söndag 13 november 2011
SNÄCKEDAL MÅSTE SKYDDAS
Den tidigare skadan är dock mycket värre då man påfört makadam på en tidigare körväg intill gravfältet. Att det är en tidigare körväg spelar ingen roll då den går igenom ett skyddat fornminnesområde, och alla förändringar av denna väg måste diskuteras med Länsstyrelsen i Kalmar. Dessutom är markägaren skyldig att skaffa sig kunskap om de fornlämningar som finns på hans marker, det ligger i allas intresse att vi värnar om det gemensamma kulturarvet.
Snäckedal är 3000 årigt gravfält och här vilar det människor och jag har svårt att tänka mig att dagens människor vill att man klampar in på dagens kyrkogårdar, eldar, kör med bil och lägger makadam mellan gravstenarna. Jag är arkeolog och jag har undersökt många gravar och jag har stor respekt för de människor jag "tvingats" att störa. Med tvingats menar jag att de fall vi arkeologer gräver ut gravar så är det inför samhällets krav på nya Europavägar, industrimarker mm dvs där samhällsintressena vägt så pass tungt att länsstyrelsen beslutat att gravarna boplatserna mm ska tas bort. Detta innebär ett avsteg från lagen som egentligen säger att alla fornlämningar ska skyddas. Det betyder att arkeologiska undersökningar är undantag och utförs endast på samhällets krav eller då vetenskaplig forskning är av stort behov av nya fakta för att förstå en forntida situation. När t.ex. graven ska tas bort ska det göras av sakkunniga arkeologer som kan tolka graven, förstå dess omgivande landskap osv. Att arkeologiskt underöka en grav måste göras av erfarna som kan dokumentera anläggningen på ett ordentligt sätt, så att informationen kan bevaras för forskning och en intresserad allmänhet.
För några veckor sedan ifrågasatte en viss anonym i Oskarshamnstidningen att intresset för arkeologi "kan väl inte vara så stort". "Det är bättre att vi satsar på framtiden mm". Personen i fråga kan inte ha funderat ordentligt då några av Sveriges största turistmål är just t.ex. medeltidsdagar, Eketorps borg, olika slott, museer mm. Då Linnéuniveritetet skulle guida bland de nyupptäckta hällristningarna utanför Gamleby, kom 300 personer!!! Allt fler människor i Sverige har ett intresse för historia och forntid. De människor som tar sig tid, lyssnar mm förstår ganska snart att äldre lämningar ska bevaras för framtiden, då det ger upplysningar om äldre tiders seder och bruk. De ger en fingervisning om varför vårt egna samhälle blivit precis så här.
Snäckedal är verkligen ett av Sveriges förnämsta gravfält från bronsåldern och det är så oerhört tragiskt att inte flera kan förstå detta så slipper vi tillämpa lagboken!
Nu är det ju så att Snäckedal redan är skadat och vi måste fundera på hur vi ska åtgärda de allvarliga skadorna och hur vi ska satsa på gravfältets framtid. Lars Ljung sa ju i pressen i veckan att det inte är kommunens sak, vilket han har rätt i. Det är dock ganska illa att han inte kan se att det inte hindrar kommunen att hjälpa till i ärendet, dvs att bry sig! Bengt i Snäckedal är en utmärkt väktare på gravfältet och jag tycker kommunen skulle inleda diskussioner med honom vad han tycker vore lämpligt för gravfältets framtida och fortsatta välmående. Sedan kan man ta upp diskussionerna med Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen i Kalmar. Oskarshamns kommun har ju länge skickat skolklasser och uppmanat turister att besöka gravfältet.
Carl Bloom (mp) tyckte att man skulle satsa på gravfältet, men att man skulle ha kvar vägen då man kunde få dit turister lättare. Det inte Carl Bloom förstår är att ett brott redan har begåtts, fornlämningen är skadad, information om gravfältet har förstörts, den fina visuella bilden är skadad, gravfältet mår inte bra av bilar precis intill mm. Varför kan han inte begripa detta?
Den påförda makadamen kan repa och förstöra ristningar och makadamen över moränen kan förstöra boplatser mm. Vägen går bl.a. kant i kant med en skärvstenshög dvs en "sophög" från bronsåldern med ovärderlig information om livet i Snäckedal för 3000 år sedan.
Lösningen på detta är nog kanske tydligare information om områdets skydd och vilka skyldigheter som besökarna har. Upplysta människor är ofta goda människor. Men som Ingemar stenmark sa "de e inte lätt å förstå, när man inte begriper"!!!!
lördag 29 oktober 2011
HÖCKHULT-TRÄTHULT
söndag 21 augusti 2011
INVENTERINGAR
fredag 15 juli 2011
INVENTERINGAR
lördag 14 maj 2011
MOT BLEKINGE
Jag har varit arkeolog i 10 år nu och sysslat mest med inventeringar, forskningsgrävningar och forskning. Jag har inte deltagit på särskilt många arkeologiska undersökningar av ovan nämnda slag. Det jag kan tillföra den arkeologiska undersökningen i Blekinge är min inventeringskunksap om att läsa landskap och att jag kan klassificera flinta och bergarter. Jag har genom åren klassificerats tusentals bitar av slaget stenmaterial från sten- och bronsåldern.
Turen ned till Blekinge blir med andra ord mycket viktig för min framtid.
lördag 7 maj 2011
SKOGEN DEN FINA
När jag arbetade med projektet "Forntid i Oskarshamns kommun" fanns det en pedagogisk del i det hela. Vi hade under några månader varje år med oss låg- och mellanstadieelever ut i åkrarna för att inventera. Fast Oskarshamn är en liten stad med nära till skog och mark fanns det 10-åringar som nästan aldrig varit i skogen. Det hela låg på skolans ansvar att få ut dessa elever. Detta säger även en del om deras föräldrar och ointresse för en av de viktigaste naturtyper vi har. Ska man kunna ta ansvar och värna om skogen bör man förstå, eller?
När det gäller skogen finns det bara några promille naturskog kvar i Sverige och endast några procent urskog. Med naturskog menar jag helt orörd av människan och urskog, skog som delvis fått vara orörd. Huvuddelen av all skog är kulturpåverkad och planterad. Faktum är att Sverige går hårdare fram i sina skogar än vad man gör med regnskogen!!!! Skogsplanteringarna leder ofta till monokulturer med endast ett trädslag och detta skapar givetvis en större känslighet mot sjukdomar, stormar, skadeinsekter, bränder mm. Skogsägare och alla andra måste börja fundera över hur vi vill att skogarna ska se ut! Ska vi ha monokulturer som bara ger utrymme för ett visst antal arter, vill vi ha sönderkörda kulturmarker? Fortsätter det så här kan vi redan nu börja klassa skogarna som industrimark?, eller?
fredag 29 april 2011
SNÄCKEDAL I FARA
Foto: MomarkDet ryktas också om att kommunen ska börja avverka och köra ut sitt timmer på flera håll. Om det är kommunen som är skyldig till tilltaget i Snäckedal vet jag inte, men går man tillväga på ett liknande sätt runt om i kommunen kan vi räkna med stora skador på natur- och kulturmiljöer. Förstår inte varför man inte låter antikvarisk expertis se över områdena innan avverkning och skogsbilvägar byggs??????? Det har ju bevisats så många gånger att det råder arkeologisk okunskap om de miljöer man avverkar i. Jag lyfter ett varningens finger och menar att ska vi ha kvar dessa vackra rekreationsområden så måste vi vara varsamma! Självklart ska skogen avverkas, men med förnuft!
Foto: Momark
När jag först skrev detta visste jag inte att arkeologer från flera håll i Sverige var på besök i Snäckedal. Det var internationellt kända bronsåldersforskare från bl.a. Linnéuniversitetet och Högskolan på Gotland. Jag blev uppringd av professorn i arkeologi Joakim Goldhahn som var mycket upprörd över det han såg i Snäckedal. Tilltaget är verkligen allvarligt och det är bara att hoppas på att Länsstyrelsen i Kalmar kan visa på vad vår kulturminneslag är till för!!!!
Något man måste fundera på är om man ska skylta fornminnesområden och göra reklam för dem om man inte också förklarar att de är skyddade enligt lag (då menar jag med tydlighet). Den senaste tiden har vi i norra länet sett skadegörelse tyvärr efter att man som glad arkeolog valt att berätta om nyheten för tidningarna. Hällristningar utanför Gamleby har skadats av klåfingriga som inte förstått att lämningarna är skyddade. När tidningarna skriver om fornminnen är det av stor vikt att de också nämner att de är skyddade och skadegörelse polisanmäls. Givetvis måste vi som arkeologer fortsätta att förmedla våra upptäckter, men det innebär givetvis risker. Det stora ansvaret har givetvis Länsstyrelsen och de måste tydligt berätta för allmänheten om lagskydd mm. det räcker inte med en liten textsnutt där det står "fornlämningarna är skyddade enligt lag". Det är ingen mening att skylta till gravfält och hällristningar om de utsätts för skadegörelse och det är lika viktigt med information om lagskydd. Snäckedal är bara ett av flera exempel på människors okunskaper och oförståelse.

Foto: Momark