NYÅRSKRÖNIKA 2011

Detta år började mycket tungt för mig, då jag på nyårsdagen nåddes av budet att en kär vän avlidit.

Seminariet i Blankaholm hölls i sedavnlig ordning och den andra boken gavs ut. Det är fantastiskt att det finns ett seminarie i arkeologi som både vänder sig till yrkesverksamma, studenter och allmänhet. Det betyder att detta seminarie har en viktig uppgift att sprida kunskapen om oskustens arkeologi, historia och kulturgeografi. Uppgiften är med andra ord större än att ha ett seminarie enbart för forskare. I de långa loppet är detta seminarie långt viktigare då det skapar förståelse för fornminnen och den rika kulturhistoria som finns längst ostkusten. Seminariet ger en förståelse för vad vi jobbar med och i det långa loppet varför vi har en fornminneslag. Kan vi inte berätta för allmänheten vad vi arbetar med blir det svårt att hävda rätten till uppdragsarkeologi mm.

Under våren blev det en del inventeringar och en del nyupptäckter av skålgropar och boplatser.
I maj började mitt arbete som fältarkeolog för Kalmar läns museum. Jag deltog vid de arkeologiska undersökningarna utanför Sölvesborg i Blekinge. Jag fick uppleva fynd och anläggningar som är få arkeologer förunnat och det var en fantastisk tid. Jag fick många nya vänner och kontakter.

Det blev ingen teater för min del detta år, även om jag varit med och lagt grunden till manuset. Flertalet av de scener jag föreslog var tots allt med, men jag kunde dock inte få tid över att se skådespelet live. När jag var hemma från Blekinge gick all tid till familjen, huset och min arkeologiska forskning. Eftersom jag sökt och fått pengar till en skålgropsinventering hade detta högre prioritet än teatern.

Under april upptäcktes de omfattande skadorna av gravfältet i Snäckedal i Misterhults socken. Gravfältet utgör ett Sveriges mest storslagna gravfält från bronsåldern 1800-500 f.Kr. Här finns ett större antal rösen, stensättningar, skärvstenshögar, skålgropar och en boplats.
Skadorna på gravfältet består av att man byggt en grusad väg inom fornminnesområdet. Man har täckt över berghällar och moränområden. Detta betyder att ristningar, gravar utan synliga markeringar och boplatser kan ha täckts över. Det är nu inte så lätt att bara skrapa bort gruset. Särskilt inte på berghällarna där ristningar kan finnas. Det är bara att hopas att gruset tas bort under antikvarisk kontroll. Jag är övertygad om att det kommer att komma fram boplatslämningar i de lägre partierna, särskilt intill skärvstenshögen.
Det sorgliga med detta är att det hade kunnat undvikas genom att markägaren hade haft bättre kunskap om fornminnen.

Sommaren innebar förutom arkeologiska undersökningar även inventeringar i Hjorted och Misterhult. Jag inventerade på lediga stunder och tillsammans med hällristningsinventerarna Sven-Gunnar Broström, Roger Wikell och Kenneth Ihrestam. Vid två tillfällen hittade vi mängder med nyfynd och i intressanta miljöer. Tack vare arkeolog Åsa Svedberg hade de även en bas för dessa utflykter.

Under hösten avslutade vi de arkeologiska undersökningarna i Blekinge och jag följde med in på länsmuseet för att hjälpa till med det grundläggande arbetet inför rapporten. Jag och Jhonny tvättade fynd, reggade blanketter och så jobbade jag en hel del med att skriva rapporten på en skeppsformad stensättning.

Under året som gått har jag förstått att några personer hjälpt mig lite mer än andra, så tack till Kenneth Alexandersson och Veronica Palm.