MÄRKLIGT FORNFYND I VALDEMARSVIKSTRAKTEN
- En nyupptäckt c:a 4000 år gammal boplats i Tryserum. Keramik från stenåldern i dagen.
Inget märkligt idag, men detta år skedde det en stor upptäck för stenåldersforskningen i vårt avlånga land. Tryserum ligger för övrigt i nordligaste Tjust i nordöstra Småland, men ligger idag i Östergötlands län. Fyndupptäckten gjordes förmodligen av fastighetsägaren till tomten, men det var förståss arkeologen och professorn Olov Janse som fick äran. Janse var född i Norrköping och vid detta lag hade han sedan ett tiotal år varit verksam i Frankrike. Han hade uppehållit professur i antiquités nationales et préhist, vid Ecole du Louvre i Paris. Under somrarna sökte han sig till sina hemtrakter och brukade bedriva lite forskning i omgivningarna.
Boplatsen påträffades intill hr Helge Karlströms villa vid Djurglo i Tryserums sn. Boplatsen låg norr om själva villan på ett trångt näs som skiljer Valdemarsviken och Kattdalsfjärdens inre del. Fynden framkom i de skador som nybyggnationen av en väg orsakat. Janse erkänner dock att Fru Karlström en dag hämtat matjord vid sidan av vägen och lade då märke till flera krukskärvor i jorden. Keramiken var av s.k. gropkeramiskt snitt och förutom detta påträffades stenyxor. Platsen ligger strax över 20-meterskurvan med skydd för nordanvinden.
Gropkeramik från Solstad i Misterhults sn,tecknad av Liselotte Jarnerup-Nilsson
Jag har tidigare berört utgrävningarna av de gropkeramiska boplatserna i Oskarshamns-området under 1930-talet. Det var som tidigare nämnts det s.k. ”klockgängets” förtjänst dvs. en grupp med amatörarkeologer. Flera boplatser påträffades och registrerades runt Oskarshamns tätorter.
Boplats nummer två i Tjust blev Vivastemåla i Västrums sn och den undersöktes av Axel Bagge 1939. Efter den sistnämnda boplatsen lossnade det och fram till en bit in på 80-talet påträffades flera boplatser i Tjust som Hellerö, Helgenäs, Stjärnö, Kurum, Västervik och för några år sedan en boplats på Gärdsholmen i Västra Eds sn. Ingen egentlig forskning har gjorts på materialet, utan endast mindre sammanställningar. Här finns en forskningslucka att täppa till, något är på gång har jag förstått, vi får se!
Mycket av den arkeologin som idag genomförs i Misterhult och Tjust bör enligt mig själv och många andra ligga på en grundforskningsnivå. Vi vet inte särskilt mycket om boplatsernas struktur, ekonomi, redskap och keramiktradition. Många gånger får man höra att materialet i detta område liknar det i Östra Mellansverige och att man bör jämföra med denna region. Varje område måste i första hand studeras utifrån sina egna förutsättningar, då man annars riskerar att missa något av den lokala särarten. Förmodligen fanns det mängder med likheter mellan olika regioner, men även skillnader som styrdes av människans egna förväntningar, landskapets karaktär, kontakter osv. När detta är gjort diskuterar jag gärna och jämför med andra områden! Detta gäller inte bara bronsåldern, utan i stort sett samtliga epoker i nordöstra Småland. Bronsåldern har för nuvarande bra förutsättningar att få några frågor uppklarade genom Virum- och Hellerprojekten.
Gropkeramik från Solstad i Misterhults sn,tecknad av Liselotte Jarnerup-Nilsson
Själv måste jag erkänna att även om bronsåldern blivit min period, så är det riktigt kul med en gropkeramisk boplats. Jag upptäckte min första keramikförande i augusti 2005 i samband med en specialinventering på Solstad-Virums marker. I en sluttning ned mot Östersjön fanns ett par terrasser i en hästhage och här fanns även rotvältor mm. I samband med registreringen av platsen kunde man på loppet av några minuter tillvarata keramik, yxfragment, brända ben och avslag av kvartsit, kvarts, kristianstadsflinta, sydvästskandinavisk flinta och porfyr. De gropkeramiska platserna i Misterhult och Tjust ligger 15-20 m.ö.h., vilket givetvis berättar om ett strandnära läge. När siktet var inställt trillade det in ytterligare två boplatser med liknande fyndinnehåll. Ytterligare ett tiotal boplatser på samma nivå och slaget bergartsmaterial har påträffats, men dock utan ornerad keramik. Faktum är att de som ligger i skogsmark klarat sig bättre än de som ligger i åkermark, där endast stenmaterialet är kvar. På flera av dessa lokaler finns tecken på kontinuitet in i senneolitikum och bronsåldern. Det kan vara ett fragment av en skafthålsyxa, flathugget redskap eller vidare fyndspridning ned i terrängen. Detta har ju även visat sig vid flera undersökningar i östra Mellansverige, men även på betydligt närmre håll vid Helene Ermeruds grävning på Hellerö. Enstaka indikationer på detta har även kommit vid Virumsprojektets grävning vid Solstad 2006. Att man fortsatt att utnyttja samma lokaler är med andra ord inget ovanligt, men berättar det om en liknande ekonomi och ett liknande sätt att utnyttja omgivningarna. Nja skulle nog flera av er säga? Kanske är det så att det kuperade landskapet i området ”tvingat” in boplatserna till särskilda delar av landskapet? Delvis skulle jag nog själv svara. För att komma närmare bronsåldern i denna del av landet tror jag att man måste se vad som hände strax innan metallerna började omforma vårt samhälle. Vilka likheter finns det i val av ekonomi och val av boplatslokaliseringar? Är bronsåldern i nordöstra Småland bara skenbart rik med alla sina gravar? Ingen kan väl ha byggt ett välstånd i dessa karga skärgårdsregioner, brukar man få höra! Jag tror man lurar sig själv och ser tidigare epoker med sin tids ögon? Vem vet, kanske var ett tidigt bergsbruk med kopparhantering igång redan under bronsåldern och en omfattande handel som följd! Jo du, det skulle smaka det, sa arkeologen!
Krukskärva (Stridsyxekulturen)påträffad vid boplatsen i Botestorp, Misterhults sn
Studerar man resultaten av boplatsinventeringarna i Oskarshamns kommun från 2002-2005 så ser man följande. Den mesolitiska, tidigneolitiska och mellanneolitiska GRK boplatserna har valt strandnära boplatser. Strandnära boplatser finns även för stridsyxekulturen och den senneolitiska perioden. En viss frångång från det klassiska mönstret sker under mellanneolitikum och det blir särskilt tydligt med spridningen av den enkla skafthålsyxan. Ja visst finns det mängder med källkritik i detta, men nu lät jag bara fynden berätta sin historia. Hur eller hur så uppvisar den enkla skafthålsyxan samma spridningsmönster som rösebygderna, betyder det att de etablerades under senneolitikum-äldre bronsålder? Det tycks som det strandnära läget inte var lika viktigt, fastare strukturer, mer jordbruksinslag i ekonomin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar