fredag 29 april 2011

SNÄCKEDAL I FARA

Vid ett besök på det storslagna gravfältet i Snäckedal kunde jag till min förfäran notera att man byggt en skogsbilväg med krossad sten precis intill gravfältet. Vägen passerade bara någon meter från en av gravarna. Även om den krossade stenen lagts ut på en redan befintlig skogsväg framstår detta tilltag som ett övergrepp i en kulturmiljö. Den vägen som fått den krossade stenen påförd var innan en gammal traktorväg på sand, jord och hällmarker. Nu har man dessutom på sina håll delvis breddat vägen och stora massor av jord, sten och block ligger uppkört längst kanterna. Det finns inte ett spår av känsla för kulturmiljön, utan allt osar bekvämlighet och ointresse för denna vackra kulturmiljö från bronsåldern. Tragiskt! Jag struntar i om man ska köra ut timmer här, det måste finnas andra möjligheter att transportera ut detta!




Foto: Momark


Det ryktas också om att kommunen ska börja avverka och köra ut sitt timmer på flera håll. Om det är kommunen som är skyldig till tilltaget i Snäckedal vet jag inte, men går man tillväga på ett liknande sätt runt om i kommunen kan vi räkna med stora skador på natur- och kulturmiljöer. Förstår inte varför man inte låter antikvarisk expertis se över områdena innan avverkning och skogsbilvägar byggs??????? Det har ju bevisats så många gånger att det råder arkeologisk okunskap om de miljöer man avverkar i. Jag lyfter ett varningens finger och menar att ska vi ha kvar dessa vackra rekreationsområden så måste vi vara varsamma! Självklart ska skogen avverkas, men med förnuft!



Foto: Momark

När jag först skrev detta visste jag inte att arkeologer från flera håll i Sverige var på besök i Snäckedal. Det var internationellt kända bronsåldersforskare från bl.a. Linnéuniversitetet och Högskolan på Gotland. Jag blev uppringd av professorn i arkeologi Joakim Goldhahn som var mycket upprörd över det han såg i Snäckedal. Tilltaget är verkligen allvarligt och det är bara att hoppas på att Länsstyrelsen i Kalmar kan visa på vad vår kulturminneslag är till för!!!!

Något man måste fundera på är om man ska skylta fornminnesområden och göra reklam för dem om man inte också förklarar att de är skyddade enligt lag (då menar jag med tydlighet). Den senaste tiden har vi i norra länet sett skadegörelse tyvärr efter att man som glad arkeolog valt att berätta om nyheten för tidningarna. Hällristningar utanför Gamleby har skadats av klåfingriga som inte förstått att lämningarna är skyddade. När tidningarna skriver om fornminnen är det av stor vikt att de också nämner att de är skyddade och skadegörelse polisanmäls. Givetvis måste vi som arkeologer fortsätta att förmedla våra upptäckter, men det innebär givetvis risker. Det stora ansvaret har givetvis Länsstyrelsen och de måste tydligt berätta för allmänheten om lagskydd mm. det räcker inte med en liten textsnutt där det står "fornlämningarna är skyddade enligt lag". Det är ingen mening att skylta till gravfält och hällristningar om de utsätts för skadegörelse och det är lika viktigt med information om lagskydd. Snäckedal är bara ett av flera exempel på människors okunskaper och oförståelse.





Foto: Momark

lördag 16 april 2011

HÖCKHULT

I Kristdala socken finns det en liten by som heter Höckhult och kanske är det inte något särskilt med denna by vid en första betraktelse. För en arkeolog som mig är den dock full med arkeologihistoria, bronsåldersrösen, paleoekologi och min nyfunna skärvstenshög.

Foto: Michael Dahlin


Höckhult nämns för första gången på 1500-talet och har troligen redan då existerat i ett par hundra år. På kullarna runt byn finns rösen, stensättningar och en skärvstenshög som jag hittade för ett par veckor sedan. Skärvstenshögarna är något av de mest speciella element vi känner från bronsåldern. Förr sa man ofta kokstensrösen dvs att de innehöll sten från eldstäder och kokgropar. Nu är det inte så enkelt utan skärvstenhögar kan innehålla rester efter bronshantverk, slakt av boskap, kremerade människor, keramik, jordbruksredskap mm, mm.


Vid tallen undersöktes ett röse på 1870-talet. Foto: Michael Dahlin


På 1870-talet undersökte arkeologen Hildebrant ett röse i Höckhult. När han kom till platsen hade bönderna redan funnit fyra urnor varav en innehöll en spjutspets av brons från bronsålderns period V dvs, 900-700 f.Kr. Totalt innehöll röset sju urnegravar dvs urnor med kremerade människoben. Hildebrant undersökte delar av ytterligare ett röse med två urnor. Sedan dess har ingen undersökt något arkeologiskt i Höckhult, men väl kulturgeografiskt. Det var på 1970-talet när Staffan Nyblom undersökte flera röjningsrösen i trakten. I Höckhult fick han en träff i en odlingsterrass och dateringen blev yngre romersk järnålder dvs ca 300 e.Kr. På andra platser runt Höckhult fick han dateringar till vikingatid och medeltid. Tillsammans med geologen Mårten Aronssons polleprover från sjöar i omgivningarna kunde man se att landskapet betats och odlats sedan yngre stenålder. Den sena vikingatiden och tidiga medeltiden har varit en expansiv period i områdets jordbrukshistoria. Sedan 1970-talet har ingen forskat kring områdets historia och arkeologi. Jag har i denna stund påbörjat min forskning kring detta fantastiska landskap.

söndag 27 februari 2011

Blankaholm 4

Årets största arkeologiska begivenhet för de arkeologer som är intresserade av ostkustens kulturhistoria! Begivenheten ägde rum nu under under helgen. Jag talar givetvis om seminariet i Blankaholm som var det fjärde i ordningen och i år var vi ett 60-tal deltagare. Seminariet besöks i första hand av yrkesverksamma arkeologer, arkeologstudenter, men även den intresserade allmänheten.

Martin Rundkvist talar om offerfynd. Foto: Tore Hellström


I vanlig ordning avhandlades en stor mängd olika ämnen och från olika epoker. Allt från äldre stenålder i södra Norrland, yngre stenålder i Kalmar län, bronsålder i Mälardalen, Tjust och på Gotland. Medeltid och 16-1700-tal i Möre och Målilla. Sist men inte minst avhandlades hur man kan använda arkeologisk metodik inom psykiatrin som rehabilitering Det var med andra ord två fantastiska dagar med glada och trevliga vänner.
Ludvig Papmehl-Dufay Foto: Tore Hellström

Det är nu hög tid att uppmana alla de som var på seminariet och som känner att de har lust att skriva en artikel till nästa års publikation. Skriv!
Manusen ska vara redaktionen till handa senast i slutet av maj.

Tack alla

söndag 16 januari 2011

EN RIKTIG MISTERHULTARE

Strax efter Jul avled Misterhults hembygdsförenings förra ordförande Albert Svensson. Det var alldeles för tidigt som han slutade sina dagar här på jorden. Han har lämnat ett stort tomrum efter sig och jag är en av alla som saknar honom.

Jag träffade honom första gången våren 1998 i samband med att jag höll på att skriva min B-uppsats i arkeologi. Egentligen skulle jag inte skriva om Misterhults stenålder, men jag hade bett om att få se föreningens samling med stenyxor. Min pappa och jag åkte upp till Misterhult och det kom att bli vårt första möte med Albert. Från och med nu kom vi att talas vid i telefon med jämna mellanrum. Det var egentligen nu som mina tankar om framtida projekt i Misterhult började växa fram. Den kunskap som Albert hade om socknen och människorna var ovärderlig.

Under alla våra telefonsamtal så var det inte bara Misterhult och arkeologi som diskuterades. Det visade sig även att vi var släkt på långt håll och våra släkter "gick i hop" vid slutet av 1600-talet och tidigt 1700-tal.

Det blev många telefonsamtal, men under arkeologiprojektet "Forntid i Oskarshamns kommun" träffades vi ofta på möten, studiecirklar och utflykter mm. Albert var alltid glad och det var sällan som man hörde talas om några problem. Albert var även öppen för nytänkande och att utveckla hembygdsföreningen. Han var aldrig sen med att hjälpa och stötta mina olika projekt. Jag kände alltid att jag hade stöd av Albert och ett av de sista projekten han var med och stöttade var ett par dagars hällristningsinventering i Misterhult. Bara några veckor före hans bortgång talades vi vid per telefon och det fanns då inget som skvallrade att han snart skulle komma att lämna oss. Mina minnen av Albert skulle kunna rymma många sidor här på bloggen, men jag väljer att sluta här. Slutligen vill jag bara säga att vi som kände dig kommer aldrig att glömma dig för den fina människa du var, farväl Albert.

fredag 7 januari 2011

BLANKAHOLM 2011

Arkeologiseminarium

”Forntid längs Ostkusten”

26/2-27/2, 2011 i Blankaholm
(3 mil söder om Västervik)


LÖRDAG
12:00 Lunch i Folkets hus
13:00 Öppen föreläsning ”Gräv inte där du står. Bosättningsmönster i NÖ Småland under neolitikum och i övergången till bronsålder”
– Michael Dahlin
13:45 ”Maktens boningar och vanliga människors enkla tjäll. Några tankar kring ett medeltidssamhälles uppkomst och utveckling. Exemplet Möre”. – Pierre Petersson
14:15 “Viking - till sjöss och på land” - Roger Wikell
14:45 “Pre Ancylus”-Kenneth Alexandersson
15:15 Kaffe
15:30"Mesolitikum i södra Norrland. Exempel från inland och kust."
-Michel Guinard & Therese Ekholm
16:00 "Gammalt och nytt om trattbägarkulturen på Öland".
- Ludvig Papmhel-Dufay
16:30 ”I landskapet och mellan världarna. Bronsålderns offerplatser i Mälardalen”. -Martin Rundkvist
17:00 Avslutning på dagens föreläsningar
Middag

SÖNDAG
8:30-9:30 Frukost, beställs där ni bor.
9:30 Öppen föreläsning ”Mem, Ett nyupptäckt hällristningscentrum.” - Sven-Gunnar Broström & Kenneth Ihrestam
10:00 “Breven kring Ruskas godsimperium”-John Huttu
10:30 “Bland tjära och kol i Målilla - lämningar från 1700-talets binäringar i en skogsbygd” -Veronica Palm
11:00 ”VID STENSKEPPETS AKTER! – en nyfunnen dubbelgrav från förromersk järnålder på Gotland”-Joakim Whelin
11:30 Arkeologi och rehabilitering i förening utopi eller möjlighet!? -Rune Johansson
12:00 Lunch
Två av föreläsningarna är öppna och det betyder att ingen föranmälan behövs för att lyssna på dessa två!

Kontakta: Michael Dahlin
arkeologen@telia.com

söndag 26 december 2010

NYÅRSKRÖNIKA 2010

Wirum, Ihrestam, Broström och Misterhultaren Foto: Roger Wikell

I början av 2010 kom det mycket snö och man trodde att det knappast skulle kunna bli värre. Snön låg kvar långt in i mars och det var därför en stor lättnad när den smälte bort. Ett ljus i detta snöelände var Blankaholmsseminariet och det var gott om besökare. Det var det tredje seminariet och det var premiär för vår bok. Vi var många som läst och kommenterat, men den största äran måste givetvis gå till redaktörerna. Jag uppskattar verkligen deras jobb och de visade att de tror på Blankaholm som ett centrum för ostkustens arkeologi och kulturhistoria.
Länsstyrelsens körkortregister i Höckhult. Foto: Michael Dahlin

Under vintern samlades även manusgruppen och planerade årets teaterföreställning i Blankaholm. Det var Jag , Irene, Gunvor, Karin och Jan som jobbade med detta. Man kan säga att det var vi som gjorde grovjobbet och utan oss hade det kanske inte blivit något alls. Min roll är förutom att plåga manusgruppen med Tjusts medeltida historia att försöka baka in detta i storyn. Man kan säga att vi har en berättelse och den ska passa mot den tidens samhälle mm. Vi lånar fritt från de historiska källorna och kryddar detta med en bra berättelse. Personerna kan vara påhittade, men ofta kommer historiska personer på besök i handlingen. Under 2011 kan mycket väl självaste Bo Jonsson Grip dyka upp!!!!!!!
Teatergänget 2010 Foto: Ingvar Fågelberg

Under våren inventerade och registrerade jag ett stort antal gravar, fossil åkermark och boplatser. Allt väntar nu på att kvalitetsgranskas av Peter Norman på Riksantikvarieämbetet och troligen blir detta under 2011. Under mina inventeringar kom jag på ett område som tidigare inte haft några registrerade fornlämningar. Jag kunde komplettera med 1 gravfält (1 kvadratisk och 5 runda stensättningar), 1 röse, 12 stensättningar, 1 boplats, fossil åkermark och 2 skärvstenshögar. Bland gravarna fanns en kvadratisk stensättning, vilket kan betyda att delar av miljön ska dateras till äldre järnålder. Utöver denna miljö fann jag ytterligare stensättningar, boplatser mm. Socknarna jag inventerade i var Hjorted, Gladhammar och Misterhult.
Under våren inventerades det skålgropar och jag fann ett tiotal lokaler på egen hand. Dessa kom under sommaren att kvalitetsgranskas av Sven-Gunnar Broström, Kentha Ihrestam och Roger Wikell. Ytterligare nyfynd gjordes under de två dagar vi inventerade och Roger kom även att spräcka "nollan" dvs han fann den första figurristningen i Misterhults sn. Den låg på en häll vid Höckhult och figurerna bestod av två skepp, en fotsula och några skålgropar. Under 2011 kommer ristningen att dokumenteras mer ingående. Den ovan nämnda trion gör så oerhört mycket gott för svensk arkeologi och det vore nästan straffbart om inte andra arkeologer såg dem som föredömen!

I slutet av sommaren fann jag även den keramikförande boplatsen vid Harnäs. I vildsvinsskador och rotvältor kunde jag iaktta keramik, brända ben och avslag efter stenhantverk. Till en början var jag säker på att boplatsen endast innehöll gropkeramik (3200-2300 f.Kr.), men det visade sig sedan att ytterligare två kulturer var närvande på platsen trattbägarkultur och Stridsyxekultur. Jag plågade keramikexpeterna Åsa Larsson, Ole Stilborg och Kenneth Alexandersson med foton. De två sistnämnda kulturerna ligger nära i tiden till den gropkeramiska epoken.

Benen som påträffades vid Harnäs visade sig vara ben från grönlandssäl, fågel, fisk och däggdjur. Benen var mycket fragmentariska och det var svårt att säga något ytterligare.
Stenmaterialet dominerades av det lokala materialet kvartsit och kvarts, medan flintorna var få i antal. Det fanns få formella redskap, men några fragment av skrapor och yxor fanns.

Ytterligare gropkeramiska boplatser med keramik påträffades även vid Blanka (Hjorteds sn) och Solstad och Mederhult (Misterhults sn). Totalt har jag funnit 12 tidigare helt okända gropkeramiska boplatser. Ett framtida projekt kan komma att tillföra nordöstra Småland en betydande kunskapsökning. Inventering är och förblir de bästa kulturmiljövårdande insatserna och att sedan kunna gå vidare och göra arkeologiska undersökningar är av stor vikt för att lära sig mer om neolitikum inom detta geografiska område.
Under året har jag även hjälpt hembygdsföreningen Oskarshamn-Döderhult. De får ofta i uppdrag att kontrollera platser i terrängen inför nybyggnationer mm. Det är kommunen som vill att de ska det och eftersom jag är med i hembygdsföreningen tycker jag det är roligt att hjälpa till. Ofta får vi dock höra av politikerna att vi är ute för sent och att vi ställer till det. En sådan kommentar kan givetvis bara yttras av någon som inte är insatt i den kulturmiljövårdande metodiken. Alla områden är inte inventerade, vissa områden inventeras inte förrän man får kännedom om byggnadsplanerna mm. Politiker måste förstå att vi idag lever i ett kulturlandskap och tidigare epokers lämningar är mer regel än undantag. Så till Oskarshamns kommun säger jag bara, anställ mig så kan jag inventera åt er i god tid ;-)

Under sommaren spelade vi teater och detta år hette föreställningen "Mirakelkuren". Handlingen utspelade sig i Blanka på 1330-talet och en gruvlig hämnd. Själv spelade jag för andra och sista gången krigaren Skarp och befälhavare på kungens fogdenäste "Blankaholme". Jag hade ständiga bekymmer med krigaren Smäck och hans tandvärk. Tandvärken botades dock hos smeden och en blodampull till publikens förtjusning!

Under hösten blev det några inventeringsrundor under helgerna, då jag var pappaledig i veckorna. Jag har verkligen lärt mig ett och annat om mig själv denna höst. Min dotter Isabella har lindat mig om sitt lillfinger och jag kommer ofta på mig själv att gå och nynna på en gammal låt. "Barn ska jag ha när jag bli stor, med skära händer och vassa tänder och mage som en sockertopp, med ljusbrunt hår precis rakt upp"

Under detta år har jag fått se min dotter lära sig gå, äta med sked mm och det är en lycka!

Samtidigt har jag en egenhet som följt mig hela livet dvs att allt ska vara så riktigt som möjligt. Fråga mina kompisar som lekte krig med mig som liten. Det räckte inte med att leka krig, utan det skulle vara allt från Visby 1361, Karoliner, Nordamerikanska inbördeskriget mm. Vad jag vill säga med detta är att det tillsammans med barn kan uppstå vissa problem. Teatergänget har fått uppleva detta även om jag lyckas lugna ned mig när jag inte fått som jag vill. När det gäller öppna förskolan har jag fått kämpa för att inte avslöja för barnen att tomten inte finns på riktigt. Ofta har jag fått höra att "vi bedriver faktiskt barnverksamhet här" jaja jag har en del kvar att lära när det gäller barn. Kanske ska plocka fram min fantasi från perioden som spelledare i Drakar & Demoner, Sagan om Ringen och Mutant ;-)

Så kom snön igen och förmörkade livet för en arkeolog! Ofta fick man höra -nu är du bra nöjda som får gräva! Det är lätt att hålla sig för skratt och jag skottar inte mer än nödvändigt.

Nu i denna stund snurrar tankar om 2011 års Blankaholmsseminarie, alla projekt som ska genomföras under 2011 mm. Jag hoppas att alla läsare ska få ett GOTT NYTT ÅR och att det nya året ska bli ännu bättre ur alla synvinklar.

lördag 18 december 2010

DESSA GOA AMATÖRARKEOLOGER

Vad vore arkeologin utan alla dessa ihärdiga amatörarkeologer? För egen del har jag som arkeolog haft oerhört mycket utbyte av dessa kollegor

I slutet av november i år flyttade en av de mest ihärdiga amatörarkeologerna från Misterhult. Jag talar givetvis om Karl-Bertil Gustafsson en av de finaste personligheter jag träffat i mitt liv. Även om han kommer att hälsa på då och då, så märks redan en stor tomhet efter honom. Han har varit aktiv amatörarkeolog sedan 2001 och har bidragit till en betydande andel av de nyupptäckta boplatserna i Oskarshamns kommun. Givetvis kommer han att komma på seminariet i Blankaholm och på en del framtida grävningar. Han har flyttat till Malmö dvs närmare sina barn och sin frus släktingar i Danmark. Vi ska göra allt vi kan för att "K-B" ska komma i kontakt med amatörarkeologer nere i Skåne.

Kärna i sydvästskandinavisk flinta. Foto: Michael Dahlin

Under november kom jag i kontakt med en annan amatörarkeolog och som inte bodde särskilt långt från Blankaholm. Jag talar om jordbrukaren Magnus Sellerud i Möckelhult i Hjorteds sn. Jag fick nys om hans bravader genom hembygdsföreningen i Hjorted. Jag ringde upp honom och vi hade mycket att tala om. Han hade nämligen funnit sex stenyxor, fyra boplatser, en järnframställningsplats, en stockkanot, en rest sten och flera stensättningar. Efter lite tjatande fick jag honom att pricka in fynden på en karta och skicka med fynden med sin dotter till skolan. Min fru är lärare där så hon kunde ta med fynden hem till mig. Det blev lite av "Lilla Julafton" när jag skulle gå igenom fynden. Två trindyxor, två fyrsidiga grönstensyxor, två fragment av skafthålsyxor, en spets till en flintdolk, avslag av flinta och en kärna av flinta. Det roliga var att denna fastighet i nuläget inte har några förhistoriska lämningar registrerade. I vår ska jag besöka platserna och registrera dessa och se till att de kommer in i fornminnesregistret. Förhoppningsvis kommer jag att hitta mycket mer! Detta säger också en hel del om hur oerhört mycket det finns kvar att inventera.