HÖNA PÅ ÄGG

De uppallade stenarna som de kallas i inventeringsböckerna är vad jag förstått föga forskat om? I den folkliga traditionen kallas de istället offerstenar eller ruvande hönor. De påträffas ensamma eller ingår i gravfält så väl av bronsålders- som av äldre järnålderskaraktär. Ibland kan vissa av stenarna i en domarring bestå av uppallade stenar. Tidsmässigt verkar de uppallade stenarna tillhöra yngre bronsålder – äldre järnålder. Men vad har de använts till? Eftersom de ingår i gravfält så bör de ju givetvis ha med gravriter att göra. Ibland gissar arkeologer på att en urna kan ha ställts under stenen! Låter lite konstigt då människorna i vanliga fall tycks ha grävt ned sina döda med stor omsorg. Offerstenar dvs. är de uttryck för gravriter som skett i samband med gravläggning, kremering eller är de till för gravkult även mellan begravningarna. Offrade man kanske till förfäderna vid dessa uppallade block? Frågorna är många och det är enligt vad jag vet inte särskilt mycket skrivet om dessa trevliga fornlämningar. När jag skrev C-uppsats 1999 så hittade jag inte särskilt mycket information om dessa. Vad jag fann vid detta tillfälle gälland Misterhults sn i nordöstra Småland var att de förekommer i mindre grupper tillsammans med runda stensättningar. De ligger till övervägande del på hällmark och bara i ett fåtal fall på annat underlag. De förekommer ibland med rösen, skeppssättningar, rektangulära stensättningar och i ett fall tillsammans med samtliga dessa gravformer vid det monumentala gravfältet Snäckedal. Längre norr ut i Tjust förekommer de på äldre järnåldersgravfält med övertorvade stensättningar, domarringar och resta stenar t.ex. vid Häckenstad utanför Gamleby. Hur eller hur de är ganska häftiga!


Denna bild är tagen vid Åsjögle på gränsen mellan Kristdala och Mörlunda i NÖ Småland. Här ligger ett antal uppallade stenar tillsammans med runda stensättningar. Foto:Michael Dahlin