PÅ TUR I TJUST

I onsdags tog jag, Annika och Carina en tur i Tjust för att titta på fyra platser där det pågår arkeologisk aktivitet. Första anhalten var Almvik där Joakim Goldhahn, Roger Wikell m.fl undersöker ett röse. Det var förra året som man misstänkte att en hällristningsyta stack iväg inunder ett gravröse. Visst var det så och förutom ett helt berg med ristningar framkom det figurer under röset. Ristningarna täcktes närmast av ett lager skärvsten och över detta den vanliga stenfyllningen av 0.4 m stora stenar.

Landskapet runt graven domineras av en dalgång och på höjderna runt finns boplatser och gravar. Det finns även två fina och naturliga hamnlägen.

Ristningar och röse Foto:Carina Törn

Plats nummer två var Helgenäs och där grävde Kenneth Alexandersson från Kalmar läns museum vid ett boplatsläge. Platsen är känd för sin mellanneolitiska keramik och stenyxor. På onsdagen märktes inget av detta och vi diskuterade om inte boplatsen låg längre upp mot berget.

Helgenäs Foto:Michael Dahlin

Strax söder om Helgenäs ligger Tindered och där träffade vi Veronica Palm och Jonny från Kalmar läns museum. De hade fått fram lite av varje någon härd ett flintspån mm. Intill ytorna ligger dock en 19 m i diam. rund stensättning och den kommer att undersökas. Här intog vi vår lunch medan vi diskuterade läget mm.

Veronica och en stor stensättning Foto:Michael Dahlin

Sedan bar det av mot Gamleby igen och platsen Mem eller Kasmirsborg som den vanligen kallas. Här har Sven-Gunnar Broström, Kenneth Ihrestam, Roger Wikell och Joakim Goldhahn inventerat hällristningar. Hundratals figurer har framkommit intill ett utmärkt hamnläge och ovanför uppe på bergen vimlar det av rösen, stenättningar, fossil åkermark och skärvstenshögar. Intill hamnläget har man helt nyligen påträffat en fornborg.

En liten del av "tavlan" i Mem Foto:Michael Dahlin

Vad ska man säga? Hällristningskartan styrs helt klart av vem och var man letar eller?

I vilket fall som rockas det fett i Tjust! Ristningarna finns där Gurra och Kenta letar ;-)

ÅKERVANDRARE

Med mina grundkurser i geologi är jag ganska intresserad av vulkaner, men att de skulle göra att jag blev vikarie hade jag aldrig kunnat tro.

I Högsby kommun i mellersta Kalmar län bedrivs ett Leader + projekt mellan flera olika aktörer som Hembygdsföreningar, skolor och Kalmar läns museum m.fl. Projektet påminner en del om det jag själv arbetade med 2002-2005 i projektet "Forntid i Oskarshamns kommun". I FOK hade vi en större inriktning på de kulturmiljövårdande och forskningsmässiga grunderna än pedagogiken. Kulturmiljöpedagogiken fanns, men den var inte en lika stor del som de övriga uppgifterna i projeket. I FOK ägnade vi os kulturmiljöpedagogik 3-4 veckor varje fältsäsong med skolbesök, inventeringar, tidsresor och avslutande diskussion. Då arbetade jag med pedagogen och arkeologen Emma Sturesson som då arbetade på Kalmar läns museum.

Misterhultaren svarar på frågor Foto: Tore Hellström

Projektet i Högsby kommun har valt att integrera pedagogiken på ett helt annat sätt än FOK. Här deltar kanske inte fler elever, men de är med under en längre period och skolorna arbetar betydligt mer aktivt än vad de gjorde i Oskarshamn.

Nu var det så att Högsbyprojektets arkeolog Daniel Serlander inte kunde komma hem från sitt uppdrag i Turkiet. Kalmar läns museum bedriver en hel del verksamhet även där. På grund av vulkanen hade flygningarna till Sverige ställts in. Jag blev då tillfrågade om jag kunde hoppa in, vilket jag givetvis gjorde. Det fanns nu möjlighet att få en inblick i detta projekt.

Åkervandrare Foto: Tore Hellström

På plats i Valåkra träffade jag Tore från Hembygdsföreningen, pedagogen Lasse och arkeologistudenten Emma. Efter en stund kom ett tjugotal glada 9-10 åringar cyklande. De var ivriga och alla hade förväntningar att få kasta sig över åkern. Alla ville de hitta dödskallar, svärd och guld. Daniel hade givetvis förklarat att detta var något mycket ovanligt och man kunde först och främst förvänta sig avslag av flinta, kvarts och någon skärvsten. Barnen visste även en hel del om hur en boplats kan ha sett ut och på platsen målade vi tillsammans upp landskapet som det kan ha sett ut. Efter att ha delat upp i små inventeringsgrupper satte de små "jordlöparna" iväg och det dröjde inte länge förrän de började markera platser för slagg, porslin, järnskrot, klackjärn, kvarts och flinta. Alla hittade förstås inte något och de tyckte livet som arkeolog verkade "skittråkigt".

Efter inventeringen diskuterade vi hur boplatsen kan ha sett ut och hur gammal den kunde tänkas vara.

Vi avslutade dagen med att titta på ett gravfält från vendel-vikingatid och alla gillade treudden!

LÖSFYND i HANNÄS

Igår åkte jag och K-B upp till Hannäs i nordligaste Tjust. Jag bor i sydligaste Tjust i Hjorteds sn, vi körde över 8 mil för att nå den nordligaste delen. Sedan 1970-talet tillhör Hannäs sn tillsammans med Gärdserum, Tryserum och Östra Ed socknar Östergötlands län, men ligger givetvis fortfarande i Småland.

Några av alla yxor. Foto: Hembygdsföreningen

Registrering pågår. Foto: Hembygdsföreningen

Vi tittade på ett tiotal olika yxor och det var över förväntan. Ett tiotal förväntansfulla medlemmar från Hembygdsföreningen tittade på medan vi registrerade. Jag berättade även om de olika fynden och svarade på frågor. Hoppas de hade lika trevligt som vi hade. Jag ska också tacka föreningen för att de hade lyckas få fram så pass mycket yxor att titta på. Hoppas vi ses igen!

VÅRBRUKET

Jag har inventerat fornlämningar sedan 1994 och det hela började när jag bodde i Salvik utanför Oskarshamn. Då var jag det som kallas för amatörarkeolog, men trots detta fann jag en hel del stensättningar. Min första arkeologbok var "Fornminnen i en Kustbygd" och författarna i denna var Gert Magnusson, Peter Norman, Marianne Syllner-Gustafsson och Åsa Svedberg. Jag var vad man skull kunna säga förläst på denna bok.

Det fanns inget som var så spännande som att bege sig ut i markeran med ett knippe nykopierade kartor. Nu 16 år senare ska jag återvända till dessa lokaler tillsammans med en platsledare för att registrera dessa och jag har inte hållit på dom. Länsstyrelsen skickades ett knippe med nyfynd redan 2001, men inget hände. Har man börjat inventera så fastnar man i det och det går inte bara att sluta. Saken blev knappast inte bättre av att jag utbildade mig till arkeolog 1997-2001. De som känner mig vet att jag nästan direkt efter utbildningen började planera ett inventeringprojekt under namnet "Forntid i Oskarshamns kommun" eller FOK. Jag fixade mig själv en anställning finansierad av EU-pengar och det blev över 1,5 miljoner att spendera över tre och halvt år och vi inventerade hela Oskarshamns kommun. Projektet ägdes av hembygdsföreningarna i kommunen och amatörarkeologen Philip Seward var projektledare. Seward hade själv deltagit som grovis på olika grävningar tillsammans med Per Sarnäs och hade dessutom funnit flera boplatser på egen hand. Förutom hembygdsföreningarna samarbetade vi med Kalmar läns museum och deras stenåldersexpert Kenneth Alexandersson. Vi hade äran att kunna kvalitetsgranska alla 250 nyregistrerade fyndplatser med hjälp av platsledarna Björn Winberg och Håkan Nilsson.

Redan på hösten 2005 fortsatte jag med specialinventeringar av Virum i norra delarna av Oskarshamns kommun och ytterligare ett tjugotal boplatser påträffades i skogsmarken. Inventeringen var med andra ord inriktad på körskador, vildsvinsskador och vindfällor. Kvalitetsgranskare denna gång var Håkan Nilsson.

De senaste åren har mycket av inventeringarna berört nordöstra Småland. Det jag egentligen skulle komma till är att jag har mängder med fyndlokaler med rösen, stensättningar, skärvstenhögar, fossil åkermarkn, skålgropar och gravfält. Det är inte helt lätt att få dessa registrerade när man inte har platsledarkompetens och inte är knuten till ett museum. De senaste åren har jag fått god hjälp av att registrera mina skålgropar av de tre musketörerna Gurra, Kenta och Wikell. De har från andra sidan ingen platsledarkompetens, men de håller sig till att regga hällristningar vilket de är absolut bäst på!

Ibland reggas lämingar av arkeologer utan inventeringserfarenhet vid olika utredningar, vilket det kan finnas delade meningar om. Det handlar att hamna på FMIS lista över betrodda och jag betvivlar inte att det är fornlämningar som registreras. Jag har snarare funderingar över den ojämnhet som kan uppstå i benämningar av lämningar osv. För att undvika ojämnheter i fornlämningsregistret bör vi använda oss av samma terminologi och kriterier. Är det möjligt utan utbildning?

Idag används fornminnesregistret i forskningen och vi är många som använt det och ibland utan någon större eftertänksamhet. En av de som startade inventeringarna i Sverige var K-A Gustafsson och han lär ha sagt att registret inte skulle användas till forskning, utan endast för att skaffa sig en uppfattning om var de olika lämningarna fanns! Fundera på den!

Ja det var ju det där med vårbruket. Vilket fall som är det mycket kul att snoka runt i skogarna och leta fornlämningar och då inte bara i Misterhult. Jag brukar höra på ryggen att jag "bara håller på i Misterhult", men var skulle jag annars vara!!!!??? Alla andra i detta län är ju bara på Öland ;-)