Tyvärr kom Kenneth Alexandersson och Dag Widholm att få förhinder, men de har nu ersatts av kvartärgeologen Jan Mikaelsson och paleoekologen Geoffrey Lemdahl från Högskolan i Kalmar. De har båda mångårig erfarenhet av arkeologiska projekt och har bistått med rekonstruktioner av forntida landskap.
Deras gemensamma föreläsning heter ”Arkeologi och Geologi – ett knakande äktenskap”
De ska med andra ord föreläsa om vilka fördelar det finns med ett nära samarbete mellan de både disciplinerna och att dagens arkeologistudenter borde få lära sig mer om geologin och inte vara för snabba med att tolka allt till kult och riter.
Strax före jul var jag och föreläste för arkeologistudenterna i Kalmar om Wirumsprojektet och den forskning som Högskolan i Kalmar bedriver där. Jag pratade om den stora gravfrekvensen där och att man måste vara källkritisk och fundera på saker som bevarandegrad, lokala traditioner och gravmängden sedd över tid osv. En tjej i publiken tittade på mig med sina förvånande och stora ögon och sa ”men har du inte tänkt på att det kan vara kult” hela Misterhult kan vara en plats endast avsedd för gravar. OK! Jag tror jag tar ett varv på ankornas löparbana, eller vad det nu var Lars Lundqvist pratade om?
Visst hör gravar och riter i hop i allra högsta grad, men man bör väl undersöka de ovan nämnda sakerna först innan man börjar diskutera kult. Vi vet inte i vilken grad landskapet betades under bronsåldern och vi vet inte särskilt mycket om bosättningarna i Wirum. Ska upplysa om att människor brukar leva en stund och bruka sin jord innan de dör, bara så ni vet! Den höga gravfrekvensen kan även bero på en lång kontinuitet, hög bevarandegrad av gravarna då åkermark och gravar inte ligger nära varandra eller något helt annat, men först gräver vi och skaffar oss mer information!
När jag läste arkeologi för 10 år sedan så höjde föreläsarna fingret och sa ”När en arkeolog talar om kult, då ska ni dra öronen åt er för då kan det vara så att de inte vet vad de talar om, eller att de inte hittat de riktiga förklaringarna” HMMM de riktiga förklaringarna finns de överhuvudtaget i arkeologin här finns mängder med tolkningar i alla fall, men varför inte lyssna på geologerna och kolla upp marken vi går och står på innan vi låter forntidens människor komma in i bilden. Eller som kulturgeograferna brukar säga; naturgeografin är spelbrädet och utifrån detta skapar människorna sina spelregler. Det är med andra ord inte särskilt bra att spela fia med knuff på ett schackbräde, eller har någon försökt? Människan kommer säkert på ett roligt spel här också och det är ju det som gör arkeologi så roligt, hon är inte alltid fixerad vid att ekonomiskt nyttja landskapet på bästa sätt, utan även kulturellt. Ibland går det religiösa före det ekonomiska!
Domarringsgravfältet vid Häckenstad, Gamleby sn Foto: Michael Dahlin
Geoffrey Lemdahl har många fina projekt bakom sig och tillhör en av landets främsta paleoekologer. Ska bli oerhört kul att få höra mera av honom!
Jan Mikaelsson träffade jag första gången 1998 då lag läste en kurs i geologi, sedan dess har jag läst ytterligare kurser i geologi för honom och hans naturguidningsutbildning. Jan har en förmåga att få människor att lyssna och jag tror ingen kan förena ordet tråkig men hans föreläsningar. Känner jag Jan rätt kommer det att bli en mycket bra föreläsning och han kommer ge flera av arkeologerna en rejäl tankeställare.
Jan brukar säga att när man står ute i en mosse och ska prata om vitmossan, så gäller följande beroende på vilka man pratar med;
Geologistudenter: de ska kunna rubbet!
Arkeologistudenter; mossans bevarande effekt och pollenanalyser
Förskolelärare; Lägg mossan på huvudet och lek skogstroll
Vi ses på lördag, era dödgrävare, Skål!
Bara för att jag längtar till seminariet och sommaren, så kommer en snygg Volvo PV och sommargrönska från Norra Hycklinge i Döderhults sn. Foto: Michael Dahlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar