åren har jag fått god hjälp av att registrera mina skålgropar av de tre musketörerna Gurra, Kenta och Wikell. De har från andra sidan ingen platsledarkompetens, men de håller sig till att regga hällristningar vilket de är absolut bäst på!

Ibland reggas lämingar av arkeologer utan inventeringserfarenhet vid olika utredningar, vilket det kan finnas delade meningar om. Det handlar att hamna på FMIS lista över betrodda och jag betvivlar inte att det är fornlämningar som registreras. Jag har snarare funderingar över den ojämnhet som kan uppstå i benämningar av lämningar osv. För att undvika ojämnheter i fornlämningsregistret bör vi använda oss av samma terminologi och kriterier. Är det möjligt utan utbildning?

Idag används fornminnesregistret i forskningen och vi är många som använt det och ibland utan någon större eftertänksamhet. En av de som startade inventeringarna i Sverige var K-A Gustafsson och han lär ha sagt att registret inte skulle användas till forskning, utan endast för att skaffa sig en uppfattning om var de olika lämningarna fanns! Fundera på den!

Ja det var ju det där med vårbruket. Vilket fall som är det mycket kul att snoka runt i skogarna och leta fornlämningar och då inte bara i Misterhult. Jag brukar höra på ryggen att jag "bara håller på i Misterhult", men var skulle jag annars vara!!!!??? Alla andra i detta län är ju bara på Öland ;-)

ISLANDSHÄSTAR I TIVEDEN

I många år har jag lovat frugan att vi ska rida islandshäst och förra söndagen bar det av till Tiveden. Finns givetvis islandshästar på närmare håll men det ska vara lite av en utflykt också. Våra vänner Erik och Susanna var med och alla hade ridit utom jag. Det blev en tur på ett par timmar och trots de ruggiga vädret var det ganska trevligt. Min lånade häst Lejon var lugn och försiktig men efter lite trixande fick jag honom till att tölta. Kul detta vill jag göra om!

Misterhultaren och Erik förbereder sig för tur. Foto:Eleonor Hållbus Dahlin

ETT BREV FRÅN MISTERHULT

Detta brev skulle kunna vara påhittat men så är det inte. Brevet skrevs till Uppsala Universitet av Misterhultaren Ivar Waldem i samband med ett kravbrev han fått och innehåller en hel del roliga uttryck, håll till godo!


Busvik. Kärsvik den 31 mars 1956

Uppsala Universitetes Skogsförvaltning.

Ve mig Ve mig. Vi gjorden I mig detta?
Är icke jag av Eder högst betrodde Överhovakademijägmästare utnämnd, förordnad, extraherad och arkebuserad till AKADEMIKÖPMAN UPA. och så skickar ni mig som första affärsförbindelse ett kravbrev. Phy pha—dä så jag vell spy, ja,dä. Känns som en vätebomb hade dråsat ner på min flintskalle, men här ska bli andra bullar sa bagarn när han sket på degspaen. Här nere går jag i min enfald, nyter o mild som morsmjölken o så får jag brevet. Ha, Ha, tänkte jag nu kommer diplomet o bekräftelsen på utnämningen och nödiga instrument för Ämbetets värdiga handhavanden, osså va dä ett kravbrev . HÅ, HÅ, jaha. Ädle Herrar Professore & vältalare, de kan väl aldrig vara ett försök till sabotage och de diplomatiska förbindelsernas avbrytande? Är det inte snarare ett förbiseende och överilning, ty sånt kan ju hända den bäste för dä har hänt mej mönna gånger o sånt går över, sa fleckan när hon feck en pojk.

SSiii på sin tid upprättade Eder ävenledes högt betrodde skogsvaktmästaren och jag ett kontrakt om förvärv av ve te ett satt pris och i thy och emedan satte vi våra namnteckningar i var sin änne av papiret o dä har ja kvar än men inte hundan nämna dä nåra tie dar utah tess VEN VA AVHÄMTAD, Psii dä va en jäkla skillna dä. Och till yttermera visso legger han kvar på Edera steniga backar ännu i den dag som är. Vesserligen försökte Eder f.d. Arrendator att köra hem lite ve men bå märren o han tröttna efter första lasset. För närvarande ligger di sura pinnarna under ett vitt snötäcke o när vi kan ta hädan honom dä vete pha—o inte ja o nåra pekaning kunne i lagenligt icke fordra Ithy att originalskriften säger utröcklingen ATT BETALAS VID AVHÄMTNING men ingalunda förr. Ädle herrar Docenter & lagkloka vad säger ni om predikamentet att vada omkring i snömassor täckande vår lekamen ända upp te di ädlaste delarna med omedelbar risk förfrysning av det bästa och finasre en karl har, Tänkom Eder själva. Komma hem te våra fruar mä slutstöcket iskallt, förfruset o obrukbart fär långliga tider dä klart att di an käringarna di blir ju phörbannade på såna hyss. Alltså någon valuta är icke att påräkna för oöverskådlig tid ännu ty nu harvi som studenteran i Oppsala börjat på mä vårsupningen o då blir dä in nåt över te VE. Mycket mer vore att andraga te mett försvar, men te följd av min höga ålder och krankhet ( ida ä ja fullsjuk föresten) så får dä va mä dessa utgjutelser.

Ex Ofisio ut Superam Ivar Waldem Akadomi-köpman

FOTOTÄVLING

Boken som gavs ut i samband med Blankaholmsseminariet hade förutom ett intressant innehåll även ett mycket trevlig omslag. Omslagsfotot med den vackra soluppgången i Misterhults skärgård var taget Lennart Widgård i Solstadström.

Nu är tanken att vi ska finna ett trevligt omslag till nästa års Blankaholmsseminarium. Eftersom vi vill att det ska finnas gott om tid för att fånga den perfekta bilden, så utlyser vi tävlingen redan nu.

Reglerna är enkla och det handlar om att ta en bild där något parti av Ostkustens skärgård där havet finns med i motivet. Geografiskt sett kan bilden vara tagen från Kåseberga till Torne älv och givetvis ingår även Öland och Gotland. Troligtvis funkar det att fotografera med vilken typ av modernare digitalkamera som helst. Fototävlingen avgörs av Kenneth Alexandersson, Michael Dahlin, Veronica Palm och Ludvig Papmehl-Dufay

BLANKAHOLM III

Det tredje Blankaholmsseminariet gick av stapeln i helgen och det kom ett trettiotal deltagare. Ett av det bästa seminarierna hittills enligt egen utsago. Även om det fanns en viss besvikelse att vi på grund av all snö och diverse problem med fruset vatten osv måste byta brygghuset mot Folketshus. Men med trevliga arkeologer så fungerade det utmärkt.

Boken "Forntid längs ostkusten" presenterade och delades ut till alla deltagarna och det är en bok vi kan vara stolta över. Planer på ytterligare en bok finns och jag tror inte det blir några problem att fylla den med artiklar. Blankaholm må vara en liten ort vid Ostkusten och visade knappast upp sin trevligaste sida i snöslasket och meterhöga snödrivor. Jag tror dock att flertalet kommer tillbaka och jag hoppas flera stannar till när de passerar här under den snöfria delen av året för att se denna lilla pärla i sin sommarskrud. Blankaholm är och förblir ett litet centrum för Ostkustens arkeologi!