NYÅRSKRÖNIKA

I början av januari var det barmark och några höstplöjda åkrar i Hjorteds sn gav fina fynd av tidigneolitisk karaktär.

I slutet av januari kom snön och den låg en bit in i mars, men smälte relativt fort. Vårkänslor och inventerargläde infann sig snabbt och flera nya gravar och boplatser påträffades i skogarna runt Blankaholm.

Under vintern pågick studiecirklar i arkeologi och dramaövningar inför teateruppsättningen av ”10 meter högre” (strandlinjen under bronsåldern) dvs. samhällsföreningens bronsåldersberättelse i såpa alla friluftsvariant. Förutom dramaövningar byggdes kulisser, kläder och smycken tillverkades.


Studiecirkelgänget vid Gamleby Folkhögskola

Ca 25 meter från mitt hus hade jag uppe på en bergknalle tidigare sett något som liknande två Misterhultare dvs. två oansenliga stensättningar. I sluttningen nedanför var det kraftig vegetation med sly och denna dolde ytterligare två stensättningar och ett röse med ett mittblock. På ett block intill röset fanns även en något vittrad skålgrop. Jag och min granne Bertil fick markägarens tillstånd att röja kring lämningarna och ca 100 meter ifrån röset påträffades en skärvstensansamling. Någon vecka senare hittade jag en tomtning i utkanten av Blankaholm.

Ytterligare en studiecirkel i arkeologi startades upp i april och fem träffar genomfördes på olika platser i Tjust och Misterhult. Vi besökte Solstad (Boplatstema), Snäckedal.(bronsåldersgravfält) Kasmirsborg (Hällristningar och bronsåldersgravfält), Vittinge (Hällritningar), Häckenstad (domarringar), Törnsfall (Medeltidskyrkan) och Sundsholm (yngre järnåldersgravfält).



Fruberget, en av alla fornborgar i Tjust

Den 30:e juni gifte jag mig i Gladhammars kyrka med min älskade Eleonor och festligheterna hölls efteråt på Gränsö slott i Västervik. Det kära teatersällskapet uppvaktade mig utanför kyrkan i sina bronsålderskläder och vi fick även gifta oss på bronsåldersvis. En schaman (Duve) tog emot oss på grusgången med höjd bronsyxa till gudarnas och brudparets ära. Längs grusgången stod människor med hasselspön och barnen slängde rosenblad framför oss. Tack kära vänner, ett fint minne!



Den kärleken!

Under sommaren spelade samhällsföreningen i Blankaholm sin teaterföreställning, där jag själv spelade kärlekskranke Ask, med en ända replik Embla!, men oj vad kär jag var! Det gick suveränt bra och vi hade 20-30 stycken betalande varje föreställning. Mina kära kamrater var bl.a. Grim, Sten, Duve, Ull, Tova, Tuva, Sigrid, Svala, Lärka och Åsvid.


Bronsåldersbyn, Foto Liselotte Jarnerup-Nilsson

Efter att vi fått bekräftat att Högskolan i Kalmar beviljats medel av Crafoordska stiftelsen så började vi planera inför årets arkeologiska undersökning i Virum. Jag utsågs till grävledare och en förundersökning utfördes på ideell basis av mig och mina goda vänner Bertil Petersson, Karl-Bertil Gustafsson och Philip Seward. Under en månads tid arbetade vi oss igenom landskapet genom ytinventeringar, fosfatkarteringar och provgropar. På en plats sammanföll höga fosfatvärden, skärvstenhögar mm och denna plats valdes därför för vidare undersökningar. Ytterligare en plats i åkermark valdes och intill denna fann vi ett stort skålgropsblock. Platsen visade sig sedan under schaktningarna vara totalt sönderplöjd. Under inventeringen fann vi bl.a. fem skärvstensansamlingar, medan provgroparna sällan eller aldrig innehöll några fynd, däremot var fosfatvärdena mycket höga på sina ställen.



Undersökning av den röjda ytan arkeologistudenten Annika Helander och i bakgrunden arkeolog Lena König

En nyupptäckt skärvstenhög med tillhörande röjd yta kom att bli föremål för arkeologisk undersökning mellan 28 augusti och fem veckor framåt. Grävstyrkan bestod förutom av mig själv av Lena König, Ingvar Apelqvist, Liselotte Jarnerup-Nilsson, Bertil Pettersson, Karl-Bertil Gustafsson, Annika Helander, Eddie, Maria och Martin. Skärvstenhögen innehöll mängder med keramik, brända ben av får/get och nöt, slipstenar, malstenar och flera liter av sintrad lera som enligt Dag Noréus (professor i strukturkemi vid Stockholms universitet) är från en smältugn för brons. Utanför skärvstenhögen undersöktes 100 kvadratmeter av den röjda ytan. En stenläggning av knytnävsstora stenar framkom och under denna kom keramik och stolp- och pinnhål. En härd undersöktes också och den låg i lä bakom ett större block. Rapporten kommer i början av nästa år och i nuläget väntar vi svaren från C14 analyserna.



Hällristningar vid Vittinge

Stockholms universitet genomförde en boplatsundersökning vid Hellerö i Västra Eds sn i norra Tjust och rapport är att vänta av Helene Ermerud. Helene har tidigare skrivit två utmärkta rapporter som finns att ladda ned på universitetets hemsida.

Västerviks museums arkeolog Veronica Palm genomförde ett antal grävningar i Målserum utanför Västervik och en del arbeten med Gamleby och Västerviks medeltid och historiska tid.

Under hösten inventerade jag delar av Hjorteds sn på lösfynd och boplatser. En handfull boplatser och fyndplatser registrerades. Inventeringen kommer att fortsätta under 2008.

Under slutet av detta år har arkeologistudenterna Åza Olofsdotter och Liselotte Jarnerup-Nilsson skrivit C-uppsats vid Högskolan på Gotland. Åza om det medeltida Västervik och Liselotte har skrivit om Keramik från neolitikum och bronsålder. Keramiken som studerats kommer från neolitiska bosättningar i Misterhult, och bronsålderskeramiken från gravundersökningar i Tjust som Vinäs, Harg och Hjortekrog.

Den 27:e december tog jag och grannen Bertil en tur runt Blankaholm och längst in i dalgången vid Blanka påträffade vi en stensättning, två stora rösen (allt oregistrerat). Föga förvånande eller hur?

Om allt går som det ska kommer 2008 att bli ett oerhört kul år med flera grävningar, artiklar, inventeringar, studiecirklar och inte att förglömma arkeologiseminariet i Blankaholm den 9-10 februari.

Nu vill jag önska alla mina vänner och läsare ett Gott nytt år!

JULKLAPPAR FÖR ARKEOLOGNÖRDAR

Ja och så kom då Julafton. Först och främst barnens stora kväll då tomten kommer och då det ska visa sig om man varit tillräckligt snäll under året. När man kommit upp i min ålder så förväntar man sig kanske inte allt för mycket, men något brukar man få. Förutom barn så är det kanske just arkeologer som tror på tomten, särskilt de arkeologer som ägnar sig åt den postprocessuella arkeologin. Själv skrev jag en otäck D-uppsats om vattnets betydelse för placeringen av gravar i Misterhults sn. Ja så kan det gå! Idag brukar jag bli tillsagd att jag är för mossig och borde ägna mig mer åt den postprocessuella arkeologin. I och med detta så har även min tro på tomten börjat upphöra, men just denna Jul har jag smått börjat tro igen! Detta skulle även kunna förklara varför jag under 2008 kommer ut med en artikel som heter ”Bland tomtar och facetterade malstenslöpare” med illustrationer i Bauers och Nyströms anda. OK jag skojar, men nästan sant är det. Nu till lite mera allvarliga grejer

Farsan håller på att sälja sitt föräldrahem i Igehult, Vena sn, Nordöstra Småland. Det ligger mellan Kristdala och Hultsfred om det hjälper något. Han har plockat ut en del ur lador och bodar och han har hittat någon flinta och en banedel av en enkel skafthålsyxa. Gården ligger i inlandet kring Verån och Viråns vattensystem och sluttar fint ned mot en sjö. Här finns endast några uppallade stenar och ett mindre röse. Det var strax för Jul som farsan tog en titt runt blomlanden och hittade då en fin, smått runt sten av en knytnäves storlek. Vid familjens julbord berättade han detta och försvann sedan ut i förrådet och kom tillbaka med en helt perfekt facetterad malstenslöpare. Förutom denna fullträff så blev jag djup imponerad av min gode far som visade att han är far till en arkeolog.

Nu finns det ingen exakt fyndplats men löparen, yxan och flintbitarna berättar att det någonstans på ägorna finns en boplats från förhistorisk tid.



Facetterad malstenslöpare från Igelhult, Vena sn, Kalmar län.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

Jaha, då börjar ännu ett år att gå mot sitt slut och det är dax att föra tankarna till året som varit, men även till det som ska hända nästa år. Ja allt kan man ju inte veta, men man kan hoppas att nästa år blir lika bra eller varför inte, ännu bättre. Detta fantastiska år har jag fått tre nya vänner Ingvar, Liselotte och Åza, och mina tankar går särskilt till er.

Arkeologiåret har också varit bra med åtskillga nyupptäckta boplatser, gravar, skärvstenhögar, tomtningar och skålgropar. Sedan grävningen vid Virum i Misterhults sn, som gav ett bra material för fortsatta undersökningar.

Jag vill också hälsa till alla blankaholmare och jag kan bara säga att det har varit oerhört kul att spela teater med er på bronsålderstemat. Jag hoppas att vi kan göra något liknande även 2008.

Sedan ska jag bara plåga er med mitt Rydbergsplagiat


Arkeologen

Dikt av Michael Dahlin

Midvinternattens köld är hård,
Kvartsen gnistra och glimma
Under den packade snön som är hård,
långt sedan stenålderns timma.
Arkeologen vandrar på tysta ben,
den djävla snön lyser vit på fur och gren,
snön ligger i drivor på taken
Endast arkeologen är vaken

Arkeologen står där så deppig vid sin dörr
deppig för den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
mot en mäktig driva
Tittar mot åkern, där kvarts och kvartsit
vilar under något djävla skit
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta

När ska snön gå bort så vi kan börja inventera och gräva igen?

Vid Gåsfjärdens strand

Blankaholm ligger ca 3 mil söder om Västervik i nordöstra Småland och har idag ca 200 invånare. Namnet Blankaholm kommer av det att det bildades ett säteri här på 1600-talet, och platsen bestod innan dess av fyra gårdar 1 st frälse och 3 st skattegårdar. År 1560 redovisas 2 st. skattehemman i Österblancka, 1 st. skattehemman i Västerblacka och 1 st. frälsehemman ägd av Ivar Larsson (Hjortöätten). År 1656 upprättades här ett säteri av Christer Zelow och år 1678 avhyste han de sista gårdarna som tidigare nämnts som skattegårdar, men som under tidigt 1600-tal fallit i frälsets händer och genom släkten kommit i Zelows händer.




Blankaholm från sjösidan sett och övernattningsstugorna



Att blanka var en by med fyra gårdar vid 1500-talets mitt kan antyda hög ålder enligt ett antal tidiga studier om nordöstra Småland. Fyra gårdar är relativt mycket i södra Tjusts skogstrakter och särskilt i socknen Hjorted. Idag får alla skolbarn i Blankaholm lära sig att Blankaholm fått sitt namn genom att drottning Blanka (1300-talet)kommit inseglande och blivit så betagen av platsen och gett en utanförliggande holme namnet Blankaholme. Nja föga troligt, men namn som slutar tvärt på – a som Blanka kan enligt vissa ortnamnsforskare gå tillbaka till en äldre pluralform och skulle då kunna vara åtminstone från tidig medeltid. Några fornlämningar av yngre järnålderskaraktär är inte känt, men däremot flera rösen och stensättningar av brons- och äldre järnålderskaraktär. En armring av brons hittades i ett av rösena vid mitten av 1800-talet och borde vara från sen bronsålder eller tidig järnålder. Själv har jag hittat ett tiotal nya boplatser i området och då från mesolitikum till bronsålder. Ingen har undersökts med fynden från ytinventeringarna tillsammans med höjden över havet antyder detta.

Hur dessa bygder koloniserades är osäker men socknen närmast i söder dvs. Misterhult, med sin totala dominans av kronoägd jord skulle kunna ha koloniserats på kronans initiativ någon gång under medeltiden. Ja fråga arkeologen Alf Ericsson som har skrivit en utmärkt artikel om detta!

Hjorted har en större inblandning av skatte, frälse, vilket tycks antyda större inflytande av lågfrälse med bl.a. Hjortöätten m.fl. Även mina egna förfäder Slattarna hade intressen här och under 1300-talet även självaste Bo Jonsson Grip, som styrde stora delar av häradet från sin huvudgård Vinäs i Västra Eds sn i norra Tjust. Socknarna längre norr ut i Tjust hade dekanatet vid Linköpings stift en hel del gårdar i som de förmodligen fått av Magnus Ladulås redan 1275. Här finns många maktfraktioner att fundera vidare över, men att Tjust tidigt stått under överhögheten i Östergötland och längre norr ut står klart!

År 1979 var det mesta ”ve och fasa” i samhället och detta år lade en av Sveriges största sågindustrier ned och flera av invånarna blev arbetslösa. Några började istället på Gunnebo bruk och en del flyttade. Det hände med andra ord inte särskilt mycket efter nedläggningen och väntan på en ny uppblomstring började. Det kom dock ingen ny industri till samhället både på gott och ont. Blankaholm har idag förvandlats till en liten idyll med trevliga människor och till en vacker sommarort vid Gåsfjärdens strand. Det var här utanför som Selmas Holgersson landade sittande på gåsryggen och det var på Gåshällen vill jag minnas. Selma skriver också att Tjust är den plats som inte riktigt kan bestämma sig om det ska vara land eller hav, en bra beskrivning tycker jag. Tjust har också kallats för ett Sverige i miniatyr, med alla sin dalgångar, myrmarker, djupa skogar, högresta berg och stundom böljande fält.

Men vad hände med Blankaholm då? Jo samhället repade sig och idag finns här tursamt nog fortfarande en skola, affär, gästgiveri, småföretagare och så vårt älskade Brygghus med Jan och Sonja. Inte heller att förglömma att ett av kommunens lärcentrum är inhyst i Brygghuset. Lärcentrumet är dock hotat och kommunen vill flytta det till det otillgängliga Ankarsrum. Detta skulle bli en katastrof för de kunskapstörstande Blankaholmarna. Det är ju här man kan fika, surfa, plugga, studera högskolekurser via distans och telebild, studiecirklar i arkeologi, geologi, sömnad, skepparexamen mm. Brygghuset skulle förlora en viktig del av sitt stora utbud, men tar politikerna sitt förnuft till fånga så inser de nog att lärcentrumet inte kan ligga bättre. Även om vi bara är 200 personer i samhället, så är vi den ort i kommunen som har störst antal distansstuderande! Inte konstigt med en av landets vackraste studiemiljöer!

På sommaren anländer båtturisterna och kampinggästerna kommer, men samhället blomstrar även under vinterhalvåret. Tack vare Brygghuset, föreningslivet och den hjärtliga stämningen finns det alltid något att göra här.

Nu är det så att Blankaholm tillsammans med Studiefrämjandet och Västerviks museum kommer att vara värdar för ett arkeologiseminarium 9-10 februari 2008. Mera om detta senare, men jag vill bara säga att arkeologer, kulturgeografer, Historiker och studenter är välkomna. Det kommer att handla mycket om ostkusten och de projekt som pågår dvs. trevliga föreläsningar och god mat denna helg.



Brygghuset från sjösidan sett

ALLA DESSA BOPLATSER!

Det fanns en tid då stenåldersboplatserna var få och endast en handfull boplatser var kända i Kalmar län. En av de första boplatserna som hittades var den gropkeramiska boplatsen vid Köpingsvik på Öland och efter något år kom ytterligare en i nordligaste Tjust, närmare bestämt i Tryserum (idag Östergötlands län). Den tredje boplatsen och kanske den mest kända av alla boplatser i Kalmar län och den ”dök” upp sommaren 1935, mitt under planeringen av ”egna hem” tomterna utanför Oskarshamn. Bostadsområdet hette Humlekärrshult och låg på markerna till gården med samma namn. En av gårdarna kom att heta Runvägen 2 dvs. den adress jag bodde på mina första 13 levnadsår 1975-1988. Kanske var det därför jag blev arkeolog?

Nu skulle jordbruksmarkerna och den obrukbara ändmoränen hysa funkishus istället och tomter skulle beredas. Det var i Nilssons jordgubbsland det hela började och enstaka krukskärvor och flintbitar hittades utav Nilsson själv. Riksantikvarieämbetet kontaktades och deras ombud från Gamleby begav sig ned till Oskarshamn för att studera platsen närmare. Det var med andra ord Harald Hansson eller Stale som han senare kom att byta till. Fynden och hans provgropar kunde bekräfta att det på platsen fanns en gropkeramisk boplats av den sydostliga typen. Det dröjde inte länge förrän Axel Bagge anlände för att undersöka ett par hundra kvadratmeter och han fann mycket riktigt ett fantastiskt boplatsmaterial med tusentals bitar keramik, flinta och ”kvarts mest i varje ruta”. Sedan fann han även det som han tolkade som ett par hyddplatser. En bestod av en härd intill ett block Nu var det inte denna plats jag tänkte prata så förskräckligt mycket om utan vad denna grävning innebar förutom den fantastiska boplatsen Humlekärrshult. Sedan ska Bagges fru tackas och inte bara därför att hon var gift med en arkeolog . Vad hon hette vet jag inte, men för att komma till saken ska jag nämna att hon under tiden som hennes make grävde själv inventerade markerna runt Humlekärrshult. Axel måste ha blivit smått avundssjuk då hon hittade två nya stenåldersboplatser i omgivningarna.

En av boplatserna låg nära Oskarshamns centrum intill det som idag är kvantum och Folkets park. Platsen heter Syréns Hage och även denna plats hotades av egnahemrörelsen och det var arkeologerna Manne Hofrén och Erik Bellander som fann denna plats. Det var fart på byggverksamheten runt om i Sverige under denna tid och Oskarshamn var inget undantag. Även här var det en uppmärksam tomtägare som lade märke till krukskärvor och året var 1936. Även denna gång var Harald Hansson först på plats. Under ett par veckor undersökte han tillsammans med ett antal grovarbetare sluttningen ned mot en dalgång. Fynden bestod av keramik från gropkeramisk, men även stridsyxekulturen.

En av dessa ”grovisar” var Ragnar Ahlström och hans kompisar Verner Lindqvist och Sune Lindholm. Ragnar var egentligen murare, men ett öga för arkeologi det hade han. Han kom att delta på flera grävningar under sin levnad och han smått god vän med fil. dr Harald Hansson (Stale). Dessa tre amatörarkeologer kom att inventera stora delar av Oskarshamnstrakten och listan över deras upptäckter kan göras lång. Det var ont om lokaler på denna tid, så de tre herrarna brukade samlas på torget och sitta och filosofera och prata om allt möjligt. De var så att intill deras favoritplats stod det en klocka, därför blev det ”Klockgänget”.




Grovisar i arbete och över dessa svävar självaste Harald Hansson (Stale)
Fotot och kortet tillhör Hembygdsföreningen Oskarshamn-Döderhult.

Många av de platser som kom att registreras som boplatser vid senaste inventeringen 1979 var redan kända av dessa tre herrar. Efter inventeringen hände inte särskilt mycket på denna front, men under 1990-talet bestämde amatörarkeologen Philip Seward att han skulle börja inventera stenåldersboplatser i de norra delarna av Oskarshamns kommun dvs. Misterhults sn. I stort sett varje ledig stund tog han bilen för att bege sig runt på de slingriga skogsvägarna för att söka upp plöjda åkrar. Många timmars letande blev det, men han kom att finna en bit över 60 boplatser på egen hand. Förkunskaperna var goda och han hade deltagit som ”grovis” på Per Sarnäs grävningar utanför Västervik i början av 1990-talet.

Så kom jag själv ut som färdig arkeolog våren 2001 och ivrig som jag var att få ett jobb och få jobb fanns så ordnade jag tillsammans med kommunens hembygdsföreningarna inventeringsprojektet ”Forntid i Oskarshamns kommun” eller FOK. Nu var jag och Philip goda vänner och flera amatörarkeologer slöt upp i projektet. Där ibland min ständiga vapendragare Kalle Gustafsson eller K-B (Karl-Bertil) som vi kallar honom. Med Kalmar länsmuseum i ryggen och hembygdsföreningarna fick vi en rejäl slant utav Leader + Kustlandet och inventeringarna kunde börja och de pågick från 2002-2005. Med Klockgängets och Sewards resultat från starten var förhoppningarna goda att hitta flera boplatser och då inte bara i plöjd åkermark utan även i markberedda skador i skogen. Resultatet blev med tidigare boplatser inräknade en bra bit över 250 nya boplatser!



Boplatsen vid Flathult, Misterhults sn, Foto Michael Dahlin

VEM ÄR MISTERHULTAREN

Jo det kan man undra, en udda typ lite oregelbunden och diffus stensättning (grav)var det någon som sa under revideringsinventeringen av Oskarshamns kommun 1979. Jo jag ska försöka leva upp till detta och jag kommer först och främst berätta om arkeologiska händelser, forskning mm dvs. sådant som berör nordöstra Småland (Oskarshamn-Västerviks kommuner). Det kommer bli en hel del kulturgeografi, Historia och Geologi också, då dessa ämnen trivs bra under samma paraply.

Själv heter jag Michael Dahlin och bor i Blankaholm närmare bestämt 3 mil söder om Västervik och 4 mil norr om Oskarshamn. Är utbildad arkeolog och kulturgeograf. Har arbetat till och från som arkeolog sedan 2002 och mina arbetsplatser har varit projektanställningar (Egna EU-finansieade projekt), Högskolan i Kalmar och någon gång då och då på Kalmar läns museum.

Just nu bedriver jag tillsammans med Högskolan i Kalmar bronsåldersforskning i Misterhults sn och närmare bestämt i Virum.

Ja det här va bara början!