fredag 10 september 2010

HÄLLRISTNINGAR I MÖRKRET

I onsdagskväll hälsade jag på Gurra och Kenta när de skulle belysa hällristningen vid Lunds by i Gladhammars sn i södra Tjust. Veronica Palm med sambo kom på besök så vi var ett litet gäng som tog oss fram genom björnbärssnår och våtmarker. Precis som vanligt var det nästan dubbelt så många figurer att registrera än vad som tidigare antecknats vid Riksantikvarieämbetets revideringsinventering 1978. Från början tror jag att det var ett tjugotal skålgropar och tretton fotsulor på ristningen. När vi var färdiga var det 23 fotsulor, 1 människofigur, betydligt fler skålgropar och några ytterligare figurer. Innan mörkret föll på så hade vi hunnit att nyregga ett av mina fynd från i våras en häll med fem skålgropar.

Ristningen vid Lunds by. Foto: Michael Dahlin

På torsdagen var det Hökhults tur dvs Misterhults sn i Tuna läns härad. Jag nämner häradet då det felaktigt brukar räknas till Tjust. Hällristningen påträffades i juli i år i samband med en inventering som bekostats av Misterhults hembygdsförening. Vi som inventerade var Jag, Roger Wikell, Kenneth Ihrestam, Sven Gunnar Broström och Karl-Bertil Gustafsson.

Hökhult ligger i de norra delarna av socknen vid en liten dalgång som bl.a. omges av gravfält, skärvstenshögar, fossil åkermark och en hel del skålgropslokaler. Flera påträffades av ovan nämnda gäng och några har tillkommit under mina inventeringar.
Skrovlig granit, men där är den! Foto: Michael Dahlin

Kvällens dokumentation gick bra och vi kunde säkra 2 skepp, 1 fotsula och 6 skålgropar. Vid kvällens dokumentation hade Roger Wikell kommit tillbaka så vi var fyra gubbar som kröp runt som taxar på hällen. Det kändes oerhört kul att få de tidigare uppgifterna säkrade och Misterhult har fått sin första hällristning och mer lär komma!

måndag 6 september 2010

BYSKOLAN

Nedan följer ett debattinlägg som ett svar på politikernas hot om nedläggning av landsbygdens skolor i Västerviks kommun. Detta debattinlägg kan även läsas på www.vt.se

Skriv "BYSKOLAN" på valsedeln
"Levande landsbygd riskerar att bli ett minne blott i Västerviks kommun: faller skolan står förskolan ostadigt, landsbygden blir inte längre ett alternativ för barnfamiljer och lanthandlarna får slå igen".
Landsbygdsskolorna i Västerviks kommun är akut hotade av nedläggning. Almvik, Blankaholm, Gunnebo, Lofta, Odensvi, Totebo och Ukna riskerar att bli utan skola. På flera av orterna hotar kommunen dessutom att lägga ned förskolorna. Överum riskerar att mista sitt högstadium. Utan skolor inga folkbibliotek på dessa orter.

Levande landsbygd riskerar att bli ett minne blott i Västerviks kommun: faller skolan står förskolan ostadigt, landsbygden blir inte längre ett alternativ för barnfamiljer och lanthandlarna får slå igen. En sådan utveckling är i förlängningen inte heller bra för kommunen som förlorar skatteintäkter och befolkningsunderlag. Bakom detta förödande förslag står samtliga partier i fullmäktige (utom socialisterna).

I sex månaders tid har runt 20 tjänstemän haft i uppdrag att utreda hur nedläggningen ska genomföras. Utan insyn. Utan att berörda tillfrågats. Efter ett välbesökt informationsmöte på Ankarsrums skola den 16 augusti har diskussionerna gått heta på många håll. Kommunens representanter kunde inte presentera en utredning som höll för närmare granskning:

- Det är oklart om det över huvud taget blir några besparingar, ens på kort sikt.

- Barnens utbildningskvalitet och psykosociala hälsa ökas inte av att de skjutsas till andra orter

- Samhällsperspektivet saknas: i strid med Glesbygdsverkets rekommendationer blundar utredningen helt för konsekvenserna.

- Endast tre veckors remisstid medges för att vi på vår fritid ska bemöta den ord- och sifferrika utredning 20 tjänstemän presterat på ett halvår


Strategin i Ankarsrum var att presentera samtliga förslag för hela kommunen "för att vi skulle få en helhet". Det blev timmars powerPoint och envägskommunikation, mindre av dialog och frågor, vilket var olyckligt. Var kanske utredningens strategi att under politisk enighet ligga lågt så länge att man slipper frågan i valet?

När de kritiska frågorna till slut började hagla från pålästa landsbygdsbor slirade tjänstemännen på målet. En tjänsteman kallade notan för demokratiskt inrättade landsbygdsskolor "konstgjord andning", en metafor som liknar skolorna vid dödsjuka eller svåra olycksfall. Direkt komiskt blev svaret på varför man inte övervägt att bussa stadsbarn från överfyllda innerstadsskolor till glesa landsbygdsskolor: det skulle vara trafikfarligt. Men landsbygdsbarnen då, invände någon? "Deras föräldrar har valt att bosätta sig på landet", hettes det. Kanske var det inte komiskt. På ett olustigt sätt ställdes stad mot land, något som den kritiska publiken konsekvent undvek.

Fakta talar emot utredningens politiskt beställda slutsatser. Utredningsprocessen har inte präglats av öppenhet. Det måste prövas om kommunen brutit mot offentlighetsprincipen genom att neka föräldra- och samhällsföreningar insyn i handlingar.


Den kommunpolitiker som lättvindigt avfärdar kritiken tar en stor risk. En tredjedel av Västerviks invånare bor på landsbygden och många av stadens invånare inser värdet av en levande landsbygd. Framför allt av en levande demokrati.

Några av oss som var med i Ankarsrum drog slutsatsen att skolfrågan i kommunen är så viktig och de flesta partiernas svek så stort att en helhetssyn på BYSKOLAN kräver egen representation i kommunfullmäktige.

Kommunens upplägg av beslutsprocessen har inte givit oss mycket tid att lyfta frågan politiskt. Som tur är finns det en demokratisk möjlighet: skriv ordet BYSKOLAN på en blank valsedel för kommunalvalet. Vill man dessutom skriva ett personnamn som du vill ska representera BYSKOLAN går det bra, men det krävs inte. En röst på BYSKOLAN är en röst för innehållet i de remissvar som just nu arbetas fram av samhälls- och föräldraföreningar - varken mer eller mindre. Varje röst räknas.

Att processen försenas räcker inte: nedläggningsbeslut blir inte bättre i juletid. Beslutet måste skjutas upp till efter nästa val, så att politiker kan stå för genomtänkta alternativ och låta väljarna avgöra. Tjänstemannastyre riskerar urholka demokratin. Därför finns facebook-gruppen "byskolan på valsedeln".

Facebook-gruppen "byskolan på valsedeln" genom Michael Dahlin, Jan Folke, Sonja Hedman-Folke, Gösta Holmer, Shuly Holmer, Jutta Leukel, John-William Momark och Jan Selling (Blankaholm) Christer Davidsson och Mia Nordin (Stämshult) San Jansson (Göteborg)

fredag 20 augusti 2010

GROPKERAMIKER I SOLSTAD

Den 27:e juli i år beslutade jag att åka till ett område i utkanten av Solstad dvs lite i periferi till de platser jag brukar inventera. Bilen rullade fram på den smala vägen ca 10 m.ö.h. och uppe till höger kunde jag skymta en terrass i skogsmarken. Jag stannade klev ur och begav mig upp en bit i skogen ca 15-20 m.ö.h. och precis framför mig i en vildsvinsskada kunde jag se keramik, slagen kvartsit och några brända ben. Här trodde jag att det skulle sluta, men vildsvinsskadorna var omfattande och flera rotvältor fanns i närheten. I samtliga skador kunde jag se flera olika artefakter och direkt i blåbärsriset låg en större bit av en slipsten i kvartsit. Keramiken gav genast intrycket av att jag precis funnit en gropkeramisk boplats (3200-2300 f.Kr). Keramikbiten längst ned till vänster på fotot nedan uppvisar en kombination av dekorer som tidigare inte påträffats i Kalmar län. Jag förstod genast betydelsen av mitt fynd och satte mig för att knåpa ihop en ansökan till länsstyrelsen i Kalmar om tillstånd att tillsammans med Kenneth Alexandersson få handrensa skadorna.
De keramikbitar som först påträffades. Foto: Michael Dahlin
Under de senaste åren har ett helt nytt material framkommit kring nordöstra Smålands neolitikum. De är främst de kustanknutna boplatserna som rönt störst uppmärksamhet och då främst inom Västerviks kommun med platser som; Hellerö, Gärdsholmen och Blankaholm. I norra delen av Oskarshamns kommun har endast en boplats av denna kategori undersökts arkeologiskt vid Solstad. Boplatserna uppvisar stundom en ganska stor variation i keramikens ornamentik, men även i användandet av bergartsmaterialet och i boplatserns olika topografiska lägen. Vi vet inte i nuläget vad detta beror på och det kan handla om skillnader i tid, kulturtillhörighet och boplatsernas olika användningsområden.
Denna plats består av ett terrassliknande läge i tallskog och är omgivet av högre belägna partier av berg i dagen och blockrik morän. Platsen kan i nuläget uppskattas till 100x50 (VNV-OSO) meter och jordmånen består av sandig till svagt grusig morän. I de skadade markavsnitten som kan uppskattas till 10x10 meter och minst 2 rotvältor kan man tydligt se ornerad keramik, avslag av olika bergarter och brända ben. Om det i sållningen skulle framkomma stora mängder ben kan en osteologisk analys bli aktuell dvs. att det kommer att sökas pengar till detta.

Syftet med handrensningen är att;
· Att ta tillvara ett ur forskningssynpunkt viktigt material för att kunna öka den antikvariska kunskapen om traktens neolitikum.
· Att i detalj studera de artefakter som kan tillvaratas och rapportera dessa
· Att författa en kortare artikel för att tillföra de nya resultaten till forskarvärlden.
· Anmäla fyndet till FMIS för registrering

onsdag 18 augusti 2010

MÅLSERUM

I Målserum strax utanför Västervik ligger en ridskola. Målserum var från början en gård och omtalas redan under medeltiden. Läget uppe på den sandiga åsen och dalgången nedanför har säkerligen utgjort några av orsakerna till att området varit populärt för bosättningar från mesolitikum och fram tills idag. Sedan mesolitikum har landskapet förändrats många gånger och den bördiga dalgången var då en havsvik med sandiga stränder. Under neolitikum kvartsod havskontakten och de sandiga jordarna måste ha varit mycket lättbrukade. På den undersökta ytan finns redan spår efter dessa tidiga jordbrukare. Under bronsåldern uppförs flera monumnet på de kringliggande bergen och flera gravfält med rösen och stensättningar finns ovanför de olika boplatslägena. Under bronsåldern hade delar av dalgången förvandlats till våtmarker och troligen fanns här utmärkt bete för kor och får. Inte långt från Målserum finns även intill denna tidigare våtmark en av Tjusts längsta skeppsristningar och jag har för mig att den är över 2 meter lång.
En glad Veronica Palm och en grop. Foto: Michael Dahlin

I torsdags hoppade jag in på Länsmuseet i Kalmars grävning av Jenny 2. Platsen ligger ca 25 m.ö.h. på ett lättsållat sandigt isälvsmaterial. När jag kom till platsen såg jag mängder med rutor och markerade anläggningar. Bland fynden fanns keramik med tvärsnodd, en tvärpil, mikrospån av kristianstadsflinta, ett yxfragment av grönsten, rabbig keramik av bronsålderstyp och några facetterade löpare. I de övre lagren fanns tydliga rester av senare tiders aktiviteter som röjningsrösen och olika nedgrävningar. Det handlar om ett långt utnyttjande av platsen och den som har koll på de olika artefakterna har redan räknat ut att platsen kan ha varit bebodd från mesolitikum och åtminstone in i bronsåldern.
Karl-Oskar i arbete. Foto: Michael Dahlin

Jag sattes genast i arbete och grävde rutor på 0,5x0,5 meter. Jag tror att jag fann något i samtliga rutor jag hann med under de fyra dagarna. Underbart är kort och jag vill tacka Kalmar läns museum för dessa fantastiska dagar jag fick vara med.
Veronica Palm och Kenneth Alexandersson. Foto:Michael Dahlin

måndag 9 augusti 2010

HÖKHULT

Det var otroligt spännande att få vara med och hitta Misterhults första hällristning. Om man inte har frågat sig det förr så är det nu hög tid att fråga sig varför den ligger just där. Ristningen ligger strax under 10 m.ö.h. i botten på en dalgång (Ö-V) och för 3000 år sedan låg den intill ett bra hamnläge i botten på en havsvik. Runt havsviken finna mängder med monumentala gravar, skärvstenhögar, fossil åkermark och utmärkta boplatslägen. För den som kom farande i båt från öster vad detta en väl skyddad hamn och hamnen var människornas port ut till vänner, men även till det okända. Med det okända menar jag handelskontakter och de farliga färder det innebar för dem som färdades längst Östersjöns stränder eller satta av ut över öppet hav mot Gotland. Skeppet var inte bara en symbol för denna kommunikation, utan skeppet var även en symbol som var starkt förknippat med döden. Flera skeppsformade stensättningar finns i Misterhult och så även i Hökhult. Då denna gravform inte är den vanligaste, så är det högst sannolikt att den innebar en särskild status.
En av alla stensättningar i Hökhult. Foto: Michael Dahlin

Det som nu ska göras i Hökhult under hösten är fortsatta inventeringar och att hoppas på att vi kan finna ekonomiska medel till dokumentation av denna speciella miljö. I september gör vi en nattbelysning och förmodligen framträder ristningen tydligare och flera figurer som vi inte sett i dagsljuset. Förhoppningsvis kan vi även belysa flera hällar dvs. det bör finns fler ristningar i området.

Till detta kommer analyser av själva miljön där de olika fornlämningarna tillsammans med landskapet ska diskuteras. Ur gravsynpunkt vet vi redan att miljön tillhör en av de större inom Misterhult, men hur förändrar förekomsten av hällristningar och det topografiska läget vår tolkning av miljön? I nuläget har vi inga säkra belägg efter bosättningar i området, men vi har goda indikationer på sådana.

onsdag 28 juli 2010

NOLLAN ÄR SPRÄCKT

Den 27/7 blev datumet för upptäckten av Misterhult sockens första hällristning. Den ligger i byn Hökhult och i ett otroligt bronsålderslandskap. Runt den forna fjärdmiljön finns mängder med rösen , stensättningar, skärvstenshögar, fossil åkermark och flera fina boplatslägen. Precis där bronsåldersfjärden nådde sin botten, precis där på en häll påträffade Roger Wikell några skålgropar och en skeppsristning. Läget består av en nordsluttande häll ned mot den forna havsviken och precis intill kan man tydligt se ett utmärkt hamnläge. Det var här den sk. "port of trade" låg i Misterhult ;-)




Misterhults första kända ristning. Foto: Roger Wikell

Nu backar vi lite i tiden och börjar på måndagen den 26/7. Misterhults hembygdsförening bekostade denna lilla inventering, dvs den lilla inventeringen med mycket stora resultat. Uppdraget utfördes av mig, Roger Wikell, Kenta Ihrestam och S-G Broström och andra dagen deltog K-B Gustafsson. Det huvudsakliga syftet med inventeringen var att kvalitetsgranska mina 17 lokaler i Virum och ämbetets fem sedan tidigare registrerade lokaler. Med mina, Riksantikvarieämbetets och nya lokaler kom vi att registrera 39 lokaler.

Mina 17 lokaler låg i Virum och innan vi åkte därifrån hade vi reggat 22 och på kartan har du nu bildats små ettriga svärmar med skålgropar inom ganska små områden. Nedan kan man se registreringen av ett block som jag och Henrik Danestrand hittade i samband med en inventering i Virum.




Ett block med 72 gropar registreras. Foto: Roger Wikell


Nästa dag åkte vi vidare till Hökhult med uppdraget att granska två av ämbetets lokaler. Den första hade två gropar reggade och vi kunde fylla på med ytterligare gropar och lika var det på den andra där vi kunde fylla på med flera gropar och rännor. K-B anslöt och vi bestämde oss för att köra lite nyletning. Snart hördes Dahlin inne i skogen när han markerade sitt första block denna dag. Sean hördes visslingar lite här och var och alla hittade något dvs 3 nya lokaler blev det.

När klockan närmade sig 13:00 åkte vi ned till gården Hökhult och där stod Misterhults hembygdsförenings ordförande Ulf Zander och väntade på oss med nyinhandlad mat hos Marsöfiskaren. Det blev rökt lax med löjrom och fläskfile till de som inte gillar fisk. Ja tror nog att inventerarna först gav sig på lättölen som var så där underbart källarsval i sommarsolen.

Runt om där vi satt fanns massor av fina hällar och snart kunde inte Wikell hålla sig längre och satte iväg. Det som hände har redan beskrivits i detta inläggs intro.

Efter Hökhult åkte vi till Västra gård och inne i skogen låg tidigare en plats som hette Rovhålet, men som snart hade fått ett helt annat namn av oss inventerare. Här skulle vi kontrollera ett block med en skålgrop som registrerats av ämbetet 1979. På blocket fanns två gropar och intill detta block fanns ytterligare ett block med två gropar som K-B funnit förra året. Ytterligare fyra lokaler hittades i området innan det var dags att åka till Stora Basthult. Klockan tickade på och det blev inte mer än en nyreggning av det stora blocket i Basthult och givetvis komplettering med ytterligare gropar.

Dagen avslutades hemma hos K-B med några källarsvala pilsner, lyckan var gjord.

Vi vill tacka Misterhults hembygdsförening som gjorde detta sjudundrande kalas möjligt. Sedan ska jag tacka Gurra, Kenta och Wikell för ett par fantastiska och lärorika dagar!

måndag 19 juli 2010

MITT I SOMMAREN

Så här under sommaren blir det inte så mycket skrivande, men en hel del renoveringar på huset. Senaste tiden har jag spelat teater och över 200 pers såg de sju föreställningarna för ett par veckor sedan. Det finns givetvis planer på ett nytt manus och det kommer att skrivas under de kulna vinterkvällarna.
Medeltida tandutdragning hos smeden: Foto Ingvar Fågelberg

Värmen har avtagit något så ett par promenader i skogen har det blivit, men inget sensationellt fynd. Det verkar dock som min vän Rune Johansson gått och hittat en skålgrop utanför Målilla, grattis!

Om någon vecka kommer Roger Wikell, Sven-Gunnar Broström och Kenta Ihrestam ned till Misterhult för att registrera de skålgropar jag tidigare hittat i år. Det blir även chans till nyletning. För dem som inte vet vilka herrar detta är så kan jag nämna att Broström har funnit flest hällristningar i Sverige. Sedan 1979 (om jag minns rätt) har han haft vapendragaren Ihrestam med sig. Under 1980-talet kom även Roger Wikell med i bilden och denna trio är att räkna med. De har tidigare inventerat en dag under förra året, men nu ska de göra sin andra dag, vilken betalas av Misterhults hembygdsförening.

Under Riksantikvarieämbetets revideringsinventeringar i Misterhult 1979 påträffades 4 block med skålgropar. Utöver detta hade man reggat över 1500 förhistoriska gravar med kal stenfyllning. Något var med andra ord märkligt!

Det femte blocket framkom inte förrän sommaren 2006 då arkeologen Magnus Petersson påträffade detta i Virum. Sedan dess har det bara rasslat på med ett tjugotal nyfynd. Redan nu kan man säga att skålgropar främst finns "hemma hos" för att använda den ovan nämnda trions uttryck. Dvs flertalet gropar finns i bosättningsmiljöerna. Tillsammans med boplatsinventeringarna för fem år sedan har vi nu kunnat studera miljöerna på allvar. Miljöer med boplatser, gravar, skärvstenshögar, röjningsrösen och skålgropar.