SKOGEN DEN FINA

Det är nu snart en vecka sedan arkeologer uttryckte sin besvikelse och ilska kring skadegörelsen vid Snäckedal i lokaltidningarna. Reaktionen hos den stora allmänheten har lyst med sin frånvaro och endast natur- och kulturvänner har reagerat. Samtidigt kan man tro att den som tiger samtycker, men säker kan man ju inte vara. Det är många som äger skog och ser natur- och kultur som hinder för sin verksamhet och tycker att deras verksamhet redan styrs av överförmyndare. Det finns som tur är många skogsägare med ett stort intresse kring natur och kultur. Det blir då också lättare för dessa skogsägare att sköta sin skog och klara sig genom regelverket. Det är skogsägarens skylldighet att känna till och ta ansvar för de värden som finns på markerna. Tyvärr ser avverkningsformerna ut som de gör idag och de består av kalhyggen, körskador och ofta följt av markberedning. Jag har under de femton år jag ägnat åt arkeologiska inventeringar kunnat följa förändringarna av kulturmiljöerna. En kort tid kan tyckas men förändringarna av miljöerna går fort och några år hade räckt för att studera några av alla miljöer som helt eller delvis förstörts av skogsbruket. Jag har sett skeppssättningar köras sönder och markberedas, hällkistor kvaddas, fossil åkermark markberedas osv. Jag har många gånger mött de som kör skogsmaskinerna och med stolthet berättar de att de inte kvaddat gravröset fast de bara kört någon meter ifrån! Leendet försvinner dock snabbt då man förklarar att det inte bara är röset som är skyddat, utan även delar av den omgivande miljön. Vad är fornlämningen värd om inte delar av dess landskap den anlades i inte finns kvar? Är det möjligt att bedriva ett skogsbruk om man måste ta hänsyn till alla skyddade växter, fåglar och fornlämningar? Jag lever i övertygelsen att det är det och att det måste tas fram nya regler och rutiner för ett skogsbruk med hänsyn.

När jag arbetade med projektet "Forntid i Oskarshamns kommun" fanns det en pedagogisk del i det hela. Vi hade under några månader varje år med oss låg- och mellanstadieelever ut i åkrarna för att inventera. Fast Oskarshamn är en liten stad med nära till skog och mark fanns det 10-åringar som nästan aldrig varit i skogen. Det hela låg på skolans ansvar att få ut dessa elever. Detta säger även en del om deras föräldrar och ointresse för en av de viktigaste naturtyper vi har. Ska man kunna ta ansvar och värna om skogen bör man förstå, eller?

När det gäller skogen finns det bara några promille naturskog kvar i Sverige och endast några procent urskog. Med naturskog menar jag helt orörd av människan och urskog, skog som delvis fått vara orörd. Huvuddelen av all skog är kulturpåverkad och planterad. Faktum är att Sverige går hårdare fram i sina skogar än vad man gör med regnskogen!!!! Skogsplanteringarna leder ofta till monokulturer med endast ett trädslag och detta skapar givetvis en större känslighet mot sjukdomar, stormar, skadeinsekter, bränder mm. Skogsägare och alla andra måste börja fundera över hur vi vill att skogarna ska se ut! Ska vi ha monokulturer som bara ger utrymme för ett visst antal arter, vill vi ha sönderkörda kulturmarker? Fortsätter det så här kan vi redan nu börja klassa skogarna som industrimark?, eller?