torsdag 13 december 2007

ALLA DESSA BOPLATSER!

Det fanns en tid då stenåldersboplatserna var få och endast en handfull boplatser var kända i Kalmar län. En av de första boplatserna som hittades var den gropkeramiska boplatsen vid Köpingsvik på Öland och efter något år kom ytterligare en i nordligaste Tjust, närmare bestämt i Tryserum (idag Östergötlands län). Den tredje boplatsen och kanske den mest kända av alla boplatser i Kalmar län och den ”dök” upp sommaren 1935, mitt under planeringen av ”egna hem” tomterna utanför Oskarshamn. Bostadsområdet hette Humlekärrshult och låg på markerna till gården med samma namn. En av gårdarna kom att heta Runvägen 2 dvs. den adress jag bodde på mina första 13 levnadsår 1975-1988. Kanske var det därför jag blev arkeolog?

Nu skulle jordbruksmarkerna och den obrukbara ändmoränen hysa funkishus istället och tomter skulle beredas. Det var i Nilssons jordgubbsland det hela började och enstaka krukskärvor och flintbitar hittades utav Nilsson själv. Riksantikvarieämbetet kontaktades och deras ombud från Gamleby begav sig ned till Oskarshamn för att studera platsen närmare. Det var med andra ord Harald Hansson eller Stale som han senare kom att byta till. Fynden och hans provgropar kunde bekräfta att det på platsen fanns en gropkeramisk boplats av den sydostliga typen. Det dröjde inte länge förrän Axel Bagge anlände för att undersöka ett par hundra kvadratmeter och han fann mycket riktigt ett fantastiskt boplatsmaterial med tusentals bitar keramik, flinta och ”kvarts mest i varje ruta”. Sedan fann han även det som han tolkade som ett par hyddplatser. En bestod av en härd intill ett block Nu var det inte denna plats jag tänkte prata så förskräckligt mycket om utan vad denna grävning innebar förutom den fantastiska boplatsen Humlekärrshult. Sedan ska Bagges fru tackas och inte bara därför att hon var gift med en arkeolog . Vad hon hette vet jag inte, men för att komma till saken ska jag nämna att hon under tiden som hennes make grävde själv inventerade markerna runt Humlekärrshult. Axel måste ha blivit smått avundssjuk då hon hittade två nya stenåldersboplatser i omgivningarna.

En av boplatserna låg nära Oskarshamns centrum intill det som idag är kvantum och Folkets park. Platsen heter Syréns Hage och även denna plats hotades av egnahemrörelsen och det var arkeologerna Manne Hofrén och Erik Bellander som fann denna plats. Det var fart på byggverksamheten runt om i Sverige under denna tid och Oskarshamn var inget undantag. Även här var det en uppmärksam tomtägare som lade märke till krukskärvor och året var 1936. Även denna gång var Harald Hansson först på plats. Under ett par veckor undersökte han tillsammans med ett antal grovarbetare sluttningen ned mot en dalgång. Fynden bestod av keramik från gropkeramisk, men även stridsyxekulturen.

En av dessa ”grovisar” var Ragnar Ahlström och hans kompisar Verner Lindqvist och Sune Lindholm. Ragnar var egentligen murare, men ett öga för arkeologi det hade han. Han kom att delta på flera grävningar under sin levnad och han smått god vän med fil. dr Harald Hansson (Stale). Dessa tre amatörarkeologer kom att inventera stora delar av Oskarshamnstrakten och listan över deras upptäckter kan göras lång. Det var ont om lokaler på denna tid, så de tre herrarna brukade samlas på torget och sitta och filosofera och prata om allt möjligt. De var så att intill deras favoritplats stod det en klocka, därför blev det ”Klockgänget”.




Grovisar i arbete och över dessa svävar självaste Harald Hansson (Stale)
Fotot och kortet tillhör Hembygdsföreningen Oskarshamn-Döderhult.


Många av de platser som kom att registreras som boplatser vid senaste inventeringen 1979 var redan kända av dessa tre herrar. Efter inventeringen hände inte särskilt mycket på denna front, men under 1990-talet bestämde amatörarkeologen Philip Seward att han skulle börja inventera stenåldersboplatser i de norra delarna av Oskarshamns kommun dvs. Misterhults sn. I stort sett varje ledig stund tog han bilen för att bege sig runt på de slingriga skogsvägarna för att söka upp plöjda åkrar. Många timmars letande blev det, men han kom att finna en bit över 60 boplatser på egen hand. Förkunskaperna var goda och han hade deltagit som ”grovis” på Per Sarnäs grävningar utanför Västervik i början av 1990-talet.

Så kom jag själv ut som färdig arkeolog våren 2001 och ivrig som jag var att få ett jobb och få jobb fanns så ordnade jag tillsammans med kommunens hembygdsföreningarna inventeringsprojektet ”Forntid i Oskarshamns kommun” eller FOK. Nu var jag och Philip goda vänner och flera amatörarkeologer slöt upp i projektet. Där ibland min ständiga vapendragare Kalle Gustafsson eller K-B (Karl-Bertil) som vi kallar honom. Med Kalmar länsmuseum i ryggen och hembygdsföreningarna fick vi en rejäl slant utav Leader + Kustlandet och inventeringarna kunde börja och de pågick från 2002-2005. Med Klockgängets och Sewards resultat från starten var förhoppningarna goda att hitta flera boplatser och då inte bara i plöjd åkermark utan även i markberedda skador i skogen. Resultatet blev med tidigare boplatser inräknade en bra bit över 250 nya boplatser!



Boplatsen vid Flathult, Misterhults sn, Foto Michael Dahlin

3 kommentarer:

mArtín (rojinegra) sa...

Nämen ser man på! Jaha unge man, även du min Brutus har börjat blogga dig fram längs de asfaltsbefriade motorvägarna. Coolish! Ska bokmärka och återkomma. Skål!

Michael Dahlin sa...

Jo du!

de asfaltsbefriade motorvägarna är fantastiska!!!

Lars L sa...

Asså det tog mindre än 24 timmar!! Stort!!